Upptäcker nu på kvällen denna notis i Svenska dagbladet och kan naturligtvis inte annat än bli tillbörligt förfärad, i synnerhet faktiskt över det dumma att påstå att rättegången ställs in av säkerhetsskäl (fast för den som riskerar att förlora sin process inför en full domare, är domaren väl en säkerhetsrisk…). Domaren tycker jag är rätt korkad, men jag har svårt att uppröras över dennas dumhet.
Varför? Jo, för att enligt min mening alla yrken har sin Gauss-kurva. Av matematisk nödvändighet finns en del riktiga stjärnor, en del kompletta idioter och de allra flesta hamnar bland medelmåttorna. Detta gäller för alla yrken, för städare, för kypare, för ingenjörer, domare, advokater, läkare (och för vetenskapligt verksamma jurister, där jag glatt bekänner mig till medelmåttornas skara – någon komplett idiot vill jag ändå hoppas att jag inte är). Med tanke på att alla yrken numera – tack och lov – är tillgängliga för i princip alla, måste det även bland domare finnas alkoholister, rasister, sexister, tröghuvuden, precis som det måste finnas ett eller annat geni.
Man kan förstås också tänka sig att man anlägger absoluta mått, att bara den skall få vara domare (eller varför inte städare, kypare eller ingenjör?) som är brett allmänbildad, nyfiken, empatisk, väl påläst på inte bara juridik, utan också allsköns andra ämnen, i takt med tiden, har inga fördomar att tala om och är måttfull i allt. Ibland får jag känslan att det är det som i den allmänna debatten krävs av bland annat domare.
Om vi dock anlägger denna måttstock, är det inget under att vi ofta blir besvikna. En sådan måttstock kan ingen större population leva upp till. I en större grupp av personer kommer det alltid att finnas sådana som saknar omdöme, som är tröga i uppfattningsförmågan, som är fördomsfulla. Om vi mäter människor enligt mänskliga mått, är denna domare i Halmstad en olycka som måste få hända med viss regelbundenhet.
Därmed inte sagt att jag tycker att domaren inte skall få en kännbar påföljd. Enligt min personliga mening bör den som riskerar att sitta till doms över andra inte dyka upp i straffregistret. Skulle domaren här vara skyldig till straffbar rattfylleri, bör omedelbart inledas ett förfarande att frånta henne (eller honom; jag använder det feminina pronominet som generiskt pronomen) sin rätt att döma över andra. Hon kan ju jobba kvar inom domstolens förvaltning, om det nu anses vara nödvändigt, men en domare torde inte ha något som helst problem heller att växla över till den andra sidan, till ombudskåren. Någon domare skall hon dock inte längre få vara. Jag har relativt litet tålamod med domare som inte lyckas undvika det straffbara området.
Däremot har jag stort tålamod med ett rättsväsende som – enligt mänskliga mått – måste leva med sådana domare.
Lämna en kommentar