Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 augusti, 2008

Moderaterna kräver en mer jämställd skola, skriver Svenska dagbladet. Som så ofta i debatten om jämställdhet har jag svårt att ta ställning, men några punkter i det som moderaterna säger kan jag kanske ändå kommentera.

Jag håller med om att det finns en tendens hos var och en av oss att behandla män och kvinnor olika. Till en del tror jag att denna tendens är så djupgående och i slutändan biologisk att den inte går att komma åt, men även om den varierande behandlingen skulle ha biologiska rötter, är det ju ingen ursäkt för att låta bli att försöka åtminstone mildra dess effekter. I synnerhet gäller det när den olika behandlingen yttrar sig i diskriminering, alltså i en omotiverad olika behandling av män och kvinnor. (Viss olikbehandling är faktiskt motiverad, exempelvis olikbehandling av gravida som är i större behov av skydd och hänsyn än andra delar av befolkningen.)

I skolan (och högskolan) finns en olikbehandling som är resultatet av att pojkar och män tenderar till att agera utåt, medan flickor och kvinnor tenderar till att hantera sina svårigheter inombords. (Jag låter det vara osagt huruvida detta fenomen i sig beror på kultur eller biologi: jag själv tenderar till biologiska förklaringar, utan att vara helt övertygad.) Den som agerar utåt stör och får mer uppmärksamhet, medan man lätt förbiser den som inte säger ett dyft. Pojkar och unga män får alltså mer uppmärksamhet från lärarna än flickor och unga kvinnor.

Detta kan vara berättigat när det rör sig om att stävja störande beteende, men när det gäller att se individen och hjälpa henne (både en individuell man och en individuell kvinna) att lära sig något, är det omotiverat och alltså diskriminerande. Denna form av diskriminering bör vi göra något åt.

Frågan är vad vi gör. Moderaterna kräver bland annat utbildning. Jag har själv gått åtskilliga genusutbildningar och sällan lärt mig något vettigt: det hela blir alltför ofta en propagandashow avseende hur svårt flickor och kvinnor har det och mycket sällan lugna överväganden och diskussioner om vad man faktiskt kan göra åt genusproblemet. ”Könsmedveten pedagogik” hette en bok som jag tvingades läsa: hela boken handlar bara om att sakerna är så himla orättvist ordnade, och egentligen inte alls om någon medveten pedagogik, alltså frågan hur vi gör saker och ting bättre. I den mån moderaterna förspråkar dylika propagandaseminarier för lärare, är jag inte med. Staten skall inte förespråka eller motverka uppfattningar, utan endast se till att lika behandlas lika och olika olika.

I den mån utbildningen dock skulle handla om att efter en initial problemanalys ge lärarna redskap, alltså didaktiska medel att motverka sin egen medvetna och omedvetna diskriminering, är det här en välkommen insikt som moderaterna fått. Det faktum att till och med Gudrun Schyman (som jag annars inte har något till övers för) hejar på, är väl närmast ett gott tecken att man hittat rätt. När det gäller implementeringen av idén kan man dock anta att Schyman återigen kommer att hävda tolkningsföreträde framför alla andra (vilket radikalfeministerna alltför ofta gör) och att det då kommer att röra sig om hallelujaevenemang. Samstämmigheten kommer därför antagligen inte att vara länge.

Jag hoppas att moderaterna lyckas att undgå den upphetsade tonen och den snusförnuftiga rättfärdigheten som annars ofta präglar genusdebatten och lyckas åstadkomma två saker. Dels hoppas jag att det här kommer att handla om genus, inte endast om kvinnornas situation: problemet omfattar också andra genus än biologiskt kön, och även inom problemfältet biologiskt kön finns problem som män har och som inte uppmärksammas tillräckligt (till exempel det faktum att bildning och lärdom inom den manliga kulturen inte är särskilt högt ansedda). Dels hoppas jag att det handlar om åtgärder att minska diskriminering, inte om indoktrinering av lärarna med en åsikt som för tillfället uppfattas om den ”riktiga”.

Då kanske vi skulle kunna åstadkomma en förbättring av vårt samhälle.

*****

Dagen efter moderaternas publicering av sitt program skriver Per Gudmundson en rätt så upprörd ledare i Svenska dagbladet. Jag förstår hans kritik till en del: de formuleringar som han tar upp ger verkligen intrycket av att även moderaterna försöker att rida på den intoleranta förmenta vidsynthetens störtvåg och vill indoktrinera mer än förbättra sakernas tillstånd. Moderaterna håller alltså på att ge efter för en högljudd med inte alltid riktigt genomtänkt feministisk falang som påstår sig företräda kvinnorna som kollektiv, trots att andra feminister har andra åsikter. Tråkigt, det måste jag hålla med Gudmundson om.

Samtidigt gör han enligt min mening två fel. Dels åberopar han Steven Pinkers The Blank Slate (sv. Ett oskrivet blad) som stöd för sina uttalanden. Han gör det på ett sätt som implicit antyder att Pinker skulle sitta inne med Sanningen. Jag är själv påverkad av Pinker, och jag tror att det kommer att visa sig att han har rätt i det mesta han påstår. Det finns dock ingen enighet om det som Pinker säger, inte ens bland ateistiska darwinister. Den engelska neurokemisten Steven Rose har bland annat i sin bok The 21st Century Brain gått i närstrid med Pinker. De två forskarna har mötts i denna debatt, där de försökt att klargöra sina respektive positioner. Pinker sitter inte inne med Sanningen, utan med en hypotes, och även om jag själv anser att Rose gör sig skyldig till självmotsägelse, avslöjar Gudmundson åtminstone en viss selektivitet i vad gäller hans kunskapsinhämtning. Gudmundson borde vara försiktigare.

Det andra som jag tycker blir fel i Gudmundsons ledare är hans raljerande mot ”jämställdhetscertifieringen”. I grunden har han en poäng i att staten inte skall ”brännmärka” olika institutioner, och det är inte heller riktigt statens uppgift att i en ideologisk fråga tvinga enskilda att lämna någon form av information. Samtidigt är dock föräldrarnas valfrihet som ligger Gudmundson så varmt om hjärtat bland annat en fråga om den information som föräldrarna kan få. Det kan väl inte skada om det finns ytterligare en informationskategori. Det som kan beklagas är väl kanske att det är just jämställdhet – snarare än någon i utbildningssammanhang mera relevant kategori som lärarnas utvärderingsresultat – som skall publiceras, men om skolväsendet skall utgöra en marknad (vilket jag tycker att det skall), måste kunderna få information. Gudmundson skjuter förbi målet.

I grunden är han lika ideologiskt förblindad som de hallelujafeminister som han försöker ställa vid skampålen.

Read Full Post »