Dagens Nyheter skriver om regeringens funderingar på att förändra reglerna för PKU-biobanken. Biobankens syfte är för närvarande att blodprover som lämnats skall kunna användas till forskning. Nu är alltså frågan om proverna också skall få användas som underlag i brottsutredningar. Mitt bestämda svar är nej, men jag skulle kunna tänka mig andra förändringar i reglerna.
Blod, vävnadsprover etc. är del av en persons kropp. Denna del måste personen själv få förfoga över: om prover lämnas som en donation för forskning, skall de inte kunna få användas till annat. Staten eller det allmänna förfogar inte över medborgarnas kroppar, och inget syfte i världen rättfärdigar att kollektivet bestämmer över hur delar av min kropp skall få användas av andra. (Plikt att jag själv använder min kropp i bestämda syften – som exempelvis värnplikt – är moraliskt mycket lättare att motivera. Här rör det sig dock om att andra skall få använda ens kropp i det ena eller andra syftet. Märk också att jag är emot värnplikten, som jag anser har överlevt sig själv.)
Man kan här argumentera a fortiori, alltså i analogi till andra rättsregler. Om ingen har rätt att använda min bil annat än i syften som jag medgivit, skall väl ingen kunna få använda mitt blod i syften som jag inte accepterat? Om ingen skall få använda texten i min avhandling i andra syften än jag medgivit, skall väl ingen få använda min vävnad i andra syften än sådana på vilka jag gått med?
Bortsett ifrån förfogandeaspekten uppstår här återigen det potentiella problemet med övervakningsstaten. Risken med att lämna alltför mycket information om oss själva till kollektivet är för stor för att det skulle vägas upp av att chanserna att få fast någon enstaka mördare eller våldtäktsman ökar. Det allmänna vet redan för mycket om oss, det behöver inte få veta ännu mer.
Låt alltså bli att öppna biobanken för en poliskår som inte kommer att sköta sitt jobb bättre genom ytterligare ett spaningsmedel. Enligt polisen är det alltid fara å färde och brottslingarna alltid överlägsna de starkars företrädarna för ordningsmakten. Polisen har en förvrängd världsbild: den behöver inte tillgång till fiskevatten som en hel biobank för att få fast brottslingar. Lite möda kan man kräva att polisen gör sig med att grunda sina misstankar.
Däremot kan jag tänka mig att möjligheterna att efter domstolsbeslut tvångsvis ta biologiska prov från konkret misstänkta utökas. Integriteten gäller framför allt intresset att inte utsättas för övervakning utan att man har gjort något: finns mycket välgrundade misstankar att man förbrutit sig mot sina medmänniskor, faller åtminstone en viss del av integritetshänsynen. Man skulle kunna säga att någon som på sannolika grunder är misstänkt för ett brott som kan ge minst två års fängelse, och där det finns goda skäl att anta att ett biologiskt prov skulle på ett avgörande sätt kunna bidra till att få fram bevisning i målet, inte har rätt att vägra lämna ett sådant prov, om domstolen så beslutar.
Jag skulle i sådana fall till och med kunna gå med på att sådana misstänkta med våld får tvingas att lämna relevanta prov. Efter avslutad förundersökning eller rättegång skulle provet behöva förstöras, och det oavsett huruvida den misstänkte fällts för brottet eller ej. Användning av provet i något annat syfte än i det som domstolen uttryckligen medgivit på grundval av polisens begäran skulle uttryckligen förbjudas. Vidare bör stadgas att en domstol inte heller får ta hänsyn till biologiska prov som använts i olovliga syften (som till exempel bevisning i ett rattfyllerimål när provet togs som led i en mordutredning: sådan bevisning skulle domstolen alltså vara tvungen att bortse ifrån, vilket den inte är enligt Högsta domstolens praxis idag). Den sistnämnda regeln skulle vara mycket främmande för svensk rätt, men den skulle vara välmotiverad av hänsyn till den personliga integritet som även en brottsling har rätt till.
Håll biobanken stängd för polisen, är min uppmaning. Det finns andra vägar att hjälpa polisen än att falla till föga för dess mest långtgående krav.
*****
Det är sällan kristdemokraternas partichef Göran Hägglund och jag har samma åsikt, men i det här fallet tycks det har hänt. Enligt Dagens Nyheter har Hägglund sagt till TT att han har svårt att tänka sig att biobanken öppnas för spaning. Jag hoppas att han orkar hålla den linjen: att han är uthållig visar han ju på en annan punkt där jag inte är enig med honom, nämligen äktenskapslagstiftningen. Vi får hoppas att han visar samma viljestyrka när det gäller ett äkta samhälleligt problem som när det gäller en ganska löjlig begreppsstrid.
Read Full Post »