Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 maj, 2008

Snacka om att det kan gå fel: en tandläkare i Blekinge kräver ersättning av staten för att HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) gjort en uppenbar felbedömning av en anmälan, skriver Dagens Nyheter. Denna felbedömning fick till följd att tandläkaren hängdes ut med namn och bild i tidningarna. Ganska självklart minskade tandläkarens omsättning. Han kräver nu ersättning med 1,8 miljoner.

Målet har några märkliga inslag. Tandläkaren kräver att nämndens ledamöter personligen skall betala ersättning till honom, ordföranden 150 000 kr. och ordinarie ledamöter 15 000 kr. vardera. Det framgår inte av artikeln i DN vilken grund tandläkaren stödjer det här anspråket på, men av kontexten att döma tycks det röra sig om ”kränkning”. Jag hyser vissa tvivel om att tandläkaren får igenom just den delen av anspråket.

Dels utgör nämndens ledamöter företrädare för staten. Man kan betrakta de som fullmäktige: eftersom ”staten” bara är en tankefigur (man kan ju inte gå och skaka hand med ”staten”, precis), måste staten företrädas av någon fysisk person (fysisk person är juridiska för ”människa”) som faktiskt har förmåga att handla. Denna fysiska person anses då vara en uppenbarelse av staten. I fall då ett kollektiv som HSAN handlar å statens vägnar, anses kollektivet vara en uppenbarelse av staten. Ledamöterna var allså så att säga inte sig själva, utan ”staten” när de fattade beslutet, och det är således staten som skall betala skadestånd, inte ledamöterna. I den mån staten har ett problem med ledamöternas beslut, får denna vända sig mot ledamöterna på arbetsrättsliga grunder, vilket också har skett i det här målet: nämndens ordförande har av JO anmälts för tjänsteförseelse.

I den mån tandläkaren stöder sitt ersättningskrav mot nämndens ledamöter på ”kränkning” gäller enligt 3 § skadeståndslagen följande krav för att kränkningsersättning skall kunna utges:

”Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär.”

Det finns i denna formulering några ribbor som tandläkaren måste ta sig över, och det blir spännande att se om han lyckas med det.

För det första skall kränkningen vara ”allvarlig”. Frågan är om en felaktig varning för en påstått misslyckad behandling utgör en ”allvarlig” kränkning. För mig personligen – som inte är expert just inom den här delen av skadeståndsrätten – verkar det tveksamt, men inte helt uteslutet.

Det andra kravet är att kränkningen skall ha skett genom ”brott”. Brott är sådana förfaranden som enligt lag leder till böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård (1 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken). Ordföranden är anmäld för tjänsteförseelse, men jag vet faktiskt inte om personen är fälld. Enligt 14 § lagen om offentlig anställning följer dock på tjänsteförseelse en disciplinpåföljd, inget straff i brottsbalkens bemärkelse. Såvida jag inte missat något, utgör alltså nämndens agerande inte något brott.

Kanske det rör sig om någon annan bestämmelse än den som DN skriver om, och brott kan tänkas ha förekommit i alla fall. Det behöver i så fall inte bli någon straffrättslig rättegång för att någon inom ramen för ett skadeståndsmål skall kunna finnas ha begått brott, utan domstolen får komma fram till det även utan att åtal förs. Hur som helst har jag lite svårt att se vilket brott som de ledamöterna i nämnden skall ha gjort sig skyldiga till. Man kan anta att tandläkarens advokat specificerar detta i sin stämningsansökan.

Sedan skall brottet utgöra ett ”angrepp” mot den skadelidandes ”ära”. Frågan är om en tjänsteförseelse eller ett annat brott som måhända begåtts i samband med beslutet är ett ”angrepp” mot någons ”ära”: det som centralt avses i skadeståndslagens bestämmelse är förolämpningar och andra mera riktade angrepp. Det är en spännande fråga om en sidoeffekt av ett brott som egentligen inte var tänkt att utgöra ett angrepp mot någon (utan ett ingrepp mot någon som påstods inte leva upp till sjukvårdens krav) kan räcka för kränkningsersättning. Jag personligen känner vissa tvivel, men återigen får vi se vad domstolarna säger.

Slutligen finns en intressant fråga om orsaksamband i det här. Det som lett till den ekonomiska skadan var ju mediernas publikationer av namn och bild. Frågan är om staten kan göras ansvarig för det som medierna gör. I och för sig är det en ganska vanlig konsekvens att den som fälls i HSAN får negativ publicitet, men att namn och bild hängs ut i tidningarna i området kanske ändå inte är så vanligt att HSAN borde ha räknat med den konsekvensen. Det är inte självklart att orsakssambandet är så nära att staten kan göras ansvarig för det som medierna gör, men det är inte heller självklart att medierna agerande är så opåräkneligt att staten kan slippa ansvar. Även här blir det intressant att se vad domstolarna säger.

Även i den mån som tandläkaren kan visa att han lidit ekonomiska förluster genom HSAN:s varning, har han alltså inte nödvändigtvis rätt till skadestånd. Om han har rätt till skadestånd är nästa fråga hur mycket det blir. Detta är en fråga om bevisning: det är tandläkaren som i princip måste bevisa varje krona i inkomstförlust som han vill ha ersättning för. Vad gäller kravet mot nämndens ledamöter personligen ser målet mycket märkligt ut, och det blir spännande att se hur det avgörs. Jag tror personligen inte att tandläkaren lyckas med det kravet.

Tandläkaren har krävt 1,8 miljoner kronor. Därav skulle, om min tveksamhet avseende ersättningskravet delas av domstolarna, 270 000 kr. dras av, eftersom denna summa avser kränkningen (150 000 kr. från ordföranden och 15 000 kr. vardera från åtta ordinarie ledamöter). Det innebär att tandläkaren påstår att han gjort en inkomstförlust på 1 530 000 kr. sedan september 2006, alltså på ett år och nio månader. Det är mycket pengar med tanke på att läkarens praktik uppenbarligen inte stängts.

I så fall har jag valt fel yrke.

Annonser

Read Full Post »