Den anställde som vägrade att sälja porrtidningar på sitt jobb har vunnit (även fast arbetsgivaren påstår att så inte är fallet), skriver Svenska dagbladet. Några porrtidningar kommer inte längre att säljas på den ifrågavarande macken.
Det här är en enskild affär som det inte finns mycket att orda om, annat möjligen än att säga att det är rätt så skandalöst att facket genom att hota om blockad i moraliska, snarare än arbetsrättsliga, syften kan få en arbetsgivare att vika sig. Jag är för fackföreningar och tycker att det är lika självklart att jag som anställd är med i ett fackförbund (i mitt fall JUSEK och SULF) som jag förutsätter att min arbetsgivare är med i ett arbetsgivarförbund. Arbetsmarknaden är till sin natur i stora delar en kollektiv fråga, och då bör arbetstagare liksom arbetsgivare sammansluta sig för att kunna på ett rationellt sätt förhandla med varandra. När dock facket genom lagstiftning fått ett sådant övertag att det kan blanda sig i icke-arbetsrättsliga frågor, har det gått för långt. Fackens rätt att strejka och att sätta i blockad bör begränsas. Men, som sagt, det är egentligen inte mitt problem i just förevarande fall.
Och just nymoralismen i det hela är mitt andra problem. Förvisso är det helt upp till enskilda att dels låta bli att sälja vissa tidningar, dels försöka övertyga andra om att det är en bra idé att också sluta sälja samma tidningar. När allt kommer omkring försöker jag ju också övertyga folk om mina åsikter på den här bloggen. Jag kan också förstå att folk kan störa sig på just porr. Men varför i hela friden har just porr och sex seglat upp som vårt mest diskuterade ”samhällsproblem”? Vi börjar bete oss som folk under den viktorianska tiden, då man hade bordsdukar ända ner till golvet för att gubbarna inte skulle få snuskiga tankar när de såg de nakna bordsbenen.
Vi har en annalkande lågkonjunktur vid horisonten. Vi har ett stort problem med övervikt i befolkningen. Vi har ett utbildningssystem som knakar i fogarna och hotar bryta samman. Vi har arbetslöshet. Planeten värms upp och arter utrotas i sällan tidigare skådad omfattning. Vi har ett rättsväsende som sedan länge är underfinansierat. Vad diskuterar vi mest? Sexköpslagen och porr!
Jag accepterar att andra kanske upplever vårt kollektiva förhållande till sexualiteten som ett problem, fast jag själv inte gör det. Jag ifrågasätter dock proportionerna, i all synnerhet som också porr (faktiskt) omfattas av yttrandefriheten.
Något porrfritt Pajala lär det i alla fall inte bli: kanske Pajala då borde lägga ner sin energi på annat än några snuskiga tidningar i kioskerna.
Jakob Heidbrink - Meddelanden från juridikens maskinrum 
[…] Jakob Heidbrink har kloka ord att säga om detta fall. « Rafael gillar Cristiano Är gud den […]
Hej, du tog upp en intressant fråga, dubbelmoral.
Själv tycker jag att samhället vi lever i är dels extremt moralistiskt, det är fult, samtidigt paradoxalt nog, extremt sexualiserat.
Porr=fult
Sex=chic
Vad är gränsen mellan porr och sex?
Vad ÄR porr resp. sex
Tonåringar (och under) hetsas i ett sexfixerat samhälle, sex överallt, radio, reklam mm.
Tex. porrnoveller som finns i ungdomstidningar tex Frida
Reklam, tex H&M
TV, TV1000 som sänder porr efter kl 12
Apoteket som i helsida i SvD säljer sexleksaker (OBS sexlekasker för kvinnor. Kommer apoteket tex. börja sälja en uppblåsbar docka för män, knappast för det anses vara allt för objektifierande (Som inte en dildo är det)
SAMTIDIGT detta moraliserande, man blir så trött.
MG Sain: Jag håller helt med dig om att det finns två mot varandra flytande strömmar i vårt samhälle. Att sex är intressant i sig har dock rätt goda evolutionsbiologiska grunder och är kanske inte så överraskande.
Jag skulle inte heller hålla med om att tonåringar ”hetsas” i ett sexfixerat samhälle. Jag har känslan av att denna klagan är lika gammal som klagan att det går utför med ungdomen. Den senare är minst lika gammal som Aristoteles (som måste ha levt i ett paradis om både han och alla mellanliggande generationer skulle haft rätt i att det går utför). Sex var ett stressigt ämne när jag var tonåring på 1980-talet, det var av allt att döma ett stressigt ämne under sexualtabuiseringens tidevarv på 1950- och 1960-talen och har förmodligen alltid varit stressigt för de som just upplever sin nymorgnade sexualitet.
Inget nytt under solen…
Jag ser faktiskt inget problem med att en anställd inte vill sälja vissa varor, men då borde i gengäld arbetsgivaren ha rätten att avskeda personen. Vill han inte utföra arbetet så ska han heller inte arbeta kvar. Att dra in ”fack” (jag måste säga att syndikalisterna börjar bete sig mer och mer som maffia än fack) är bara dumt.
Jag måste också hålla med om att det här med sex och ungdomar iaf inte verkar bli svårare, faktum är att precis som du säger Jakob så har det förmodligen alltid varit lite krångligt, men framförallt så underskattar vi allt för ofta ungdomarna.
Och om det nu verkligen är så att många känner sig tvingade att göra något de egentligen inte vill för att de läst någon ”sexnovell” i Frida (tillåt mig gissa, man måste tänja på begreppet ”sexnovell” i det fallet va?) eller för att det annonseras om underkläder offentligt, ja då har vi helt klart större problem än sex att ta itu med. Hur kommer världen se ut om ett årtionde när det är dessa personer, som uppenbarligen inte har någon som helst självbevarelsedrift eller förmåga till eget tänkande, ska ta över och styra?
Nej, jag tror inte problemet är så stort. De flesta ungdomar som jag pratat med om saken (och jag erkänner att det inte direkt utgör ett statistiskt säkerställt underlag ;-)) är rörande överens om att det är ”de vuxna” och deras moraliserande som är problemet. De vill bara leva sina liv.
WysiWyg: Jag håller principiellt med dig om din syn på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vad gäller dina ord om ungdomar och sexualiteten är vi rörande eniga.
Piteå, inte Pajala, var den aktuella staden för ”porrfrihet”. Fast det kommer vi väl aldrig helt att befrias från så länge människor fortsätter att begära det, tyvärr.
Hodoi: Tack för din rättelse – ibland är jag alltför slarvig med detaljer i min strävan att få fram en poäng. Piteå, så klart.
Moraliskt må man ställa sig till porr som man vill (åtminstone porr där inget element av fysiskt våld ingår har jag i princip inga problem med), men det hela är fortfarande en fråga om att lägga ner mycket stor möda på något som egentligen inte verkligen utgör något problem. När moralen får styra fritt, utan hänsyn till alternativkostnader, riskerar vi att hamna i ett instängt och pryd samhälle som jag tror ingen av oss vill ha.
Idel dumheter i kommentarerna av fallet OK/Q& i Piteå.
Försök förstå: facket drev ett arbetsmiljöärende på en enskild arbetsplats. Arbetsmiljölagen kräver att arbetet anpassas efter individerna på stället. Den drivande arbetaren ifråga uppfattade hantering av porr som olustigt.
Facket avsåg därför att sätta detta arbetsmoment i blockad med stöd av 2 kap. 17 § regeringsformen.
På vilket sätt är detta inte arbetsrättsliga frågor?
På vilket sätt är detta ”maffiametoder”? Är svenska grundlagen skriven av maffian? Sådan besinningslös smutskastning är svår att inte tolka som en vilja att avskaffa den del av de mänskliga rättigheterna som stavas fackliga rättigheter. En synnerligen mörk ståndpunkt, i så fall.
På vilket sätt är fackets agerande fråga om moralism i Victoriansk mening eller någon annan förtryckande mening?
Facket har inte gjort något allmänt principiellt ställningstagande om att produktion och distribution av porr alltid är fel. Inte heller har facket brännmärkt porrkonsumenter som skurkar eller s.k. ”sexarbetare”. Facket har löst ett litet, men för de börda viktigt, arbetsmiljöärende.
Slutligen förstår jag inte hur en viss debattör på denna sida kan anse att en arbetare som vägrar göra en perifer arbetsuppgift, men gladeligen jobbar med kärnverksamheten, skall sparkas. Hyser du samma attityd mot hotellstäderskor som inte vill torka bort sperma från porrkonsumerande hotellgäster, eller sjömän som vill slippa städa sina befäls hytter? Din ståndpunkt tycks vara att arbetare skall underkasta sig överheten, punkt slut. En fördemokratisk ståndpunkt således, lika otidesnlig som spinnrocken och bronsyxan.
Bästa bloggare och övriga debattörer, läs den fackliga partens inlaga här:
http://www.sac.se/ls/umeaa
Då kanske nivån kan höjas ovanför fotknölarna.
Joakim: Du blandar idel giltiga med ganska konstiga poänger. Om vi skall börja med att höja debatten över ”fotknölarna”, som du så vackert väljer att uttrycka det, kan du kanske börja med att acceptera att det är fullt legitimt att ha andra uppfattningar än du.
Arbetsmiljölagens krav omfattar inte att någon skall behöva lägga ner någon viss verksamhet. Med din argumentation skulle jag som högskolelärare kunna vägra att befatta mig med studenter som jag upplever som besvärliga, och det skulle arbetsgivaren vackert behöva acceptera. Så funkar det förstås inte: en enskild arbetstagares moraliska ställningstaganden utgör ingen arbetsmiljöfråga, utan ett moraliskt ställningstagande. Att facket väljer att göra moraluppfattningar till en arbetsmiljöfråga är besynnerligt och demokratiskt betänkligt. Den moraliska hållning som arbetstagaren ger uttryck för är enligt min mening nära besläktad med viktoriansk moralism, och eftersom facket alltså gjort arbetstagarens ståndpunkt till sin egen, har facket anslutit sig till samma moralism.
”Maffia” är inte mitt uttryck och det tänker jag därför inte att ta ställning till.
De fackliga rättigheter anses vara mänskliga rättigheter: jag har kunskapsteoretiska svårigheter med begreppet ”mänsklig rättighet”, men eftersom Sverige skrivit under den ifrågavarande konventionen, gäller dessa rättigheter också här. Fackliga ”rättigheter” betyder dock inte att facket får bete sig hur som helst, precis lika lite som av ”rätten till liv” följer ett förbud mot aborter. En rättighet är en kärna, och från den juridiska ståndpunkten är det alltid gränsdragningen som är det väsentliga, i synnerhet när den enes rättighet kolliderar med den andres. Du kan inte härleda en rätt att göra vad som helst för facket från ”fackliga rättigheter”. Dessutom är frågan här närmast om det är lämpligt att facket gjort så här (jag tycker inte det): huruvida det är rättsligt ok är en fråga som jag inte kan eller vill ta ställning till.
En hotellstäderska skall städa – spyor, sperma, vad som än kommer i dess väg. Det ingår i jobbet och det vet man innan. Jag skulle vara med på en städerskas vägran att fullgöra sådana uppgifter om det rörde sig om en förändring av jobbet, men när man vet spelets regler, får man vackert tåla dem. Detsamma gäller någon som tar anställning på en mack: man får sälja det som macken säljer, punkt. Detta har ingenting med någon överhöghet att göra, utan med att du försöker vända på steken: istället för att arbetsgivaren skall ha makt att bestämma över sin egendom och hur han vill investera sina pengar, vill du ge den anställde makt över arbetsgivaren. Detta utgör ingen demokrativinst, utan bara ersättande av ett förtryck genom ett annat. Jag anser att den anställde i Piteå och dess fack gjort sig skyldiga till förtryck, och därför reagerar jag.
Talan om avskedande var återigen inte mitt argument, men jag kan i princip hålla med om det: arbetsvägran är grund för avskedande. Som sagt, väljer man att jobba på ett ställe där tidningar, inklusive porrtidningar, säljs, får man stå sitt kast.