Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 augusti, 2008

Staten tjänar stora pengar på stämpelskatten, skriver Dagens Nyheter, som också skriver att de höga huspriserna i och omkring Stockholm har börjat oroa politikerna. Det här rör sig om olika, men relaterade problem, eftersom stämpelskatten är beroende av husets pris. Jag börjar med huspriserna.

Det är inte förvånande att hus- och för all del även bostadsrättspriserna i och omkring Stockholm stiger. När många vill bo på en begränsad yta, sitter de som har att sälja i en gyllene sits, och jag skulle – om jag hade något att sälja i Stockholm – också ta ut precis det pris jag kan få. Om köparen sedan får problem för att hon överbelånat är det hennes problem som faktiskt inte angår mig. Eftersom marknaden är privat och stat och kommuner inte rimligen kan göra av sig med sitt markinnehav genom att sälja sina fastigheter till socialt svaga grupper, kommer inte det problemet att lösa sig i första taget. Det enda, det verkligen enda som staten kan göra är att föreskriva hyresnivåer (det såkallade bruksvärdessystemet), men det kommer enligt erfarenheten bara att leda till att de som redan har en hyreslägenhet kommer att hårt hålla i den och att man göder den svarta marknaden där den som kan betala för sig kan komma över ett billigt boende. Det är knappast den sorts rättvisa som någon av oss vill ha.

Staten skulle också kunna bygga mera i Stockholms innerstad, men jag tror knappast att stockholmarna går med på att Gärdet, Djurgården eller Rålambshovsparken byggs över. Det är alltså samma personer som klagar över priserna som vill fortsätta begränsa tillgången på lägenheter och hus. Priserna på hus och lägenheter är inget som politiken bör syssla med, eftersom politiken själv – både politikerna och deras väljare – inte vet vilket ben den skall stå på.

Höga priser leder till höga stämpelskatter, och där kan man ju kanske tycka att staten skulle kunna vara mera försiktig. Jag håller dock inte riktigt med: problemet ligger väl snarast i differentieringen mellan olika skatter.

Den egentliga fastighetsskatten och även den kommunala avgiften som ersatt den, är orättvisa eftersom de beskattar fastigheter utan hänsyn till den ekonomiska kraft som ägaren har. Någon som har oturen att ha ett gammalt fiskartorp i Stockholms skärgård som varit i familjen sedan 1600-talet kommer att behöva bära konsekvenserna av att rika personer från innerstaden köper kringliggande fastigheter och därför driver upp priserna i området. Fastigheter är ett orealiserat värde som köps för beskattade pengar och där staten också beskattar någon eventuell vinst vid försäljning (reavinstskatten talar jag om här). Den egentliga fastighetsskatten och även nuvarande kommunala avgift är därför en principvidrig styggelse som bör avskaffas. Låt istället fastighetsskatten (om vi nu måste ha kvar den) beräknas på senaste förvärvssumman: då går de som ärvt sitt hus fria och de som köper vräkiga kåkar får betala ordentligt.

Med stämpelskatten är det dock annorlunda. Den som har råd att lägga 5 miljoner på ett hus får faktiskt vackert kalkulera med en lagfartsskatt på 1,7 procent och en stämpelskatt på circa 2 procent för eventuellt nödvändiga pantbrev. Dessa poster måste finnas med i kalkylen, och jag har svårt att tycka synd om någon som lägger sig så pass i marginalen att hon inte förmår betala skatten. Den skatten kan enligt min mening gott vara kvar, eftersom den träffar folk som bevisligen har råd med den.

Annat blir det när stämpelskatt tas ut av folk som redan bor i huset, som behöver ta ut lån och därför nya pantbrev för att göra nödvändiga reparationer. Här riskerar skatten att träffa de som har de gamla torpen, och det är nog knappast lagstiftningens avsikt att ge incitament för att låta gamla hus förfalla. Rent tekniskt är det dock svårt eller omöjligt att avgränsa uttagande av pantbrev för ett köp och uttagande av pantbrev under bestående boende: eftersom pantbreven inte försvinner när huset byter ägare, skulle i så fall säljaren kunna ta ut pantbrevet utan att behöva betala skatt och sedan skriva över pantbrevet till köparen. Om vi inte skall låta de slippa undan som har råd att betala skatt – och på något sätt måste ju staten få in sina pengar – bör vi ha kvar stämpelskatten för pantbrev. Den som tar ett lån får kalkylera in kostnaden för skatt, även om det kan smärta att i praktiken behöva betala skatt för att man lånar pengar.

Slutligen finns faktiskt en reell skillnad mellan villa och bostadsrätt som gör det motiverat att ta ut skatt av den som köper ett hus, men inte av den som köper en bostadsrätt. Den som köper en bostadsrätt äger varken marken eller huset eller lägenheten, utan äger juridiskt sett endast en rätt att få bo i en lägenhet som ägs av en förening. Som många fått erfara under fastighetskrisen i början av 1990-talet kan det innebära att övriga medlemmar i föreningen styr föreningen på ett sådant dåligt sätt att man utan egen förskyllan blir av med sin bostadsrätt: går föreningen i konkurs, ryker i värsta fall bostadsrätten. Man sitter inte lika säkert och förvärvar inte samma säkra form av tillgång (vilket också är anledningen till att bostadsrätter typiskt sett är billigare än villor). Detta bör enligt min mening avspeglas i skatten.

Det hela ändras förstås om ägarlägenheter verkligen skulle införas. Den som äger en ägarlägenhet är ägare till en ideell andel av fastigheten (alltså själva marken) och sitter därför på en mycket säkrare tillgång än den som äger en bostadsrätt. Det motiverar att man tar ut skatt på förvärv av ägarlägenhet, men innebär fortfarande att systemet för bostadsrätter bör förbli det det är.

Summan av kardemumman är att det inte finns någon enhetlig ”skatt på boende”, utan att man faktiskt måste skilja på olika situationer. Att staten tjänar på lagfartsskatt och stämpelskatt när medborgarna har mycket pengar att röra sig med är knappast moraliskt upprörande. Det enda moraliskt upprörande är när man driver folk från sitt hem bara för att hemmet genomgått en orealiserad värdeökning.

Avskaffa den kommunala avgiften på fastigheter (som inte är något annat än en fastighetsskatt i trängre bemärkelse) och låt annars systemet vara.

Read Full Post »