Svenska dagbladet håller liv i mediehistorien om den dråpmisstänkta barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus. Av artikeln att döma tycks hela åtalet (som tydligen blir av) stå och falla med värdet av det blodprov som togs (alltför) länge efter den avlidna flickans död.
På min blogg har civilingenjör Ingvar Ericson i två gästinlägg visat att provet ger upphov till en hel del frågor. Jag är själv inte i stånd att kontrollera alla detaljer i Ingvars utredning, men konstaterar att blodprovet inte tycks vara av något större värde som bevis för när och framför allt av vem blodprovet gavs. Om åklagaren inte har mer att bygga sitt åtal på än detta prov, som tydligen inte visar mer än att flickan hade en mycket uppseendeväckande hög halt av tiopental och dessutom morfin i blodet, undrar jag hur i hela friden han tänker leda i bevis bortom allt rimligt tvivel att just den misstänkta läkaren administrerade en enormt hög dos tiopental i syfte att döda flickan: med de uttalanden som grund som åklagare Peter Claesson nu gör börjar jag bli väldigt kritisk.
Jag är som sagt ingen naturvetare, men jag besitter tillräckligt naturvetenskaplig och medicinsk allmänbildning för att veta att kemiska processer i människokroppen är svåra att förstå och orsakskedjorna svåra att leda i bevis. Ingvar har dessutom kunnat visa att den höga halten tiopental i flickans blod skulle kräva en dos som fysiskt närmast tycks vara omöjlig att få igenom en kanyl som passar i ett spädbarns blodkärl. Även om nedbrytningsprocessen alltså skulle vara så känd att man kan sluta sig till att flickan fick en dödande dos tiopental före sin död (vilket jag betvivlar efter att ha läst Ingvars utredningar), besvarar detta ensamt inte den juridiskt helt centrala frågan efter vem som i så fall haft den fysiska kraften och nog med mord i sinnet för att få denna dos i flickans kropp.
Jag brukar kräva ödmjukhet av icke-jurister inför mitt ämne. Jag är villig att ge samma ödmjukhet när jag rör mig på andras områden. Jag undrar hur det är beställt med Claessons ödmjukhet, och hoppas innerligt att han gör rättsväsendet tjänsten att antingen väcka ett åtal som bygger på samtliga rön inom naturvetenskapen och inte endast på ett enda faktum, eller att underlåta väcka åtal. I det senare fallet bör dessutom staten ersätta läkaren för det lidande hon fått utstå.
Den här historien har nog passerat punkten då den luktade illa – den börjar stinka.
[…] som hänt kan ingen annan än några få veta i nuläget. I det läget är det alltid min bestämda uppfattning att man […]
Om det som står i svd är sant så blir man lite orolig för hur det står till i svenskt rättsväsende.
Citat från svd.se ”Men åklagaren Peter Claesson anser det redan klarlagt att flickan fått i sig de höga doserna före sin död och tycker därför inte att det behövs några nya analyser.”
Om det är sant som det står så vet vi nu hur åklagaren tänker lösa problemet med att förklara tiopentalen. Han tänker köra över det och hoppas att rätten inte vill/orkar rota i det.
I samma artikel står det att läkaren utsatts för trakasserier och tvingats bo på hemlig ort. Sönderskurna däck och brev med avföring i har hon fått. Straff har redan utdömts, oskyldig eller inte. Vi får väl vara tacksamma om hon nu inte utsatts för något direkt fysiskt våld.
Visst kan man skylla det på otäcka galningar men i mina ögon är det åklagarens fel. Man har gått ut i media med svepande påståenden och vilda teorier om barnamord istället för att i tysthet utreda det man kunde innan man drog igång någon mediacirkus. Hela tiopentalfrågan hade de kunnat läsa på själva, utan att beställa några dramatiska hämtningar på jobbet och slänga någon i häkte. Det valde man att inte göra.
Sedan har man dragit ut på tiden. Gör man så så nära nog ber man galningarna att trakassera henne.
Varför inte göra detsamma med någon annan fiende? Spekulera fritt om att han är misstänkt pedofil och måla grafiskt i media om vad han kanske gjort. Påstå sedan att man har ”hemliga” bevis för det. Ge sedan galningarna namn, arbetsplats och hemadress och vänta med utredningen tills galningarna löst problemet. Seger för åklagaren. Klapp på axeln och beröm i fikarummet. Ingen har anklagats för någonting men ändå har man lyckats sätta åt en fiende. Det var ju bara en ”förutredning”. Haha!
Superbt skrivet Jakob!
Sätt på foliehattarn!
Vilken färg har thiopental lösning? dvs om jag har förberett en spruta
någon använder den. men ersätter vätskan (fanns handfat på rummet?)
skulle man kunna bli lurad? detta då det står att läkaren kasserade sprutan och inte använde den. Att skaffa thipental kan inte vara helt lätt…och om inte thipentalet i sprutan användes…..
Foliehatt av.
Tycker också att det är lite uppseendeväckande att ingen, fortfarande, inom polis, eller juridikens sfär drar i handbromsen i koppling till blodprovet.
RMV och ansvariga där måste ju mao fortfarande stå för sin analys
vilket jag ser som mer uppseendeväckande än att åklagaren eventuellt inte ”av sig själv” ändrar åsikt. Åklagaren kanske inte förstår, men RMV???
men, men…..de kanske inte har tillgång till relevant information…dvs denna blogg ;o)
För att försvara Ingvars arbete, och klargöra hur jag ser på det och det faktum att det inte är i så hög grad beroende på Ingvars kompetens
är det sätt som han har argumenterat. Genom att basera merparten på andra källor så ligger styrkan i argumenten i vad andra har identifierat om thipental och dess verkan och mekanismer i blodet. skulle vilja se vilka källor som RMV har använt för sin argumentation…dvs om ingvar har missat något…
I bästa fall så kanske jag kan komma med någon form av intressant kommentar om rapporten av bättre lämpade än mig på området (har skickat den lilla rapporten vidare till en vän och Dr i farmakologi för att se om det finns några uppenbara fel) men iom det ganska speciella området så kanske det inte räcker med att vara bara inom rätt område……
-Dan
Intressant läsning:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2010/01/05/fornyad-kritik-mot-draputr/index.xml
Om det som står i artikeln stämmer är det riktigt skrämmande. Hurtig vill att man ska göra en nogrann genomgång av provhanteringen, en vertikal revision. Detta verkar inte ovanligare än att RMV skriver på sin hemsida att de gör på slumpvis valda prov. Men åklagaren motsätter sig detta! Det borde väl vara i allas intresse att man kontrollerar att analysen gått rätt till.
Jonas B: Jag håller med dig om att det där var en skrämmande artikel – OM allt stämmer. Björn Hurtig är barnläkarens advokat och driver ett mediespel på samma sätt som åklagaren. Samtidigt är dock hans anklagelser av den digniteten att jag har svårt att tro att han lättvindigt skulle slänga ur sig sådant.
Visst är det så att ”allt tycks röra sig om blodprovet” (och i någon mån om urinprovet). Rättsläkaren har konstaterat att ”… den sammantagna bilden visar att [flickan] avlidit till följd av kraftig överdosering av tiopental i kombination med morfin”. Så, åklagaren har rimligen två saker att leda i bevis:
Pro primo – att flickan fortfarande levde när hon fick de stora mängderna thiopental och morfin.
Pro secundo – att det är möjligt att injicera så mycket thiopental och morfin att de uppmätta halterna uppnås i lårblodet utan att flickan dessförinnan avlidit.
Jag har i min rapport ”Därför kan flickan inte ha fått en överdos av thiopental” sökt visa att det senare inte är möjligt. Därmed faller naturligtvis även det första beviskravet.
Jakob har, helt riktigt, enträget uppmanat oss att inte kritisera åklagarna så länge vi inte har ordentliga sakskäl. Men, nu tycker jag att det är dags, i vart fall på en punkt.
Advokat Hurtig begärde i ett brev till åklagarmyndigheten den 30 november 2009 efter att ha fått ta del av förundersökningen kompletteringar på fem punkter. För det första begärde han att det skulle göras ”… en s.k. vertikal revision hos RMV av det aktuella ärendet”. Vidare begärde han att förundersökningen skulle kompletteras med ”… protokollet från det sammanträde som hölls i RMV:s lokaler den 20 mars 2009” där förutom Björn Hurtig själv åklagarna Elisabeth Brandt och Jenny Clemendtson, den ansvariga rättsläkaren Petra Råsten-Almqvist samt avdelningschefen vid laboratoriet i Linköping Johan Alner och den kemist som undertecknat analysprotokollet Gunilla Thelander var närvarande. Vidare begärde han besked om huruvida blod från ursprungsprovet finns kvar, att förhör ska hållas med överläkare P-A Lönnqvist, professor i anestesi- och intensivvård vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus, samt en serie röntgenbilder på flickans huvud.
Den 23 december faxade chefsåklagare Peter Claeson svar i vilket han konstaterade att ”… begäran om att s.k. vertikal revision skall genomföras avslås. Jag kan inte finna några skäl för en sådan åtgärd”. Beträffande det begärda protokollet svarar han att ”Det fördes inget protokoll”. Frågan om blodprovet lämnas utan svar, röntgenbilderna kommer att inhämtas och förhör ska hållas med överläkare P-A Lönnqvist.
Att avslå Björn Hurtigs begäran on vertikal revision framstår för mig som arrogant och otroligt dumt. Vertikal revision är nämligen ett normalt inslag i RMVs eget kvalitetssäkringsarbete och finns beskrivet på verkets egen hemsida under just rubriken ”Kvalitetssäkring”. En vertikal revision, utförd t.ex. av SWEDAC som tydligen normalt deltar i just sådant arbete för RMV, skulle en gång för alla kunnat undanröja osäkerhet och tvivel beträffande hela kedjan från provtagning till analys av blod- och urinproverna alternativt gett besked på motsatsen. Jag kan inte se någon rimlig anledning till varför åklagaren skulle avstå från en sådan åtgärd som det enligt Björn Hurtig skulle ta en dag att genomföra. Nu kommer frågan om proverna och analysresultaten istället, med rätta, att i än högre grad att ifrågasättas. Otroligt oprofessionellt agerat!
Vad gäller frågan om protokollet från mötet den 20 mars så är det väl bara att konstatera att åklagarens och RMVs agerande inte kan karaktäriseras som annat än i högsta grad oprofessionellt. Ett sammanträde av det här slaget, under de här omständigheterna, protokollförs. Punkt och slut! Inga ursäkter. Av Björn Hurtigs begäran i april 2009 om att förundersökningen skulle läggas ner framgår för övrigt att det under senare hälften av mars hölls flera möten med åklagarna och olika experter från RMV. Det är ytterst klandervärt om inte heller de mötena har protokollförts.
Om uppgiften i dagens artikel i SvD att Peter Claeson ”… bekräftar att det finns blod kvar för analys men förnekar att det ställts krav på nya granskningar” är riktig är detta högst anmärkningsvärt. Av vad som framkom in samband med Socialstyrelsens utredning i tillsynsärendet syns detta inte ha delgetts de vetenskapliga råden. Inte heller delgavs de uppgiften att RMV den 18 september, tre veckor innan Socialstyrelsen publicerade sin beslut, till polisen skickat vad som rubricerats som ”kopia tilläggsprot kemi”. RMV har alltså medvetet undanhållit Socialstyrelsen och dess vetenskapliga råd analysuppgifter. Att dessa uppgifter är av betydelse för ärendet framgår tydligt av den envetenhet med vilken åklagarmyndigheten förhindrat utämning av uppgifterna när deras existens blev känd med hänvisning till att ett röjande av dem ”… kan antas motverka syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder eller skada den framtida verksamheten”.
Avslutningsvis vill jag också säga att jag sedan jag färdigställde den förra rapporten arbetat med att granska den vetenskapliga litteraturen när det gäller det höga morfinvärdet. Jag kommer inom kort att offentliggöra ett tillägg till den ursprungliga rapporten som belyser just den frågan. Summa summarum är i alla fall att:
Jag menar att den morfinkoncentration som påvisats i flickans blodprov inte kan ha upp-kommit som ett resultat av den infusion som hon fick under drygt 5 timmar. Den tillförda mängden räcker inte till på långa när och den halt som påvisats i urinprovet antyder inte att infusionen skulle haft en väsentligt större koncentration än uppgivna 20 mikrogram kg -1 tim -1.
Jag tycker det är anmärkningsvärt och beklagligt att RMV inte analyserat någon av metabo-literna M3G och M6G i vare sig blod eller urin (bekräftat av RMV). De skulle kunnat lämna värdefull information för bedömning av om och i så fall när flickan tillförts morfin utöver infusionen.
Jag menar att eftersom rättsläkaren beträffande dödsorsaken konstaterat att ”… den sammantagna bilden visar att [flickan] avlidit till följd av kraftig överdosering av tiopental i kombina-tion med morfin” är det nödvändigt att åklagaren, på ett trovärdigt sätt kan visa, inte bara hur en koncentration på 2 000 mikrogram/gram thiopental åstadkommits utan även hur en koncentration på 5,7 mikrogram/gram morfin har uppstått.
Begrunda följande citat från den ”brandfackla”, ”Is post-mortem toxicology quackery?”, som Dr Steven B. Karch kastade ut i tidskriften Journal of Clinical Forensic Medicine 2003 (10) 197-198
Patients visit their doctors with the reasonable expectation that the recommended treatment is appropriate and, even if they do not know the exact tenninology, that the doctor’s choice of treatment is ”evidenced-based.” Those charged with serious crimes, such as murder, might share similar expectations about the evidence presented against them, but they would frequently be mistaken, particularly when questions about the timing of drug ingestion, or the amount of drug ingested, are at issue.
Defendants have found themselves charged, and convicted, only because the jury has believed that accusations were based on a ”scientific” method that is neither evidence-based, nor peer-reviewed, that has an unknown rate of error, and has no published standards of operation.
The rules of evidence-based medicine are just as applicable to forensic pathology and toxicology as internal medicine or surgery, and these rules should be applied.
Ingvar: Jag håller i stora delar med din första kommentar, men vill bara påpeka att det i Sverige inte finns någon jury i brottmålsprocesser (utan endast i tryckfrihetsmål). Det problem som Karch påtalar existerar alltså inte i samma utsträckning hos oss.
Hos oss är problemet (i tingsrätten) framför allt nämndemännen och i högre rätt domare som alltför lätt låter sig påverkas av tvärsäkra experter. I dagens Svenskan finns en tänkvärd artikel om frågan (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tvister-mellan-forskare-utnyttjas_4037875.svd) som bör stämma till eftertanke – jag hoppas att mina kolleger i domstolarna tar till sig Stenumgaards mycket värdefulla budskap och ser med hälsosam skepsis på den bevisföring som åklagare Claesson och för all del även advokat Hurtig kommer att anföra.
Jakob: Visst vet jag att vi inte har någon jury i svenska domstolar annat än i tryckfrihetsmål. Det är inte heller min avsikt med citatet att antyda något annat.
Karch är amerikan så naturligtvis skriver han utifrån sin horisont. Poängen i hans ”brandfackla” är emellertid att människor som inte är vare sig medicinare, toxicologer, patologer eller har någon annan bakgrund i dessa discipliner ytterst är de som ska väga fakta i målet och fälla eller fria. Om de sedan sitter i en jury eller är nämndemän eller rent av jurister i hovrätt eller högsta domstolen ändrar inget i sak.
Ingvar Ericson skrev:
”Av Björn Hurtigs begäran i april 2009 om att förundersökningen skulle läggas ner framgår för övrigt att det under senare hälften av mars hölls flera möten med åklagarna och olika experter från RMV. Det är ytterst klandervärt om inte heller de mötena har protokollförts.”
Själv är jag verksam i en helt annan bransch, och jag kan meddela att vilket byggmöte som helst, om det så är ett mindre byggprojekt och mötena förs med en veckas periodicitet – det mötet protokollförs, och det skickas ut till parterna. Det är så det går till.
Att man inte skulle protokollföra möten av denna dignitet låter faktiskt inte sannolikt. Om det är så, så undrar jag vilken värld åklagare mfl lever i.
Källa på att det blir åtal tack.
Jakob: Du avslutar ditt inlägg med ”Den här historien har nog passerat punkten då den luktade illa – den börjar stinka.” Det förvånar mig att du skriver så.
Jag fick upp ögonen för din blog därför att jag läste dina kloka och sansade inlägg kring just barnläkarfallet för snart ett år sedan. Låt mig ge två exempel genom citat från mars 2009:
”Låt oss återkomma till konsekvenserna av åklagarens och i förekommande fall domstolens beslut när vi väl har ett beslut i handen.”
”Slutligen måste, för att läkaren skall kunna fällas, en domstol bli övertygad bortom allt rimligt tvivel att hon medicinerat på ett sådant sätt att hon antingen måste antas ha avsett barnets död genom medicinering, eller att hon varit likgiltig inför den oundvikliga följden att barnet skulle dö av medicineringen. Lyckas inte åklagaren bevisa detta, blir det ingen fällande dom för dråp eller mord.”
Min egen uppfattning om detta är att läkare har en enorm makt över andra. Makten används normalt på ett positivt sätt med patientens bästa som ledstjärna. Men det finns otaliga vittnesmål om patienter och anhöriga som upplevt läkares maktmissbruk, ibland faktiskt med tidigarelagd död som följd. Visserligen är dessa exempel få i relation till alla ppositiva läkarinsatser, men fortfarande alltför vanliga för att läkare generellt ska vara fredade från kritik och misstankar.
Andra medborgare med lägre samhällsstatus utsätts dagligen för smärtsamma misstankar, häktning, omild polisbehandling etc. Vår meddebattör ”Profanus_Vulgus” har många gånger berört detta, att vi i realiteten inte är lika inför lagen.
Det som är välgörande med det här fallet är att läkarens sociala ställning och det faktum att läkarskrået slutit sig samman och med socialstyrelsens uppbackning försökt påverka rättsapparate inte tycks ha hindrat åklagaren från att fullgöra sin uppgift.
Läkarna har, som du tidigare påpekat ”- trots sitt komplicerade och för lekmän svårförståeliga yrke – ingen frisedel”. De får, som alla vi andra, tåla att de under olyckliga omständigheter riskerar att bli misstänkta även om de är oskyldiga.
Låt oss vänta med eventuella fördömanden tills vi kan läsa förundersökningen och tills vi vet om åklagaren lyckas övertyga tingsrätten och hovrätten bortom allt rimligt tvivel att hon förfaritt brottsligt. Till dess bör vi avstå från att bedömma hur fallet luktar.
Jag skulle önska att du inte låter opinionstrycket hindra dig från att fortsätta försvara rättsapparatens viktiga uppgift, även när det gäller misstankar mot läkare och andra som har stor makt.
Tycker du att det är rimligt att ett åtalsbeslut som skulle fattats i mars enligt åklagarmyndigheten skjuts upp av enbart interna skäl i 8 månader?
Tycker du det är rimligt att RMV inte har dubbelprover och relevanta vävnadsprover (enligt av myndigheten refererad litteratur)?
Är det vanligt att åklagarmyndigheten hänger ut personer som mordmisstänkta i direktsänd tv med den svaga bevisning som uppenbarligen fanns vid häktningen?
Hur vanlig är den typen av behandling för personer med olika social ställning?
Oavsett utgången av en eventuell rättegång har ju åklagarmyndigheten totalt saboterat denna läkares liv. Precis som man gjorde för de så kallade obducenterna.
Jeje: Det som börjar stinka är inte att åklagaren gett sig på läkaren eller på vården som sådan – det som börjar stinka är att åklagaren tydligen bildat sig en uppfattning om provets betydelse som han sedan gjort immun mot kritik. Kontroll av olika prover är inget uppseendeväckande: vetenskapen lever på dem. Att åklagaren vägrar att låta provet kontrolleras, tyder på en självisolering som bådar illa för processen. Provet som sådant tycks också vara behäftat med tveksamheter, och den höga thiopentalhalten kan ensam inte förklara den centrala frågan – nämligen vem som administrerat den dos som givit upphov till förgiftningen (om det nu var en förgiftning).
Självisolering förenad med samtida mediespel samt en enorm tidsutdräkt i ett mål där snabb hantering utlovades – visst luktar det så illa att det börjar stinka.
Jeje… Du är inte så förtjust i läkare, va?
Att andra drabbas av rättsövergrepp gör inte saken bättre. Är det så att det sker övergrepp dagligen så är det väl dags att sätta stopp för det? Kanske är det dags att ställa frågan om det system vi har idag verkligen fungerar som det ska.
Vänd på steken. Även en så upphöjd och mäktig person som en åklagare måste vara beredd på kritik. Även en åklagares verksamhet bör utvärderas. Med den enorma makt att förinta även oskyldiga människors liv som en åklagare sitter på så är det väl ännu viktigare att hålla dem under kontroll?
Nog bör även en åklagare akta sig för att orsaka mer lidande än vad han behöver göra?
En läkare som inte smärtlindrar så fort och adekvat som möjligt får kritik och kan fällas i HSAN. Sätter hon in fel behandling kan hon i förlora sin legitimation.
En åklagare som orsakar onödigt lidande drabbas av…? Ingenting?
Vad tycker du själv om tidsperspektivet och de svepande uttalanden som åklagaren gjort i media, Jeje?
Anonym:
Du ställer en massa frågor med en upprörd underton. Svaret är, jag vet inte ännu! Jag vet inte heller om det är sant att ”åklagarmyndigheten totalt saboterat denna läkares liv”. Hur vet du det?
Onekligen är detta ett område som väcker upp många känslor. Jag föredrar att behålla lugnet. Det finns så mycket hemskt att uppröras över. Varför är just detta så förfärande?
Hur du tycker dig kunna avgöra känsloläge utgående från dessa texter är för mig ett totalt mysterium.
Det vore klädsamt om du istället besvarde frågorna.
Jag vet från säkra källor vilka konsekvenser åklagarnas agerande har fått för läkaren så här långt. Livskvalitet kan givetvis gå att reparera på några års sikt. Att hennes liv för alltid kommer vara totalt förändrat förstår du förhoppningsvis själv.
Baserat på åklagarmyndigheten inte kunde delge försvaret förundersökningen på 8 månader (av egen osäkerhet och trots att man lovade att ärendet skulle hanteras med förtur) måste du väl ändå hålla med om att dess kommunikation med media i inledningen är ganska anmärkningsvärd för en part som skall vara neutral precis som du själv skriver här?
Jakob:
Du skriver ”att åklagaren tydligen bildat sig en uppfattning om provets betydelse som han sedan gjort immun mot kritik”. Hur vet du det? Har du fallit offer för försvarets ensidiga perspektiv?
Som du tidigare påpekat är åklagarens utgångspunkt att väga in både saker som talar för och emot. Försvararen däremot är enbart den misstänktes ombud. I DM står att åklagaren menar att ”Det mest rimliga är att man i det här läget utgår från det man har, det vill säga det befintliga analyssvaret. I ett senare skede kan man tänka sig att man gör en helt ny analys.” Vad VET du om ifall detta är en rimlig ståndpunkt eller ej. Vem är du att fördömma denna värdering gjord av en åklagare som till skillnad från dig är väl insatt insatt i fallet? Vad vet du om åklagarens tankar och överväganden?
”Självisolering” och ”enorm tidsutdräkt” är tydligen dina värderingar om detta. Men vad vet du om orsakerna till åklagarens hantering av fallet? Vänta med kategoriska åsikter om detta tills du vet, är mitt enkla budskap, som du tidigare själv stod för men tydligen övergivit nu.
Johannes:
Jag har inget emot läkare. Finns flera bland mina nära och kära. Men det är intressant att studera alla rabiata reaktioner på den här historien. Onekligen är detta ett område som väcker upp många känslor.
Jag hävdar inte att den aktuella läkare gjort något brottsligt. Jag ser henne och alla andra som oskyldiga tills motsatsen bevisats. Men att en oskyldig person under olyckliga omständigheter kan bli misstänkt eller häktad är inte ett rättsövergrepp. Det är en nödvändig bieffekt av ett rätts-samhälle. Ett problem är att så många tror sig VETA att läkaren utsatts för ”ett rättsövergrepp”. Det vet ingen ännu.
Ja vi bör ideligen ställa oss frågan om det system vi har idag verkligen fungerar som det ska. Det skulle jag uppskatta om t.ex. Jakob gör i sin blog när utredningen blivit offentlig och när rättsapparaten fattat sina beslut. Men jag gillar inte om Jakob sällar sig till dem som redan tror sig veta sanningen i det här fallet.
Självklart ska en åklagare vara beredd på kritik. Om det är berättigat att kritisera honom vet vi tids nog. Men inte ännu!
Du undrar vad jag själv tycker om tidsperspektivet och de uttalanden som åklagaren gjort i media. Svaret är, jag vet inte. Detta är ett stort och komplicerat ärende som enligt SvD började med att en gravid kvinna med buksmärtor nonchalerades av sjukvården. Sedan har en massa saker hänt som åklagare och polis utreder. Jag kommer med stort intresse att läsa den utredningen. Sen kanske jag har en åsikt om åklagarens agerande.
Var skriver SvD att kvinnan nonchalerades av sjukvården?
Varför skall inte rättsväsendet kunna ifrågasättas under pågående utredning?
I så fall skulle väl media även förbjudas att överhudtaget rapportera att det finns misstänkta personer innan dom döms?
Anonym: Man kan inte ifrågasätta rättsväsendet under pågående utredning när handlingarna är hemliga – vilket faktaunderlag har du då? Medias rapportering om rättsliga ärenden är i många fall en skandal, just för att den alltför ofta är spekulativ, missvisande och därför orättvis. I synnerhet är det fel att angripa ”rättsväsendet” när man menar ”åklagarväsendet”: det vore klädsamt om man även från allmänhetens sida skulle kunna lära sig göra skillnad mellan olika delar av det stora hela som är rättsväsendet.
Jeje: Berättigade frågor du ställer; här är mina svar.
a) Den enorma tidsutdräkten är enklast. Under Brandts tid sades att åtalet skulle väckas ”inom några veckor”. Dessa veckor blev månader till dess Claesson tog över. När han gjorde det, sade han att åtal skulle väckas i september. När datumen sköts framåt, gavs ingen förklaring till detta.
Enligt min mening har åklagare två möjligheter: antingen låter man bli att ange några tidrymder inom vilka åtal skall väckas – då behöver man inte säga något om förundersökningen drar ut på tiden. Eller så anger man – liksom i det här fallet – att åtalet kommer att väckas inom någon viss tid, men då måste man också lämna rimliga förklaringar till varför tidsramarna spricker. Detta har inte skett.
Jämfört med ”några veckor” är närmare ett år en enorm tidsutdräkt. Jag har redan tidigare påpekat detta och anser att Claesson och Brandt har en del att förklara. Jag är upprörd över hanteringen i denna del av ärendet.
b) Vad gäller provet, ger Claessons svar uttryck för en ensidig åklagaruppfattning. Jag är ytterst medveten om att Hurtig bedriver sin egen mediekampanj, men Claessons vägran att låta RMV göra den ytterligare undersökning som Hurtig begärt vittnar om ensidighet. Åklagaren kanske är av den uppfattningen att provresultaten som de står idag räcker, men är inte försvararen det, ser jag ingen anledning för Claesson att förvägra försvarets begäran att RMV tar ytterligare en nära titt på provet. Visst måste åklagaren vara sparsam med statens resurser, men i detta ärende, som nu en gång för alla blivit viktig i debatten, och med tanke på den enorma tidsutdräkt som skett, kan jag inte förstå den arrogans som ligger i åklagarens sätt att hantera det tydligen helt centrala provet på det ensidiga sätt som sker.
Provet är, om båda sidorna skall ha en möjlighet att argumentera för sin sak, helt centralt för både åklagar- och försvarssidan, och provets värde har från kompetent naturvetenskapligt håll ifrågasatts. Att i detta läge i upphöjd ensamhet föregripa domstolens bedömning och utlåta sig att provresultatet som det står nog räcker, är ensidigt och arrogant.
Jag har inte sagt att något rättsövergrepp skett – ännu. Jag har givit uttryck för en förhoppning om att Claesson har mer på handen än endast provresultaten. Jag har inte föregripit åtalet eller uttalat mig om förundersökningens värde. Jag har kritiserat en åklagare som hanterar detta ärende på ett sätt som är illa ur pr-synvinkel (som också är viktig för juridiken) och juridiskt principiellt betänkligt ensidigt.
Jag vidhåller min kritik.
Jag hoppas sannerligen också att Claesson har någon avgörande bevisning vid handen.
Det som gör mig frågande är varför han då inte väcker åtal. (Bevisningen måste ju i så fall rimligen vara så stark att den gör proverna mer eller mindre ointressanta.)
Detta motsägs av Ericsons uppgift att föräldrarnas första anmälan efter barnets död ej riktades mot någon enskild person.
Har du någon kommentar till den skrivningen?
Jeje: Du skriver ”att åklagaren tydligen bildat sig en uppfattning om provets betydelse som han sedan gjort immun mot kritik”. Hur vet du det? Har du fallit offer för försvarets ensidiga perspektiv?
Nä men… Björn Hurtig har begärt en vertikal revision, det enda vettiga sättet att få frågan om hela processen från provtagning till analysresultat granskad och förklarad invändningsfri eller inte. Det skulle tydligen ta en dag och är ingenting märkvärdigt eftersom den typen av revisioner är en normal del av RMVs kvalitetssäkringsarbete. (Komihåg att labbet i Linköping är ackrediterat och deltar i internationellt rättskemiskt arbete. (Uxor Caesaris!).
Att i det läget avslå den begäran med motiveringen att ”Jag kan inte finna några skäl för en sådan åtgärd” är faktiskt både arrogant och dumt. Som jag skrev tidigare kommer detta bara att leda till att RMVs arbete (med rätta) attackeras ännu hårdare.
Uppenbarligen finns det blodprov kvar. Varför har man inte medgett detta tidigare? Varför fick inte SoS vetenskapliga råd vetskap om detta? Varför skickade RMV ”kopia tilläggsprot kemi” till polisen redan tre veckor innan SoS rapport var klar utan att också informera den då pågående utredningen? (För mig är det rent sabotage). Vad är detta märkliga protokoll som påstås innehålla uppgifter som om de röjdes ”… kan antas motverka syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder eller skada den framtida verksamheten” och som därför måste beläggas med förundersökningssekretess? Är det fråga om uppgifter som kom fram redan i den ursprungliga analysen men som inte har rapporterats eller har man gjort nya analyser? Varför skyller åklagaren ifrån sig med argumentet att det inte ”…ställts krav på nya granskningar” (enl SvD)? Frågan om metaboliter (läkemedlens motsvarighet till fingeravtryck) ställde jag till RMV redan i oktober men det enda svar jag fått är dels att de metoder man använt för thiopental respektive morfin inte vare sig detekterar eller kvantifierar morfin? Varför måste man hemligstämpla uppgiften om vilken dag (troligen 19 eller 20 september alltså dagen innan eller samma dag som hon dog) sjukhuset utförde den sista analysen på Fenemal (som har lång halverignstid) som flickan fått i högre än normal terapeutisk dos ? En substans som man däremot uppget att man kan både detektera och kvantifiera men som inte finns upptagen i det ursprungliga analysprotokollet och som troligen entydigt skulle kunna visa om blodprovet verkligen kommer från flickan eller inte?
Visst har man gjort sitt bästa för att skapa dimridåer kring den absolut centrala frågan om halterna thiopental och morfin i blodprovet.
jheidbrink:
Oavsett rättsväsendets förhopningsvis större resurser så finns ju fakta om ett fall även i andra händer som inte kan betraktas som hemliga.
Därmed kan vi granska rättsväsendet under pågående utredning. Precis som både du och jag gör nu. Jag förstår faktiskt inte riktigt den delen av kommentaren.
Vad jag förstår är rättsväsendet ett väldefinierat begrepp. RMV påstår sig tex vara en del av det samma på sin egen hemsida.
Åklagarmyndighet och polis är också det?
I det här fallet uppfattar jag det tex som att RMV kanske är den instans som gjorde att åklagaren fick så dåligt utgångsläge. Sedan har den myndigheten klarat att hantera den uppkomna situationen på ett enligt mig rimligt sätt.
Alltså olika delar av rättsväsendet har enligt mig fungerat dåligt här. (Även polisen. Vad jag förstår utfördes inte en rimlig mängd vittnesförhör förrän i juni.)
Anonym: Rättsväsendet omfattar domstolarna, polisen, åklagarväsendet och de utredande instanserna, liksom även i viss mån förvaltningsmyndigheterna. Det är en mycket större apparat än bara åklagarmyndigheten och polisen.
Jo, det jag menade är att rättsväsendet ändå är ett relevant samlingsbegrepp för de tre myndigheter jag nämde.
Jakob:
Jag uppskattar att du nu uttrycker din kritik mer nyanserat.
a. Med facit i hand håller nog åklagaren med om att det var ett misstag att tidigt förutskicka hur snart åtal skulle väckas. Uppenbarligen var ärendet mer komplicerat än man trodde då. Fast jag tycker inte man behöver bli så väldigt upprörd över det misstaget.
b. Fortfarande vet vi inte varför åklagaren säger att ”Det mest rimliga är att man i det här läget utgår från det man har, det vill säga det befintliga analyssvaret. I ett senare skede kan man tänka sig att man gör en helt ny analys.” Om det är uttryck för nonchalans eller om det finns legitima skäl vet inte jag. Vet du?
Nej det var inte du som skrev om rättsövergrepp. Det gjorde ”Johannes”.
Jeje: Jag upplever inte att jag uttryckt mig på något annat sätt tidigare – jag har hela tiden haft samma förbehåll i min text, har sedan en längre tid tillbaka varit kritisk mot tidsutdräkten och är obekvämt överraskad över den välfunderade kritik som Ingvar och andra för fram, och som bemöts med att åklagaren minsann vet att provresultatet räcker. Åklagaren isolerar sig från försvaret och från omgivningen, vilket det är för sent att göra. Att inte vilja låta samma instans som tagit det tidigare provet ta om provet, om så bara för att bekräfta det som vi redan vet, är arrogant och självisolerande.
Åklagaren har faktiskt hanterat detta mål på ett enormt olyckligt sätt, vilket på intet sätt frisvär den hätska, överupprörda och ibland föga upplysta allmänna reaktionen. Efter nio månader och åtskilliga uttalanden också av åklagaren i media börjar det bli läge att lägga korten på bordet.
Att du anser dig ha fog för viss kritik mot åklagaren har jag noterat tidigare, men jag upplevde en skillnad baserat på vissa formuleringar i det här inlägget.
Som jag skrivit nedan fruktar jag att olika åsikter starka formuleringar och spekulationer kring detta inte gör livet lättare för de personer som på olika sätt är inblandade.
Jag klarar att lugnt vänta på förundersökningen och jag ser med intresse fram emot att läsa vad du kommer att skriva när du läst utredningen och tagit del av åklagarens beslut om ärendets fortsatta handläggning.
Dels kommer jag då att vara nyfiken på dina åsikter om handläggningen men framför allt om du då finner anledning att förespråka förändringar av gällande ordning.
Anonym:
Så här står det i den artikel vars länk finns i början på inlägget ovan:
”Denna djupt tragiska historia tar sin början en majdag 2008 då en 27-årig gravid kvinna i Stockholmsområdet tar kontakt med mödravården efter att under natten ha drabbats av blödningar och akuta buksmärtor. Kvinnan är i 24:e veckan.
Hon är orolig att förlossningen satt igång i förtid.
Dagen efter slussas hon till en läkare på Karolinska Universitetssjukhuset som avfärdar hennes besvär som magkatarr och skickar hem henne med ett recept mot sura uppstötningar. ”
För övrigt torde varje person som läser all den uppsjö av blogkommentarer som detta ärende fört med sig ha svårt att förneka att känslor spelar in i hög grad.
Dina frågor har jag redan besvarat.Svaret är:
Jag vet inte, ännu.
Och jag tänker inte delta i det pågående spekulerandet.
Att inte läkaren mått bra av den här historien är självklart. Varje person som blir häktad och misstänkt för ett allvarligt brott mår naturligtvis illa av det. Ett annat färskt exempel är de två 16-åringar som i tisdags släpptes efter att några dagar ha suttit i häktet för att de misstänktes för inblandning i mordet på en 18-årig kvinna i Hjällbo. Att oskyldiga kan bli misstänkta och häktade är en otrevlig men ofrånkomlig del av ett rättssamhälle. Å andra sidan finns brottsoffren som har krav på rättstrygghet. Alla mår de dåligt.
Men att ”åklagarmyndigheten totalt saboterat denna läkares liv” är ett rätt saftigt påstående som jag tvivlar på att du har fog för.
Jag tror att även du har noterat hur olika åklagarmyndigheterna hanterar olika misstänkta av goda eller dåliga skäl. Uppenbarligen är vi synnerligen utlämnade till dess omdöme när det gäller att ”informera” media.
Din värdering av sjukvårdens bedömningar och åklagarens verkar skilja sig något.
Det senare påståendet går givetvis inte att bekräfta i förtid vilket jag redan vidgått. Du vet lika lite eller mindre om min kunskap i frågan som du vet om åklagarens uppgifter i målet.
Din ovanstående kommentarspost är alltför gåtfull för att kunna besvaras. Men du kanske inte förväntat ett svar.
Ingvar Ericson:
Du skriver: ”Visst har man gjort sitt bästa för att skapa dimridåer kring den absolut centrala frågan om halterna thiopental och morfin i blodprovet.”
Jaså. Inte vet jag, men tror du åklagaren är en otrevlig hatisk sadist, eller kan han möjligen ha relevanta skäl för sitt agerande trots allt?
Du tycks ha lagt ner ett enormt arbete kring detta. Det är både beundransvärt och mystiskt. Svaret på alla dina frågor och spekulationer kommer förhoppningsvis när utredningen blivit offentlig och eventuell domstolsbehandling avslutats. Jag avstår som jag redan skrivit från att delta i spekulationsdrevet.
Jeje: Citatet från SvD-artikeln ger en bild av det inträffade som inte i alla avseenden står i överensstämmelse med den bild man får när man läser den redovisning som finns i HSANs beslut. Jag vet inte var SvD har hämtat redogörelsen.
HSAN fann i alla fall inte att man kunde ta upp klagomålen beträffande bemötandet eftersom det inte ansågs ha betydelse för patientsäkerheten. Det utesluter naturligtvis inte att patienten inte kan ha upplevt sig dåligt bemött (min kommentar).
Vad gäller den medicinska bedömningen så har HSAN på en punkt (leverprov) funnit skäl att speciellt påpeka att man ansåg att läkaren agerat omdömesgillt. Beträffande en viss undersökning ansåg man att tidigare sjukdomhistoria gjorde den befogad. I övrigt anser man att hon ”fullgjort sina skyldigheter i yrkesutövningen”. HSAN lämnade därför anmälan mot läkaren utan åtgärd.
Som sagt är denna historia ännu så länge fylld av oklarheter. Alla olika åsikter och spekulationer kring detta gör nog inte livet lättare för de som på olika sätt är inblandade. Jag klarar att lugnt vänta på förundersökningen.
Jo, visst kvarstår många oklarheter men tom det som är avslutat sätter du dig över???
Jeje: ”Svaret på alla dina frågor och spekulationer kommer förhoppningsvis när utredningen blivit offentlig och eventuell domstolsbehandling avslutats. Jag avstår som jag redan skrivit från att delta i spekulationsdrevet.”
Jag har skrivit det tidigare och jag kan upprepa det: Jag har ingen uppfattning (ännu) om huruvida ansvar ska utkrävas för de uppgivna halterna thiopental och morfin i blod- och urinproverna och av vem det i så fall ska ske.
Det jag har försökt göra med mitt arbete är att göra tillgängligt för alla som eventuellt är intresserade så mycket av den vetenskapliga ”evidens” som jag har kunnat finna och tyckt mig finna relevant genom sökningar i den vetenskapliga litteraturen. På några, i mitt tycke väsentliga, punkter har jag dessutom tillåtit mig att dra egna slutsatser och de står jag för och är beredd att argumentera för.
Jag tar mer än gärna kritik och tillrättavisning om jag har missat väsentlig information, tolkat någon av de arbeten jag citerat fel eller kan anses ha utelämnat något som jag borde redovisat. Jag delar helt den uppfattning som Dr Karch uttryckte i sin ”brandfackla” (se tidigare inlägg). Rättssäkerhet kräver att åtal för allvarliga brott som i det här fallet ska kunna styrkas med samma krav på vetenskaplig evidens som de behandlingsmetoder och läkemedel som används. Märkvärdigt nog har Dr Karchs inlägg bara bemötts i den vetenskapliga litteraturen i ett enda inlägg, ett inlägg som ironiskt nog kommer från en medarbetare på RMVs lab i Linköping. Själv har jag hittills inte fått ett enda mothugg för något av det jag redovisat i mina två rapporter.
Spekulerat har jag i vart fall inte gjort!
Bra! Jag har heller inte bemött dina tidigare utredningar. Bara varit lite förundrad över ditt enorma arbete vars nytta jag haft svårt att bedömma.
Min avsikt idag har varit att gjuta olja på de vågor som jag tyckte att Jakobs inlägg skapade. Den viljan ogillades uppenbarligen av flera andra som jag inte vänt mig till.
Jeje: Bara varit lite förundrad över ditt enorma arbete vars nytta jag haft svårt att bedömma.
Skulle det vara så att det visar sig att det material jag sammanställt inte kommer att ha varit till någon nytta tycker jag det är högst allvarligt. Det är nämligen, vågar jag påstå efter att ha arbetat i nästan 20 år med det dataprogram som merparten av världens forskare inom bl.a medicinpmrådet använder för sin litteraturbevakning och informationssökning, en rätt hyfsad sammanställning av ”evidens” relevant för de här frågorna. Jag har säkert missat något men ”kvintessensen” tror jag finns där. Kan man då döma någon utan att beakta det är det bara ett bevis på just det Dr Karch påpekat (se tidigare inlägg).
Anonym (12:01).
Nu vet jag inte vad du syftar på att ”jag sätter mig över”.
HSAN har bedömt att sjukvården gjorde en tillräckligt god bedömning av moderns tillstånd i anslutning till att barnet föddes ändå anser du fortfarande dig ha grund för att påstå att hon nonchalerades? (Vilket ju givetvis är möjligt liksom det är möjligt att Quick aldrig har mördat någon.)
Anonym (12:01):
HSAN:s bedömning har jag inte kommenterat. Däremot har jag skrivit att ”detta är ett stort och komplicerat ärende som enligt SvD började med att en gravid kvinna med buksmärtor nonchalerades av sjukvården.” Jag har också givit dig en källhänvisning.
Om detta har relevans för ärendet vet jag inte, men i så fall är det i slutänden upp till domstolen att värdera om HSAN:s bedömning är korrekt. Varken du eller jag vet det nu.
Min erfarenhet är att tidningsartiklar om pågående ärenden inom rättsväsendet inte är meningsfulla att läsa.
Åtalet ska prövas av domstol. När det är gjort kan man börja diskutera fallet, inklusive åklagarens och försvarets arbete. Innan det är prövat i domstol, eller på annat sätt slutligt avgjort (t.ex. genom nedläggning av förundersökningen) finns inget att diskutera.
Min vädjan till alla nyfikna är att låta bli att spekulera, även här i bloggen.
Tack Leffe! Just så.
Om ni tror att samhället vinner på att pågående rättsliga utredningar ej granskas och debatteras skulle jag rekommendera er att inte alls skriva några kommentarer på bloggar.
Inlägg har en tendens att bli bemötta.
Nej jag trodde inte heller att Leffes kommentar skulle få stopp på spekulationerna. Men han har rätt i sak.
Jasså det tycker du?
Och ändå fortsätter du debatten?
Jeje:
Din hänvisning till källan Svd har två svagheter:
1. SvD har inte stöd för sin bedömning hos HSAN.
2. SvD påstår inte direkt att modern nonchalerades.
Anonym: Nu vet jag inte vad du är ute efter.
Jag skrev: ”Detta är ett stort och komplicerat ärende som enligt SvD började med att en gravid kvinna med buksmärtor nonchalerades av sjukvården. Sedan har en massa saker hänt som åklagare och polis utreder. Jag kommer med stort intresse att läsa den utredningen. Sen kanske jag har en åsikt om åklagarens agerande.”
Hade du varit nöjd om jag i stället skrivit:
”Detta är ett stort och komplicerat ärende som enligt SvD började med att en gravid kvinna med buksmärtor slussas hon till en läkare på Karolinska Universitetssjukhuset som avfärdar hennes besvär som magkatarr och skickar hem henne med ett recept mot sura uppstötningar. Sedan har en massa saker hänt som åklagare och polis utreder. Jag kommer med stort intresse att läsa den utredningen. Sen kanske jag har en åsikt om åklagarens agerande.”
Huruvida SvD eller HSAN eller vilka andra som har rätt i olika påståenden vet jag inte. Däremot är jag övertygad om att det är ett stort och komplicerat ärende och att en massa saker hänt som åklagare och polis utreder.
Vill du driva en skenrättegång här? Varför nagelfar du mina formuleringar in i minsta detalj? Vad har jag skrivit som retat upp dig? Jag vill helt enkelt att vi ska vänta tills ärendet blir offentligt, och jag är övertygad om att de inblandade inte gagnas av en massa spekulationer.
Jeje:
Du började med att skriva:
”Min egen uppfattning om detta är att läkare har en enorm makt över andra. Makten används normalt på ett positivt sätt med patientens bästa som ledstjärna. Men det finns otaliga vittnesmål om patienter och anhöriga som upplevt läkares maktmissbruk, ibland faktiskt med tidigarelagd död som följd. Visserligen är dessa exempel få i relation till alla ppositiva läkarinsatser, men fortfarande alltför vanliga för att läkare generellt ska vara fredade från kritik och misstankar.”
När din avsikt var att:
”Min avsikt idag har varit att gjuta olja på de vågor som jag tyckte att Jakobs inlägg skapade. Den viljan ogillades uppenbarligen av flera andra som jag inte vänt mig till.”
Min personliga åsikt är att när man använder sådan polemik i en såpass känslig fråga bör man vara förberedd på kritiska inlägg tillbaka.
Sedan kan man diskutera vad och hur man får kritisera åklagare mfl under pågående utredning. Tycker dock det blir väldigt konstigt om man inte får kritisera att en utredning drar ut på tiden förrän den till slut är färdig.
Jag tror att det i grunden handlar om att man inte får kritisera jurister, annat än möjligen tyst, intert och i hemlighet.
Finemang Jeje.
Jag ser fram emot din djupanalys av åklagarens arbete när han äntligen lägger korten på bordet. Och naturligtvis din djupa sympati för de som farit illa pga åklagarnas hantering av fallet.
Eller hur Jeje?
Jonas B:
Där har du en poäng. Jag borde ha avstått från att att antyda att läkare inte är ofelbara. Men nu när jag redan gjort några personer upprörda kan jag lika väl berätta om tre fall jag hade i tankarna.
1. Jerzy Sarnecki skrev på newsmill den 6 mars 2009 om hur han räddade livet på sin mor genom att ”tvinga” läkarna attge henne dropp. http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/06/vem-bestammer-nar-vi-ska-do-0
2. Min egen svärmor nekades dropp tills en läkare i släkten talade med överläkaren på kliniken. Han insisterade och tack vare hans goda namn och rykte inom Landstinget gav läkaren med sig. Det gav henne ytterligare en fin tid att leva.
3. Min fars fick leva 4 goda år i sitt hem längre än om läkaren fått bestämma själv. Läkaren tyckte inte det var mödan värt att rädda livet på min far. Tack vare att min bror, som själv är narkosläkare på ett annat sjukhus, talade med ansvarig hjärtkirurg och fick honom att motvilligt göra en by-pass operation fick min far leva 4 goda år i sitt hem.
Dessa tre fall har inget direkt med det aktuella fallet att göra, men det är uppenbarligen farligt att kritisera läkare eller ”Doktorn” som många läkare hellre säger.
Ditt bemötande är ju synnerligen underligt. På vilket sätt har någon antytt att läkare är ofelbara eller ej får kritiseras?
Du själv hävdar att vi inte skall spekulera i en pågående utredning. För mig antyder det ganska tydligt att vi däremot inte skall kritisera rättsväsendet.
Om du läser Jaonas B’s förtjänstfullt sammanställda citat av dig igen kanske du förstår vad han är ute efter.
Tack
En rättshaverist kröp fram bakom alla dessa kommentarer.
Läkarna är onda! Tack Jeje nu förstår jag dina kommentarer Jag har ju läst Freud!
Det är synd att alla bloggar förstörs av rättshaverister.
Själv har jag blivit utsatt förmånga övergrepp av inkompetenta jurister vilket tyvärr också påverkar mina kommentarer om jurister. but thats life!
Detta är ett personligt påhopp som saknar grund. Ytterst osmakligt!
Johannes: Det kanske förvånar dig, men jag är inte jurist och jag tänker inte analysera åklagarens arbete. Däremot kommer jag med intresse att läsa vad Jakob Heidbrink och andra kloka jurister skriver om saken.
Det kommer nog att visa sig att flera personer såväl inom sjukvården som inom juridiken har begått misstag.
Vidare känner jag redan djup sympati för alla som drabbats av denna olyckliga historia.
Jonas B: En sak till. Visst får man kritisera att en utredning drar ut på tiden. Fast jag tycker det är bättre att göra det när man vet varför den drog ut på tiden.
Johannes: Även fast Jeje och jag inte är eniga om när man får framföra den kritik som jag nu framför – som jag ändå tycker på intet sätt föregriper offentliggörandet av förundersökningen – måste jag hålla med om att frågan inte är huruvida man får eller inte får kritisera jurister. Självfallet får man kritisera jurister, frågan handlar om tidpunkten.
Ingen skulle komma på att kritisera en läkare för felbehandling innan hon ställt någon diagnos. Det man kan kritisera en läkare för innan diagnosen ställts är att diagnosen drar ut på tiden och att läkaren blundar för vissa symptom. Detsamma gäller överfört för åklagaren: man kan inte kritisera en åklagare innan denna tagit ställning till frågan huruvida hon tror att brott kan styrkas eller ej.
Den punkt där Jeje och jag skiljer oss åt är dels frågan huruvida åklagaren gjort sig skyldig till onödig tidsutdräkt – vilket jag bejakar och Jeje vill avvakta med – dels huruvida åklagaren kan kritiseras för att ignorera symptom – vilket jag anser att mycket tyder på och Jeje vill avvakta med. Jejes ärende är mycket hederligt, nämligen att invänta förundersökningens slut innan man sätter sig till doms över åklagarens hantering av ärendet. Han har en mycket stark poäng, och jag håller i princip med honom, förutom då på de punkter jag just nämnt.
”Ingen skulle komma på att kritisera en läkare för felbehandling innan hon ställt någon diagnos.”
Hur menar du? Det är klart att man kan och vad jag förstår förekommer det dagligen.
Tillåt mig avsluta kvällen med att inbjuda er till en liten enkel kemilaboration.
Ni har två kärl. Det ena innehåller 250 ml vatten och det andra en tillräcklig mängd av substansen X för laborationen.
Försök 1. Väg upp och lös upp 370 mg av substansen X i vattnet.
Fråga: Vad blir koncentrationen?
Försök 2. Nu ska ni höja koncentration av substansen X i lösningen från Försök 1 till 5,7 mg/ml.
Fråga: Hur mycket av substansen X måste ni då väga upp och lösa upp?
Svar imorgon.
Jag befinner mig på resande fot hela torsdagen och kommer inte att kunna delta i den här debatten då. På fredag kommer jag att läsa vad som skrivits. Till dess vill jag komplettera mina synpunkter med följande:
1. Läkare, poliser, åklagare, politiker, socialarbetare mfl. ”makthavare” ofta utsätts för slarvig kritik som grundas på spekulationer och rykten snarare än fakta. Detta anser jag är olyckligt oavsett vilken yrkesgrupp som utsätts för detta.
2. En åklagares agerande styrs av ett omfattande regelverk. Syftet är att minimera utrymmet för godtyckligheter i myndighetsutövandet. En effekt av detta är att man ibland kan uppleva att myndighetspersoner är opersonliga, saknar sk sunt förnuft och agerar som om de vore känslokalla och onödigt byråkratiska. Så är det oundvikligen.
Det som i efterhand kommer att kunna utvärderas objektivt i det aktuella fallet är emellertid om de båda åklagarna som hanterat det här fallet brutit mot det regelverk som finns. Man kommer även att kunna värdera om regelverket bör förändras. Den diskussionen blir intressant.
Därutöver kommer det att stå var och en fritt att uttrycka åsikter och rikta personlig kritik med moraliska argument mot åklagare och andra myndighetspersoner, men sådan kritik kommer inte att vara mer värd än vilken insändarkommentar som helst.
Tack för ditt spännande inlägg.
Som är värt lika mycket som viken insändarkommentar som helst.
Jeje och Johannes: Så länge vi inte hittat något sätt att i de här ämnena – som rör mänskliga relationer och kulturella värderingar – komma fram till någon form av mera objektiv sanning, är förstås alla meningsyttringar just meningar. Dessa kan diskuteras och befinnas vara mer eller mindre lämpliga. Lämplighetsbedömningen kommer att skifta över tid och mellan kulturer. I den mån ni menar något nedvärderande med ert tal om insändare, undrar jag hur man i så fall skulle åstadkomma något mera.
Detta gäller förstås även mina inlägg och kommentarer: de utgör kommentarer av någon som är lite mer insatt i ämnet än folk är i gemen, men någon Sanning (med versal) har inte heller jag att erbjuda.
Tack för ditt förtydligande jeje.
Jag råkar personligen oftast vara utsatt för att bli bedömd som för noggrann så jag håller helt och hållet med om att särskilt kritik skall vara väl underbyggd.
När det gäller så starka maktstrukturer som spelar så stor roll för individer som sjukvård och rättsväsende tycker jag att man måste acceptera större friheter när det gäller kritik. Jag hoppas att du inte anser att det är fel att kritisera myndigheter ur ett moraliskt/etiskt perspektiv även om dom inte alltid har full möjlighet att agera efter sådana kriterier.
Du får ursäkta att jag inte tycker att dina omdömen om tre(?) läkares agerande i 3 fall är möjliga att värdera. Jag förstår att du inte kan värdera vad jag bygger min kritik mot denna rättsprocess på och jag kan inte delge dig den totala bakgrunden heller.
Från ett naturvetenskapligt perspektiv kan jag iallafall försäkra att RMV/SKLs sätt att arbeta i detta fall så som det finns redovisat av SoS och Ericsson (och där verkar det som att det mesta borde vara offentligt redan nu) lämnar mycket i övrigt att önska.
Jag är fullt insatt i att alla inlägg av denna karaktär på internet särskilt anonyma bara får sin tyngd genom sitt innehåll.
Jakob:
Jag menar inget nedvärderande med begreppet insändarkommentar. Rätten och möjligheten att uttrycka personliga värderingar är en viktig del av vår demokrati.
I min förra kommentar använde jag begreppet för att markera en skillnad mellan subjektitvt tyckande och de mer insatta kommentarer från bla. dig som jag med intresse kommer att läsa när vi har tillgång till fakta i det här målet.
Sedan noterar jag med förundran att mina kommentarer här uppenbarligen är ytterst provokativa för ”Johannes” m.fl. Det vore kul om någon (utan personliga påhopp) kan förklara varför. Själv anser jag att den kritik jag riktat mot läkarskrået/sjukvården varit så nyanserad och återhållen att den knappast i sig borde vara provocerande.
– Håller du med mig om den sista meningen?
– Är det provokativt att överhuvud taget antyda att åklagaren kan ha haft fog för sina åtgärder?
– Är de som känt sig provocerade läkare själva?
– Finns det dolda agressioner mot de förmodade brottsoffren (de drabbade föräldrarna till det avlidna barnet)?
Jag återkommer hit imorgon.
Jeje
Jag kan givetvis bara svara för mig själv och jag reagerar främst på att jag uppfattar dina skrivningar som synnerligen inkonsekventa. Du skriver på ett sätt som du sedan hävdar att andra inte skall göra som jag ser det.
Jag vill också påpeka att väldigt få i dagsläget kan uttala sig om att det finns några brottsoffer.
Det finns en familj som är offer för att deras barn föddes väldigt sjukt. HSAN har bedömt det som att det inte berodde på felbehandling från sjukvården. Denna familj är också offer för en felbehandling av en sjuksköterska inom vården. Ärendet om den behandlingen har HSAN avslutat och vad jag förstår föreligger inga fortsatta misstankar om brott i samband med den. (Det är vad jag förstår oklart om denna felbehandling hade någon egentlig påverkan på barnets sjukdomsförlopp.)
Om du följer mammans blogg tror jag att du skulle kunna ställa dig frågande till hur hon uttrycker sig i denna mycket tragiska och svåra situation. Jag har ändå förståelse för föräldrarnas agerande.
För tydlighets skull kan jag meddela att jag inte är läkare eller har någon närmre anknytning till något yrke inom sjukvården. Jag anser mig heller aldrig ha haft någon närmre kontakt med rättsväsendet överhuvudtaget.
Den här diskussionen har med tiden blivit litet utspridd på bloggen och därmed svår att följa. Jag har därför försökt samla några av inläggen nedan. Jag har säkert missat något så se inte ett utlämnat citat som kritik. (Det är klockslagen som står efter namnet).
Jakob 3:32: Åklagaren har faktiskt hanterat detta mål på ett enormt olyckligt sätt, vilket på intet sätt frisvär den hätska, överupprörda och ibland föga upplysta allmänna reaktionen. Efter nio månader och åtskilliga uttalanden också av åklagaren i media börjar det bli läge att lägga korten på bordet.
Leffe 4:46: Åtalet ska prövas av domstol. När det är gjort kan man börja diskutera fallet, inklusive åklagarens och försvarets arbete. Innan det är prövat i domstol, eller på annat sätt slutligt avgjort (t.ex. genom nedläggning av förundersökningen) finns inget att diskutera
Jeje 5:51: Jag vill helt enkelt att vi ska vänta tills ärendet blir offentligt, och jag är övertygad om att de inblandade inte gagnas av en massa spekulationer.
Jonas B 5:37: Sedan kan man diskutera vad och hur man får kritisera åklagare mfl under pågående utredning. Tycker dock det blir väldigt konstigt om man inte får kritisera att en utredning drar ut på tiden förrän den till slut är färdig.
Jeje 6:42: Visst får man kritisera att en utredning drar ut på tiden. Fast jag tycker det är bättre att göra det när man vet varför den drog ut på tiden.
I engelskan finns två begrepp som är viktiga att hålla isär ”content” och ”context”. Kanske kan de översättas med ”innehåll eller sak” och ”form eller process”. Jag tycker att vi i debatten har kommit att litet okritiskt blanda ihop de två begreppen till skada för meningsutbytet.
I det här fallet menar jag att till ”content” hör själva sakfrågan – Har flickan bragts om livet genom en överdosering av thiopental i kombination med morfin och vem bär i så fall ansvaret för detta? Det är det som åklagaren har att utreda och när det är gjort besluta om avgörandet ska ske i domstol eller inte. På den punkten tror jag faktisk att vi alla är överens om att där måste vi avvakta i första hand att förundersökningen blir offentlig och i andra hand en eventuell domstolsprövning.
Den andra delen ”context” rör den process som själva utredandet innebär. Inte resultatet utan utredningsarbetet som sådant. Huruvida den processen får granskas och kritiseras innan arbetet är slutfört eller inte är vi tydligen oense om. För egen del menar jag att granskning absolut får ske och kritik får, och ska, där den är sakligt grundad också kunna framföras under pågående arbete. Så länge det avser processen och inte resultatet – ”context” inte ”content”.
Jag har en rätt lång bakgrund från ledning av stora anläggningsprojekt. Mycket pengar, långa tider med risk för förseningar och kostnadsöverskridanden. Jag har både som projektansvarig själv fått min verksamhet granskad under pågående arbete och jag har senare i företagsledning och styrelser varit med om att fatta beslut om revision av pågående projekt. Anledningen till att man inom industrin gör så är inte för att leta syndabockar utan för att medan tid fortfarande finns söka fånga upp eventuella problem så att de inte utvecklar sig till katastrofer. Vi har inte råd med att i efterhand konstatera och utreda katastrofer vare sig i industriprojekt eller myndighetsutövning. Som ansvarig för ett projekt kan det kännas olustigt första gången man blir utsatt för revision men har man en gång varit med om det inser man värdet av det och det stöd det faktiskt innebär. Nya ögon och andra erfarenheter kan belysa saker och ting från ett annat perspektiv.
Jag inser till fullo att i en brottsutredning kan det vara nödvändigt att vissa uppgifter måste skyddas genom sekretess. Vissa, men inte alla. Ett okritisk bruk av sekretessinstrumentet är bara ägnat att skapa misstro. Nu tycker jag inte att sekretessfrågan i sig är något skäl för att inte granska en verksamhet. Sekretesskyddet kan upprätthållas ändå.
Tyvärr är det så att det idag inte finns någon tillsynsmyndighet för Rättsmedicinalverket. Hur det är med åklagarväsendet vet jag faktiskt inte (någon som vet?). Problemet när det gäller RMV finns vältaligt redovisat i en för inte så länge sedan avslutad statlig utredning ”Översyn av den rättsmedicinska verksamheten: Tillsyn, Rättsliga rådet och rättsläkarens roll” SOU 2006:103. Utredningen syns bl.a. ha haft sin upprinnelse i efterspelet av det sk Osmo Vallo-fallet. Läsvärt!
Jag håller det inte för uteslutet att det här ärendet hade kunnat utvecklas på ett annat sätt än som nu blivit fallet om en revision av åklagarmyndighetens agerande och RMVs medverkan hade gjorts redan efter de uppmärksammade och spektakulära inledningsturerna i våras. En del av det vi nu har fått se i fråga om ”context” lämnar en hel del övrigt att önska. Låt oss hoppas att det ser bättre ut när det gäller ”content”.
Till sist litet kritik av just ”context”. Vi kan väl vara överens om att åklagarens beslut att avslå advokat Hurtigs begäran om vertkal revision av RMVs arbete inte är något annat än ett utslag av arrogans och dumhet. Liksom att inte föra protokoll från parts-möten i sådana här sammanhang är varken mer eller mindre än oprofessionellt – eller hur!
Ingvar
Tack för en bra text! Jag håller med om det mest du skriver.
För mig handlar debatten om lång tid mellan brott och rättegång mer än om bara detta fall. Vid sidan om detta fall är det jag känner till bäst situationen för unga lagöverträdare i Göteborg. I höstas gjorde Västnytt en granskning som visar på allvarliga fel.
*Rånade ungdomar uppger gärningsmännens namn, adress och telefonnummer till polisen. Trots det händer inget, varken förhör med den misstänkte eller någon annan.
* Omyndiga som hinner fylla 18 innan rättegång och därför döms till fängelse istället för ungdomsvård.
Läs mer på: http://svt.se/2.34007/1.1749742/unga_doms_som_vuxna
Jag anser att de långa tiderna mellan brott och rättegång är ett stort hot, både mot rättssäkerhet och tilltron för rättsväsendet. Vad det beror är säkerligen komplext, organisation och ekonomi är troligen viktigt. Vad det beror på i det fall vi debatterar vill jag inte spekulera i nu, det gynnar inte diskussionen.
På grund av detta anser jag att man ska belysa och kritisera långa tider mellan brott och rättegång (ordet ”utredningstid” känns fel ni sammanhanget) innan, under och efter rättegång.
Ps. Jakob, jag förstår vad du ville visa på i din liknelse med läkare och diagnos. Tyvärr är den inte så korrekt. HSAN ger ofta läkare (och annan vårdpersonal) varningar och erinran för fördröjd tid mellan symtomdebut och diagnos.
Ni som deltagit i min lilla kemilaboration har säkert kommit fram till att svaret på den först frågan 1,48 mg/ml och på den andra 1055 mg.
Flickan hade en blodvolym på 250 ml och hon fick 370 mikrogram morfin under sina sista fem timmar. RMV säger sig ha hittat 5,7 mikrogram/ml i blodet dvs 1425 mikrogram. Som ni själva funnit ut så måste hon alltså ha tillförts en rätt hyfsad mängd morfin utöver det hon fick via infusionen. Eller hur?
Nu ska vi inte krångla till det här med metabolism och utsöndring till urinen men ni ska i alla fall veta att morfin bryts ner fort i kroppen. Hälften av en tillförd mängd är nedbrutet eller utsöndrat på någon eller några timmar. Så den siffra ni räknade fram, 1055, är alltså i underkant.
Jag skulle gärna vilja höra åklagarens förklaring till hur det här har gått till. Någon mer som tycker det vore intressant? Vi får vänta och se!
Jakob skrev: ”Åklagaren isolerar sig från försvaret och från omgivningen, vilket det är för sent att göra. Att inte vilja låta samma instans som tagit det tidigare provet ta om provet, om så bara för att bekräfta det som vi redan vet, är arrogant och självisolerande.”
På det replikerade Jeje: ”Självisolering” och ”enorm tidsutdräkt” är tydligen dina värderingar om detta. Men vad vet du om orsakerna till åklagarens hantering av fallet? Vänta med kategoriska åsikter om detta tills du vet, är mitt enkla budskap, som du tidigare själv stod för men tydligen övergivit nu.”
Ett litet exempel på hur man i det här ärendet kört med halvkvädna visor och därigenom både ”isolerat” sig och orsakat ”tidsutdräkt” och kanske i värsta fall berövat försvaret möjligheter att få fram viktig information. Här gäller det faktiskt RMV:
Följande finns att läsa i docent Nilssons expertutlåtande till Socialstyrelsen:
sid 11
Därtill har Socialstyrelsen önskat att Rättsmedicin kommenterar kvarstående oklara punkter:
b. Kan utredningen kompletteras med mätning av tiopentalkoncentrationen i sparad
vävnad från andra, om möjligt kärlrika organ.
Svar från Rättsmedicin i samråd med Avdelningen för rättsgenetik och rättskemi 090708:
Ad b. Besvaras med ”… ingen sådan vävnad har tagits tillvara och dels har man svårt
att hitta referensvärden för annan vävnad”
sid 14
Det hade enligt min bedömning varit av värde om blod och annan vävnad tagits till vara för kompletterande analyser . Att så ej skett utesluter konfirmerande mätningar avseende den anmärkningsvärda tio pentalkoncentrationen.
Socialstyrelsen och dess vetenskapliga råd har således fått beskedet från RMV att
”… ingen sådan vävnad har tagits tillvara”
Eftersom SoS inte uttryckligen frågat huruvida blod sparats har RMV inte heller påpekat att även om nu inte vävnad sparats så fanns blod fortfarande att tillgå (vilket vi nu får veta att det tydligen gör). Docent Nilsson syns tyvärr ha läst in för mycket i svaret som jag nog tycker är i övermåttan ”taktiskt”. Man har förvisso inte ljugit men man måste ha insett att en uppgift om att blod fanns sparat skulle vara av intresse för SoS och dess experter och undanhållit uppgiften.
Fortsättning följde sedan den 18 september då man skickade det nu närmast beryktade sekretessbelagda tilläggsprotokollet till den kemiska analysen till polisen men underlät att delge SoS och dess experter det. VARFÖR?
Ingvar Ericson, betr din kommentar 06 dec. 8:23 e m:
Det enda jag menade med ”vars nytta jag haft svårt att bedömma” är att jag inte vet om din utredning som du beskrivit här kommer att beaktas av åklagare och domstol eller om den kommer att inskränka sig till att vara en parallell ”privatutredning” i blogvärlden. Jag hoppas verkligen att du inte uppfattat att jag velat kritisera kvalitén i ditt omfattande arbete.
Sammanfattningsvis vidhåller jag att vi som är utomstående borde vänta med kategoriska åsikter om detta ärende (både ”context” och ”content”) eftersom det handlar om en pågående utredning som sker under sekretess och ett fall som är ytterst tragiskt och känsligt för de inblandade personerna, både barnets anhöriga och inblandad vårdpersonal. Att föra debatten nu leder lätt till spekulationer och bidrar knappast till ärendets optimala handläggning. Detta tycker jag gäller även SvD:s insinuanta artikel den 5 jan.
En helt annan debatt som uppstått perifert i den här tråden handlar om kvalitet, säkerhet mm inom sjukvården. Det är en viktig debatt, men den passar kanske bättre någon annan stans.
Jejje, jag håller med om att sjukvården skall ha ett aktivt kvalitetsarbete precis som alla andra verksamheter t.ex. åklagarmyndigheten. Min erfarenhet är att sådant arbete gynnas av yttre kontinuerlig granskning.
Jag har svårt att förstå varför du använder en pågående polisutredning som slagträ för att driva på sådan utveckling. Uppsåtlig brottslig verksamhet är enligt mig inte ett direkt utfall av undermåligt kvalitetsarbete.
När det gäller SvD’s artikel kan jag hålla med om att tonen är lite konstig. I grunden påtalar den något som jag tycker särskilt åklagarna hanterade väldigt konstigt. De uttalade sig som om det redan fanns en skylldig så är givetvis inte fallet.
Ur mitt perspektiv baserat på uppgifter från SoS och Ericson vet ingen idag om ett brott har begåtts.
Enligt mycket mer personliga bedömningar uppfattar jag det som väldigt osannolikt att den misstänkta läkaren skulle vara gärningsmannen om brott kan bevisas.
För mig är det mest intressanta nu vad som ligger till grund för åklagarnas kategoriska uttalanden. Om det visar sig att bevisningen inte håller för åtal undrar jag om deras utspel uppfattas som lagliga. Det skall bli mycket intressant att se hur öppet denna åklagarmyndighet kommer granskas i efterhand eftersom sådan granskning uppenbarligen inte sker under pågående mål.
Jeje, tack för klarläggandet. Naturligtvis är det så att vi inte vet om den vetenskapliga evidens som jag anser mig ha funnit, sammanställt och med Jakobs hjälp fått tillfälle att göra tillgänglig kommer att ens till någon del uppmärksammas eller tillmätas betydelse. Förhoppningsvis har försvaret engagerat hjälp som pekat på samma eller liknande evidens och då kan vi hoppas på att ärendet får en behandling vid en eventuell domstolsprövning som fyller kraven på rättssäkerhet. Skulle så inte vara fallet är det stor risk att inte bara den aktuella läkaren utan sjukvården och därmed ytterst vi patienter är illa ute.
Det gladde mig att Dagens Juridik satte den provokativa rubrik man satte på artikeln nyligen om mitt arbete även om nu åklagaren med säkerhet kommer att avfärda den med en fnysning. Det är nämligen min djupa övertygelse att om det här ska gå rätt till så är det ett oavvisligt krav att åklagaren avkrävs trovärdiga förklaringar både till hur man kan skapa en thiopentalkoncentration på 2000 mikrogram/gram i lårblodet på ett spädbarn medan det fortfarande lever OCH hur en morfinkoncentrationen i blodet på 5,7 mikrogram/gram kan ha uppstått. När det gäller den senare kan jag nämna att toxikologisk expertis som jag har kontakt med karaktäriserat den som ”absurd” och att en motsvarande koncentration uppmätt i en 48-årig man som under längre tid behandlats med ökande och höga doser heroin (som snabbt i kroppen omvandlats till morfin) av den toxikolog som bedömde obduktionsresultaten i samband med rättsprocessen karaktäriserades som ”den högst nivå han sett”. Jag misstänker att det enda vi som utomstående betraktare kan göra är att försöka se till att de här två frågorna inte hamnar i skymundan. Analysvärdena är centrala, sedan spelar det ingen roll vad eventuella vittnen säger sig ha sett eller hört.
När det sedan gäller frågan om rätt tidpunkt för granskning och kritik så är vi oense och det är OK för mig. Jag vidhåller att om man ser att något är på väg åt fel håll så är det är fundamentalt fel att avvakta tills katastrofen är ett faktum. ”Kostnaderna” för ett fel ökar nämligen exponentiellt med tiden. Revision under pågående verksamhet är f.ö. inget märkvärdigt. Jag har drivit eget företag nu i 20 år och vi har rutinmässigt granskats av både Skatteverket och Tullverket (utan anmärkningar) under verksamhetsåret. Där har det aldrig varit fråga om att avvakta t.ex. bokslut eller annan ”slutpunkt”. Jag har aldrig funnit något anmärkningsvärt i detta. Andra verksamheter kan när som helst granskas av respektive tillsynsmyndighet, SoS, Yrkesinspektionen, Kemikalieinspektionen m.fl.. Så, varför ska inte en åklagares sätt att utföra sitt arbete (notera formuleringen) kunna granskas och om så befinns påkallat kritiseras förrän efter åtal eller domstolsprövning?
När det gäller SvDs artikel är vi överens – jag gillar inte heller tonen och ”vinkligen”.
Detta är litet ”off track” och därför inte avsett att öppna en diskussion under det här ”temat”. Kanske något att diskutera som ett eget tema någon gång. Eftersom ämnet nu kommit upp i ett antal inlägg under de olika tankeutbyten vi haft på den här bloggen tidigare så tror jag att det kanske kan intressera åtminstone några av er. Artikeln som jag nämner nedan har ”dykt upp” under mitt arbete med barnläkarärendet.
Då och då dyker det upp en formulering i stil med att ”läkare står minsann inte över lagen” och ”lagen gäller minsann lika för all”. Jag har aldrig gillat de formuleringarna eftersom jag tycker de är litet grova och i någon mening nedlåtande även om de nu är formellt riktiga. Jakob påpekat att även om vissa medicinska behandlingsmetoder uppfyller lagens definition på misshandel så tillåts de i alla fall. Så någon liten lucka i den strikta lagtolkningen finns det i alla fall.
Om ni är intresserade av frågeställningen om läkarens ställning i förhållande till lagen så rekommenderar jag läsning av den här artikeln. Den utgår visserligen från lagstiftningen sådan den ser ut i England och Wales men författaren, Richard Tur, ger i mitt tycke en mycket balanserad och mångsidig belysning av frågeställningen. Han är jurist, Benn Fellow and Senior Law Turtor vid Oriel College, Oxford. Personligen fann jag hans resonemang i avsnitten f.o.m. ”Intention” speciellt intressanta. Artikeln heter ”The Doctor’s Defence” och ni hittar den här: http://www.mssm.edu/msjournal/69/v69_5_page317_328.pdf
OBS! Jag anser inte att den här artikeln har någon bäring på barnläkarfallet. I vart fall inte med utgångspunkt från vad vi vet idag.
Ingvar Ericson:
Bra att det missförståndet eliminerats, men det du skriver sedan vill jag ändå kommentera.
1. Det finns f.n. ingen anledning att tro att inte försvaret redan har/kommer att engagera adekvat kompetens. (Vem vet, kanske kan du bli ett av försvarets vittnen? 🙂 )
2. Det finns f.n. ingen anledning att frukta att ärendet får en behandling vid en eventuell domstolsprövning som INTE fyller kraven på rättssäkerhet. Jag tror på en rättsordning som ger domstolen (och ingen annan) behörighet att avgöra vilka saker som spelar vilken roll vid ett eventuellt domslut. Sådana beslut ska inte fattas i blogvärlden eller i gammelmedia.
3. Däremot finns det anledning för oss utomstående att undvika eget agerande som leder till att vi (åtminstonne mentalt) blir parter i målet. Vår eventuella efterföljande kritik blir mer intressant om vi inte har egna intressen att försvara.
4. När du sedan argumenterar gällande tidpunkt för kritik och jämför debatten här med skattekontroll, SoS, Yrkesinspektionen, Kemikalieinspektionen m.fl. så tycker jag du hamnar snett. Du vill väl ändå inte se dig själv som någon sorts justitieombudsman?
5. Jag är övertygad om din kompetens och själv saknar jag förutsättningar att kommentera innehållet i dina naturvetenskapliga analyser. Däremot har jag förutsättningar och kompetens nog att reagera på det psykologiska spel som pågår runt den här historien.
Jeje.
Jag blir mycket riktigt otroligt provocerad av det du skriver. Redan i din första kommentar skriver du t.ex. om vilken enorm makt läkare har och hur den missbrukas. Samt antyder att kritiken mot åklagarens arbetssätt beror på läkarens sociala ställning. Det första kan jag inte se vad det har med saken att göra och det andra är direkt förolämpande mot oss som kritiserar.
Du säger visserligen att du inte alls har något emot läkare och har många vänner i det jobbet men ändå kommer det spännande ord från dig som t.ex.
– ”Men det är uppenbarligen farligt att kritisera läkare eller ”Doktorn” som många läkare hellre säger”
– ”Läkaren tyckte inte det var mödan värt att rädda livet på min far”.
Du har uttalat dig på liknande sätt förut även på andra bloggar, Jeje. Tillsammans med ovanstående om läkares enorma makt blir det lite motsägelsefullt och din agenda blir faktiskt lite grumlig.
Men det finns annat också. Du tycks ha ett enormt auktoritetstroende medan jag själv har en enorm misstänksamhet mot auktoriteter.
Du talar om kritik av moraliska skäl som om det vore något lågt och värdelöst. Jag håller inte med. För mig är det otroligt motbjudande att utföra ett arbete utan tanke på den skada man gör. Det vore som om barnläkare skulle binda fast och lägga munkavle på sina patienter istället för att smärtlindra. I en alternativ värld där lagen tillät det.
Eller som en åklagare som slår en människas tillvaro i småbitar utan att försöka minimera skadan. I det beteendet finns en djup omoral.
Rättsystemet har skadat en människa innan de visste om det var nödvändigt eller inte. Det kunde vara du, Jeje. Eller jag. Oavsett om vi gjort något eller inte.
Jag har aldrig hört dig kritisera det, i allt du jag läst av det du skrivit. Tvärtom tycks du ta väldigt lätt på det både i denna diskussion och tidigare. För mig är det gräsligt. En människa som kan trasa sönder båda våra liv utan att ens behöva fundera på saken och förstå vad hon gör innan? Och som naturligtvis går helt skadefri och onåbar efteråt. Huga!
I det här fallet häktade man barnläkaren därför att hon befunnit sig i samma rum som man misstänker att en dödlig dos kanske delats ut. Så mycket vet vi, har förundersökningen hittat mer information så är det inget de behagar tala om för oss.
Du har helt rätt i att vi inte vet vad åklagaren jobbat med sedan de valde att häkta läkaren men vi vet att det tagit lång tid. Frågan är hur mycket av det arbetet de hade kunnat göra innan de gick ut i offentligheten genom att begära häktning, om de velat undvika att skada andra?
För första gången får jag upp ögonen för att en åklagare har makten att krossa en människa utan att ens anklaga dem för någonting. Mitt intryck är att de inte ens försökt minimera den skada de gjort, snarast tvärtom. Och de har en obegränsad tid på sig att hålla sitt offer på halster och kalla detta för en förundersökning. De behöver inte ens tala om varför de drar ut på det!
Jag vill att du föreställer dig själv i den situationen. Misstänkt men inte åtalad ännu. Häktad på maximalt generande sätt. Avstängd från ditt arbete, uthängd i media med svepande fantasier om groteska brott och motiv, tvingad att bosätta dig på hemlig ort och ändå trakasserad av hotfulla galningar som tror (eller åtminstone vill tro) på åklagarens anklagelser.
Åklagaren har visserligen inte publicerat ditt namn och adress men det finns tillräckligt med information för att intresserade galningar lätt ska kunna ta reda på vem du är och var din familj bor. Sedan går månader och år förbi medan ditt liv står på paus och galningarna skär sönder dina bildäck. Skulle du även då ha samma avslappnade attityd till åklagarens arbetssätt? Eller skulle du möjligen önska att de drog upp arbetstakten lite grand?
För min del skulle karriären vara över efter en sådan historia. Bara att börja om. Men några sådana hänsyn kan man väl inte ta? Bättre att blint följa reglerna!
Man har sagt mig att reglerna tvingar åklagaren att bete sig på detta huvudlösa och sadistiska sätt. Det kanske är sant. I så fall är det reglerna som är fel och de som byggt upp reglerna och de som arbetar med dem utan att försöka uppnå en förbättring som bär ansvaret. Vi utomstående bär också vår del av ansvaret men kan falla tillbaka på att vi visste inte hur illa det var.
För att göra en elak men ändå adekvat jämförelse om lämpligheten i att blint följa omoraliska regler utan att ifrågasätta så hade även lägervakterna i nazi-tyskland ett regelverk att luta sig på.
Och slutligen, om det där med meningslösa insändarkommentarer. Jag tog det som en förolämpning mot alla oss som skriver och delade ut en likadan förolämpning i retur. Måhända var det förhastat? Du kanske menade något annat?
Annars tycker jag ändå att det är värdefullt att utbyta tankar och idéer, även i kommentarformat. Kanske når man ingen förändring och kanske övertygar man ingen. Men man har i alla fall försökt och ibland lär man sig något.
Åklagarmyndigheten vet mycket väl att protokollet från häktningförhandlingen är en offentlig handling och att namn i sådana här sammanhang hamnar på internet innan polispatrullen kommit till häktet vid ett gripande som utförs på detta vis.
Anonym: Du skriver ”Jag har svårt att förstå varför du använder en pågående polisutredning som slagträ för att driva på sådan utveckling.” Mot detta vill jag med skärpa protestera!
Om du läser min kommentar den 6 jan kl 11.11 igen, så ser du att jag riktade mig till Jakob med synpunkten att han i viss mån frångått en tidigare bra (men i kommentarsfältet starkt kritiserad) inställning. Han svarade mig på ett seriöst sätt och efter några replikväxlingar var han och jag klara med den saken.
En annan effekt av min kommentar blev att du och andra angrep både mig och mina argument. Vad ni kanske inte vet är att jag deltagit i den här debatten tidigare med samma grundinställning. Jakob vet det och han skrev (vilket jag tackar för) att ”Jejes ärende är mycket hederligt, nämligen att invänta förundersökningens slut innan man sätter sig till doms över åklagarens hantering av ärendet. Han har en mycket stark poäng, och jag håller i princip med honom, förutom då på de punkter jag just nämnt.”
Även Ingvar Ericson, som debatterat med mig tidigare, har bemött mig på ett seriöst sätt trots våra meningsskiljaktigheter. Att mitt ärende är hederligt tycks däremot du och andra betvivla och jag kan inte göra annat än att be dig läsa mina tidigare kommentarer gällande barnläkarfallet i denna blog i stället för att antyda att jag agerar ohederligt.
Om du och andra vill fortsätta att diskutera min ståndpunkt gällande lämplig tidpunkt för kritik i det här fallet fortsätter jag gärna. Men jag betackar mig för fler personliga angrepp.
Jeje:
ad 1. Instämmer i det första. Definitivt NEJ till parentesen som jag inte tar som menad på allvar. Det jag däremot hoppas är att den evidens som jag letat fram och som jag anser att jag har viss kompetens att bedöma relevansen av ska få tala.
ad.2 Vi får se hur det går. Behandlingen av dialysolyckan i Linköping 1983 och läkemedelsförväxlingen i Kalmar 2002 visar på svårigheterna och bör hållas i minnet.
ad 3. Bra punkt. Tack för den!
ad 4. Myndigheter arbetar för och på uppdrag av oss medborgare. Därför har vi också rätt att ha synpunkter på hur det uppdraget utförs och att ge uttryck för det när vi anser det påkallat. Myndighetsutövning ska inte skyddas från medborgarna insyn annat i de fall det uttryckligen får ske enligt 2 kap i Tryckfrihetsförordningen. Jag menar att granskning av det sätt på vilket uppdraget utförs ska få ske närhelst någon finner det påkallat. Bedömningen av resultatet bör däremot få anstå tills dess det föreligger.
ad 5. Det är inte mina personliga åsikter som är det intressanta här utan det är relevansen för det aktuella fallet av den vetenskapliga evidens som jag redovisat som jag menar ska beaktas eller vederläggas. Den finns där och struntar man i den utan att det kan visas att den är irrelevant öppnar man för allvarlig kritik.
”Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” står det i Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Då är det också rimligt att man i den verksamhet vars uppgift det är att avgöra om så har skett eller om handling som innebär att allvarligt brott har begåtts använder sig av samma ”vetenskap och beprövade erfarenhet”. Låt oss hoppas att så kommer att ske! Att det tyvärr inte alltid tycks vara fallet framgår bl.a. av mitt tidigare citat från artikeln av dr Karch.
Jag har inga invändningar mot något av din senaste kommentar. Och det gläder mig särskilt att du uttryckligen skriver ”Bedömningen av resultatet bör däremot få anstå tills dess det föreligger.”
Efter att ha ägnat kvällen åt litet läsning inläggen på det här temat och tidigare tankeutbyten i ämnet har jag en liten fundering:
Jakob har på den här bloggen vid upprepade tillfällen manat till återhållsamhet vad gäller slutsatser, ”spekulationer” etc. Jag har inget problem med det men, om nu det enda vi med säkerhet vet är följande:
a) att polisen och åklagaren fick den slutgiltiga obduktionsrapporten den 5 februari 2009
b) att man samma dag upprättade en s.k. tilläggsanmälan
c) att beslut då också fattades om återupptagande av den tidigare nerlagda förundersökningen
d) att det då inte fanns misstankar mot någon namngiven person
e) att polisen den 18 februari höll ett förhör med föräldrarna
f) att föräldrana då inte framförde några misstankar mot någon namngiven person
g) att polisen den 27 februari upprättade en Brottsanmälan i vilken barnläkaren plötsligt utpekas som misstänkt och att brottet anges som mord
h) att den dåvarande åklagaren den 2 mars låter hämta barnläkaren på hennes arbetsplats
i) att åklagaren den 5 mars begär barnläkaren häktad misstänkt för mord
j) att Solna tingsrätt den 6 mars beslutar häkta barnläkaren med motiveringen att ”Eftersom [läkaren] var den som ansvarade för vården av [flickan] under hennes sista timmar, är det mest sannolikt att det var [läkaren] som gav [flickan] de dödliga medicinerna. Därför är [läkaren] på sannolika skäl misstänkt för dråp”.
k) att den ursprungliga åklagaren byttes ut och att den nye åklagaren uppenbarligen sett anledning att fortsätta ”barnläkarspåret” men tydligen ännu efter 9 månaders utredande inte funnit tillräcklig bevisning mot henne för att väcka åtal
Hur kommer det sig då att så många, både på den här bloggen och i andra fora anser sig ha rätt att uttrycka så mycket synpunkter på läkare i allmänhet och barnläkaren i synnerhet och på något vis underförstått anser sig kunna utgå från att flickan ”… avlidit till följd av kraftig överdosering av thiopental i kombination med morfin” och att just barnläkaren skulle vara ansvarig för det?
Borde man inte också på den punkten avvakta förundersökningen och ett eventuellt domstolsutslag? De uppgifter som jag listat ovan under a) – k) räckte ju tydligen inte för att åklagaren skulle kunna väcka åtal så vad är det för annan kunskap som ger rätt att misstänka och vara kritiska mot just barnläkaren?
För undvikande av varje möjlighet till missförstånd vill jag upprepa att jag har för min del ingen uppfattning (ännu) om huruvida något ansvar ska utkrävas för de av RMV uppgivna halterna thiopental och morfin i blod- och urinproverna och av vem det i så fall ska ske.
Jeje: ”Jag har inga invändningar mot något av din senaste kommentar. Och det gläder mig särskilt att du uttryckligen skriver ”Bedömningen av resultatet bör däremot få anstå tills dess det föreligger.”
Kul att vi tydligen har hittat varandra igen!
Det stora problemet för mig med denna utredning är åklagarens tidiga uttalanden om att skuldfrågan skulle vara så klar. Det är uppenbart med tanke på att narkosläkaren ännu inte har åtalats att den tydligheten inte föreligger.
Johannes:
Bortsett från att du inte heller den här gången helt klarar att avhålla deg från personaangrepp typ ”Du tycks ha ett enormt auktoritetstroende” så var det intressant att läsa din kommentar kl 10:44. Du förklarar du vad som provocerat dig. Det är bra. Nu vet jag varför. Min avsikt har inte varit att provocera, men uppenbarligen har du blivit provocerad. Jag tycker emellertid att det jag skrivit om läkare är bra mycket mer sansat och nyanserat än det kommentarsdrev som riktats mot jurister. Ändå verkar juridikens företrädare inte ha blivit särskilt provocerade. Jag funderar lite på skillnaden i reaktioner.
Så till den juridiska diskussionen, som ju denna blog är till för. Först vill jag framhålla att jag har ingen som helst åsikt om den aktuella läkaren och hon ska självfallet betraktas som oskyldig i nuvarande läge. Jag har inte heller någon ambition att smutskasta läkare i allmänhet. Det finns bra läkare och det finns mindre bra läkare precis som det finns bra åklagare och mindre bra åklagare. Självklart!
Du sklriver att ”Rättsystemet har skadat en människa innan de visste om det var nödvändigt eller inte. Det kunde vara du, Jeje. Eller jag. Oavsett om vi gjort något eller inte.” Så är det och det har jag också konstaterat i mina kommentarer. Du skriver vidare: ”För första gången får jag upp ögonen för att en åklagare har makten att krossa en människa utan att ens anklaga dem för någonting.” Det var faktiskt ingen nyhet för mig och jag tycker att det är upprörande att detta uppmärksammas av allmänheten först när en person med hög social ställning drabbas, medan nästan ingen bryr sig när det drabbar arbetslösa alkoholister, invandrare, eller andra som av någon anledning befinner sig i samhällets lägre sociala skikt. Det är därför jag berört den sociala ställning som läkare har och det är därför jag refererat till tre exempel där läkare är värda kritik. Därför har jag velat föra fram det faktum att även läkare faktiskt kan agera klandervärt och att det är viktigt med allas likhet inför lagen.
Jag har konstaterat att många oskyldiga människor varje år drabbas av tvångsåtgärder typ häktning i vårt land bara därför att de t.ex. varit på fel plats vid fel tillfälle. Låt oss diskutera vad man kan göra för ändringar i regelsystemet för att förhindra det. Har du några förslag? Jag önskar att endast brottslingar häktas och att man aldrig ska riskera tvångsåtgärder om man är oskyldig. Frågan är emellertid om det måste förbli en orealistisk önskan. Om det trots allt är en beklaglig men ofrånkomlig avigsida eller biverkan av vårt rättsystem. Vad tror du?
Du berör vidare det faktum att myndigheter måste följa ett regelsystem och jämför med lägervakterna i Nazityskland. Den jämförelsen haltar på ett avgörande sätt. I vårt land råder demokrati. Här har vi rätten att uttrycka vår mening, att kritisera både läkare och åklagare samt rätten att välja vilka politiker som ska utforma regelverket. Och i det här landet har vi rätten att uttrycka våra åsikter både i insändare och i initierade artiklar.
Jag tycker avslutningsvis också att det är är värdefullt att utbyta tankar och idéer i kommentarformat. Jag hoppas att våra två senaste kommentarer här kan bidra till att det kan ske på ett sakligt sätt även när ämnet är känsligt.
Jejje:
Har du några kommentarer till Elisbeth Brandts mediautspel i början av att denna utredning blev offentlig? Särskilt uttalandena i TV4 i samband med häktningsförhandlingen?
Jag har aldrig sett något liknande i något annat sammanhang. Har du?
Jag håller givetvis med dig om att alla skall vara lika inför lagen. I det här fallet vill jag hävda att läkaren har fått negativ särbehandling just för att hon är läkare. Jag vill inte spekulera i varför.
Det är givetvis en självklarhet att olika personer begår misstag i olika sammanhang. Det är en mänsklig egenskap så vitt jag förstått. När dessa misstag drabbar andra anser jag att det är en mänsklig skyldighet att försöka korrigera sina misstag. (Det är en möjlighet som föreligger i olika grad i olika situationer.)
Anonym: Jag såg inte henne i TV4. Jag var utomlands då och följde det hela via nätet. Däremot minns jag att jag tänkte att hon nog blev överraskad och rädd när alla kastade sig över henne. Jag vill verkligen inte säga att hon agerade bra då, men det är lätt att sitta på läktaren och dömma. Dålig mediehantering i pressade situationer har jag sett många gånger.
Att läkaren skulle ha blivit sämre behandlad just för att hon är läkare betvivlar jag. Det vore ju en oerhörd anklagelse mot åklagarna. Att de avsiktligt skulle bryta mot regelverket därför att de misstänker en läkare? Nej, glöm den teorin!
Däremot har jag försått att jurister ibland vill så att säga ”testa” lagen när det finns oklara gränsdragningar för att få vägledande domar (jurister rätta mig gärna om jag har fel). Om detta är fallet nu vet jag inte, men i så fall blir jag mer skeptisk till hanteringen. (Nu bröt jag avsiktligt mot min ambition att inte vara spekulativ i det här skedet. Ursäkta!)
Åklagaren hade nog väntat sig en massa smickrande reportage om en handlingskraftig kvinna. Så överaskad blev hon nog. Att hon skulle blivit så rädd att det vore skäl för hene att acsäga sig är ju en smula magstarkt.
Vem tror att en åklagare i ett mordmål skulle avsäga sig p.g.a. litet skitsnack på nätet och om det vore sant hur ynklig får i så fall en åklagare vara. Problemet var ju det inte var skitsnack åtminstone inte enbart sådant. Hon hade ju gjort en större antal felbedömningar hade det inte varit för dem hade denna historia kunnat å ett helt annat förlopp. Det är nog där man får söka orsaken till hennes avgång.
jeje:
Jag kan mest konstatera att per tog orden ur munnen på mig.
Det blir lite konstigt med målsäganden som säljer historien om sitt sjuka barn till högstbjudande samtidigt som åklagare uttalar sig vitt och brett i media.
Så länge opinionen var på deras sida alltså. Framåt sommaren var det locket på och inga tusengångerdoser eller andra uppgifter ur förundersökningen skulle längre basuneras ut på bästa sändningstid och till tryckt press.
Jag respekterar att ni båda uttrycker era åsikter om detta, men just sådana spekulativa resonemang tar jag personligen avstånd från i det här skedet.
Menar du att jag spekulerar när jag påtalar åklagarmyndighetens publicering av valda delar ur förundersökningen och Elisabeth Brandts uppträdande inför TV4?
Varför lade man inte fram bevisen för att just läkaren skulle vara skyldig samtidigt som rättsläkarens utlåtande?
Jeje: Du skrev i ditt inlägg 06 januari 11:11: ”Det som är välgörande med det här fallet är att läkarens sociala ställning och det faktum att läkarskrået slutit sig samman och med socialstyrelsens uppbackning försökt påverka rättsapparate inte tycks ha hindrat åklagaren från att fullgöra sin uppgift”.
Vad menar du egentligen med att ”… läkarskrået slutit sig samman och med socialstyrelsens uppbackning försökt påverka rättsapparaten”? Det är en rätt ”saftig” anklagelse. Vad har du för belägg för det påståendet? Du får nog belägga det!
Följande är det jag kallar spekulativt:
”hade nog väntat sig en massa smickrande reportage om en handlingskraftig kvinna”
”målsäganden som säljer historien om sitt sjuka barn till högstbjudande”
Det gör att jag passar.
Din förra kommentar har jag kommenterat 3:18. Har du något ytterligare att tillföra där?
Du kan fortfarande hitta mammans blogg där hon beskriver hur hon säljer historien. Visst jag tycker det är tragiskt men hon förstod uppenbarligen inte bättre och det finns dokumenterat.
3:18:
Om det är som du skriver att statens(?) ämbetsmän utsätter individer för sådan här behandling för att testa lagen uppfattar jag det helt enkelt som vidrigt. Jag uppfattar det som spekulation från din sida och avböjer helst att kommentera det vidare.
Jag menar inte att åklagarna bryter mot regelverket (Så korkade kan dom väl ändå inte vara?) men jag hävdar att läkaren så som denna åklagarmyndighet har agerat har drabbats betydligt värre än andra misstänkta mördare/dräpare. Alltså blivit negativt särbehandlad på grund av sin position.
Jag uppfattar det också som att åklagarmyndigheten tänjer regelverket till det yttersta med oklara motiv. (Försöker man hitta en väg ur felslut i utredningens inledning och därmed rädda ansiktet?)
Nej Jeje, det handlar inte om spekulationer här. Det handlar om vad man tror om en makthavares förklaringar och ett rimligt mått av ifrågasättande.
Din tes är att tro på henne hur osannolikt det hon säger än är. Finns det fler makthavae som absolut inte får misstros. Bankledningar, GM:S ledning politiker.
Det rimliga är faktiskt att lyssna är faktiskt att lyssna på vad de säger. Så länge det de säger stämmer tror man på dem. När de slingrar sig bör de kritsika frågorna ställas. Kritsika frågor har alltid ett mått av spekulation det är och förblir nödvändigt. Din tes att de därför skall vara bannlysta rycker jag mest på axlarna åt.
Ingvar Ericson:
Citatet består av fyra delar:
1. ”Det som är välgörande med det här fallet är att läkarens sociala ställning ……inte tycks ha hindrat åklagaren från att fullgöra sin uppgift”.
2. ”Det faktum att läkarskrået slutit sig samman”
3. ”med socialstyrelsens uppbackning”
4. ”försökt påverka rättsapparaten”
Del 1 är det centrala för kommentaren och det är en åsikt som jag står för. Det resonemanget har jag vidareutvecklat idag i tredje stycket kl 12:26
Del 2 handlar om ett stort antal debattinlägg från olika läkare som du säkert läst och hört. Hugo Lagercrantz och Eva Nilsson Bågenholm är nog de mest namnkunniga exemplen. Bågenholm har exempelvis enligt bl.a. DN 6 mars sagt att det här inte är en utredning för polisen. Jag kanske också borde ha nämnt landstingsrådet Birgitta Rydberg som den 7 oktober på Newsmill krävde att ”åklagaren måste inse att fallet är avslutat”. Knappast en landstingspolitikers uppgift att instruera en åklagare.
Del 3: I flera medier har det rapporterades att enligt socialstyrelsen har den kvinnliga barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus inte gjort något fel i behandlingen av det avlidna barnet. Jag påstår inte att SoS:s utlåtande är avsett att påverka rättsapparaten men utlåtandet har fungerat som en uppbackning för dem som driver samma linje som Rydberg.
Del 4:. Debattörernas syften med detta kan jag naturligtvis inte påvisa men att de försökt påverka rättsapparaten är en slutsats som jag finner rimlig.
Om jag fårstår dig rätt är det del 2 och 3 som du ser som en anklagelse. Jag anklagar ingen. Socialstyrelsen har fullföljt en uppgift de har vid sidan om rättsapparaten. Debattörerna (läkarna mfl) gör alla vad de har rätt att göra. Men jag anser rent principiellt att åklagare inte ska låta opinionsyttringar påverka en förundersökning. Håller du inte med om det?
Man skulle kunna tro att du vill göra gällande följande:
1. Svenska åklagare påverkas normalt av brottslingars sociala ställning.
2. Läkarnas fackföreningsordförande borde inte försvara en medlem. (Andra läkare bör inte heller göra det.)
(Hade du ställt samma krav på Wanja Lundby-Wedin och motsvarande personer knutna till LO-förbund?)
3. SoS skall inte fullfölja sitt oberoende uppdrag för att media kan tolka resultatet som dom vill.
(Vad jag förstår var uppdraget inte helt oberoende utan åklagaren fick ett extra vetenskapligt råd tillsatt och bidrog till att uppdraget fick sin slutliga utformning. Om du läser SoS rapport är man väldigt tydlig med att skilja sitt uppdrag från det uppdrag åklagaren har. Även vilka medel man har.)
4. Att man antingen inte skall få försöka påverka rättsaparaten. (Jag tror att du tidigare talade om att vi lever i en demokrati.) Eller återigen att åklagare och domstolar lyssnar för mycket på den allmänna debatten.
Punkt 1 och 4 tyder inte på att du har något större förtroende för rättsaparaten och efter att ha följt detta fall börjar jag hamna i samma båt.
Anonym:
Jag har inte läst mammans blog. Dessutom tycker jag att om hon givit sig ut i debatten om det här fallet för att sälja storyn till högstbjudande så har hon gjort ett stort misstag.
Det jag skrev om vägledande domar hoppas jag att någon jurist vill kommentera.
Att de inte låtit sig påverkas är förstås en spekultion från Jejes sida….
Nej inte spekulation. Förhoppning. Och jag ber. Tjafsa inte. Jag ställer upp på en seriös debatt. Om du bara vill bråka får du hitta någon annan.
Per:
Alla makthavare får misstros! Min tes är INTE att de skall vara bannlysta och INTE heller fridlysta (som du nog menar).
Vi skiljer oss på denna punkt bara när det gäller tidpunkten för kritiken. Jag kanske kommer att bli lika kritisk som du en dag. Det vet jag inte. Men jag vill vänta tills vi har allt framlagt i offentlighet. Kan vi inte nöja oss med att respektera att vi inte är överens om det?
Anonym:
Du läste min kommentar som Fan läser bibeln. Jag är färdig med dig nu.
Oh, jag niger och bockar.
Jeje
Du får nog finna dig i att en del av dina ordval uppfattas som provokativa. Att hänvisa till läkares ”sociala ställning”, ”läkarskrået” (skråväsendet är avskaffat sedan länge och hänvisninger till det idag signalerar en nedsättande underton) och ett påstående som att SoS ”backat upp” ”läkarskrået” i ett försök att påverka rättsapparaten” är inte riktigt lik din debatt stil. Var du arg när du skrev det där? Ta min reaktion som en upplysning, ingenting annat.
SoS har ett klart uppdrag som tillsynsmyndighet. Jag har varit litet besviken på dem eftersom jag tyckt att deras agerande i frågan varit för ”tamt”. Men, jag tror att jag förstår varför de hållit sig så strikt till sin tillsynsuppgift. Det bedömningar de har redovisat för sitt beslut http://tinyurl.com/yarvtt7 ser jag ingen anledning att klandra om man beaktar den information som var tillgänglig för dem. Det är däremot ytterst beklagligt att åklagarna och RMV begränsade SoS och de vetenskapliga rådens tillgång på information. (Man fick bl.a. inte intervjuva undersköterskan, man upplystes inte om att det fanns blod sparat och man undanhölls information om det sk tilläggsprotokollet till den kemiska analysen). Med mer information hade kanske bedömningen varit en annan – vi vet inte.
Att Lagercrantz, Bågenholm m.fl. ifrågasätter om detta är ett fall för polisen att utreda tycker jag inte man ska se som ettförsök att påverka rättsapparaten. Det finns faktiskt fog för att ifrågasätta om en utredning av ett så här pass ”vetenskapligt” kompliceratärende ska utredas av polis. I en del andra sammanhang där det rör sig om tekniskt komplicerade olyckor (som kan innefatta brottsligt agerande) anvönder vi oiss av för ändamålet speciellt sammansatta haverikommisioner. Uppfattningen att något sådant skulle vara ändamålsenligt även i komplicerade medicinska fall har framförts inte bara här i Sverige utan även på andra håll internationellt. Jag tycker man ske se deras uttalanden mer i det ljuset. Sedan kanske de också borde varit litet varsammare med sitt ordval.
Landstingsrådet Rydberg betraktar jag varken som läkare eller representant för SoS. Hon är politiker och hennes yttranden får därför ses som just ”politiska”. Det är ju faktisk också så att om, observera om, detnu är så att det krävs någon justering av lagstiftningen så är det politikerna sak.
”Påverka rättsapparaten” – nej det tycker jag inte är en rimlig slutsats. (F.ö. tror jag inte att den låter sig påverkas av dylika skriverier. Den verkar snarast allför immun mot åsiktsyttringar från icke-juridisk håll). Däremot kanske påverka den opinion och dem, dvs politikerna som har att ta ställning till om lagstiftningen är ändamålsenlig, står i samklang med den allmänna rättsuppfattningen och syns få de konsekvenser som avsetts och är önskvärda.
Varsamhet med värdeladdade uttryck anbefalls! Alla!
Ingvar Ericson:
Tack för ditt svar. Jag har sett fram emot det. Och tack för upplysningen.
Nej jag var inte arg. Men jag kan gärna vidgå att jag använde mig av viss retorisk krydda. Det menar jag är fullt legitimt i en debatt och det brukar inte bloggens ägare som var adressaten för den aktuella kommentaren ha något emot. En blog är faktiskt ett debattforum och retorik är vanligt i debatter. Men om det i just den här debatten finns många känsliga själar så är det naturligtvis inte bra. Fast det legitimerar inte de pesonliga påhopp som jag därefter fått utstå. (Inte från dig dock!)
Vad gäller resten av din text tycker jag inte att våra ståndpunkter skiljer sig så mycket att det motiverar fortsatt polemik oss emellan. Dock två saker:
1. Olika politiker har olika roller. Som Landstingsråd är man hierarkiskt överställd sjukvårdens huvudman. Således läkarnas arbetsgivare. Lagstiftningen sköts av riksdagen. Men jag instämmer i att hon inte är läkare.
2. Jag anklagar ingen. Socialstyrelsen har fullföljt en uppgift de har som tillsynsmyndighet vid sidan om rättsapparaten. Debattörerna (läkarna) gör alla vad de har rätt att göra.
Då kanske vi ska klarlägga åtminstone din värdering av SoS i denna sats:
”det faktum att läkarskrået slutit sig samman med socialstyrelsens uppbackning försökt påverka rättsapparaten”
Har ändrats till:
”Socialstyrelsen har fullföljt en uppgift de har som tillsynsmyndighet vid sidan om rättsapparaten.”
SoS har alltså varken backat upp läkarskrået eller försökt påverka rättsapararen. (Det senare insinueras bara i den första satsen.)
Att använda ordet faktum i ett sådant sammanhang och så fort vara tvungen att ändra sig kan knappast kallas ”retorisk krydda”. Det har inget med känsliga själar att göra.
Om man följer Ericsons länk är det dessutom tydligt att åklagaren vänt sig till SoS för att få hjälp. Sedan verkar man inte givit dem rimliga utredningsmöjligheter. Ett ganska intressant agerande statliga(?) myndigheter emellan.
Nja Jejje det jag skrev eller menade var att jag upplever att du anser att även kritiska frågor som faktiskt i flera fall är grundade på nu kända fakta bör vara ”bannlysta”. Eller åtminstone bör avfärdas som någon sorts otillbörliga ”spekulationer”.
Utan sådana kritiska frågor så ju makthavare just ”fridlysta” från kritik. Sedan är ju frågor till sin natur just spekulativa.
Till saken hör att du själv skrivit kritiskt såväl om såväl diverse läkare som SvD:s. Den kritiken är menar jag helt felaktig. Såväl läkarnas kritik som SvD:s artikel måste nämligen ses i ljuset av åklagarnas agerande. Som enligt dig alltså, än så länge, inte skall kritiseras.
Per: Vad du upplever att jag anser intresserar mig faktiskt inte längre. Jag har skrivit vad jag anser. Och du har skrivit vad du anser. Och i vissa avseenden är vi inte överens.
Det står dig fritt att intressera dig eller inte. Så länge du skriver svar på eller komenterar mina inlägg kommer jag att besvara dig. I synnerhet när dina svar visar att du missförstått mig kommer jag att fortsätta att ta mig den friheten.
Jeje,
Du skrev ”Däremot har jag försått att jurister ibland vill så att säga ”testa” lagen när det finns oklara gränsdragningar för att få vägledande domar”.
Så kan det vara ibland, är det osäkerhet om hur lagen ska tolkas så behövs domstolsavgöranden. Om man tänker sig en åklagare så bör hon åtala om hon anser att gärningen är brottslig, även om det inte är _helt_ klart att så är fallet. Det är sedan domstolen som ska ta ställning till hur lagen ska tolkas.
Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga i det här fallet verkar det inte vara några oklarheter ur ett juridiskt perspektiv, det vill säga om det gått till på det sätt som åklagaren verkar påstå torde det vara fråga om mord eller dråp. Däremot så verkar det finnas oklarheter kring bevisningen (utifrån de uppgifter som framkommit i media), men vi får väl se vad som finns som bevisning så småningom…
Nej JTS du har självklart helt rätt i detta. Som den misstänkta gärningen nu beskrivs finns det ingen tvekan om juridiken, i alla fall inte om själva lagligheten.
Så har det dock inte alltid sett ut. Brants idee att utifrån ett intyg som talade om överdos, men som samtidigt uttryckligen sade att man inte kunde säga något om av vem och varför, häkta just läkaren, ”den medicinskt ansvarige” och för mord. Den hade varit åtminstone begriplig om misstanken handlat om en medicinskt motiverad men enligt henne jurididiskt tveksam åtgärd.
Claesson å sin sida valde att inte klargöra detta. Att inte säga ”detta är nödvändigt att utreda men att tro att det just måste vara läkaren utifrån hennes medicinska ansvar det var fel vi fortsätter att utreda men förutsättningslöst. Istället gick han och ett antal underhugare ut med en artikel där de insinuerade att läkare som följde socialstyrelsens rekomendationer minsann kunde åtalas och fällas de bestämde han och hans kollegor så det så!
Det är i ljuset av detta som läkarkårens upprördhet ifrågasättande av åklagarnas befattning med det hela samt påpekande att den palliativa vården är i fara skall ses. Det har inte ett dyft att göra med något krav på särbehandling av läkare som faktiskt begått rena brott eller misstänks för detta.
Sedan kan det så klart vara så att Brandt helt enkelt inbillar sig att den enda som har möjligheten att injicera något i en patient är läkarna. Den rena dumheten i detta måste med tanke på att det tillåtits ligga till grund för en häktning för mord påpekas av någon. Det har nu skett i en mycket bra artikel i SvD. Den må upplevas som obehaglig för flickans familj. Det går knappast att ta hänsyn till.
Åklagarna, de är ju numera ett helt gäng med Claesson i spetsen, har gjort bort sig redan från början och vet inte hur de ska ta sig ur det hela.
En förundersökning sker inte framför en kamera med en viftande Elisabeth Brandt och påföljande debattartikel i DN. Då och då lite läckor från förundersökningen. Uppskov med tiden för åtal gång på gång för att vinna tid och flytta fokus.
I början ivrigt påhejade av rättsläkaren, polisen, RMV, familjen, Althin och alla andra som ville se sin sanning och inte kunde hålla sig objektiva och sakliga.
Med facit idag kan vi alla se att för dem fanns bara en bild och sanning. Det var så stökigt i början att Elisabeth Brandt inte ens visste vem som anmält. Först var det rättsläkaren men sen fick hon backa och det var polisen. Åklagaren gapade om barmhärtighetsmord och giftcocktail med huvudet lätt på sned inför den samlade pressen. För att styrka sig och sin myndighet lämpligt kramande en bunt ”viktiga” dokument.
Redan från början tog pressen till sig denna historia och gjorde allt för att den skulle sälja lösnummer med vulgära löp och annat.
Familjen var redan innan barnet dog ute för att tjäna pengar och sälja sin historia. Detta är väldokumenterat på familjens blogg. Det gick så långt till slut att pressen köpte några bilder av barnet från familjen och publicerade.
Nu vet vi att det har varit slarvigt från allra första början med prover, förhör, RMV……..osv.
Jag kan svära på att Claesson & Co inte har någon styrfart i det hela och den lilla fart de hade försvann redan innan sommaren. Tyvärr äter de bara tid just nu och chansar på att debatten ska lägga sig och de kan krypa ur det hela. Det var pukor och trumpeter i början men nu sitter de i sitt hörn piper med blockflöjten.
Ta nu tag i det, sluta att skylla på sommarsemester, jullov, Hurtig, Socialstyrelsen och alla andra ursäkter vi har hört.
Gör klart och kom till skott!
Litet mer fakta om brevväxlingen mellan advokat Hurtig och åklagaren dök uppidag i Läkartidningen:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13539
Ibland blir man häpen.
Åklagaren har nekat försvaret möjlighet att försäkra sig om att blodprovet är korrekt. Rakt av arrogant och ensidigt.
Åklagaren har alltså makt att förbjuda försvaret att arrangera ett bra försvar…
Varför i hela friden har vi ett system där åklagaren har makt att på detta sätt klippa knäna av försvaret? Lever vi i en militärdiktatur?
Jurister, kan ni förklara vad tanken är med att just åklagaren ska ha rätt att mickla med försvarets arbete?
Eftersom vi inte ska kommentera detta fall under pågående utredning så blir följande hemläxa för samtliga,
svar skickas till jakob på vykort när förundersökningen blir tillgänglig….eller postas här.
om man flyttar fokus lite så kan man fråga:
Hur har försvaret skött sig?
Har något gått för fort, långsamt?
har läkaren fått ett adekvat försvar under tiden som åklagaren har gjort det som vi har pratat mest om?
hade något kunnat göras bättre?
ställs rätt frågor av försvaret?
-Dan
Senaste nytt enligt dn.se är att åklagaren valt att skjuta på det ytterliggare en tid. (http://www.dn.se/sthlm/atal-mot-drapmisstankt-lakare-drojer-1.1034333)
Låt se, i värsta fall rör det sig om en redan döende flicka som dog ett par minuter tidigare än hon annars skulle ha gjort…
Om det råder ingen tvekan eftersom hon ändå var tagen ur respiratorn.
Och åklagaren har nu utrett saken, hur länge är det egentligen? Ett år snart? Till en kostad på X kronor som hade kunnat användas till något vettigare? Hur mycket utreder man t.ex. en våldtäkt eller en misshandel? Fem minuter? Jag vet av personlig erfarenhet att inbrott utreder man inte alls. Åklagaren är upptagen, det förstår jag det. Han har annat för sig.
Jodå, så att… De gör ett bra jobb, åklagarna. Viktigt är det, det de gör. En mycket respektabel samling människor och väl använda resurser som inte slösas bort. Inte alls så att de av prestigeskäl gärna hade velat sätta fast en läkare utan det handlar om principen. Ja, det kanske till och med vore bra att öka åklagarens budget när han nu har så mycket för sig.
Mmmmhmmmm.
Låt oss för en stund, i avvaktan på att åklagaren ska sluta ”luta” och istället bestämma sig för om det ska bli åtal eller inte och i så fall när, titta på en fråga som på ett något märkligt vis kommit bort i diskussionerna nämligen frågan om den mycket höga halt morfin som RMV också fann i blodprovet. Jag har letat litet i den vetenskapliga litteraturen vad gäller användning av morfin i samband med avslutande av livsuppehållande behandling och speciellt granskat den artikel, ”Elevated Morphine Concentrations Determined During Infant Death Investigations: Artifacts of Withdrawal of Care”, av Watterson el al som tycks spela en avgörande roll i sammanhanget.
Slutsatsen måste bli att de tre fall som relateras i artikeln inte kan anses hålla som vetenskaplig grund för att man ska kunna bortse från morfinhalten i det aktuella fallet. Rättsläkaren har konstaterat att det rör sig om en halt i nivå med vad man ser i samband med dödliga förgiftningar och att dödsorsaken var överdosering av thiopental i kombination med morfin. Ändå syns alla inblandade vara angelägna om att kunna lägga frågan åt sidan utan vidare analys. Varför det?
För att inte tynga bloggen med ett allt för långt inlägg har jag lagt upp det tillägg till min förra rapport som jag skrivit om morfinhalten i .pdf-form på mitt iDisk-konto. Den som är intresserad är välkommen att ladda hem materialet här: http://tinyurl.com/ybnwl9w.