Strax efter den omdiskuterade händelsen med konstfacksstudenten som lät sig låsas in på psykvård över natten (om vilket jag bloggat här) kommer nu nästa händelse: en student har som examensarbete sprayat ner och vandaliserat en tunnelbanevagn, skriver både Svenska dagbladet och Dagens Nyheter. SL är närmast självklart mäktigt upprört och kräver studenten på 100 000 kr. i skadestånd, påhejat av kulturministern och Svenska dagbladet. Konstfack står som vanligt bakom sin student (för vilket skolan faktiskt skall ha heder: om man nu fostrar våldsmän får man nog lov att backa upp dem också). Jag kan hålla med om upprördheten.
Det är en sak att inom konsten blottlägga kanske inskränkta övertygelser över vilka vi inte funderar mycket eller att visa att vi håller oss med hyckleri. Det är en annan sak att i detta syfte uppsåtligen förstöra annans egendom, beröva annan resurser som är tänkta att gå till utsatta behövande eller att på annat sätt direkt ingripa i annans personliga sfär. SL:s tröttsamma snack om att passagerarna skulle ha känt sig ”kränkta” – vilket tjat! – är förvisso malplacé, men den centrala poängen står kvar: det finns enligt min bestämda mening inget i konsten som skulle tillåta denna att uppsåtligen bryta mot strafflag.
Och i det här fallet med tunnelabanevagnarna – i motsats till fallet med den självmordsfejkande studenten – tror jag faktiskt att åtskilliga juridiska bestämmelser har överträtts. För det första utgör den här kategorin av skada som studenten åsamkat SL en solklar sakskada som skall ersättas. Som jag skrev i inlägget ovan om studenten Odell är jag i hennes fall tveksam till huruvida skadestånd kan utgå, men den som vandaliserar en tunnelbanevagn har helt utan tvekan gjort sig skyldig till sådan vårdslös skadegörelse som enligt skadeståndslagen leder till ersättningsskyldighet.
SL kommer förvisso att behöva bevisa att bolaget verkligen lidit skada med 100 000 kr. (jag kan nog tycka att beloppet ser lite väl högt ut): skadeståndet utgör en ekonomisk förlustutjämning, där meningen är att skadevållaren skall stå för den förlust som hon åsamkat skadelidanden – skadestånd är inget privaträttsligt bot. Men i den mån som SL kan leda i bevis att det verkligen lidit en förlust med 100 000 kr. har jag svårt att se hur studenten skall kunna komma undan.
Den enda möjligheten skulle vara om Konstfack skulle ha någon form av arbetsgivaransvar. Enligt skadeståndslagen är det arbetsgivaren som får stå för skador som dess arbetstagare i tjänsten åsamkar annan. Åtminstone sjuksköterskor under utbildning omfattas av denna bestämmelse. Jag är dock mera tveksam när det gäller Konstfacks ansvar för sina avgångsstudenter. I motsats till sjuksköterskor utför avgångsstudenter inte något arbete åt skolan som skulle kunna jämföras med andra, vanliga arbetstagares verksamhet (sjuksköterskor under utbildning gör ju i princip samma jobb som fast anställda sjuksköterskor). Jag tycker nog att avgångsstudenten inte faller i samma kategori som sjuksköterskor under utbildning, och att skadan därför inte skall betalas av Konstfack (vilket ju skulle innebära att de skattemedel som Konstfack får skjuts över till SL – förlusten för skattebetalaren stannar i så fall på skattebetalaren). Jag anser att det är studenten själv som skall betala.
Detta gäller i synnerhet eftersom den vandaliserande studenten med all sannolikhet också gjort sig skyldig till brott. Enligt 12 kap. 1 § brottsbalken gör sig den som skadar annans egendom till men för ägaren skyldig till skadegörelse, vilket är ett brott på vilket fängelse kan följa. Om studenten gjort sig skyldig till brott – där inget arbetsgivaransvar finns – kan det också finnas skäl att låta denne bära de skadeståndsrättsliga följderna av sitt brott. Det finns förvisso inget juridiskt tvingande i detta resonemang – man kan legitimt se saken på ett annat sätt om man nu vill anse Konstfack vara ansvarig för studentens beteende – men jag anser att det här rör sig om ett personligt ansvar som en blivande konstnär bör bära själv.
Jag kan och vill inte diskutera det konstnärliga i studentens verk. Jag har inte sett det och jag är inte intresserad i förevarande sammanhang. Även om jag nämligen skulle tycka att det var ett alldeles underbart, häftigt och angeläget verk, skulle jag fortfarande inte anse att detta utgör någon som helst ursäkt att begå brott och att vandalisera andras egendom.
Till alla våra konstnärer: vandalisera era egna grejor istället – då, och endast då, har ni moralen på er sida.
[…] | Landerholm | Heidbrink […]
100 000 later valdigt mycket nar det tydligen ar praxis med 50000 per mordat barn: http://www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/article2997989.ab
Pontus: Det går inte att jämföra de två skadestånden. Ingenting – i synnerhet inte pengar – kan ersätta ett förlorat barn. Ersättningsbeloppen är därför närmast symboliska, ett erkännande av rättsordningen att orätt har skett. Det skadestånd som SL nu kräver avser däremot förluster i kronor och ören, och dessa går att ersätta: krona för krona, öre för öre. Skadestånd som rimligen går att beräkna i pengar går därför inte att jämföra med skadestånd som avser sådant som helt enkelt inte går att uppskatta i kontanter.
Jämför därför inte skadestånden i Arbogamålet med de pengar som SL nu kräver.
Intressant fråga det här om skadeståndet och ansvar.
Eftersom Konstfack är en akademisk utbildning så skall hans handledare känna till hur examensarbete skall utföras.
Vilket innebär att Konstfack visste om att han skulle vandalisera en tunnelbanevagn före han gjorde det.
Uppenbarligen så godkände de projektet också, före det gick till examination senare.
Därmed inte sagt att Konstfack blir skadeståndsskyldiga trots detta. Men det är kanske värt att notera att de gav sitt bifall till att det skulle genomföras.
Urban: Visst är det en intressant aspekt av frågan, men man måste också komma ihåg att kunskap inte är lika med bifall (fast detta kanske förändras av att Konstfack nu i efterhand ställt sig bakom studenten). Rent skadeståndsrättsligt är inte heller bifall ansvarsgrundande (vilket du ju heller inte påstår). Jag kan exempelvis bli skadeståndsskyldig för att vårdslöst ha tänt en lägereld som fått ett skjul att ta fyr – att mina kompisar var med på att det skulle vara gott med en eld för att grilla korv gör inte dessa skadeståndsansvariga.
Jacob: Är det verkligen så beskaffat?
Om Konstfack accepterar ”konstnärens” skadegörelse i förväg, genom att godkänna det som verksamhet inom Konstfacks ramar, finns då verkligen ingen brottsrubricering (medverkan, stämpling el dyl)?
Dessutom, kan inte handledare el annan tänkas stå i någon ansvarsställning för students handlingar? Om denne godkänt dem i förväg, och dessutom sanktionerar dem i efterhand?
Hmm. Det synes mig som det saknas något i lagstiftningen, i sådant fall…
Henrik: Brott är individuella, så Konstfack som sådant kan inte ha begått brott. Det är också moraliskt sett helt riktigt: det är bara en individ, inte en organisation, som begår brott.
Ansvarsställning för studenten, ja. Detta skulle alltså i så fall gälla skadestånd, inte brott. Som jag skriver ovan finns absolut juridiska argument för att komma åt Konstfack som juridisk person, men jag anser inte att det här rör sig om en sådan situation som kan jämföras med sjuksköterskor. Mårten Schultz (se bloggroll här intill) antyder en annan mening, och det är han som är experten. Icke desto mindre tror jag inte det är gjutet att Konstfack juridiskt sett skall eller moraliskt sett bör stå för notan.
Konstfacks examinationsmetoder tycks ju över huvud taget vara tveksamma (se hos Mårten igen), vilket innebär att den lämpligaste vägen tycks mig vara att diskutera skolans examinationsrätt och dess anslag, inte någon konstruktion ex post facto för att klämma åt den. Lagstiftningen är bredare än skadestånds- och straffrätt och behöver därför åtminstone i det här avseendet enligt min mening inte åtgärdas.
Jacob: Utmärkt klargörande.
Förutom en poäng du gör av moralfilosifisk art. Organisationer kan enligt min mening visst vara brottsliga, åtminstone om man skriver ”brottsliga”. Jfr SS eller Hells Angels, och mfl organisationer som satts upp i syfte just för att ägna sig åt onda handlingar.
SS definierades som en brottslig org och medlemmar kunde dömas som kollektiv, inte sant? Eller menar du att detta var moraliskt fel?
Jag tror dock inte att Konstfack upprättats för att ägna sig åt brott, även om det ser ut som att brottslighet skrivits in i stadgarna på senare tid… 🙂
Henrik: SS och Hells Angels kan som organisationer betraktat inte vara kriminella, då organisationers existens bara finns i vår föreställningsvärld. Organisationer kan vara kriminella endast på så sätt att de utgör sammanslutning av kriminella i syfte att begå brott. Då är alltså tankekonstruktionen organisationen till för att underlätta att enskilda personer begår brott.
Det hela kan sedan drivas så långt att man presumerar att den som är medlem i en sådan organisation måste vara en brottsling. När denna slutsats väl har dragits, kan man besluta att göra medlemskapet i sig självt kriminellt, vilket i bland annat Tyskland har hänt Hells Angels.
Fortfarande är det dock inte tankekonstruktionen organisationen som är i sig kriminell, utan de enskilda som til syvende og sidst utgör organisationen. Så nej, moraliskt sett kan inte organisationen som sådan vara kriminell.