Antalet kvinnor som säljer sex på gatan har ökat igen efter att ha fallit strax efter sexköpslagens införande, skriver Dagens Nyheter. Jag beklagar att det tydligen finns så många kvinnor som befinner sig i en situation där de inte ser någon annan utväg än att sälja sex, alternativt att det finns så många kvinnor som tvingas till sex. Min poäng här är dock en annan: straffrätten löser inga samhällsproblem, varken äkta eller förmenta sådana.
Den verklighetsbeskrivning på vilken sexköpslagen vilar är omstridd, och jag är själv inte säker på att den är sann (och märk väl att det inte innebär att jag anser att alla prostituerade mår bra: det jag påstår är att prostitution är ett yrke som vissa i ett trängt läge väljer för att det är ett yrke som även den mest outbildade personen kan utöva med potentiellt stor ekonomisk vinst). Här skall jag dock acceptera att denna verklighetsbeskrivning är sann och att även den ideologiska bakgrund som färgar av sig på lagen (den mångomtalade ”könsmaktsordningen”) är ett faktum. Jag angriper alltså inte sexköpslagen som sådan (i vart fall inte just idag).
Sexköpslagen var tänkt att avskräcka potentiella kunder genom att kriminalisera deras köp. Det funkade ett tag, men verkan har tydligen försvunnit. Jag är inte förvånad.
När en ny kriminalisering träder i kraft, tar alla de som har något att förlora på att pekas ut som kriminella ett steg bakåt och väntar hur saker och ting utvecklas. Visar det sig att den nya kriminaliseringen leder till ett stort antal fällande domar – eller kanske det till och med räcker med ett stort antal förundersökningar – och det inte finns någon form av personlig vinst som väger upp risken att bli lagförd, minskar det beteende som kriminaliseringen är avsedd att motverka även i ett längre perspektiv. I andra fall märker de potentiella gärningsmännen efter ett tag att kriminaliseringen mest är för syns skull och att risken att åka fast tenderar mot noll och återupptar sitt beteende. Eller så märker gärningsmännen att förlusten som går igen med att åka fast är lättare att bära än frånvaron av den vinst man kan göra när man håller på med den kriminaliserade verksamheten och lyckas hålla sig undan. Även i detta fall kommer det kriminaliserade beteendet snart vara tillbaka på sin ursprungliga nivå igen.
Detta är på flera sätt det som skett med sexköpslagen. Lagen som sådan är ord på papper och ändrar alltså inget. Man måste alltså ändra perspektiv och titta på risken för att åka fast och risken för att bli lagförd. Om vi börjar med risken för att åka fast, kan man snabbt konstatera att det inte hjälper att polisen notera ett bilregistreringsnummer för att få någon lagförd för brott mot sexköpslagen: det faktum att jag plockar upp en okänd person på gatan är ju inte kriminellt. Kanske jag bara skulle ge skjuts?
Alltså krävs i princip att man fångar kunderna med byxorna nere och pengarna i näven: i alla andra fall kan det misstänkta beteendet bortförklaras och en domstol inte fälla för brott, eftersom det finns rimliga tvivel kvar. Att påräkna den prostituerades hjälp i processen går inte: hon (i all regel, emellanåt även han) har ju ett ekonomiskt intresse av att inte ses tjalla på sina kunder. Bevisläget är alltså så taskigt att det skulle krävas rent enorma resurser för att övervaka sexköpslagens efterlevnad. Dessa resurser har av förståeliga skäl inte polisen, och jag har hittills eller inte hört någon förespråkare för sexköpslagen som skulle ha erbjudit polisen de resurser som krävs. Man tenderar till att förlita sig på lagens verkan som den står på pappret. Risken för att bli lagförd tenderar alltså även den mot noll.
Med andra ord förlitar man sig på lagens ”signalfunktion”. Någon sådan funktion måhända finns, men den minskar inte brottsligheten. Det krävs något mera.
Ett annat standardsvar blir då högre straffsatser: hårdare straff skall avskräcka flera. Hårdare straff kan kanske tänkas ha en viss påverkan (fast den som följt den här bloggen en tid vet att jag tvivlar på det), men denna påverkan är då straffets hårdhet multiplicerad med risken för att åka fast. Om risken för att åka fast är lika med noll, blir risken alltid och oavsett straffstatserna noll för brottslingen. Hårdare straff hjälper inte att minska brottsligheten annat än när risken för att åka fast är stor (som vid mord) eller straffsatserna är så astronomiska och drakoniska att även en liten risk att åka fast potentiellt är förödande för gärningsmannen.
Straffrätten används gärna som det enda medlet – inte ett led i, utan som det enda medlet – att lösa samhällsproblem. Förbjud ett förment skadligt beteende, så är saken klar. Detta är en myt, och därtill en farlig myt.
Samhällsproblem är i främsta rummet kulturella och ekonomiska problem. Straffrätten – överhöghetens påbud – förändrar inte kulturen och löser inte ekonomiska problem. Straffrätten kan lämpligen backa upp och förstärka andra åtgärder, men den kan inte ensam lösa ett problem. Detta är välkänt och inte särskilt uppseendeväckande.
Om denna insikt dock inte är ny, betyder detta att sexköpslagens förespråkare hela tiden måste ha vetat att den verkan lagen hade endast skulle bli tillfällig. Om de inte visste det, borde de ha vetat, vilket juridiskt uttryckt innebär att de varit vårdslösa i sina tvärsäkra uttalanden om sexköpslagens förträfflighet.
Att anföra straffrätten som ensam lösning på ett problem är med andra ord inget annat än hyckleri.
bra skrivet.
Lagar har ibland inte bara ha ett straffändamål, men en moralisk markering, t.ex staten avstår ifrån att acceptera sexköp. Om man ska acceptera sexköp så anser jag att man den handeln och därmed även det yrket.
Prostituerade skall då till fullo få alla rättigheter som yrkesmänniskor och prostitution bör då vara ett yrke som vilket annat, som arbetslösa kan söka vid t.ex arbetsförmedlingen. Kan man inte säga det men ändå anser att sexköpslagen är felaktig då är man hycklare, enligt mig.
Jag bor i Danmark där sexköp är lagligt, prostituerade betalar skatt till staten men har inga yrkesrättigheter. Det anser jag är sann hyckleri.
Bra skrivet, ett klokt och tänkvärt inlägg.
Valeria: Jag håller i stort med dig, förutom om lagens markeringsfunktion. Allt som inte är förbjudet i lag är förvisso tillåtet, men det innebär inte att staten anser att det är bra verksamhet. Försäljning av porrtidningar är exempelvis något som många bakom sexköpslagen anser vara moraliskt förkastligt, men (tack och lov!) har ännu ingen talat om att inskränka yttrandefriheten (annat än vid barnporr).
Jag går för övrigt så långt att jag anser att frivillig prostitution (i den bemärkelsen att kvinnan valt yrket, om så bara för att inga andra alternativ verkligen fanns) skall vara ett vanligt yrke, medan trafficking skall bestraffas i klass med dråp.
jheidbrink: Du säger ”medan trafficking skall bestraffas i klass med dråp” men tänker inte på att 75% av alla trafficing är inom andra yrken än sexsäljare, ex. inom bygg och städsektorerna. De flesta trafficerade är fullt medvetna om att de kommer betala tillbaka kostnaden för smugglingen av dem genom att arbeta i destinationslandet. Hur du fick in dråp i det hela är märkligt, tror att vi inte ska blanda ihop lagar och straff så där.
Pinjata: Trafficking – i vilket syfte det än vara må – är slavhandel, vilket jag straffvärdesmässigt anser ligga på samma nivå som dråp. Jag anser dessutom att Mårten Schultz förslag att genom skadestånd frånta gärningsmannen dennas vinst och ge den till offret åtminstone är värt att se närmare på.
Valeria:
… är tvungen att ta annat tillgängligt arbete för att inte förlora a-kassan…
jheidbrink: I och med att ”trafficingoffret” accepterar att arbeta av kostnaden så kan man knappast kalla det för slavhandel. Det kan ses som omoraliskt att ta ut höga avgifter för att smuggla människor men de går in i det och accepterar villkoren. Ironiskt nog är det vår hårda gränskontroll som gör att trafficing i huvudtaget finns. Om man lättade på kontrollen och accepterade en begränsad införsel hade invandrarna inte behövt kriminella nätverk för att ta sig in.
LeoB: Om jag förstår rätt, vad du hintar om… Ungefär lika troligt som om en arbetslös skulle tvingas bli porrfilmskådespelare eller soldat i Afghanistan. Arbetsförmedlingen tvingar inte folk till vissa yrken.
Pinjata: Ok, ett förtydligande. I de tydligen relativt få fall där traffickingoffret faktiskt får en hederlig chans att arbeta av sina skulder och sedan kan röra sig fritt (under de begränsningar som vår olyckliga invandringspolitik sätter upp), kan jag hålla med dig. I de flesta fall löper dock traffickingoffrets skulder med sådan ränta, samt tjänar offret så litet, att skulden kontinuerligt ökar och föremålet för trafficking i praktiken blir en slav. Jag kan gå med på att begränsa mina uttalanden till den senare gruppen av fall.
Pinjata: säg att jag och en smuggelliga kommer överrens om de, i utbyte mot 100.000 kr, smugglar in mig i ett visst land, och jag där är skyldig att arbeta ihop de 100.000 kronorna. Då är detta som du säger ett frivilligt avtal och inget att hetsa upp sig över.
Men säg att jag när jag väl är i det främmande landet nämner för smuggelligan att jag funderar på att begå avtalsbrott genom att strunta i att jobba ihop pengarna. Om smuggelligan då fysiskt förhindrar mig att begå detta avtalsbrott (istället för att gå till domstol och stämma mig), så är det frågan om slaveri, även fast jag i initialskedet frivilligt ingick avtalet.
David Bergkvist: Om du inte betalar tillbaka till organiserade kriminella åker du på stryk, vad har du förväntat dig?
Jag är för en öppen asyl/invandringspolitik. Vi tjänar i det långa loppet på det (mer arbetskraft) och vi slår dessutom undan benen för dessa kriminella (smugglarna).
Jag håller helt med om att om man står i skuld till organiserade kriminella och väljer att inte betala tillbaka, så är det väldigt troligt att man kommer råka illa ut. Men det ändrar ju inte – tvärt om – det faktum att de organiserade kriminella i det läget är onda slavdrivande kräk som förtjänar att sitta i fängelse i sex till tio år. Och det var ju detta sistnämnda som diskusionen handlade om.
Jag håller helt med om att Sverige bör öppna gränserna och på så vis få väck smugglarna. Detta är dock en oberoende fråga än frågan om vilket straff som är lämpligt att utdela till smugglarna.
Finns ingen anledning för lagen att bestämma vad som är ett yrke.
Yrke är byteshandel: den ena människans insats byts mot den andra människans insats. Ofta byter man så att bägge tjänar på det. Då uppstår vinst. En del av vinsten betalas in som skatt.
Svårare än så behöver det inte vara.
Lagen ska skydda människor från våld, övergrepp, stöld, tvång, hot, bedrägeri, osv. Inte föreskriva en massa annat.
Fans av Ayn Rand och annat löst folk som kallar sig liberaler har tydligen en djupt ingrodd tilltro till att själviska och kapitalistiska handlingar alltid är av godo. Och är de inte av godo så är det ändå inte intressant om inte de själva drabbas. Det är iallafall den enda slutsats man kan komma till genom att läsa deras insändare. Jag efterlyser ett visst mått av empati och medmänsklighet. Anhängare av nattväktarstaten kan, på ren svenska, faktiskt dra åt helvete.
Angående avreglering av sexhandel:
Israel hade, enligt vad jag har förstått, tills helt nyligen inget egentligt laga skydd mot trafficking och ej heller någon som helst sexköpslag. Detta ledde för inte så länge sedan till att landet ansågs ligga på tio i topp som ett genomfartsland för sexslavhandel och skuldslaveri där kvinnor fördes dit under falska förespeglingar och löften om arbete som städare eller dylikt och sedan tvingades ”arbeta av” sin skuld. Detta och liknande exempel visar med önskvärd tydlighet att lagstiftning är både önskvärd och nyttig. Om inte annat för att hindra eller iallafall dämpa den misär som man annars ger grönt ljus.
I en värld där ingen egentligen tycker sex är viktigare än att läsa en tidling eller skura ett fönster kanske den förment liberala argumenteringen att likställa prostitution med vilket jobb som hels skulle fungera men vi lever inte i en sådan värld. Vår sexualitet är både av kulturella/sociala och biologiska/mentala orsaker inte att likställa med fönsterputs. Fortsätter vi på den utstakade vägen kommer vi logiskt snart att finna oss i en värld där du kan tvingas gå till närmaste bordell eller porrfilms-studio för att något svin på AF stört sig på dig och därför anvisat dig ett mysigt litet jobb. Du kanske inte gillar att ha analsex med främmande män men det är ju bara ett jobb precis som att städa eller hur?
Palmgren: Ditt eget patos förhindrar dig från att se att andra vill åstadkomma det du vill – ett skydd för utsatta kvinnor – men på andra vägar, och att det faktiskt är en öppen fråga vilken som är den bästa vägen dit. Man behöver inte betrakta sex som en handelsvara vilken som helst för att anse att otvunga (i den bemärkelsen att de inte har något konkret fysiskt hot över sig) prostituerade har rätt att sälja sina kroppar om det nu ter sig som en på något sätt acceptabel utväg för att komma över pengar. Man kan anse att sexköpslagen är feltänkt utan att behöva acceptera trafficking (de två är faktiskt juridiskt och socialt två mycket olika frågor).
Vidare är det varken din eller min eller någons sak att blanda sig i andra människors sexuella praktiker. Jag har uppriktigt sagt ingen som helst förståelse för att så många är så väldigt upptagna av vad andra personer gör i sängen. Om någon nu vill ha analsex och ber om det är inte mitt problem: skulle jag tillfrågas, skulle svaret bli ett bestämt nej, och skulle någon försöka tvinga mig, är förhoppningsvis det allmänna berett att lägga resurser på att förhindra hotets fullbordan, alternativt att bestraffa den som hotat mig. Ge fan i vad andra gör i sängen, huruvida de tar betalt eller inte, om de har analsex eller homosex eller vilken form av sex som helst och tar hand om de som hotas eller våldtas. Vad en vuxen person efter övervägande av sin situation och sina behov kommer fram till för handlingsalternativ, angår ingen annan än henne själv.
Det är för övrigt inte fråga om någon avreglering av sexhandeln, utan tvärtom om en reglering, vilket i sin tur förutsätter en avkriminalisering. Det som föresvävar mig är heller inte det israeliska sättet, utan i så fall det danska, tyska eller nyazeeländska sättet att hantera sexhandeln: tillåt den, men övervakar den som bara den för att stävja avigsidorna.
Först då slutar vi sparka på dem som redan ligger, nämligen de prostituerade.
Precis som vi för att ha ett säkert och stabilt samhälle reglerar att man inte får ha många andra saker som yrke kan man mycket väl förbjuda prostitution. Låt folk ha vad sex de vill med dem som är myndiga och villiga men låt ingen använda det som handelsvara. Så snart du låter någon köpa och sälja sexuella tjänster har du tagit steget mot att likställa likställa sex med fönsterputs.
På ett sätt kan man anse att den nuvarande lagstiftningen är såväl ologisk som orättvis. Varför bara straffa en part i en verksamhet som anses brottslig. Å andra sidan fyller den nuvarande lagen syftet om detta bara är att göra en markering och motverka sexhandel. Att som vanligt implementationen av lagen sedan är bristfällig är en annan sak.
Palmgren: Vilka andra saker som man kan ha som yrke är förbjudna? Mördare? Tjuv? Är det i paritet med sexköp eller -försäljning? Enligt min mening inte.
Om någon annan vill jämställa sex med fönsterputs, är inte heller det något som angår mig – för mig är sex något annat, men vem är jag att föreskriva mitt värdesystem för någon annan? Vem är du att göra det? Dessutom är det milsvida avstånd mellan att anse sexköpslagen vara feltänkt och att jämställa sex med fönsterputs: jag anser inte heller försäljning av potentiellt livsfarliga farmaceutiska preparat vara att jämställa med fönsterputs. Vill du förbjuda apotek också?
Dessutom har ett förbud av sex som handelsvara helt andra implikationer för övervakningen: du måste i princip ha en övervakningskamera i folks sovrum för att se huruvida pengar byter ägare i samband med sexakten. Det kräver integritetsintrång och resurser för polisen som jag hittills inte hört ens den mest enträgna förespråkaren för sexköpslagen vilja acceptera.
Lagar som markering är i övrigt ett ofog – lagar är till för att verkställas, och vet man med sig att man inte kan verkställa någon lag, men fortfarande vill ha en markering, kan man väl nöja sig med en högtidig förklaring i riksdagen istället för att göra rättsväsendet till åtlöje genom lagar som inte fullföljs.
Låt mig först säga att den mytomspunna glada horan nog är ganska sällsynt. De flesta prostituerade jag har mött har verkat antingen ledsna eller påverkade av någon drog. Jag tycker hela den här debatten där folk pratar om hur vi inte ska hindra de som VILL prostituera sig och inte ingripa i rätten till att bestämma över sin egen kropp har blivit rätt snedvriden. För varje glad hora som älskar sitt jobb finns det säkert tio som hatar sitt jobb men jobbar hårt på att glömma detta. Antingen genom att sätta väggar mellan sitt vanliga liv och sin prostitution så att de kan slippa tänka på att de säljer sin kropp eller genom att droga ner sig med alkohol och andra substanser. Jag kan ha fel men jag tror inte det…
Låt mig ge exempel på andra saker som är brottsliga men nästan omöjliga att bevaka.
Klotter och grafitti
Nedskräpning
Hembränning
Vandalism
Hemmatillverkning av narkotika
Hemmatillverkning av sprängämnen
Medförande av dolt vapen till krogen
Att övervaka folk genom deras fönster
Sex på allmän plats
Att pissa på gatan
Piratkopiering av spel
Försäljning av reglerade substanser
Mordbrand
Våldtäkt (Att döma av hur få fall leder till rättsliga åtgärder)
Jag kan ge många fler exempel om du vill. Om sedan lönnmord inte är i paritet med prostitution som brott så kan vi väl ta ett bättre exempel. Säg t.ex. någon som säljer steroider eller receptbelagda preparat de har gjort hemma eller köpt på internet. Dessa individer kan sällan bindas vid någon faktisk personskada men de är fortfarande brottsliga då deras handlande KAN leda till såväl förstörda liv pga bieffekter av de preparat de säljer som till att omogna individer använder preparaten på ett olämpligt sätt. På samma sätt öppnar prostitutionen som godkänt yrke dörren för flera risker och sekundära negativa effekter.
Exempel:
1. Det är av allmänt intresse att i händelse av att den prostituerade skulle råka drabbas av en sjukdom som regleras i smittskyddslagen att kunna spåra alla de som varit kunder hos denna individ. Staten kommer därför sannolikt att kräva att den prostituerade avkräver alla sina kunder giltigt ID och noterar namn, datum och tid för varje besök. Detta är även något som även krävs av skatteverket om den prostituerade skulle få räkna sig som företagare. Sådana register skulle leda till en ökad risk för att en individ som besökte den prostituerade skulle utsättas för påtryckningar under hot om att distribuera denna information.
2. Genom att sätta sex som en verksamhet likvärdig med fönsterputs sker en trivialisering av såväl den sexuella akten som synen på intrång i den privata sfär som din kropp har räknats som. Om en arbetsgivare därefter vill lägga till ett krav om att alla kvinnliga anställda endast skall vara iklädda trosor på fredagar torde detta inte utgöra något hinder.
3. Genom att göra den prostituerade till normal företagare tvingar vi dem att registrera sig i offentliga register som någon som säljer sex. I dagens samhälle ses detta som lågt och nesligt och kommer sannolikt att leda till att den prostituerade i framtiden kommer att utsättas för diskriminering. Genom detta kan den som tillfälligt prostituerat sig av desperation få problem med att sedan få anställning på företag och institutioner som är måna om sin image.
4. Genom att likställa prostitution med andra yrken säger vi ytterst att trafficking är helt OK. Skit samma om de tvingas prostituera sig. Det är ju då logiskt inte värre än om de tvingats städa för att betala för sig.
Det är därför inte av intresse för samhället att legalisera handel med sexuella tjänster.
Om ett brott lätt kan upptäckas utan att bryta in i folks privatliv är bevisligen därmed totalt ointressant. Lagen ska vara för samhällets och allmänhetens bästa. Om majoriten av befolkningen inte tycker att prostitution ska vara ett godkänt jobb finns det inga hinder för att förbjuda detta. Om någon fortfarande vill vara prostituerad och inte få sina kunder skrämda får de väl flytta från Sverige. Precis som de som vill odla cannabis och sälja på gatan nog får flytta en bra bit för att kunna ha detta som lagligt yrke.
Argumentet att förbud mot sexhandel på något sätt skulle vara en inskränkning till rätten att besluta över sin egen kropp håller inte riktigt det heller. Man kan ju fortfarande göra vad man vill med sin kropp man får bara inte sälja sexuella tjänster.
Lagar som markering är ett faktum och på intet sätt ett ofog. På många sätt är alla slags lagar riktlinjer och markeringar om vad vi som samhälle anser riktigt. I dessa tider av ökande statlig kontroll över bankväsende och kommunikation är den tid då någon kunde känna sig säker med sitt välbetalde svartjobb nog snart över och då blir frågan den prostituerade och deras pimps får ställa sig exakt hur han eller hon nu ska tvätta dessa pengar. Köpa bingolotter? Gömma dem i madrassen? Även övervakningssamhället har ju sina goda sidor.
Det enda tillfälle då en lag är ett ofog är om en majoritet av befolkningen anser att lagen är fel. Den är då inte förankrad och detta leder till minskad respekt för vårt rättssystem.
Palmgren: Ingen har talat om någon glad hora. Det jag talar om är personer som i en mycket svår livssituation gör ett rationellt val att prostituera sig. Om du har problem med det valet, går vägen att förhindra det inte genom ett förbud av verksamheten som sådan, utan genom en förbättring av potentiella prostituerades livssituation. Lite mindre myndigt och allvetande än att drämma till med straffrättens slägga, men garanterat mycket mera effektivt.
Ingen säger att trafficking är ok när man legaliserar sexköp. Din argumentation går ut på att vi tycker att organhandel är ok för att vi tillåter transplantationer för vilka läkarna får betalt.
Samhället har inget som helst intresse, annat än ett i mina ögon ganska beskäftigt sexualmoraliskt intresse, att förbjuda sexhandel mellan samtyckande vuxna. Däremot har samhället allt intresse av att förbjuda alla andra former av sexhandel och dessa har för övrigt också alltid varit förbjudna. Genom att jaga folk som endast skadar sig själva tar vi resurser från skyddet för de som skadas av andra (trafficking).
Sexhandel mellan samtyckande vuxna är enligt min mening på intet annat sätt ett samhällsintresse än att spridningen av könssjukdomar måste motverkas och att den legala handeln inte får bli ett skynke bakom vilket den illegala slavhandeln med prostituerade döljs. Alltså bör sexhandel enligt min mening vara tillåten, men vara hårt reglerad och regleringen vara hårt övervakad.
Sexköpslagens stöd i befolkningen är för övrigt omtvistat: det finns lika många undersökningar som påstår att sådant stöd finns som det finns undersökningar som påstår att sådant stöd inte finns. Du kan alltså inte ens implicit argumentera med att du har majoriteten på din sida, och även om du hade det, är vitsen med en demokrati att minoriteten får föra fram sina åsikter för att försöka förändra majoritetsförhållandena.
För övrigt är detta min slutreplik. Jag erkänner dina hedervärda motiv för ditt ställningstagande, men jag kommer inte att hålla med dig. Enligt min mening har vi nu fört fram våra bärande argument på ömse sidor och börjar komma in i stadiet då vi upprepar redan tidigare gjorda poänger. Såvida jag inte känner att du kommer med något verkligen genuint nytt, kommer jag alltså inte att svara igen.
Däremot skulle det vara välgörande om du kunde modifiera dina tidigare uttalanden åtminstone dithän att skillnaden mellan oss inte ligger i att jag struntar i utsatta personer och du inte gör det, och att du erkänner att vi för ett gemensamt mål anser vara olika vägar mest lämpliga.
”Däremot skulle det vara välgörande om du kunde modifiera dina tidigare uttalanden åtminstone dithän att skillnaden mellan oss inte ligger i att jag struntar i utsatta personer och du inte gör det, och att du erkänner att vi för ett gemensamt mål anser vara olika vägar mest lämpliga.”
Jo, jag tror du har rätt i detta. Även om mina tidiga poster kanske var lite i hetskaste laget (var lite trött och grinig) tycker jag nog att vi har tagit upp de flesta argument jag kan komma på just nu. Som slutargument kan jag bara säga att jag anser att samhället, om vi verkligen ska basera det på en humanistisk grund, borde ansvara för att de som finns inom vårt lands gränser får sina grundläggande behov täckta utan överdriven byråkrati kring detta. Dagens system fungerar ofta skevt och illa då paragrafrytteri och politik ofta räknas som mer viktigt än människors liv.
Hoppas du har en trevlig helg.
Palmgren: Tack, detsamma.
[…] en sak; om den överhuvudtaget bör finnas är en annan. Om det senare säger docent Schultz och dr Heidbrink det mesta som behöver […]
[…] är också skeptisk till att det över huvud taget går att påverka attityder med lagar. Enligt min mening tyder det mesta på att redan existerande attityder tar sig uttryck i lagar, […]
[…] är också skeptisk till att det över huvud taget går att påverka attityder med lagar. Enligt min mening tyder det mesta på att redan existerande attityder tar sig uttryck i lagar, […]