Justitieminister Beatrice Ask meddelar att justitiedepartementet utreder hur man skall kunna komma åt penningtvätt, skriver Dagens Nyheter. Chefen för Ekobrottsmyndighetens brottsbytesenhet hänvisar till Norge, där man har regler som innebär att polisen får frysa pengar som misstänks utgöra brottsbyte, även utan att något konkret brott kan identifieras från vilket pengarna skulle härstamma. Beatrice Ask svarar att det inte är givet att Sverige har svagare regler än andra länder.
Sug på det där sista. Tydligen finns en kapplöpning där målet är att ha minst lika hårda regler som andra länder, och antagligen helst hårdare regler. Detta kan vara förståeligt när det handlar om brottslingar som skaffar undan pengar som de kommit över genom brott, men ändå är en sådan kapplöpning skrämmande: hårda regler är regler som kan ödelägga liv när de används på ett felaktigt sätt, och kan man åstadkomma samma resultat på ett mildare sätt – vilket alltså minskar risken för att misstag får förödande konsekvenser – bör man väl välja dessa istället för att göra hårdheten till ett mål i sig?
Båda typer av regler – milda och hårda – kan nämligen slå fel. De milda reglerna kan slå fel på så sätt att de inte fångar beteenden som borde fångas, vilket i penningtvättsammanhang betyder att de möjliggör penningtvätt där sådan borde förhindras. Hårda regler kan också slå fel, men då på så sätt att de förhindrar beteenden som inte borde förhindras. I förevarande sammanhang riskerar hårda regler att leda till att pengar blir frysta som inte borde bli frysta.
Vad detta kan leda till fick vi i Sverige se när det rörde sig om de såkallade somaliasvenskarna, medlemmarna i ett muslimskt betalningsförmedlingssystem som anklagats för att finansiera terrorverksamhet. Det som då upprörde var två saker, nämligen dels att de misstänkta aldrig fick höra vad det konkret var som de misstänktes för – vilket medförde att de inte kunde försvara sig -, dels att de misstänkta sakande medel att försörja sig själva. Man hade helt enkelt lagt beslag på alla deras tillgångar i hopp om att så småningom kunna styrka brott. I det fallet hade vi med andra ord att göra med en hård regel mot penningtransaktioner som ledde till att individers liv ödelades. Är det så vi skall ha det helt generellt?
Jag kan förstå frustrationen hos poliser som får en tydlig känsla av att brottslig verksamhet försiggår och som ser vinsterna från brotten förskjutas från det ena kontot till det andra, från den ena verksamheten till den andra, utan att polisen kan ingripa. Jag kan förstå att de rättssäkerhetsgarantier som innebär att polisen måste kunna styrka brott och härleda de påstådda vinsterna från ett visst uppgivet brott är störande, formalistiska och upplevs som hindrande samhällsnyttig verksamhet. Visst.
Men, gott folk, det är just det som är poängen med rättssäkerhetsgarantier. Rättssäkerhetsgarantier har nämligen flera olika funktioner. En funktion är den som vi alla är medvetna om, nämligen att förhindra medvetna maktmissbruk. Denna funktion är dock bara toppen på ett isberg. De flesta situationer där rättssäkerhetsgarantier aktualiseras utmärks nämligen inte av ett medvetet maktmissbruk, utan utmärks av maktmissbruk som föranleds av att någon slarvar, eller maktmissbruk som föranleds av att någon i förblindad iver jagar ett annat, legitimt, mål och därvid kör över allt och alla som står i vägen. Rättssäkerhetsgarantier är till för att förhindra att folk överkörs, inte bara genom medvetna åtgärder, utan också genom fartblindhet.
Regeln att pengar, för att kunna frysas och så småningom förverkas, måste länkas till ett klart brott är en regel som skall förhindra maktmissbruk genom fartblindhet. Tänk er att någon med ett halvskumt förflutet på oklara vägar plötsligt kommer över en större summa pengar. Det halvskumma förflutna kan absolut, som i somaliasvenskarnas fall, bestå i att man kommer från en fallerad stat och oklarheten avseende pengarnas ursprung kan absolut bestå i att den misstänkta, som i somaliasvenskarnas fall, deltar i ett kulturellt arrangemang som vi kristet präglade västeuropéer inte genast förstår. Den personen skall alltså enligt Ekobrottsmyndigheten behöva finna sig i att polisen först fryser pengarna och sedan letar efter ett brott. Skall vi ha det så?
Man kan också tänka sig att polisen skall kunna visa att brott begåtts och att brottet på något vis kan antas ha med den misstänkte att göra, samt att den misstänkte har en misstänkt stor summa pengar till sitt förfogande. Då har man skärpt kraven något, men problemet kvarstår att den misstänkte då får se sina tillgångar frysta av den enkla anledningen att hon är i dåligt sällskap och således kan knytas till en sfär där brott begås. Skall det räcka för att ta ifrån folk deras pengar?
Åtminstone jag tycker inte så. Jag kan hålla med om att det är en synnerligen tråkig sidoeffekt av rättssäkerhetsgarantierna att det även vid bevisad brottslig verksamhet är svårt till omöjligt att få tillbaka bytet av den dömda brottslingen. Detta utgör ett äkta problem. Om dock problemets lösning ligger i att vi skippar rättssäkerhetsgarantier, bör vi dra öronen åt oss. Rättssäkerhetsgarantiernas formalism har historiskt visat sig vara det enda juridiska skydd som vi har mot avsiktligt och oavsiktligt maktmissbruk.
Jag hoppas alltså att Justitiedepartementet tänker mycket noga över vad det är som nu skall föreslås. Sälj inte ut rättssäkerheten för att få mera framgång i jakten på dem som illegitimt profiterar på rättssäkerheten. ”Hellre må tio skyldiga gå fria än en oskyldig bli dömd”, står det i domarreglerna.
Det bör gälla även i fortsättningen.
*****
Uppdatering: Justiterådet Leif Thorsson påpekar för mig att mitt avslutande citat inte finns i domarreglerna, utan det står: ”Förty är det fast bättre att giva en brottslig lös, än pina och plåga honom som obrottslig är.” Resultatet är förvisso detsamma som i mitt citat, men det skulle vara trevligt att kunna ange rätt källa. Jag har hittills förgäves letat efter citatets ursprung: någon som kan hjälpa till med detta?
Uppdatering: Mitt rop på hjälp har hörsammats. Profanum Vulgus (se kommentaren nedan) hänvisar till den här upplysande sajten.