Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 maj, 2008

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har kommit med en rapport som påstår att bensinpriset måste höjas till c:a 28 kronor litern för att vi skall komma tillrätta med ökade utsläpp från transportsektorn, skriver Dagens Nyheter. Det är klart att detta lett till upprörda reaktioner: Lasse Swärd skriver (också i Dagens Nyheter) att SIKA bör ”ta tillbaka” rapporten (som om man skulle kunna göra ord som en gång skrivits och lästs ogjorda), eftersom den skjuter på fel mål, nämligen bensin- inte dieselpriset. Motormännens riksförbund, som den intresseorganisation förbundet är, är – rätt förutsägbart – också upprört, skriver DN.

Kritiken har en viktig poäng, men jag tror tyvärr ändå att den inte riktigt håller. Det stora problemet med utsläppen, nämligen ökningen, står transportsektorn för, vilket är en funktion av dels globaliseringen (vi skeppar runt mer och mer gods i världen), dels den ekonomiska tillväxten (det finns inget vi köper som inte måste på något sätt transporteras, och även arbetstagare måste transporteras). Problemet är alltså, precis som Swärd skriver, dieselpriset, inte bensinpriset.

Problemet med att åtgärda dieselpriset är att man, när man gör transporterna dyrare, hämmar den ekonomiska tillväxten i hela världen, vilket självfallet slår mot oss själva som exportnation, men också mot tredje världens länder, där mycket av det gods produceras som vi numera köper. Det står alltså arbetstillfällen på spel, inte bara hos oss, utan även och kanske i synnerhet i tredje världen. Det är knappast ett trevligt scenario att i miljöskyddssyfte beröva fattiga människor deras inkomst.

Även bensinpriset har sina problem. Jag bor i Skövde, och även fast Skövde (om man bor i centralorten) har en helt ok lokaltrafik och även fast det mesta går att sköta med cykeln, är det enormt svårt att ta sig runt i regionen utan bil. Det går, men det är tidsödande och leder förstås till att man inte rör på sig. I Norrland, där avstånden är större och lokaltrafiken sämre, är det förstås ännu svårare. En sommar bodde jag utanför Strömsund i norra Jämtland, och på den tiden hade jag ingen bil. Jag jobbade på en bensinstation inne i Strömsund, vilket i praktiken innebar facila 30 kilometers cykling varje arbetsdag. Det funkar för en 25-åring, men det blir svårt för en barnfamilj. Bilen är ett måste i stora delar av Sverige, och ett bensinpris på 28 kronor skulle lamslå stora delar av den redan utsatta svenska landsbygden.

Problemet är alltså mångfacetterat och inte bara ett miljöproblem, utan också ett socialt problem. Icke desto mindre visar SIKA-rapporten hur enormt beroende vi är av den personliga och individuella mobilitet som bilen innebär. På det sättet är det en viktig rapport. Rapporten är också realistisk, trots Motormännens kritik. Motormännen klagar på att man gör miljöproblemet till ett svenskt problem, och att de svenska utsläppen står för en promille av de globala utsläppen. Dels har jag lite svårt att tro på den siffran – Sverige är trots allt ett industrialiserat land med hög levnadsstandard och den energikonsumtion som går igen med en sådan standard – men även om den skulle vara korrekt, är väl det faktum att svenska åtgärder allena inte räcker inte något argument mot svenska åtgärder? Motormännen försöker att skifta Svarte Petter till någon annan, vilket inte precis utgör ett argument av något större intellektuellt djup.

SIKA-rapporten är realistisk, eftersom den visar att mijöproblemen är mycket mera fundamentala än att de skulle kunna åtgärdas genom några kosmetiska förändringar på ytan. Det räcker inte att köpa ekologiskt kaffe, att köpa en biobränslebil och att stänga av TV:n när man inte tittar. Verkligt effektiva åtgärder mot miljöproblemen kräver att vi ställer om hela vår livsstil.

Det här kan man se ur olika perspektiv. Man kan å ena sidan säga att bevisen för människans påverkan på klimatet ännu inte är tillräckligt starka för att vi skall behöva göra ingripande förändringar av vår livsstil. Man kan å andra sidan säga att vi, om vi väntar till dess bevisen är tillräckligt starka för alla, inte längre kommer att ha någon möjlighet att göra något åt problemet, för att det då kommer att vara för sent. När allt kommer omkring, kommer vi att behöva förändra vår livsstil rätt kraftigt också i det fall att delar av nuvarande Göteborg, Malmö eller Stockholm står under vatten.

Jag har enormt svårt att ta ställning till denna problematik: min åsikt skiftar nästan dagligen. En sak är dock klar: vi kommer att behöva betala ett riktigt ordentligt pris om vi skall vidta de åtgärder som krävs för att minska människans miljöpåverkan.

Om det är det enda SIKA-rapporten visar, är det väl redan rätt mycket.

Annonser

Read Full Post »

E24 skriver att olika artister tänker gå samman och stämma personerna bakom Pirate Bay på 600 miljoner kronor i skadestånd (eller mera bestämt 100 miljoner dollar – vem vet hur växelkursen ser ut när domen faller). Det kan mycket väl hända att Pirate Bay verkligen begått stöld, och i så fall är det naturligtvis artisternas goda rätt att kräva skadestånd för den inkomstförlust som de lidit. Det här är dock icke desto mindre löjligt: vilken privatperson har 100 miljoner dollar, ens om denna person tjänat pengar på illegal verksamhet?

Poängen är kanske att driva personerna bakom Pirate Bay i personlig konkurs. Personlig konkurs är ingen särskild rättsfigur, utan betecknar det faktum att en privatperson gått i konkurs. Det finns en missuppfattning om att man blir av med sina skulder genom en konkurs: så är det inte. Skulderna finns kvar även efter konkursen. Verkan av en personlig konkurs är att man får leva på existensminimum till dess skulderna är betalda: allt överskott man får in, tar kronofogden och lämnar till borgenärerna. Är man skyldig 100 miljoner dollar som privatperson, kan man nog räkna med att aldrig i sitt liv kunna betala tillbaka.

Poängen bakom stämningen skulle i så fall vara, inte att artisterna skall få sina pengar, utan att göra resten av livet till ett helvete för personer som måhända ur ett visst perspektiv kan anses som samvetslösa. Huruvida någon över huvud taget förtjänar att leva på existensminimum under alla sina dagar är dock en högst tveksam moralisk fråga, och det här är helt enkelt hämnd som mycket rika personer som Michael Jackson tar ut av personerna bakom Pirate Bay (om vars inkomst jag inte har någon som helst aning, men som nog inte är de frihetskämpar som de påstår sig vara – det finns mycket få sådana osjälviska kämpar).

Även om det här verkligen skulle utgöra stöld, och även fast medie- och i synnerhet musikindustrin har fått det tufft (här finns en intressant artikel i The Economist om ämnet), är denna personliga vendetta mot personerna bakom Pirate Bay tämligen smaklös. Medieindustrin lider av stölder, förvisso, men den lider också av oförmåga att anpassa sin affärsmodell till förändrade tekniska förhållanden. Den har varit för sen med att förstå möjligheterna på Internet och försöker nu framställa sig som ett stackars offer.

För den som laddar ner legalt – vilket exempelvis jag gör – är det irriterande att jag inte kan få de filmer eller de TV-serier jag tycker om på någon legal sida, utan att jag måste tampas med DVD-skivor som normalt kostar mellan 450 och 500 kr., vilket jag på sannolika grunder misstänker rymmer en tämligen bred vinstmarginal. Det är irriterande att behöva köpa en viss sorts mp3-spelare (iPod) för att kunna lyssna på de låtar som jag köper (!) och laddar ner från iTunes, alternativt att behöva kånka runt på en CD-spelare. Det är irriterande att viss musik inte går att få legalt över huvud taget (Beatles till exempel). Jag kan förstå den som frestas att ladda ner illegalt, trots att jag i min egenskap av universitetslektor i juridik anser mig vara en offentlig person i tillräckligt hög grad att jag inte törs begå alltför stora snedsteg (jag betalar TV-licens också).

Medieindustrins våndor är alltså bara en symptom på ett underliggande problem, nämligen industrins oförmåga att fatta den förändrade verkligheten och reagera kreativt på den. Mitt råd är att affärsmodellen borde ändras innan man skjuter moraliska självmål som ett krav på 100 miljoner dollar mot privatpersoner.

Man borde nästan börja ladda ner illegalt bara för att göra den poängen.

Read Full Post »