Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand gör rubriker i både Svenska dagbladet och Dagens Nyheter, som hänvisar till Dagens Medicin. Hammarstrand har nämligen sagt att han ”utan tvekan” skulle åtala den som skriver ut p-piller till flickor under 15 år. Sex med någon under 15 år utgör enligt nyare lagstiftning alltid ett övergrepp, även om den 15-åriga samtyckt. Medhjälp vid ett sådant övergrepp står också under straff. Hammarstrand tycks nu argumentera att den som skriver ut p-piller främjar ett övergrepp mot ett barn. Naturligtvis har han skrämt upp den samlade skaran av barnmorskor och sexualrådgivare.
Jag är inte så säker på att Hammarstrand har rätt i sin argumentation, och jag anser det närmast vara oansvarigt av honom att gå ut så här hårt. Ett p-piller skall förhindra en graviditet: det är det som är dess medicinska syfte. Den som skriver ut ett p-piller vill alltså hjälpa den mottagande kvinnan eller flickan att undvika en oönskad graviditet. Risken för en graviditet uppstår normalt under samlag. Hammarstrands tanke är alltså uppenbarligen den att den som skriver ut ett p-piller till en flicka under 15 gör ett samlag riskfritt för henne. Därifrån till att det blir medhjälp till ett sexuellt övergrepp mot barn är det dock ytterligare ett steg som jag inte får ihop.
Det är ju inte flickan som gör sig skyldig till ett övergrepp mot sig själv. Det är den som hon har samlag med. För att få ihop den rättsliga argumentationen, måste alltså anses att en flicka som får ett p-piller är mera benägen att samtycka till sex, och att detta underlättar för gärningsmannen att ha sex med henne. Men när flickans samtycke inte spelar någon roll för den straffrättsliga bedömningen av gärningsmannen, alldeles oavsett hur samtycket uppstått, spelar väl inte heller förskrivningen av p-piller någon roll. Gärningsmannen skall i inget fall respektera flickans samtycke till sex, utan skall avhålla sig från att ligga med henne. P-pillret gör vare sig till eller ifrån, och underlättar inte heller för gärningsmannen att få sex med flickan: han skall betrakta en flicka under 15 som orörbar.
Jag har svårt att få förskrivning av p-piller till att bli ett främjande av övergrepp, eftersom pillret går till flickan, inte till gärningsmannen. Hammarstrand kan misstänkas för att vara ute i politiska syften, antingen för att han misstycker om den nya sexuallagstiftningen, eller för att han tycker illa om unga som har sex över huvud taget, eller att han tycker om medieljuset. Skulle han vara ute i syftet att visa sexuallagstiftningens inneboende komplikationer, har han mitt stöd i ärendet, fast inte i tillvägagångssättet.
Att frånta ett samtycke rättsligt bindande verkan är inte i sig uppseendeväckande. När allt kommer omkring kan folk som är under 18 normalt inte med bindande verkan åta sig avtalsförpliktelser: en 17-åring utan egen inkomst kan normalt inte köpa någonting, utan är hänvisad till sina föräldrars eller förmyndares medverkan. Vi har dessa regler för att skydda personer som vi på goda grunder anser inte är kapabla ännu att själva bedöma innebörden i en avtalsförpliktelse. På samma sätt anser vi alltså numera att personer under 15 år saknar förmåga att bedöma innebörden i en sexuell förbindelse. Det kan finnas goda skäl till det och är föga upprörande i princip.
Det som är problemet är det straffrättsliga sammanhanget. När vi inte låter ett avtal vara bindande, fråntas den minderåriga en rättighet (och normalt också den motsvarande skyldigheten). När vi inte låter ett samtycke till sex vara bindande, hotas någon annan än den minderårige själv av straffrättsliga påföljder. Detta kan vara berättigat när det rör sig om en 13-åring som av en 40-åring övertalas till samlag; det är i mina ögon långt mindre berättigat när en 15,5-åring har sina första nyfikna sexuella erfarenheter med en 14,5-åring. Sexualbrottsutredningens kategoriska uttalanden om det övergrepp som den anser ligga i sexuella förbindelser med den som är under 15 år utgör enligt min mening nymoralism och puritanskt önsketänkande.
Vi alla blir mogna och sexuellt nyfikna vid olika åldrar. En utlevelse av denna nyfikenhet må inte vara att rekommendera i vissa fall, men det gäller också de första erfarenheterna med alkohol eller tobak, eller kanske till och med konsumtionen av vissa brutala eller bara verklighetsnära filmer. Människor måste enligt min mening göra både goda och dåliga erfarenheter för att lära sig hantera världens komplexitet: den som bara är skyddad och aldrig begår ett misstag, blir dålig på att hantera sig själv och att hantera andras kanske inte lika goda erfarenheter.
Att mot denna bakgrund lagstifta med straffrätt om att 15-åringar inte får ha sex, 16-åringar inte får inneha alkohol och 17-åringar inte får se vissa filmer är att skjuta med stora kanoner på papperssparvar. Det är även inom straffrätten möjligt att lagstifta på ett sådant sätt att gärningsmannens förståelse och kunskap om offrets situation blir avgörande för straffet. Med andra ord krävs inte att man med en oflexibel regel om 15-årsålder hotar 16-åringar som har sex med sina 14,5-åriga pojk- eller flickvänner, utan man kan utforma en straffbestämmelse så att det straffas som vi menar, nämligen utnyttjandet av en maktposition där gärningsmannen genom psykologisk press tränger in offret i ett inte verkligen menat samtycke.
I alla fall kommer det att finnas situationer som ligger på marginalen, där vårt straffbud får följder som inte är avsedda. Med den strafflagstiftning som jag förespråkar kommer det att finnas ungdomar som kommer att uppleva sex i obehagliga situationer. Med dagens strafflagstiftning kriminaliserar vi icke obetydliga grupper av ungdomar och skrämmer ungdomsläkare till att inte längre skriva ut p-piller till personer under 15 år.
Jag anser dagens situation vara det sämre sättet att försöka skydda de som vi uppfattar som utsatta.
*****
Uppdatering: Efter påpekande från en läsare vill jag rätta att det vid brottsrubriceringen förstås handlar om våldtäkt mot barn, inte om våldtäkt – en till synes liten, men juridiskt betydelsefull skillnad. Tack för påpekandet.
[…] (Läs även Jakobs synpunkter.) Blogroll […]
Åklagaren utgår från lagens tydliga tankegång att flickor under 15 år aldrig kan samtycka till sex. De blir alltid våldtagna. Skriver en barnmorska ut p-piller gör hon det lättare för flickan att ha sex, dvs bli våldtagen. Alltså främjar barnmorskan våldtäkten. Det är hårt men jag kan inte se hur det skulle vara fel av åklagaren.
Sen det där med åldersgränser generellt. Givetvis är de stelbenta men är alternativet att inte ha åldersgräns bättre? Jag skulle tro att Piratpartiet gärna vill driva den frågan. Varför inte be dem?
Man får hoppas att det är ett utspel för att få lagen nyanserad. Han har ju i alla fall fått rubriker nog för att det alla politiker ska vilja tillsätta utredningar.
Jag tror inte Mikael Hammarstrand efterlyser en häxjakt på barnmorskor som skriver ut p-piller som en lindande till mens verk, utan snarare vill han att frågor ställs i den situation som uppstår när en minderårig utan frågor kan få dessa.
I England (där jag bor) vill de att skolsköterskor ska ge dagen efter piller till 11 åriga flickor, utan frågor och utan att meddela föräldrarna. Detta är en konsekvens när ett beteende (sex bland minderåriga) fortsätter utan att vuxna tar sitt ansvar och försöker komma till kärnan.
Varför är det så fel att vänta med sex? Lagen är där för att skydda minderåriga, inte för att plåga dem. Och som sagt, om mens verk inte är anledningen till att p-piller behövs så är kondomer så mycket lämpligare då de även skyddar mot könssjukdomar. Något som både unga och vuxna verkar tro att de är immuna mot.
Fredrik: Att barnmorskan gör det lättare för flickan att ha sex, är väl en sanning med modifikation. Åtminstone i biologilektionerna i skolan sades inget om p-piller som nödvändig förutsättning för samlag. P-pillret gör det svårare att bli gravid, inte enklare att ha sex.
Sedan är det – som Mårten Schultz skriver – som att bestraffa den som säljer en skyddsväst till en ordningsvakt när man börjar prata om att bestraffa barnmorskan för förskrivningen av p-piller: skyddsvästleverantören gör det ju enklare för ordningsvakten att ge sig i bråk, och blir ordningsvakten skjuten, har skyddsvästleverantören medverkat till brottet. Problemet som du inte ser är att flickan som du säger utgör offret: det kan väl knappast vara medhjälp till gärningsmannen att hjälpa offret att skydda sig mot oönskade graviditeter?
Stelbenta åldergränser har jag alltid svårt för, men du har en poäng i att de kanske inte kan avskaffas helt. Däremot är 15 år kanske rätt mycket i övre kant: varför inte 12, uppbackat av straffbestämmelser för den som utnyttjar okunskapen hos en tidig tonåring? Varifrån kommer 15 över huvud taget? I Tyskland är det 14: finns någon motivering till åldersgränsen, eller utgör den en funktion av lagskrivarnas sexuella debut?
Anna: Det kanske inte är fel att vänta med sex, men det är i rimlighetens namn inte lagstiftarens sak att bestämma när det är dags för sex genom att förbjuda förskrivning av p-piller. Det som vi måste skydda är frivilligheten och friheten från påtryckningar: allt annat är den enskildes sak.
Som Fredrik mycket riktigt påpekat, klarar vi oss förmodligen inte utan åldersgränser, men även de måste rimligtvis motiveras, och vidare måste hänsyn tas till att en stor del av gärningsmännen i de här aktuella fallen knappt själva är mera än barn. Straffrätten skall hanteras med mera urskiljning än så.
Jag anser att åklagaren agerar direkt kvinnoföraktande.
Varje fertil kvinna har rätt att skydda sig från oönskad graviditet, vare sig hon har sex frivilligt eller blir våldtagen. Eller tycker han att det är bättre att fertila 14-åringar tvingas till abort istället? Han kanske även vill förbjuda abort av samma skäl? Sen glömmer den stackars åklagaren att tjejer kan få p-piller av fler skäl än att slippa bli gravida. P-piller hjälper även mot svåra menstrautionsbesvär.
Sen undrar jag hur åklagaren önskar behandla ICA-handlare som säljer kondomer till 14-åriga pojkar? ICA-handlaren borde väl rimligtvis också göra sig skyldig till samma sorts brott?
Mari: Jag har svårt med argumentet ”kvinnoförakt” i det här sammanhanget, dels för att det onödigtvis misstänkliggör åklagaren, dels för att jag rimligen vill spara ordet för grövre sammanhang än det här, dels för att sådana tillmälen inte befrämjar diskussionen.
Det är lite svårt att ta ställning till kärnan i det du säger. Först och främst har du helt rätt avseende det här med kondomer: om Hammarstrand nu vill åtala den som förskriver p-piller, måste han rimligen också åtala den som säljer kondomer till personer som inte lagligen får ha sex.
Om det dock är så att åklagaren verkligen tror att han uppfyller sin skyldighet att lagföra de personer som bryter mot lagen om han åtalar barnmorskor som förskriver p-piller, adresserar du din kritik till fel person. Lagen skrivs av riksdagen, och där råder för närvarande mycket bestämda föreställningar om vad som är ”sunt sex”. Om det i riksdagens kollektiva föreställningsvärld ingår att den som hjälper en 14-åring att skydda sig mot en oönskad graviditet är en brottsling, är det våra folkvalda och – i den mån dessa är representativa för Sverige – vårt samhälle som sådant det är fel på, inte åklagaren.
Slutligen kan man väl anmärka att det här fallet illustrerar vilka idiotiska krockar med förnuftig sexualupplysning och prevention vår nuvarande sexualpanik kan leda till.
Barn (under 15) kan enligt lagen inte samtycka till sexuella handlingar. Men det betyder ju inte att de skall behöva bli gravida om de blir våldtagna…
Ser man till de prejudicerande domarna verkar det dessutom inte som att särskilt mycket ändrats sedan 2005. Det blir ju fortfarande oftast sexuellt utnyttjande, inte våldtäkt, exempelvis med motivering att hon ”var nästan 15” samt att ”förhållandet mellan 13 åringen och 25 åringen var ömsesidigt”.
Hammarstrand larvar sig. På unga tjejers bekostnad.
…: Jag är som sagt också kritisk mot Hammarstrand, men om vi bara för en sekund förutsätter att han skulle ha rätt – är det inte då Sexualbrottsutredningen som larvat sig? Är inte domstolarnas reaktion inför den nya sexualbrottslagstiftningen en indikator för att det kanske kan vara ett och annat märkligt i den utredningen?
Men, som sagt, jag tycker också att Hammarstrand larvar sig, även om jag är glad över den diskussion hans agerande väcker. Han borde dock kanske ha kunnat hitta ett annat sätt att väcka debatt än att skrämma vårdväsendet till att inte längre förskriva p-piller till unga tjejer.
[…] Bloggat: Trollhare, Stenudd, Heidbrink, Schultz, Tonårsmorsa, Borgarmedia: DN, EX1, 2, Läs även andra bloggares åsikter om Sex, […]
Det finns en tanke med åldersgränser. De är inte tagna ur tomma intet.
Jag ser med glädje åtal, jag har själv blivit medveten om att min då 13 åring dotter fick pstav på inrådan av psykolog på lokala BUP. Jag påtalade att det var olagligt men svaret var att det är bara olagligt om någon av personerna var över 15 år. När jag tillade att pojkvännen var över 15 år stängdes jag ute från framtida samtal och är det fortfarande.
Barn är barn och inget annat.
Att som MARI skriva om kvinnors rättigheter att skydda sin kropp är naivt och visar på en svag kunskap om människovärde. Vi vuxna skapar ideal och normer i samhället, för varje år så blir våra unga äldre utan att bli äldre.
Ja, vad ska man säga…
Jag utmanar Hammarstrand att klara uppsåtsfrågan. Även om man principiellt skulle godta det fruktansvärt krystade resonemanget att förskrivning av p-piller skulle kunna utgöra medhjälp till våldtäkt kan Hur bevisar man att barnmorskan hade uppsåt till något annat än att flickan skulle ha sex med en 15-16-årig pojkvän, helt i enlighet med ansvarsfrihetsregeln i 6:14 BrB?
Hammarstrand får härmed ett ‘lycka till’, för det lär han behöva!
Homo Sapiens: ”Människovärde” betraktar jag som ett icke-argument på samma sätt som ”kvinnoförakt” – du får nog vara något mera specifik vari det bristande människovärdet att din dotter får p-stav ligger. Vad gäller åldersgränsen må det ju hända att den finns där av en anledning – frågan är bara vilken, och varför just femton år?
Svaret, jheidbrink blir att åldern spelar in på grund avi kunskap och förmåga att förstå konsekvenser av beslut, vilket man inte alltid har när man är ung.
Det är lätt att vara klok när ”man” blir äldre, beslut som tas kanske påverkar människor hela livet, i det här fallet unga tjejer. Besluten kan få inverkan för lång tid framöver och har för mig inget med kvinnor att göra egentligen utan med männískor.
Därför har jag använt ordet människovärde för att slippa hamna i könsbegrepp.
Mannens roll i samhället kommer att öka i framtiden-manlighet med värdighet.
Homo Sapiens: Jag håller i stort med dig, men jag tvivlar på att en 15-årsgräns verkligen är rätt medel att uppnå det skydd som du vill uppnå. Somliga tjejer (och killar) är helt kapabla av att fatta ok sexuella beslut redan vid 13 eller 14 års ålder (och jag var inte det, om du nu anspelar på min personliga efterklokhet). Andra är inte mogna till dess de är 16 eller 17. Både de som är mogna tidiga blir dåligt behandlade, då de av lagstiftningen görs orörbara oavsett hur mycket de vill ha sex och de som inte är mogna får övertalas bäst motparten vill utan att straffrätten träder in till skydd (eller i vart fall inte med samma automatik).
15-årsgränsen har ett bra syfte, men den är arbiträr, och då kanske man inte skall koppla de kraftigaste straffrättsliga fördömanden till denna godtyckliga gräns.
jheidbrink: Nej, du har rätt, lagen kan inte säga när enskilda individer är mogna, men den kan ge ett extra skydd. Om ett specifikt beteende är olagligt så tror jag faktiskt (hoppas) det kan bidra till att göra det till normen. Varför har så många unga sex? Kanske för att det är tufft, alla polare gör det, pojk/flickvännen vill… Är det emot lagen så ger det dig som ung en väldigt bra och mogen anledning att säga nej, i de fall då ”jag vill inte” kanske inte känns så coolt. Jag tycker lagen skyddar frivilligheten och friheten från påtryckningar.
Jag undrar om någon här själv hade sex före 15 års ålder, och om de idag tycker det var ett bra beslut. Jag väntade själv medvetet tills jag var 21, men önskar nu att jag väntat ännu längre. Det finns så många bra sätt att umgås med en partner på att sex kan vänta tills det fyller en större betydelse. Min man väntade tills han träffade mig, och att vara någons enda partner ger en helt otrolig känsla. Nu finns det kanske snart en hel generation som aldrig får möjligheten att uppleva detta.
Anna: Jag tvivlar i och för sig på att lagar gör normer – det är nog snarare tvärtom – men även om det skulle vara så är det fel sätt att skapa en norm när man hotar personer som nyss fyllt femton med straffrättsliga påföljder för att de har sex med sin två veckor yngre tjej eller kille. Det är inget ”stöd”, det är användning av lagstiftning i moralistiska syften, och det tycker jag är förkastligt.
Sedan kan jag inte ta ställning till huruvida det var bra eller dåligt för dig att vänta, men det misstag som jag tycker du begår är dels att du gör din egen högst personliga erfarenhet allmängiltig, dels att du vill försöka att påtvinga andra det som du upplevt som positivt (men som andra mycket väl kan uppleva som negativt) med straffrättens hjälp. Du engagerar alltså staten för att påtvinga andra dina ställningstaganden, som må ha varit mycket bra för ditt liv, men som du inte vet om de är lika bra för andras liv. Det kan jag inte tycka är ok.
Det lite konstiga i sammanhanget är att det är ok för två tonåringar som inte har fyllt 15 att ha sex med varandra. När en av dem fyllt 15, ska de göra paus i sin sexuella relation tills den andra fyllt 15. Annars är det våldtäkt.
Men så är det ju inte, i alla fall inte helt och hållet. Lagstiftaren har tänkt till, ett varv, kan en grånad lärare i samhällskunskap upplysa auditoriet.
Man tar faktiskt hänsyn – i lagtexten – till den relation som de två har till varandra. Om åldersskillnaden är liten, eller om de anses ha en fastare relation, kan man underlåta att döma. Det trodde jag juristerna kände till…
Henrik: Det är helt riktigt, och såtillvida tar Hammarstrand en extrem position. Icke desto mindre är det ett ”kan” (som domstolarna gjort bruk av), inte ett ”måste”. Den principiella ståndpunkten att sex med personer under femton ”egentligen” utgör våldtäkt, kvarstår.
Jakob är det inte så att det numera i princip klassas som våldtäkt när någon har sex med någon under femton.
I så fall är rimligen hammarstrands tolkning korrekt men utifrån en absurd lag! Vilket han verkar anse själv.Man kan ju göra tankeexperimentet att en trettonåring har sex med säg en femtiårig styvpappa. Inte skulle det duga att exempelvis en skolsyster delar ut p-piller då och låter det pågå!
Politikernas snilledrag att kalla sex där fjortonåringar är inblandade för våldtäkt oavsett omständigheter i övrigt ställer helt enkelt till det.
Hammarstrand skall ha heder för att han belyser det anser jag! Något annat varker inte ha variy hans syfte.
Per: 6 kap. 14 § brottsbalken stadgar att ”den som begått en gärning” som klassas som våldtäkt mot barn skall inte dömas till ansvar. Enligt 6 kap. 4 § brottbalken utgör alla samlag med personer under femton år våldtäkt mot barn. Enligt vanlig juridisk terminologi innebär detta att en femochetthalvåring som har sex med en fjortonochetthalvåring begår våldtäkt mot barn, men inte får någon påföljd utdömd mot sig. Så visst klassas alla samlag med personer under femton år som våldtäkt, bara att ingen påföljd utdöms.
Huruvida Hammarstrand verkligen velat väcka politisk debatt (vilket han i så fall lyckats med) eller om han bara är inkompetent, låter jag förbli osagt, eftersom jag inte vet. Däremot kan jag konstatera att han skrämt upp folk som förskriver p-piller till personer under femton, att detta kommer att leda till oönskade tonårsgraviditeter, och att således Hammarstrand – om hans syfte nu varit att väcka politisk debatt – agerat synnerligen oansvarig.
Påståendet om tonårsgraviditer tar jag nog med en hel sked med salt.I vilket fall är den väl irrelevant i en juridisk diskussion.
Hammarstrands påstådda inkompetens måste väl kopplas till frågan om han har fel eller inte och i så fall hur fel. Det har ingen lyckats visa trots allt ”debatterande”.
En sexton och fjortonåring har samlag. Det är alltså våldtäkt men sextonåringen slipper påföljd. Nähä men en hel radda frågor återstår. T.ex. vad händer med den anmälningsplikt somm vårdpersonal har. Förväntas vårdpersonal understödja våltäkter bara för att den s.k. våldtäktsmannen slipper påföljd. Vid vilken ålderskillnad skall de annars börja oroa sig, två som i förarbetena eller tre som i ett visst HD prejudikat.
Per: 6 kap. 14 § brottsbalken är fakultativ, inte tvingande, så att det hela inte är fullt så enkelt som att det är gjutet att sextonåringen slipper påföljd. Jag har heller aldrig sagt att Hammarstrand är inkompetent – jag känner inte människan, så jag har ingen rätt att uttala mig om hans kompetens – men påståendet har förekommit i debatten.
Jag tycker att du glider från en juridisk argumentation till en moralisk argumentation: juridiskt må det vara så att en sextonåring som har sex med en fjortonåring utgör en våldtäktsman, moraliskt är detta diskutabelt. Vad gäller vårdpersonals juridiska anmälningsskyldighet avseende brott som kommer till dess kännedom, måste jag faktiskt passa, då jag inte är insatt i reglerna. Jag har dock svårt att förstå hur en fullständigt okvalificerad sådan anmälningsskyldighet skulle passa ihop med sjukvårdssekretessen. Kan du utveckla reglerna här, helst med hänvisning till lagtext?
Slutligen riskerar Hammarstrand genom sitt aggressiva tillvägagångssätt – och alldeles oavsett huruvida han juridiskt har rätt i sak eller ej – att de oönskade tonårsgraviditeterna kommer att öka. Huruvida denna risk materialiseras, återstår att se, men redan risken är tillräcklig för att jag skall vara kritisk mot hans uttalanden.
Hej
Enligt socialtjänstlagen (har ingen specifik paragraf tyvärr) har alla som arbetar med barn – personal i skola, förskola, hälsovård osv – anmälningsplikt till socialtjänsten om det finns misstanke att ett barn (under 18 år) far illa. Ett vidsträckt begrepp som tillåter anmälningar på vaga misstankar varvid socialtjänsten måste göra en utredning. Det råder ingen automatisk plikt att anmäla till polisen vid misstänkt brott, däremot är det tillåtet.
Personal vid landets ungdomsmottagningar har åravis förskrivit p-piller till flickor under 15 i syfte att förhindra oönskade graviditeter (och vid mensbesvär etc). Det föregås alltid – liksom för alla ungdomar som kommer – av samtal kring hela den unges livssituation, familj, relation, sexualitet etc. Vid dessa tillfällen märks ganska snart ev tveksamheter vad gäller frivillighet etc. Ett recept skrivs för tre månader med efterföljande återbesök och uppföljning. Men vad gäller tolkning av lag förefaller Hammarstrand ha rätt. Att ge ut kondomer blir svårare att fälla för enär jag antar att man måste bevisa att det var just den kondom barnmorskan gav ut som användes vid samlaget.
En effekt som hans utspel har haft (han påpekade önskan om åtal av barnmorskor redan för ett år sedan i sitt län) är att ett flertal verksamhetschefer i olika kommuner förbjudit alla ungdomsmottagningar att förskriva p-pillerrecept till flickor under 15 oavsett livssituation etc. alternativt att alltid informera föräldrar om besök (blir inte helt bra där familjen av olika skäl inte önskar sexuell aktivitet före giftemål…). Rykten bland dessa kommuners ungdomar gör gällande att man blir anmäld för allt/föräldrarna rings jämt vilket får till följd att man inte går till mottagningen alls. Då förloras en stor möjlighet att upptäcka ev övergrepp etc för att inte tala om obehandlad klamydia, graviditet etc.
Lagen är till för att skydda, absolut. Men brottsbalken, socialtjänstlagen, föräldrabalken och sekretesslagen är skrivna var för sig och krockar ibland på ett olyckligt sätt.
Rebecka Vyth
barnmorska
sekreterare i FSUM – Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar
Tack, Rebecka, för detta klargörande inlägg. Jag har fortfarande svårt att förstå Hammarstrands resonemang om medverkan, och vad jag fått läsa på bloggar och fått höra av kolleger, är jag inte ensam med den svårigheten. Enligt min mening är Hammarstrand ute och cyklar, och om hans agerande har de konsekvenser du beskriver, är det hög tid för riksdagen att lägga ett och annat till rätta.
Att juridiska regler i kombination kan leda till resultat som ingen förutsett eller ens önskat, är tyvärr oundvikligt. Det som däremot kan undvikas är att enskilda jurister med maktställning högljutt förkunnar teorier om de juridiska reglers samspel som åtminstone är tveksamma, och att de därigenom skrämmer folk till att undvika beteenden som annars är önskade. Hammarstrand har åtminstone varit väldigt oansvarig, och om han som du säger hållit på med detta i flera år nu, är det bra att det äntligen kommer fram.
Han har åtminstone varit i farten med detta i ett år (rätt ska vara rätt :-). Att man från ungdomsmottagningshåll inte genast protesterade offentligt kan hänföras till att vi ville undersöka bakgrund/laglig grund för påståendet. Den berörda ryktesspridningen är snabb och ihärdig, vilket skulle ha lett till beskriven effekt i ungdomsgruppen utan möjlighet till att snabbt kunna varken belägga eller vederlägga H-strands påstående. Det har sedan våren 2008 pågått ett antal diskussioner bland landets landstingsjurister om huruvida hans tolkning är möjlig och man har velat avvakta deras slutsats före ev publicitet.
Idén med p-pillerförskrivning tror jag handlar om att övergreppen (hon kan ju enligt lagen inte vilja själv) skulle vara lättare att genomföra om flickan är skyddad mot graviditet – drivet då av tesen att han skulle avstå/bli betänksam om hon inte var det.
Vill fö påpeka att lagen är könsneutral, dvs två underåriga killar/tjejer får ha sex (dvs samlag eller därmed jämförbar handling), men inte en kille under 15 med en tjej/kille 15 år och över. Detta skrivet med anledning av att diskussionen kring våldtäkt överlag handlar om yngre tjej, äldre kille även i detta forum även om det just nu är p-pillerförskrivningen som är i fokus.
Vill man titta på t ex könsstympningslagen från 1982(?) finns ett antal spännande tolkningar också där kirurger som gör rekonstruktiv plastik efter traumatiska förlossningar skulle kunna anmälas för just könsstympning eftersom man i den lagen skriver att man inte får genomföra ingrepp i kvinnliga könsorgan som ger bestående effekt, och att kvinnor, myndig eller ej, inte kan ge godkännande därtill…
Det är först när lagtext möter verklighet som effekter märks och jag antar att det är ofrånkomligt.
Rebecka: Nu är det i och för sig så att personer under fjorton inte är straffmyndiga, vilket innebär att straffriheten för personer under femton som ligger med varandra inte har att göra med att de inte skulle begå våldtäkt mot barn i lagens mening, utan med att de inte kan lagföras.
Du har rätt i att det också kan vara tjejen som är över femton, och då går p-pillret till gärningsmannen, inte till offret. Här är det faktiskt så att Hammarstrand (vilket jag ogärna medger) har en poäng, i det att allt underlättande av brott bedöms som medverkan. (I ett fall dömdes en person som medgärningsman när han hållit den direkta gärningsmannens rock under den tid då denne begick ett rån.) Problemet är dock att, för att barnmorskan skall bli straffansvarig, hon eller han i så fall måste veta att den kvinna som får p-pillret avser att ligga med en kille under femton; vet barnmorskan inte det, kan hon eller han inte göras ansvarig för något brott, då uppsåt saknas. Vidare har enligt Dagens Medicin också Hammarstrand talat om den som förskriver p-piller till tjejer under femton.
Det är inte bara i kontakten med verkligheten som effekterna behöver märkas. Ganska ofta kan man gissa sig till orimliga effekter redan på lagstiftningsstadiet. När dock paniken och politiskt tryck slår till, slås ofta eftertanken ut och lagstiftningsåtgärden blir en panikåtgärd som sedan mycket riktigt i praktisk tillämpning blir orimlig. Åtminstone en del av vår nuvarande sexuallagstiftning tycks mig vara av det slaget.
Jag är ju inte juridiskt bevandrad men det känns som det finns två nyckelord:
Frivillighet. H-strand hävdar med bestämdhet att personer under 15 år inte kan känna/uppleva frivillghet och därmed spelar omständigheter/relationer etc ingen som helst roll. Då går det också att driva den tolkning han hävdar.
Uppsåt. För att kunna döma en utskrivare till medhjälp måste det väl finnas ett uppsåt och då i det här fallet blir det att underlätta ett övergrepp. Enligt socialstyrelsens föreskrifter vad gäller förskrivning av p-piller, sker detta i syfte att förhindra oönskad graviditet, vilket brukar vara flickans önskan då hon efterfrågar nämnda recept. Då kommer man ganska långt från H-strands idé även om jag förstår vad han menar.
Men sex har alltid haft en speciell plats i samhällets/människosläktets hjärtan, så fortsättning lär följa
Rebecka: Vad gäller frivilligheten har Hammarstrand faktiskt lagen på sin sida. En person under 15 år kan inte samtycka till att ha sex, i vart fall inte på ett juridiskt giltigt sätt. Detta följer av brottsbalken.
Vad gäller uppsåtet, är frågan ännu mera komplicerad. Jag hänvisar till mitt inlägg ovan.
Vad ni allihop missar är att P-piller kan skrivas ut före femtonårsdagen med uppmaningen att de ska börja användas nästföljande månad då flickan kommer att ha fyllt femton.
Robert: Och? Vad innebär det? Förändrar det bedömningen av frågan om medgärningsmannaskap? Jag hänger inte med, men förtydliga gärna.
Enligt min mening är det lite smått fantastiskt att Hammarstrand kan få förskrivningar av p-piller till personer under femton till att bli medhjälp till våldtäkt mot barn, med eller utan den uppmaning som du skriver om.