På Svenska dagbladets Brännpunkt analyserar och kritiserar advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg den tidigare FRA-chefen Anders Wiks debattartikel i lördags på Dagens Nyheters debattsidor. Hennes analys och kritik har främst karaktären av en sammanfattning av den kritik som kommit från många olika håll: Mårten Schultz har bloggat om integritetsaspekterna här och jag själv har bloggat om rättsstatlighetens oskuldspresumtion här.
Anne Ramberg går vidare och kräver bland annat en författningsdomstol som äntligen kan säkerställa att riksdagen håller sig till spelreglerna. Den svenska – och framför allt den socialdemokratiska – hållningen är att jurister inte har något demokratiskt mandat att övervaka folkets företrädare i riksdagen. Deras tanke är att folket självt genom val kan säkerställa att ledamöter som inte håller sig till grundlagens spelregler inte blir återvalda. Detta skulle räcka som övervakning och vara den enda demokratiska möjligheten att övervaka själva folkets företrädare. Detta är principiellt sett sant. Det finns dock två problem med den inställningen.
Det första är att normalt en viss tid förflyter mellan en lagstiftningsåtgärd och ett val. När valet väl infaller har skadan så att säga redan skett: i värsta fall har Sverige fått leva i fyra år med grundlagsvidriga lagar innan folket får en chans att rösta fram riksdagsledamöter som förhoppningsvis återställer ordningen. Inte heller efter ett val är dock ett sådant återställande av ordningen garanterat. De nya riksdagsledamöterna är ju lika fria som de tidigare att under sin mandatperiod göra vad de vill.
För det andra är många medborgare helt enkelt inte tillräckligt insatta i de ganska tekniska spörsmålen som det här kan handla om. FRA-lagen är ett välgörande, men tyvärr sällsynt, undantag och protesterna mot den beror nog mest på att alla kan förstå det farliga i att låta hemliga halvmilitära tjänstemän läsa ens e-post. Vid andra frågor – som till exempel yttrandefrihetsfrågor – handlar det normalt om ett samspel mellan regler som till sitt resultat blir farligt, och detta samspel lämpar sig föga för tidningsrubriker. Det är svårt, om inte omöjligt, att göra grundlagsfrågor till valfrågor.
Nu skulle man ju kunna dra slutsatsen att grundlagen då inte spelar någon större roll, eftersom väljarna ändå inte bryr sig. Som Anne Ramberg mycket riktigt skriver skulle den sortens argumentation kunna tillämpas på allt som inte blir valfråga. Valfrågorna kommer alltid att vara få till antalet, eftersom debatten rimligtvis måste koncentreras. Under det löpande arbetet i riksdagen uppkommer dock många olika frågor som antingen förbisågs i valet, eller som uppstår efter valet, så att väljarna inte kunde ta ställning till dem. Det är då grundlagen behövs för att sätta spelregler för vad riksdagen får och inte får göra.
Har man sådana spelregler, måste det finnas någon som övervakar att de följs. Folket i sin helhet är som sagt inte lämpat att vara övervakare, eftersom det tillfrågas för sällan för att kunna fylla den funktionen och eftersom frågorna är sådana att det krävs en mera balanserad avvägning än går att åstadkomma i en valkampanj. Då återstår bara möjligheten att ha en författningsdomstol till vilken enskilda kan gå för att klaga på riksdagens och regeringens åtgärder.
Domarna i en författningsdomstol må inte vara valda av folket, men man kan gott tänka sig ett system som i USA där riksdagen efter ingående intervjuer kan bekräfta eller förkasta förslag till domare som görs av regeringen. Här skulle man kunna tänka sig krav på en tvåtredjedels majoritet för att säkerställa att inget parti ensamt kan tillsätta författningsdomare. Domarna skulle sedan sitta oavsättligt (om de inte begår brott) till pensionsåldern. Detta skulle garantera en ganska stor neutralitet i författningsdomarkårens sammansättning.
Anne Ramberg har alltså enligt min mening rätt i allt hon säger. Vid det här laget är det så många jurister som backat upp bloggosfärens och allmänhetens klagomål över lagen att det börjar bli dags för regering och riksdag att lyssna. Den här regeringen har under de gångna två åren visat att den på ett relativt prestigelöst sätt kan backa från illa genomtänkta förslag.
FRA-lagen är ytterligare ett sådant förslag som borgerligheten lämpligen bör backa ifrån.
[…] men som ofta ifrågasätts – om inte annat av inkompetens. Jag tror att hon ofta talar för alla, eller i alla fall många, jurister. Men: Varför finns det då inte liknande röster från övriga […]
Hej!
Vilka är alla jurister som backar upp bloggosfärens och allmänhetens klagomål över lagen? Jag behöver lite hjälp att fylla på här:
http://www.digitalidag.se/wiki/Kommentarer_om_hanteringen_och_resultatet_av_voteringen_18/6#Juristers_kommentarer.
Rikard: Jag gör det enkelt för mig och svarar dig här istället för på den sida du hänvisar till. Några länkar finns här:
hos Mårten Schultz,
Centrum för rättvisa (som är ett gäng jurister), och
Staffan Malmgren enligt den här artikeln.
Därtill kommer som sagt Anne Ramberg plus ytterligare jurister som varken bloggar eller blir intervjuade i media, men som sagt till mig att de känner obehag inför lagen.