LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och AMF:s förre VD Christer Elmehagen befinner sig i en präktig ömsesidig smutskastning, skriver Svenska dagbladet. Jag börjar faktiskt tycka att Elmehagen – alldeles oavsett hur mycket oförtjänta pengar han fått av AMF (där jag själv är kund) – samlar moraliska poäng som Lundby-Wedin i rasande takt tappar. Den som agerar omoraliskt måste nog enligt min mening närmast anses vara hon.
Lundby-Wedin säger enligt artikeln att ”[v]i ska inte göra upp med Christer Elmehagen om han inte vill betala tillbaka det han har fått för mycket av pensionsspararnas pengar”. Snacka om konstig förhandlingstaktik: LO skall inte göra upp med Elmehagen såvida inte denne sväljer LO:s krav helt och hållet. Men vad betyder då ”att göra upp”? Är det ”att göra upp” när man lägger sig helt? Vad ägnar sig Lundby-Wedin åt?
I syfte att få reda på svaret på denna fråga kan man ju tänkas surfa in på LO:s hemsida. Där finns bland annat ett dokument utlagt som är daterat den 24 mars i år, undertecknat av Lundby-Wedin, där hon kräver att utredningen tar ställning till två specificerade dokument som hon säger sig endast nyligen ha fått i sin hand. Då detta brev alltså sändes för bara sex dagar sedan och styrelsemötet i AMF var igår, utgår jag ifrån att det är dessa två dokument som nu Tunhammar och Lundby-Wedin tycker kan ligga till grund för ett återkrav mot Elmehagen. Lundby-Wedin påstår att hon inte sett något av dokumenten tidigare.
Nu är det dock så att enligt det utlagda brevet bägge dokument var undertecknade av ”styrelsens ordförande”, med vilken jag antar avses AMF:s styrelseordförande — som är Göran Tunhammar. Med andra ord säger Lundby-Wedin tydligen att hon saknat kännedom om två dokument som Tunhammar undertecknat, och att detta innebär att Elmehagen lurat styrelsen.
Någon som får ihop det här?
Inte jag. Om Tunhammar undertecknat de här två dokumenten som Lundby-Wedin nämner, är det ju han som borde ha informerat resterande styrelse. Eller är hans minne så svagt att han inte mindes policydokument som han själv undertecknat? Hur i hela friden kan Lundby-Wedin och Tunhammar nu göra Elmehagen ansvarig för misstag som alltså Tunhammar begått, i all synnerhet som pensionsbetalningarnas belopp faktiskt framgick av den årsredovisning i AMF för vilken styrelsen ansvarar?
Att återkravet mot Elmehagen torde sakna juridisk grund såvida man inte kan beslå honom med något kvalificerat otillbörligt förfarande avseende sin pension har jag bloggat om idag morse. Jag fattar alltså verkligen inte vad det är som Lundby-Wedin håller på med: hennes taktik tycks vila på så enormt bräcklig grund att hon gör sig till åtlöje. Vad är det hon försöker åstadkomma?
För att kunna avgöra detta, finns egentligen bara ett sätt, nämligen att någon av de inblandade parterna offentliggör de dokument som det här påstås handla om. Det som hittills framkommit i media och den argumentation som förts, får mig att dra några inte särskilt smickrande spekulativa slutsatser (eller med andra ord hyfsat ogrundade misstankar som bara spär på föraktet för de inblandade):
a) Antingen får LO och AMF:s styrelse rådgivning av inkompetenta jurister och revisorer som inte förmår upptäcka tämligen klara felaktigheter i sina huvudmäns argumentation, eller så saknar LO:s och AMF:s ledning förmågan att lyssna på den rådgivning de får.
b) I ljuset av de påståenden som framkommit om en grundlurad styrelse, och i synnerhet i ljuset av den beskrivning av de saknade dokumenten som framgår av LO:s hemsida antar jag starkt att det senare alternativet under a) är det korrekta.
c) Lundby-Wedin och Tunhammar försöker i så fall att dränka din egen inkompetens i ganska grundlösa, men icke desto mindre brutala angrepp på Christer Elmehagen.
Hur i hela friden LO kan ha förtroende för sin ordförande, är mig en gåta.
*****
Det här är ett spännande ämne, men de närmaste dagarna är jag upptagen av en konferens, och tills på fredag talar vi säkerligen om andra juridiska problem än Elmehagens pension. Det här är alltså tills vidare mitt sista inlägg i debatten om Elmehagens pension – som borde vara en debatt om svenska styrelsers tydligen rätt fundamentala inkompetens istället.