Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 1 augusti, 2008

Oklart vad Wallström menar

Margot Wallström skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter om att endast sju EU-länder har handlingsplaner för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325. Som vanligt sätter Dagens Nyheter en rubrik över det hela som får en att undra om rubriksättaren läst debattartikeln: rubriken pekar på den del av resolutionen som handlar om att våldtäkter bör klassas som krigsförbrytelser, medan resolutionen faktiskt omfattar många fler krav, vilket Wallström också skriver om. Resolutionen handlar framför allt om att öka kvinnors möjligheter att påverka säkerhetspolitiken.

Som Wallström skriver, utgör FN-resolutioner (liksom för övrigt alla texter, däribland också juridiska texter) inte mycket mer än bläck på papper innan någon tar sig an uppgiften att handla i enlighet med texten. Wallström tycks alltså vilja uppmana någon – lite obestämt vem – att öka kvinnors möjligheter att påverka säkerhetspolitiken.

Nu är det här lite grann en fråga som kan tolkas på olika sätt. Man kan å ena sidan tolka resolutionen och Wallströms uttalanden om kvinnors allmänt utsatta position som ett påstående om att kvinnor i sin egenskap av att vara kvinnor utgör en relativt homogen intressegrupp med definierade mål, och att denna grupp skall få mera utrymme i politiken. Med den tolkningen sker en glidning i debatten som jag tror inte hjälper feminismens legitima krav.

Det faktum att en majoritet av olika utsatta grupper består av kvinnor, innebär inte att alla kvinnor är utsatta. Det är den ganska vanliga förväxlingen mellan korrelation och orsakssamband. Ett påstående om orsakssamband är mycket starkare än ett påstående om korrelation, och därför krävs också mer bevisning. Jag tror inte att feminismen kan föra den bevisning som krävs för orsakssamband, eftersom många andra faktorer som ekonomisk och social klass, utbildning, genetiskt arv med flera andra faktorer också spelar in. När ett orsakssamband saknas eller inte kan bevisas, saknas dock också skäl att anta att kvinnor såsom varandes kvinnor har klara gemensamma intressen som kan utgöra grund för samarbete, och försöket i resolution 1325 att göra kvinnor till en politisk grupp bör i så fall inte stödjas av nationella regeringar.

Resolutionen och Wallström kan dock också tolkas på ett annat sätt, nämligen att det just rör sig om korrelation, att kvinnor exempelvis, eftersom de tenderar till att ta hand eller få hand om barnen vid en skilsmässa, också tenderar till att vara ensamstående föräldrar och därigenom riskerar fattigdom. Märk väl att här ett orsakssamband till det biologiska könet kan, men inte nödvändigtvis behöver konstrueras: kvinnors tendens att ta hand om barnen kan exempelvis också ha att göra med att män i större utsträckning än kvinnor tenderar till att vara alkoholister som man inte bör låta ta hand om barn. Orsakssambanden är så komplexa att man bör akta sig för ett påstående om orsakssamband mellan kön och utsatthet.

Och varför göra det svårare än det är? Räcker inte korrelationen för att försöka att särskilt hjälpa kvinnor?

Jovisst, det gör det, men med ett antagande om korrelation istället för orsakssamband följer inte i samma utsträckning som vid orsakssamband en definition av kvinnor som en homogen grupp med klara politiska intressen. Resolution 1325 och Margot Wallström skulle i så fall erbjuda en skenlösning på problemet, eftersom til syvende og sidst de kvinnogrupper som i denna egenskap skulle få förmånen att mera formellt påverka säkerhetspolitiken skulle behöva väljas ut på andra grundval än endast det förhållande att de är kvinnor. Man skulle dölja de andra och måhända divergerande intressen som kvinnor som medlemmar av olika andra grupper också har.

Vi har antagligen alla blandade och korsande identiteter: jag själv är en vit, högutbildad, medelklassman som är uppvuxen i Tyskland och invandrad till och naturaliserad i Sverige. Jag skulle uppleva, och i de fall det förekommer upplever jag det som synnerligen begränsande att bedömas endast i kraft av en av dessa egenskaper, alltså som vit, som högutbildad, som medelklass, som man, som tysk, som invandrare eller som svensk. Varje utpekande av just en av mina egenskaper utgör ett förringande av de andra egenskaperna och därmed ett förringande av mig som person. Detsamma gäller enligt min mening för alla andra. Det innebär att jag anser att Wallström och säkerhetsrådet åtminstone riskerar att förringa världens kvinnor genom att försöka ge de befogenheter endast i deras egenskap av kvinna.

I slutändan är jag osäker på vad Wallström menar. Det hela luktar politisk strävan att göra svenskarna påminda om Wallströms existens.

Synd egentligen, eftersom hon annars har mycket klokt att säga (även om jag inte alltid håller med henne).

Read Full Post »

Örebro kommun planerar att införa en garanti att man får svar inom fem dagar när man tar kontakt med kommunen. För att möjliggöra detta, förändras IT-rutinerna inom kommunen så att kollegerna kan gå in på varandras e-postkonton och läsa inkommen post, skriver på Svenska dagbladet och Dagens Nyheter i notiser som de uppenbarligen ordagrannt plankat från TT (apropå att dagstidningarna påstår sig vara så mycket bättre än gratistidningarna). Jag vet faktiskt inte vad jag skall tycka om det.

Å ena sidan är det egentligen självklart att ens e-postadress på jobbet inte är någon privat adress (trots att jag och förmodligen de flesta andra glatt nämner min jobbadress också som privat adress). När allt kommer omkring låter man ju inte heller fysiska kärleksbrev adresseras till jobbet, utan de kommer hem. Örebro kommuns åtgärd leder alltså till en tillnärmning mellan det som traditionellt gällde för vanliga brev och det som gäller för e-post. Det finns inget nytt under solen, säger Predikaren, och påståendena om att det blotta faktum att mycket som tidigare tog fysisk form numera sker elektroniskt leder till att hela vår existens förändras, motbevisas alltså ännu en gång. Från den synvinkeln är det inget att bli upprörd över.

Å andra sidan finns faktiskt en brevhemlighet som egentligen också måste gälla inom kommunen. Eftersom min hustru jobbar inom vården vet jag att hon emellanåt får höra om privata förhållanden och problem som är avsedda endast för hennes öron eller ögon (och det innebär alltså att hon inte skvallrar för mig – jag vet faktiskt väldigt lite om hennes jobb och hennes patienter). Detsamma har jag fått höra från juridiska ombud i bekantskapskretsen och jag föreställer mig att det också gäller för socialförvaltningen med mera. Berättelserna om högst personliga förhållanden är förvisso riktade till en tjänsteman i dennas egenskap av tjänsteman, men den person som tjänstemannen är spelar också roll. För den ena läkaren på vårdcentralen kan jag tänka mig att berätta om familjeförhållanden av mera intim karaktär, men inte för den andra. Det finns alltså i många fall ett personligt förtroende som spelar in också när en enskild person vänder sig till någon i dennas egenskap av myndighetsföreträdare.

Det är sådana personliga förtroenden som posthemligheten är avsedd att skydda. Örebro kommuns åtgärd riskerar vidare att skada det förtroende som enskilda tjänstemän bygger upp till sina klienter, och det är därför en åtgärd som dels kan ifrågasättas från ett principiellt rättighetsperspektiv, dels kan ifrågasättas som policybeslut. Jag tenderar alltså till att anse att Örebro kommun begår ett misstag.

En alternativ lösning skulle vara att skapa ett för hela den aktuella myndigheten gemensamt konto till vilket alla tjänstemän har tillgång. Svarsgarantin skulle i så fall endast gälla när klienten vänder sig till detta konto (och placeringen av ärenden genom den som inte tidigare haft kontakt med dem kan ju lätt ske genom ärendenumret eller den sökandes personnummer). Däremot skulle ingen svarsgaranti gälla när klienten vänder sig till någon enskild tjänsteman under dennas adress, och i gengäld skulle brevhemligheten gälla för tjänstemannens personliga konto. En sådan lösning skulle innebära att tjänstemännen kan fortsätta att använda jobbadressen som privat adress (vilket man kan misstänka Örebro kommun som en bieffekt av reformen vill förhindra), och det kan måhända anses vara dåligt.

I avvägningen mellan Örebro kommuns intresse av att bara behöva hantera internettrafik som verkligen gäller kommunen och posthemligheten tror jag dock att den senare måste få företräde.

Read Full Post »