På Svenska dagbladets Brännpunkt varnar Göran Olsson, vd för Sveriges bostadsrättscentrum (SBC), mot att en av fastighetsägare och fjärrvärmeleverantörer sammansatt nämnd skulle reglera priserna på fjärrvärmemarknaden, vilket fastighetsägarna föreslagit. Olsson gör ett enda misstag i det att han försöker stödja sin argumentation på att andra partssammansatta organ som instiftats under 1970-talet numera håller på att avvecklas: det är att förväxla vara (det är så att sådana organ avvecklas) med böra (sådana organ bör inte finnas). Annars har han helt rätt.
Den som får betala slutnotan för elpriset är den enskilda bostadsinnehavaren, och det är i många fall en hyresgäst: det finns inget incitament för ägare av hyresfastigheter att motverka höga elpriser, då dessa kan övervältras på någon annan. Om en majoritet bland företagen tjänar på någon viss uppgörelse med motsidan, kommer den villigt att offra sina konkurrenters intressen: det finns inget incitament bland majoriteten att beakta minoritetens intressen. Och rent principiellt bör övervakningen av en marknad skötas av det allmänna genom sina förvaltningsmyndigheter och domstolar, inte genom att regleringsmakten delegeras till de som utgör marknaden – marknaden skall få spela ostört inom ett regelverk som det allmänna sätter, inte inom ett regelverk som marknaden själv sätter.
Skippa ombudsmännen: de förstärker ogenomskinliga organisationers makt på bekostnad av individuella fastighetsägare, små bostadsrättsföreningar som inte är anslutna till något riksförbund och på bekostnad av hyresgästerna. Fjärrvärme utgör en monopolmarknad vars prissättning skall övervakas, men det bör ske genom det allmänna, inte genom marknadsaktörerna själva.
I övrigt är väl fjärrvärmeavtal avtal som alla andra, och då finns redan en möjlighet att övervaka skäligheten i prissättningen. Enligt 36 § avtalslagen kan ett oskäligt avtalsvillkor (däri inbegripet priset) på talan av motparten jämkas av domstol. Denna prövning kan ske endast i efterhand, vilket är en nackdel. Man skulle alltså kunna tänka sig att fastighetsägarna vill ha en möjlighet att i förväg pröva på rättsligt sätt huruvida motpartens förslag är acceptabla. Detta skulle dock vara ett oerhört ingrepp i avtalsfriheten. Ett sådant ingrepp kan vara berättigat på en monopolmarknad, men då bör man komma ihåg att också fastighetsägarna utgör ett monopol: många fler kunder än fastighetsägarna finns inte för fjärrvärme. Varför kan inte parterna själva använda sin förhandlingsstyrka? Varför behöver fastighetsägarena farbror Staten för att hävda sina intressen? Det går inte riktigt ihop.
Fastighetsägarna har enligt min mening ett intresse av att inte behöva blanda in domstolarna, eftersom det skulle störa affärsrelationen till fjärrvärmeleverantören. De försöker alltså att kringgå den redan befintliga vägen och smussla in prissättningsfrågan till ett forum där parterna kan göra upp i godo utan att någon behöver hängas ut. Något principiellt hinder för att fjärrvärmepriset bedöms med ledning av 36 § avtalslagen verkar inte finnas. (Se avseende detta fjärrvärmeutredningens betänkande 2004, där möjligheten att jämka avtalsvillkor nämns på s. 149.) Fastighetsägarna försöker alltså plocka russinen ur kakan.
Låt de inte få framgång med det.
Det är inte lätt när jurister ska beskriva vanliga hederliga företeelser som el- eller fjärrvärmepriser.
Vi kan ta egendomligheterna i tur och ordning.
1. ”Fastighetsägarna är inte intresserade av låga elpriser.” Jo, det är dom. Fastigheten själv är en stor elförbrukare, i vissa fall gör ett modernt flerbostadshus av med lika mycket el utanför lägenheten som inuti. Hissar, trappbelysning, ventilation och tvättstugor drivs med el. Som fastighetsägaren får betala via sitt eget abonnemang. Att sedan fastighetsägaren kan åberopa ökade kostnader som skäl för att höja hyror generellt är ingen övervältring sedan standardklausulerna om värme togs bort ur hyreskontrakten nån gång för 30 år sen.
2. ”…ett oskäligt avtalsvillkor … kan jämkas av domstol.” Men i utredningen som du hänvisar till nämns endast ensidig förändring av villkor till något oskäligt utan att avtalet kan sägas upp. Det står alltså fortfarande fjärrvärmeföretagen fritt att höja priset om bara kunden kan säga upp avtalet. I praktiken blir en sådan prövning verkningslös.
3. ”…också fastighetsägarna utgör ett monopol”. Den bedömningen är du nog rätt ensam om. Ett fjärrvärmeföretag kan sälja till en hel rad olika kundgrupper, företag, storhus, småhus, industrier, väghållare som vill ha snöfria gator som alla vill ha värme . eller kyla för den delen.
Med vänlig hälsning.
Magnus: Din punkt 1. är inget citat i min text. Jag har aldrig sagt något sådant: självklart är fastighetsägarna intresserade av låga elpriser. Det jag gör är att jag nämner situationer i vilka ett partssammansatt organ inte med nödvändighet skulle komma fram till ett pris som är skäligt för alla. En sådan situation avser ägare av hyresfastigheter som – vilket du själv också säger – kan övervältra kostnaderna som en del i en allmän hyreshöjning. Mitt argument kvarstår.
Din punkt 2.: Antingen missförstår jag dig, eller så missförstår du utredningen. Kruxet är att i avtalen fjärrvärmeleverantörerna ges rätt att ensidigt höja priserna (på ungefär samma sätt som en kreditgivare får höja räntan). Denna klausul är inte i sig oskälig. Om fjärrvärmeleverantören skulle försöka höja priset till oskälig nivå, kan detta överprövas av allmän domstol med tillämpning av 36 § avtalslagen. Höjer fjärrvärmeleverantören priset till en nivå som inte är oskälig, finns inget problem. En uppsägning av avtalet är normalt ingen utväg, då det inte finns någon annan fjärrvärmeleverantör. Mitt argument kvarstår.
Din punkt 3.: Jag gör en glidning mellan begreppen här som jag förstår kan misstolkas. Det jag ville säga är att kollektivet fastighetsägarna, INTE ORGANISATIONEN fastighetsägarna, utgör ett monopol. Företag med fjärrvärmebehov, småhus, industrier och väghållare är i all regel fastighetsägare i den bemärkelsen att de äger fastigheter. Det var den betydelse av ordet som jag avsåg, men jag förstår att det inte framgick. Mitt argument kvarstår alltså även här.
[…] emot ett partssammansatt övervakningsorgan på fjärrvärmemarknaden också, om vilket jag skrivit här.) Det låter knappast som något […]