Enligt tyska Süddeutsche Zeitung och likaledes tyska Handelsblatt har Airbus fått uppdraget att bygga inalles 179 tankflygplan åt det amerikanska försvaret; uppdragets volym beräknas till mellan 35 och 40 miljarder dollar. Rätt förutsägbart har det kommit ramaskrin från de ledamöter i amerikanska kongressen i vars delstater Boeing bygger sina flygplan. Ledamöterna från Alabama, där Airbus skall bygga en fabrik för att kunna fullgöra uppdraget, är tvärtom begeistrade. Jag gratulerar Airbus (jag har inga moraliska eller politiska problem med försvarsuppdrag). Samtidigt ger denna historia anledning till några reflexioner.
Det är bra och välgörande att globaliseringen nu nått även det försvarspolitiska området. Detta gäller i all synnerhet eftersom både Boeing och Airbus hålls under armarna av sina respektive regeringar (i Airbus fall flera europeiska regeringar; Boeing stöddes i vart fall hittills genom sitt de facto-monopol på amerikanska försvarsuppdrag). Det finns ingen anledning till vare sig försvarspolitisk nationalism eller till att stödja någon industri över huvud taget i syfte att hålla den nationell. Ju öppnare vi är, desto lättare blir det för det bästa företaget att vinna. Om försvarsindustrin är internationell, ökar vi ländernas beroende av varandra, vilket enbart är av godo.
Samtidigt är reaktionerna förutsägbara. I den pågående amerikanska presidentsvalscirkusen säger till exempel Barack Obama på sin websida att han kommer att verka för att amerikanska bolag kan komma ut på marknader som ännu är stängda för dem. Samtidigt vill han helt uppenbarligen stänga ute vissa industrier från tredje världen genom att kräva i-landsstandard på arbetsmiljö och arbetsrätt. Jag tar honom som exempel eftersom jag råkar känna till hans hemsida: det finns dock alltför många andra, både i USA och i Europa, som är stolta över de uppköp som de ”egna” företagen gör i utlandet, men skriker ve och fasa när utlandet kommer till det egna landet. I detta ljus framstår det amerikanska luftförsvarets beslut att ge uppdraget till Airbus som en välkommen öppning för frihandeln.
Det är inte heller sunt att det bara finns i princip två flygbolag som kan bjuda på uppdrag av det här slaget. Det är farligt för konkurrensen när man har ett sådant duopol. På senare tid har förvisso några mindre flygplansproducerande bolag (bland annat brasilianska Embraer; hurra för globaliseringen) kunnat slå sig in på nischmarknader, men de riktigt stora planen byggs i princip bara av Airbus och Boeing. En avreglering av flygplansindustrin – vilket också skulle innebära att WTO-avtalet ändras till att omfatta också flygplansindustrin (vilket det tekniskt sett inte gör ännu, utan det finns ett fristående avtal vid sidan av WTO-avtalet) – är välbehövlig.
Airbus seger i kampen om det amerikanska uppdraget ger alltså anledning till optimism. Samtidigt får vi väl se hur det hela utvecklas i längden: när Dubai skulle köpa amerikanska hamnar, lade sig ju protektionistiska politiker emellan. Nu verkar återigen delar av amerikanska kongressen i protektionistiskt uppror. Vi får trots allt hoppas att detta uppdrag kanske blir en motvikt mot de vindar som nu blåser.
*******
Ett addendum: idag, den 3 mars 2008, tillkännages att tyska Volkswagen köpt Scania. Det blir spännande att se de svenska reaktionerna.
*******
Ytterligare ett addendum: Idag skriver Dagens Industri att Boeing överklagat det amerikanske luftförsvarets beslut att ge ordern till Airbus till kongressens revisionsbyrå. Det blir intressant att se vad som händer med ordern under en pågående presidentvalskampanj i vilket kandidaterna blir alltmer protektionistiska.
Intressant blogg! Fortsätt skriva!