Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 juni, 2008

Ändrad design

Efter att ha fått påpekanden om att den tidigare design jag valt var svår att läsa har jag ändrat designen. Jag tycker inte riktigt lika mycket om den som den tidigare designen, men det viktigaste är ju ändå att folk kan läsa vad jag har att säga.

Ny design – samma skribent.

Annons

Read Full Post »

International Herald Tribune har idag en artikel om i stort sett hemliga förhandlingar mellan USA och EU om att tillåta respektive part (eller i EU:s fall snarare de staters regeringar som ingår i Unionen) att begära privat information om enskilda av varandra. Eftersom USA – faktiskt – är långt mindre rigoröst med att säkerställa att myndigheter inte kan missbruka sådan information, skulle ett avtal av sådant innehåll vara illavarslande.

Hur illavarslande det skulle vara indikeras bland annat av att Bush-regeringen är angelägen om att inte skapa rättsliga garantier för européer som anser sig orättfärdigt utpekade (då detta skulle kräva kongressens godkännande, på vilket Bush-regeringen inte längre kan lita) och att EU uppenbarligen gärna vill få avtalet slutet innan EU-parlamentet genom Lissabonfördraget (om det nu blir antaget) får större makt att blockera det. När tjänstemän inte vill att lagvalda församlingar tittar på vad tjänstemännen gör, finns i all regel något som stinker i tjänstemännens handlande.

Det hela får FRA-lagen att framstå som ännu farligare än den redan är. Den spaning som FRA skall få bedriva från 1 januari kan alltså tänkas leda till att amerikanska myndigheten för ”Homeland Security” utövar press på banker att spärra enskildas bankkonton, att oskyldiga blir nekade inresa till USA och andra mindre tilltalande konsekvenser av den amerikanska överreaktionen efter 11 september. Knappast smakligt.

Jag har förståelse för att företag och enskilda hamnar i kläm mellan mycket olika integritetsregler i USA och i Europa. För första gången sedan jag följer globaliseringsdebatten är jag dock faktiskt uppriktigt rädd att det här urartar till ett ”race to the bottom” (som jag i andra sammanhang tror är en fata morgana). USA:s för närvarande bristande respekt för medborgerliga fri- och rättigheter hotar att sprida sig till Europa.

Hoten mot den personliga integriteten förökar sig i skrämmande snabb takt. En som tar det relativt kallt, då han enligt egen utsago är uppgiven är Niclas Berggren. Däremot är Mårten Schultz lika oroad som jag. Vi får hoppas att Niclas resignation är för tidig, trots att jag tyvärr är benägen att tro att han har rätt.

Read Full Post »

Förre FRA-chefen Anders Wik försöker att lägga till rätta det som han uppfattar som missförstånd om FRA och FRA-lagen på Dagens Nyheters debattsida. Skall man sammanfatta argumentationen, går den ut på att a) FRA är en laglydig myndighet som styrs av ansvarskännande personer; b) det är ”naturligt” att utlandstrafik avlyssnas; och c) att vi blir avlyssnade ändå, så att ge FRA rätten att avlyssna oss också gör vare sig till eller ifrån.

Denna argumentation är ytterst tunn och bemöter i vart fall inte min kritik av FRA-lagen. Mina motargument ser ut på följande sätt.

a) FRA må vara en laglydig myndighet idag, och ingen skugga må falla över de personer som nu företräder FRA. Det är dock oroande att förra FRA-chefen ser sig föranlåten att hänvisa till personers framstående kvaliteteter, eftersom personer kan bytas ut. Oavsett hur moraliskt integra och laglydiga FRA-tjänstemännen är idag, är detta ingen garanti för morgondagen. Faran med att FRA missbrukas kvarstår och bör tas på allvar.

b) Wiks argumentation att det är ”naturligt” att utlandstrafik avlyssnas är avslöjande i så måtto att han jämför med polisens interna spaning mot en ”knarkkung”. Skillnaden mellan polisens och FRA:s spaning ligger nämligen i att polisen endast får avlyssna en persons telekommunikation om det finns grundade misstankar och en domstol givit polisen rätt att avlyssna. FRA-lagen tillåter däremot fiskeexpeditioner: all trafik avlyssnas, oavsett om den individ som står bakom trafiken är misstänkt för något konkret eller ej. Detta ställer rättsstatens oskuldspresumtion på ända och är det som gör FRA-lagen så betänklig. Det är inte ”naturligt” i en rättsstat att medborgare som inte gjort något som ens ger upphov till någon misstanke om brottslighet avlyssnas av en statlig myndighet.

c) Att andra avlyssnar innebär inte att vi själva också skall avlyssna, och är inget moraliskt eller rationellt godtagbart argument. För att ta en extrem parallell vilar Wiks argument härvidlag på samma grund som ett argument som skulle gå ut på att oppositionen i Zimbabwe blir pryglad och ihjälslagen och att det alltså inte kan vara så illa om vi gör samma sak. För att ta en mera rättvisande parallell med någon demokrati skulle samma argumentation också tillåta ett resonemang som går ut på att eftersom Storbritannien numera tillåter polisen att hålla folk i häkte i 42 dagar utan att ha någon mera välgrundad misstanke, är det inte så farligt om vi inför samma regel. Argumentet att vi får hålla på med farliga dumheter för att andra också gör det är ett riktigt sandlådeargument och bör inte tas på allvar.

FRA-lagen är ingen ”Stasilag”, vilket ibland påståtts i debatten. Som jag sagt här på bloggen några gånger vittnar det om okunskap om hur Stasi fungerade att göra den parallellen. FRA-lagen är dock en rättsstatligt sett mycket tveksam lag som passar bätter i en diktatur än i en demokrati. Detsamma gäller utländska lagar av samma innehåll som FRA-lagen.

Jag vidhåller att FRA-lagen inte bör ges tillfälle att träda ikraft: riksdagen har till den 31 december i år på sig att ångra sitt misstag, och bör göra det.

Read Full Post »