Socialdemokraten Carin Jämtin kräver på Dagens Nyheters debattsida en begränsning för privata aktörers rätt på områden som finansieras med offentliga medel att göra vinst på verksamheten. I grunden går hennes argumentation ut på att det inte kan gå an att skattemedel går till att göda privata aktörer.
Själva poängen kan diskuteras, åtminstone moraliskt. Det ligger något märkligt i att ta trettio procents skatt från en konsumkassör, bara för att ge dessa pengar – via olika omvägar – till ägaren till aktier i ett skolföretag. Det är inte att ”stjäla från de fattiga”, som Jämtin säger, utan en inkomstfördelning som socialpolitiskt åtminstone är tveksam. Så långt kan jag hålla med Jämtin.
Men det slutar ungefär där. Min första och (tror jag) ganska fundamentala invändning är att Jämtins mera principiella poäng skulle innebära att den offentliga sektorn egentligen måste producera allt som behövs inom den offentliga verksamheten, eftersom annars skattepengar går till privata aktörer. Nu talar Jämtin i och för sig mycket försiktigt om offentlig ”verksamhet”, vilket får antas innebära att hon utesluter privat producerade maskiner och andra produkter som behövs. Det är alltså själva organisationen som avses.
Om Jämtin dock verkligen menar allvar med detta innebär det att det första som måsta hända är att alla entreprenadkontrakt sägs upp. Skötsel av offentliga parker, byggande av offentliga vägar, sophämtning – allt skall i så fall ske i offentlig regi, eftersom annars de illa ansedda ”kapitalisterna” tjänar på skattemedel – eller är det någon som tror att en privat sophämtare gör tjänsten åt staden för ros skull?
Vidare kan man i så fall argumentera att det inte heller kan vara tillåtet för offentliga aktörer att ta in vikarier eller annan personal genom personaluthyrningsföretag, eftersom företagen tjänar pengar på detta och delar ut vinster till sina aktieägare. Jag har svårt att tänka mig att det finns någon kommun eller något landsting som längre klarar sig utan uthyrningsföretagen, åtminstone under toppbelastningstider, såvida förstås vi medborgare inte vill nöja oss med en mycket tunnare beläggning av personal inom vården. Jag tror dock inte att Jämtin menar det.
Jag betvivlar alltså hennes poängs övergripande validitet. Jag anser förvisso att det kan finnas moraliska argument emot att låta privata vårdföretag eller skolor göra vinst och dela ut den till sina aktieägare, men breddar man den principen över hela den offentliga sektorn, kommer åtskilliga skepp att sjunka som Jämtin nog helst skulle vilja fortsätter flyta. Jämtin förefaller vara selektiv i valet av måltavla.
Dessutom är hennes argumentation, alldeles oavsett om man accepterar hennes poäng eller ej, förfärlig. Jämtin säger att året 2007 i Sverige delades ut 84 miljoner kronor i vinstmedel till ägare av friskolor, samtidigt som var tionde elev underkändes. Den bild som hon frammanar är att var tionde elev i friskolorna underkändes.
Om man dock tittar på Skolverkets statistik (se här – tabell 5 om grundläggande behörighet) var de kommunala skolorna betydligt sämre än friskolorna på att få sina elever godkända: de kommunala skolorna hade 11, 5 procent elver utan grundläggande behörighet till nationella gymnasieprogram, mot friskolornas 7,2 procent – en skillnad på nästan femtio procent till friskolornas fördel. Nu skulle man dock kunna säga att de kommunala skolorna skulle kunna vara mycket bättre om de finge del av de pengar som går till friskolornas aktieägare. Det håller dock inte.
Med tanke på den antalsmässiga fördelningen mellan kommunala och fristående privata grundskolor kan man knappast tro att ett strypande av vinstmedlen till friskolornas aktieägare skulle hjälpa de kommunala skolorna. Året 2007 fanns 635 fristående grundskolor i Sverige (enligt Academedia), av 4 755 skolor som fanns i hela riket. Överslagsvis är alltså en knapp åttondedel av alla grundskolor friskolor, och dessas elever är alltså knappt femtio procent bättre än de kommunala skolorna: tror någon att vårt utbildningsproblem eller vårt skatteproblem ligger i vinstutdelningen till friskolornas aktieägare? Jämtin fuskar i sin argumentation, och hon gör det så dåligt att 15 minuters research på nätet leder en rätt.
Jämtins poäng är alltså i sig som sagt måhända legitim och förtjänar att diskuteras. Jag håller inte med henne, eftersom jag inte ser hur den offentliga verksamheten skall kunna fungera om inte privata aktörer tas in – den tiden är förbi då vi som medborgare nöjde oss med en servicenivå som staten själv kunde producera. Om vi dock inte kan vara principiella i vårt strypande av flödet av skattemedel till privata aktörer, är det enligt mening bättre att låta flödet bestå än att selektivt och på mörka grunder strypa vissa delar av flödet.
Och Jämtins grunder är mörka och selektiva, eftersom hennes argumentation är ett fuskbygge. Det är beklagligt att vi på tre år i det här landet ännu inte fått någon fungerande opposition.
Jag tror att det, i exemplet skolor, mer har att göra med vilket elevunderlag de olika typerna av skolor har att arbeta med. Friskolorna har per definition mer motiverade elever eftersom dessa tagit sig besväret att välja en skola. Vidare tror jag friskolor är mer selektiva med vilka elever de tar in än de kommunala har möjlighet att vara.
Frånsett det,
Det finns det egentligen ingen anledning till att en privat aktör skulle sköta en tjänst bättre än en statlig. Har dessutom inte den statliga ett vinstkrav så kan de resurser som annars skulle tas ut i vinst gå till att erbjuda en bättre tjänst. Nu är verkligheten sådan att det ”naturliga urval” som evolutionärt låter privata aktörer som inte uppfyller kraven slås ut, medan nya lyfts fram i det vakuum som uppstår efter de utslagna, helt saknas när man har en statlig aktör som man låter existera oavsett vad. Samtidigt måste man då vara beredd att låta ineffektiva aktörer falla bort. Annars har man förlorat hela nyttan med fri marknad. Är man inte beredd att stå utan apotek i olönsamma områden, då ska man ha statliga apotek. Att bara ha statliga apotek i olönsamma områden och hindra det statliga från att konkurrera i de lönsamma är bara konstigt. Varför har posten ett krav på att leverera brev till enhetstaxa till hela landet, när privata postföretag tillåts konkurrera enbart i storstäderna? Samma villkor för alla tack. Sedan kan vi för all del ha fri konkurrens och etablering.
Käre Jakob Heidbrink!
Du lever möjligen i föreställningen att marknaden sammantaget är en god kraft. Men saken är en aning mer komplicerad än detta. Vi har ett begrepp som kallas blandekonomi som styrs av lagar som innebär vissa begränsningar för kapitalets frihet. Jämtins artikel är en försiktig framstöt i denna anda. Många verkligt stora kapitalister har i långa tider sett fördelen med en fungerande offentlig sektor inkl. allmänna och offentligt drivna grundskolor. Maskineriet har också mjukadelar som insiktsfulla (inte fratblinda) kapitalister inkluderar som fullvärdiga medborgare.
Mumfi: Nej, det skulle inte behöva vara så att de kommunala (märk väl att skolorna inte är statliga) skolorna skulle behöva något privat alternativ, om inte skolan hade blivit en experimentverkstad där sociala syften föregår utbildningssyftet. För de av oss som inte är av den åsikten att skolan skall överta föräldrarnas roll i barnens uppfostran, utan skall förmedla kunskap, är många av de fristående skolorna mycket välgörande.
Det är inte heller så att jag förespråkar vare sig någon privatisering av apoteken (om du rotar lite i min blogg ser du att jag är rätt så tveksam till den reformen) eller av skolväsendet. Jag inser dock inte varför inte vinstdrivande privata skolor skall få finnas: så länge staten gör sitt jobb och utbildar våra barn enligt bästa standard, finns ingen marknad för skolor som kräver mycket betalt för att leverera samma vara. (Förtydligande Jag vet att friskolorna inte får ta betalt, men de tar betalt indirekt via skattsedeln; skulle de kommunala skolorna fungera som de skall – och det gör de i många fall inte – skulle få om ens några föräldrar ha något intresse av att skicka sina barn till de friskolor som nu kostar oss pengar utöver de kommunala skolorna.) Friskolornas framgångar har åtskilligt att göra med de kommunala skolornas brister.
Knut: Din ton är något mästrande, men låt gå. Jag anser inte att Jämtins artikel en någon försiktig framstöt i riktning mot blandekonomin (som jag för övrigt stöder), utan ett försök att på omvägar strypa det ganska vitala utbudet av till stor del (inte uteslutande, dock) kreativa och intressanta friskolor, och det på ett relativt principlöst sätt. Hennes argumentation är och förblir en fuskargumentation i de delar jag pekar på ovan.
Jag kan som sagt förstå Jämtins moraliska poäng, men jag är inte beredd att gå med på hennes ganska hårdhänta begränsningar av friskoleägarnas rörelsefrihet utan att det ligger en argumentation i grunden som är intellektuellt hållbar, och det är Jämtins argumentation inte.
Jag tycker att när det gäller Jämtin så delar jag Niclas Bergrens syn nedan. Jämtin har som utgångspunkt utifrån rent ideologiskt perspektiv att offentlig välfärd både ska finansieras och produceras av staten. Jag anser istället att för en stor välfärdsstat som har knappa resurser ska resureser läggas där de ger mätbar effekt samt med lägst kostnad per mätbar effekt. Jag struntar i sig hur tjänsten finansieras via försäkring eller skattsedel och hur den produceras via staten eller marknaden. Jag kritiserar inte den kommunal skolan, socialtjänsten hyresregleringen eller protektionism för att jag är ideologisk motståndare till statlig produktion av välfärdstjänster, inkomstutjämning eller hyresreglering utan för att inom alla dessa områden är resultaten kontrproduktiva. Den efterstr’vade effekten har helt uteblivit tom. har det i många fall blivit värre. Låt mig ta skolan som exempel. Skolan är det område som fram till 90- talet var helt och hållet statligt finansierad och statligt driven, resultaten var fruntansvärda. Antalet lärare per elev hade aldrig varit högre och kostnaderna, infaltionsjusterat mångdubbaldes. Trots detta fick eleverna sämre och sämre resultat samt färre och färre klarade att ta en gymansiexamen. Slutsatsen som kan dras av detta är att inom skolområdet behövs det mycket mer innovation och mycket mer marknad. Idag är dens svenska välfärden producerad och finansierad till 90 % via staten. Jag är också för en bland ekonomi och anser att optimalt vore 50/50 men kan gå med på att vi når samma nivå som inom ganla EU 70/30. De som Jämtin påstår att Sverige har blivt alldeles för kapitalistisk samt att nyliberalismen har tagit över är helt ute och cyklar, vi talar om enstaka procent.
Friskolorna går med vinst för att de delvis fuskar med kvaliteten. Detta är belagt i rapport efter rapport från Skolverket. Även om de lyckas få fler godkända enligt de tabeller du redovisar ovan så beror det på att de har andra elever än de kommunala skolorna. Detta är också belagt i ett flertal rapporter. Många friskolor satsar framförallt på behörighetsgivande ämnen. Betygsinflationen är också belagd. Friskolornas vinstuttag och vinstutdelning slår dock tillbaka på dem själva. Där jag bor har friskolorna svårt att fylla sina platser numer till skillnad från de kommunala skolorna – det har så att säja gått varvet runt. I många av Sveriges kommuner säjer man nu upp lärare. Varje krona är viktig. Varje krona som kan användas för vanlig undervisning och för barn med särskilda behov ska användas till det och inte delas ut i vinst. De stora klippen har dock de privatpersoner gjort som omvandlat kommunala skolor till friskolor innan det blev stopp för avknoppningar.
Anna: Jag kan inte bedöma sanningshalten i din argumentation, men konstaterar att forskningsläget är omtvistat. Jag vill inte ta ställning till vem som har rätt, helt enkelt för att jag inte verkligen kan bedöma vilka svagheter de olika undersökningarna har (och svagheter har de med intill visshet gränsande säkerhet allihopa).
Om det dock skulle vara sant att friskolorna inte uppfyller kvalitetskraven, tycks ett förbud mot vinstutdelning inte precis vara rätt väg att gå. Då måste skolverket ingripa med förelägganden och i sista hand stängningar av skolan. Jämtins förslag går i så fall helt förbi problemet.
För så här är det enligt min mening. Staten skall garantera verksamhet som marknaden inte kan erbjuda, såsom försvar eller apotek i glesbygd (fast det senare skulle man kunna lösa genom krav på farmaceut i ICA- eller Coopbutiken och tillstånd att sälja receptbelagda mediciner, men det är kanske en annan diskussion). Allt som inte absolut måste levereras av staten, kan levereras av privata aktörer, i förekommande fall också av staten (men ekonomiska aktiviteter av staten måste alltid enligt min mening motiveras särskilt).
Privata marknader – alla marknader – behöver dock regler och de sätts av staten. Staten anger alltså de villkor på vilka privata aktörer får driva vissa former av verksamhet och sedan är det upp till alla som är så hågade att bedriva den verksamheten. I exemplet skola sätter staten upp regler för skolverksamhet och sedan får vem som helst bedriva skolverksamhet.
Staten måste dock också ha förmågan att genomdriva sina regler. Det gäller att kunna ingripa när skolorna inte uppfyller sina förpliktelser. Är det som du säger, att friskolorna ger betyg på felaktiga grunder (”betygsinflation”, som för övrigt är något annat än att friskolornas elever presterar över genomsnittet) eller att de inte uppfyller läroplanens krav i vissa ämnen, skall de fråntas sin legitimation.
Varför dock en skola som lyckas prestera enligt föreskrifterna och kanske till och med utbilda eleverna bättre än den ofta sorgligt dåliga kommunala skolan inte skall få dela ut vinstmedel, förstår jag inte riktigt. Hur blir kvaliteten bättre? Kvalitet är nämligen inte enbart pengar, utan också engagemang från skolans och föräldrarnas sida och mer pengar till offentlig verksamhet översätter inte direkt till bättre kvalitet (vilket för övrigt det brittiska NHS – sjukvårdens – historia de senaste tio åren tydligt visar).
[…] också: Göran Widham, Jakob Haidbrink och Magdalena […]
[…] Jacob Heidbrink gör ett förtjänstfullt försök att förstå vad Jämtin egentligen menar. […]
Jämtin skriver inte att det är var tionde elev i friskolorna som underkänns. Jag tror hon menar att de 85 miljonerna skattemedel borde ha gått till de underkända eleverna istället för till vinst hos privata bolag.
Idén att granska vinster för privata bolag som lever på skattemedel är väl inte så dum egentligen. Om vinsten är högre än säg halva omsättningen så borde man på goda grunder kunna ifrågasätta kvaliten. En varningsignal som triggar en oannonserad skolinspektion kanske?
Om nu skolorna omsätter flera miljarder är väl 85 miljoner inte särskilt mycket att bråka om. Men iden kunde väl prövas i andra sektorer än skolan.
Alexander,
Idéen att granska skolor som har undermåliga resultat tycker jag är för mig en självklarhet. Problemet är att de som vill granska undermåliga resultat vill endast granska privata friskolor, inte granska den kommunal skolan. Den kommunal skolan verkar vara långt mycket sämre än de privata friskolorna. Tyvärr finns det ingen vetenskaplig forskning, uppföljning vare sig åt det ena eller andra hållet. Det jag sett är i princip enbart ideologiskt baserade beställningsjobb antingen för eller emot.
Idéen att göra samma granskning inom alla skattefinansierade områden finner jag berömvärd. Det är tom. så att jag anser att det är absolut nödvändigt att se hur och med vilket resultat skattemedel som med tvång avkrävs svenska skattskyldiga används.
En av de största bristerna i svensk demokrati är att diskussioner endast förs över budget, prognostiserad användning. Nästan ingen diskussion förs över hur medlen i verkligheten använts.
Det är vidare så att friskolorna får mindre pengar per elev än de kommunala.
Resonemanget bakom den lägre skolpengen är att kommunen måste ha beredskap för det fall en friskola gör konkurs. Då måste det finnas pengar redo för en omedelbar omplanering av elevernas skolgång.
Jag tycker att Martin Lindblom har ett par goda poänger:
”Några s-kommunalpolitiker har replikerat Jämtin med det för dem genant enfaldiga argumentet att om vi accepterar att byggföretag som renoverar kommunens skolor får göra vinst så kan vi väl även låta friskolor inom kommunen gå med vinst.
Om de som kommunpolitiker inte förstår skillnaden mellan en kommunal investeringskostnad, alltså engångsutgift för en produkt som upphandlas i konkurrens mellan flera privata leverentörer och som (i det här exemplet skolbyggnaden) därefter tillhör kommunen, och de årliga kommunala driftbidrag som ges till kommunens skolor och vårdcentraler, borde de nog genomgå en ABF-kurs i ekonomi.
/…/
Det sägs ibland att den som startar en friskola eller driver en vårdcentral på entreprenad tar en ekonomisk risk och därför måste kompenseras med en riskpremie i form av vinst. Vad då för risk? Att starta en verksamhet där kostnaden för varje elev eller patient i förväg är garanterat betald av kommunen innebär ingen större risk. Risken tar egentligen kommunen, som alltid har svårt att kontrollera att privata aktörer inte lurar till sig mer än de ska ha.”
http://www.lotidningen.se/?id_item=24252