Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 30 juni, 2008

I en debattartikel i Dagens Nyheter förespråkar företrädare för folkpartiet att biobränslesubventionerna bör dras in. Debattörerna använder många av de argument som jag tidigare anfört här och här. Därtill kan man väl lägga att subventioner – i synnerhet inom jordbrukssektorn – principiellt sett är felaktiga (om vilket jag bloggat här).

Kort och gott: jag håller helt med debattörernas analys och den uppmaning som artikel utmynnar i. Jag tror dock knappast att regeringen i sitt nuvarande, rätt pressade läge, har politisk ork att ta strid med miljölobbyns kortsynta förtjusning i just biobränslen.

Annons

Read Full Post »

Jag är emot religion: jag anser alla förklaringar av världen som förutsätter en högre makt vara vidskepliga, och även fast jag själv har svårt att verkligen fullt ut leva mitt lev enligt min insikt anser jag också att vi med allra största sannolikhet inte har någon fri vilja, utan är ett system av i princip förutsägbara atomer. Jag anser att kyrkan bör hållas utanför samhällslivet och att religiösa människors anspråk på att företräda någon sorts mera välgrundad moralitet är falskt. Jag är den siste som skulle uppmana någon att förklara sig vara religiös.

Icke desto mindre blir jag upprörd när jag i Svenska dagbladet får läsa att den norska utlänningsnämnden uppmanat en asylsökande afghan att åter konvertera från kristendomen till islam. Nämnden anser nämligen att personen i fråga konverterat från islam till kristendom endast för att komma under det dödsbud för konvertering som finns i sharia: med andra ord anser nämnden att den asylsökande skulle ha utsatt sig för livsfara för att kunna få asyl i Norge.

Jag kan och vill inte ta ställning till frågan huruvida konvertiter automatiskt bör få asyl, och än mindre huruvida just den ifrågavarande asylsökande är trovärdig eller inte. Jag kan och vill emellertid ta ställning till att det inte är norska utlänningsnämnden sak att ens uttala sig om enskildas val av religion: staten skall hålla sig utanför enskildas uppfattningar.

Jag beklagar att någon över huvud taget känner sig föranledd att välja någon religion. När människan gjort detta, kommer jag att försöka övertyga henne om att det var fel val. I det ögonblick som jag uppträder som representant för det allmänna är det dock min förbaskade plikt och skyldighet att hålla tyst och att acceptera en enskildes val. Ingen som har det allmännas auktoritet i ryggen skall ens antyda någon uppfattning om den enskildes val annat än när dessa val rör juridiska bestämmelser.

Med andra ord hade hela historien från yttrandefrihetssynvinkel varit helt ok om nämnden endast hade sagt att konverteringen inte är trovärdig och därför inte kan grunda asyl i Norge. (Man kan sedan tvista om huruvida det är lämpligt att fatta ett sådant beslut, givet att det dödshot som finns tyvärr faktiskt också tenderar till att verkställas.) Att uppmana någon att byta religion går dock utanför nämndens kompetens och kastar en rätt så mörk skugga över yttrandefriheten i Norge.

Yttrandefriheten är den viktigaste rättigheten vi har. Utan den är alla andra rättigheter – förutom kanske rätten till liv – helt överflödiga. Den balansgång som företrädare för det allmänna ibland måste öva sig i är delikat och svår.

Desto mer har sådana företrädare anledning att hellre tiga än uttala sig.

Read Full Post »

Den anställde som vägrade att sälja porrtidningar på sitt jobb har vunnit (även fast arbetsgivaren påstår att så inte är fallet), skriver Svenska dagbladet. Några porrtidningar kommer inte längre att säljas på den ifrågavarande macken.

Det här är en enskild affär som det inte finns mycket att orda om, annat möjligen än att säga att det är rätt så skandalöst att facket genom att hota om blockad i moraliska, snarare än arbetsrättsliga, syften kan få en arbetsgivare att vika sig. Jag är för fackföreningar och tycker att det är lika självklart att jag som anställd är med i ett fackförbund (i mitt fall JUSEK och SULF) som jag förutsätter att min arbetsgivare är med i ett arbetsgivarförbund. Arbetsmarknaden är till sin natur i stora delar en kollektiv fråga, och då bör arbetstagare liksom arbetsgivare sammansluta sig för att kunna på ett rationellt sätt förhandla med varandra. När dock facket genom lagstiftning fått ett sådant övertag att det kan blanda sig i icke-arbetsrättsliga frågor, har det gått för långt. Fackens rätt att strejka och att sätta i blockad bör begränsas. Men, som sagt, det är egentligen inte mitt problem i just förevarande fall.

Mitt problem är att det uppenbarligen finns PR-mässiga guldstjärnor att tjäna för arbetsgivaren genom att försöka starta ett initiativ för ett ”porrfritt Pajala” (uppdatering efter påpekande: Piteå skall det vara här och nedan). Mitt problem är tvåfalt: för det första är det i Internet-tider helt idiotiskt att tala om att göra en stad ”porrfri”. Den sortens censur är inte längre möjlig när man bara behöver sätta på datorn om man vill titta på porr. Det här är ett löjligt PR-jippo som luktar nymoralism lång väg.

Och just nymoralismen i det hela är mitt andra problem. Förvisso är det helt upp till enskilda att dels låta bli att sälja vissa tidningar, dels försöka övertyga andra om att det är en bra idé att också sluta sälja samma tidningar. När allt kommer omkring försöker jag ju också övertyga folk om mina åsikter på den här bloggen. Jag kan också förstå att folk kan störa sig på just porr. Men varför i hela friden har just porr och sex seglat upp som vårt mest diskuterade ”samhällsproblem”? Vi börjar bete oss som folk under den viktorianska tiden, då man hade bordsdukar ända ner till golvet för att gubbarna inte skulle få snuskiga tankar när de såg de nakna bordsbenen.

Vi har en annalkande lågkonjunktur vid horisonten. Vi har ett stort problem med övervikt i befolkningen. Vi har ett utbildningssystem som knakar i fogarna och hotar bryta samman. Vi har arbetslöshet. Planeten värms upp och arter utrotas i sällan tidigare skådad omfattning. Vi har ett rättsväsende som sedan länge är underfinansierat. Vad diskuterar vi mest? Sexköpslagen och porr!

Jag accepterar att andra kanske upplever vårt kollektiva förhållande till sexualiteten som ett problem, fast jag själv inte gör det. Jag ifrågasätter dock proportionerna, i all synnerhet som också porr (faktiskt) omfattas av yttrandefriheten.

Något porrfritt Pajala lär det i alla fall inte bli: kanske Pajala då borde lägga ner sin energi på annat än några snuskiga tidningar i kioskerna.

Read Full Post »