I en ganska emotionellt hållen och rätt så snyftig debattartikel på Svenska dagbladets Brännpunkt uppmanar företrädare för Svenska filminstitutet riksdagen att anta IPRED-lagen. Argumentet går ut på att illegal nedladdning av filmer utgör något som åtminstone kan liknas vid stöld och att vi inte skall lära våra ungdomar att stjäla.
Man kan inledningsvis konstatera att författarna bör jobba på sin retorik. Artikelns försök att mana våra känslor av rättfärdighet och att väcka vår indignation är så plumpt att jag nästan vrider av att det är så pinsamt. Men det är kanske ändå inte det värsta: det värsta är att författarna gör en slutledning som inte följer av premissen.
Att ladda ner musik och film utan att betala innebär att man tillskansar sig ett värde gratis, och innebär således en åtminstone hypotetisk förmögenhetsöverföring från den som producerat musiken eller filmen till den som laddar ner. Huruvida denna förmögenhetsöverföring bör vara straffbar, kan man diskutera precis som alla andra straffbestämmelser: faktum är att att förmögenhetsöverföringen i dagsläge är straffbar, men att det är svårt att hitta gärningsmännen. Bevisproblematiken är som intellektuellt problem skild från frågan om kriminaliseringen: det två har endast mycket indirekt med varandra att göra.
Författarna fastnar, precis som de flesta av deras meningsmotståndare (exempelvis också i Svenska dagbladet idag), i debatten om huruvida nedladdning bör vara straffbar. Problemet med det är dock att ställningstagandet avseende huruvida nedladdning bör utgöra ett brott inte spelar någon roll för frågan huruvida IPRED-lagen utgör ett lämpligt medel att bekämpa detta brott. Även om man alltså tycker att nedladdning utgör ett problem och att nedladdning alltså måste straffrättsligt bekämpas, följer därav inte att IPRED-lagen är rätt medel att föra denna straffrättsliga kamp.
Det stora problemet med IPRED-lagen är dess processrättsliga skevhet, det faktum att en person som inte ens ännu är part i en rättegång får tillgång till statens tvångsmakt för att kunna få fram material som eventuellt i framtiden kan göra personen till en part i en rättegång. Detta strider enligt min mening mot grundläggande processrättsliga principer, och det kan också betvivlas huruvida en sådan extrem åtgärd tillför något värdefullt i kampen mot den illegala nedladdningen. Som flera andra påpekat, är det nämligen absolut inte givet att man via en IP-adress kan få fram namnet på en illegal nedladdare. Att kostnaden för denna procedur dessutom skall stanna på operatörerna (som förstås kommer att övervältra den på kunderna) gör saken ännu mer upprörande.
IPRED-lagen är enligt min mening feltänkt, och det även om man nu vill bibehålla regeln att gratis nedladdning av material från nätet utan upphovsmannens samtycke skall vara straffbart. Författarna skulle alltså må bra både av att appellera till vårt förnuft istället till våra känslor och att använda sitt eget förnuft.
IRPED-lagen är nämligen rättsstatligt tveksam och kommer inte att hjälpa upphovsrättshavarna. Där hjälper inte heller någon moraliskt märklig stolthet över att någon som talar svenska lyckas producera filmer som folk faktiskt också vill se.
*****
Uppdatering: Se för övrigt också Mårten Schultz utmärkta frågor avseende det nu liggande förslaget.
Helt rätt. Tyvärr har hela debatten en viss tendens att hela tiden vrida sitt fokus på andra delar än de som faktiskt är aktuella iom det remitterade förslaget (och snart proppen). Av det stora antalet debattartiklar som cirkulerat de senaste veckorna har inte någon, mig veterligen, faktiskt på allvar tagit upp de fundamentala brister som lagförslaget är behäftat med och vad införandet kommer innebära för rättssamhället.
[…] Visst är vi ålagda att skydda detta material från att laddas ner olagligt men det som jag och majoriteten av kritiken är imot är utlämnandet av våra personuppgifter till bolag som anser att vi gör något olagligt. Jag förstår att musiker och filmskapare vill få ett stopp på detta men det kan ju inte ske på våran rättsstat. Det stora problemet med IPRED-lagen är dess processrättsliga skevhet, det faktum att en person som inte ens ännu är part i en rättegång får tillgång till statens tvångsmakt för att kunna få fram material som eventuellt i framtiden kan göra personen till en part i en rättegång. Detta strider enligt min mening mot grundläggande processrättsliga principer, och det kan också betvivlas huruvida en sådan extrem åtgärd tillför något värdefullt i kampen mot den illegala nedladdningen. Jakob Heidbrink, jurist doktor […]
[…] I framtiden kan jag alltså ana en förhöjd risk för s.k tredskodomar dvs att den anklagade uteblir eller så kommer vi att få se en mängd varianter av uppgörelser i godo allt enligt amerikansk modell. Småmålen kommer att öka. Jag citerar bloggaren Jakob Heidbrink som driver bloggen Meddelanden frånn Juridikens maskinrum […]
[…] Hittad via “HAX”: “Ingen förståelse för poängen” […]
Vem har rätt att begära ut uppgifter om fildelare? Vilka krav ställs de på dem?
Fildelning handlar ju inte bara om musik och film, det är ju också mjukvaror, kartor, bilder och massor av porr. Skulle en enskild porrfotograf kunna begära ut uppgifter om fildelare?
Nils: Jag vet faktiskt inte, men jag skulle väl anta det – upphovsrättshavare som upphovsrättshavare. Man kan knappast göra någon på osäkra moraliska grunder vilande distinktion mellan sådana upphovsrättshavare man tycker om sådana som man inte tycker om.
Tanken har faktiskt inte slagit mig ännu: med tanke på hur infekterad porr är i vårt samhälle, skulle det ju vara ett kul medel att i stor stil utpressa folk…
Bra ide! Där kan du säkert tjäna en hacka.
Själv hade jag tänkt att köra nigeria-stilen: skicka ut massor av hotbrev till folk under trettio. Det är ju onödigt att gå till domstol och begära ut uppgifter, de fildelar ju allihopa ändå. Det räcker ju med att några få blir rädda och betalar. Om man bara formulerar hotet om stämning lite luddigt så borde ju allt vara helt lagligt?
Sätt dit dina nära och kära för fildelning av upphovsrättskyddat material.
Bevismaskinen;
http://piratbyran.org/bevismaskinen/
(OBS IRONI) Visar på hur enkelt det är att fabricera ”bevis”.
En ironsk undran. Är det porrindustrins ärenden som Ask, Reinfeldt och co går?
Nils! Det var min plan!
Se bara till att lägga ”förlikningskontot i ett land med stark banksekretess. Själv tänkte jag isle of man eller så.
”turn piracy into profit”
I England är det någon som redan börjat jobba efter vår affärsmodell. Aldrig är man först med någon bra ide.
http://news.bbc.co.uk/newsbeat/hi/technology/newsid_7766000/7766448.stm
(från en kommentar på Det progressiva USA)
[…] IPRED-lagen (se Svenska dagbladets artikel idag och Dagens Nyheters i förrgår). Jag har tidigare kritiserat lagen för att vara processuellt skev, och det är den fortfarande. Den som är intresserad inbjuds […]
[…] internet?). Igår var det förresten Cissi Elwins tur att endorsa IPRED, främst mot bakgrund av ”någon moraliskt märklig stolthet över att någon som talar svenska lyckas producera filmer som…, som en juristbloggare uttryckte […]