Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 juni, 2008

Arbetsgivarna Sveriges hamnar och Transportarbetareförbundet har enats om ett nytt avtal, skriver Dagens Nyheter. Utlösande för den strejk som föregick avtalet var frågan om hur arbetsgivare och fack skulle överlägga om arbetstider. Det blev ingen uppstramning av skrivelsen (vilket arbetsgivarna ville) och det blev några tusen mer i lön för transportarbetarna. Med tanke på hur avtalsrörelsen gått på andra områden – där ungefär samma resultat uppnåddes – är detta inte mycket att hänga i julgran för facket. Man hade kunnat få detta utan att ta till strejk.

Historien påminner om den nyligen avslutade sjuksköterskestrejken, där det också med stor fanfar kallades till strejk, bara för att parterna i slutet skulle komma fram till ungefär den lösning som redan låg på bordet innan strejken bröt ut. Oavsett hur man ställer sig till fackens krav måste man undra om inte strejkvapnet har börjat användas helt i onödan.

Strejk är i grunden ett brott mot anställningsavtalet. I avtalet lovar ju den anställde att jobba och arbetsgivaren att betala för arbetet: när arbetarstagaren inte jobbar, är detta alltså i utgångspunkten ett avtalsbrott på samma sätt som om arbetsgivaren inte skulle betala. Genom kollektivavtal, rättspraxis och lagstiftning har den avtalsrättsliga utgångspunkten förändrats på arbetsrättens område, och det avtalsbrott som strejk innebär är tillåtet under vissa omständigheter; den enda sanktion som motparten – arbetsgivaren – har är att hon slipper att betala för arbete som inte utförs. Arbetsgivaren kan också värja sig med att stänga ute anställda som inte är uttagna i strejk, men detta är ett trubbigt vapen, då arbetsgivaren ju skjuter sig själv i foten genom att lägga ner sin produktion. För att den här skevheten i styrka skall fungera, måste strejk vara det sista vapnet facket tar till i en konflikt: endast när det är helt utrett att parterna inte kan komma överens, och facket inte anser sig ha möjlighet att förändra sin position, är strejk befogat.

Nu är det dock så att facken blöder medlemmar i aldrig tidigare skådat omfattning. Facken måste alltså visa att de finns och att de gör något för arbetstagaren annat än att uppbära medlemsavgifter och stödja socialdemokratiska partiet. Alltså finns en frestelse att i interna syften, för att elda upp medlemmarna, ta till strejk för struntsaker. Problemet är bara att det lätt blir pannkaka när facket sedan inte uppnår sina högljutt förkunnade mål.

Inom det militära finns en parallell till det här i den såkallade Powelldoktrinen. Denna sade att USA bara skall gå in i ett land när målen med den militära interventionen är klart definierade och när man i förväg vet vad som måste uppnås för att trupperna skall kunna kallas hem igen. USA övergav Powelldoktrinen i Irakkriget: resultatet är uppenbart. Jag undrar om inte facken borde hålla sig med en arbetsrättslig motsvarighet till Powelldoktrinen och ta till strejk endast när det är klart definierat vilka mål som skall uppnås och när strejken kan avbrytas.

Det innebär att strejk endast skall tas till när facket verkligen inte är berett att flytta sina positioner i någon viss fråga, och detta skall tydligt signaleras till arbetsgivaren. Som det är nu hade sjuksköterskorna uppgivit ett orealistiskt mål (nämligen en stor löneförhöjning i absoluta siffror) som mål, och alla visste från början att detta mål inte kunde uppnås. Sköterskornas nederlag vis-à-vis sina uppgivna mål kunde därför förutsägas redan vid strejkens början. Detsamma gäller för Transportarbetareförbundet, som använt strejkvapnet för en fjuttsak: lite som om USA skulle gå in i ett land för att säkerställa att landet köper Coca-Cola.

Var försiktig med strejk. Definiera klart vad som skall uppnås och fundera noga på om de uppgivna målet kan uppnås genom strejk. Strejka inte för att visa någon förment styrka: i slutändan ser facken bara löjliga ut om de strejkat för något som hade kunnat åstadkommas utan strejk.

Strejkrätten är nämligen viktig, och medlemskap i fackföreningar är lika naturlig för arbetstagare som medlemskap i ett industriförbund för arbetsgivare. Vi behöver båda parter, och då krävs att ingen av dem gör sig till åtlöje.

Read Full Post »