Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 03 2010

I det barnläkarmål som nu sedan ett år tillbaka kokar på lågor av olika storlek har det från åtskilliga håll i debatten gjorts gällande att medicinska åtgärder i livets slutskede skall bedömas av medicinska, inte juridiska, experter. De juridiska experterna, har det sagts, saknar kompetens att verkligen i efterhand bedöma vad som har skett och hur påkallad en viss ifrågasatt åtgärd var. Det är den medicinska expertisens område och juristerna skall hålla sig på avstånd. Jag håller inte med om det, men det vet de som följt mina inlägg i debatten.

Nu får jag vatten på min kvarn. I Quick-fallet har visats hur opålitlig även naturvetenskaplig och medicinsk expertis kan vara (Svenska dagbladet rapporterar här, här och här, Dagens Nyheter här och här). Med andra ord: det blir inte bättre av att låta experter bedöma bevisningen. Men den här skandalen – för det är det denna historia är – ger upphov också till en allmän fundering.

Jurister har den måhända tråkiga egenskapen att de främst kan juridik. Allmänbildade personer kan förstås också annat, men är man domare eller åklagare eller någon annan typ av yrkesverksam jurist, har man – precis som alla andra med sina yrkesområden – fullt upp med att följa den juridiska utvecklingen. Att också hålla sig à jour med andra vetenskapsområden är nära nog omöjligt.

Det innebär att jurister i många fall inte verkligen är skickade att ta ställning till bevisningen. Vittnesbevisning är notoriskt opålitlig, helt enkelt för att vi människor kognitivt inte är särskilt väl utrustade att berätta om händelser som ligger i det förflutna: vi konstruerar historiska skeenden i lika mån som skeendena objektivt påverkat oss. Vi förändrar verkligheten genom vår uppfattning av den, helt enkelt, och ju längre tid som lider, desto större blir vår egen påverkan. Skriftlig bevisning är väl det enda som verkligen fungerar: juridik går ut på att läsa, så det är vi väl tränade i. När dock skriften beskriver exempelvis ekonomiska upplägg eller tekniska eller naturvetenskapliga skeenden, står vi oss i många fall åter slätt och behöver expertis för att förstå vad det är som sägs. Rent naturvetenskapliga eller tekniska skeenden går förstås inte att begripa för den som inte är väl påläst inom det relevanta ämnet.

Det innebär att jurister i många fall är utlämnade till andra fackexperter. Problemet är dock att även dessa experter kan ta fel: vittnespsykologerna under 1990-talet som lyckades producera minnen om övergrepp mot barn som aldrig ägt rum minns vi förhoppningsvis. Men det är bara toppen på isberget: varje part kommer dragandes med sin expert som förstås påstår saker som passar den parten; olika handelsexperter är oeniga om vad som är eller inte är vanligt och godtagbart på marknaden; koncentrationer av toxiska medel i människoblod påstås visa än det ena, än det andra; och så vidare. Det är absolut inte ovanligt att det inte ens riktigt går att fastställa vad som faktiskt har hänt, utan endast att göra sannolikhetsuppskattningar av detta.

Juridiken jobbar alltså alltid under osäkerhet. Problemet att parterna kommer med olika experter som får betalt för att påstå olika saker, kan man måhända till viss del lösa genom att skapa oberoende expertmyndigheter. En sådan myndighet är Rättsmedicinalverket, vars utlåtande i barnläkarmålet angripits ur alla möjliga synvinklar. En annan möjlighet är att ta professorer till hjälp, som antas vara oberoende av parterna och så objektiva som människomöjligt i sin bedömning av fakta. Ibland kan dock inte ens dessa korrekt identifiera vad som är ben och vad som inte är det.

Inom det juridiska systemet finns därför olika medel att hantera osäkerheten. Det viktigaste är kanske att den juridiska processen inte är något sökande efter Sanningen (med stort S), utan endast ett ställningstagande till vilken av olika berättelser som ter sig som mest sannolik. Någon som är dömd i domstol för ett brott är alltså ofrånkomligen i många fall endast sannolikt en brottsling (vilket för övrigt gör justitieminister Asks utspel om skampålar ännu farligare än det redan är – läs Mårtens Schultz inlägg i frågan). Någon som friats måste betraktas som oskyldig, men huruvida det överensstämmer med Sanningen, kommer vi förmodligen aldrig att få veta.

Ett annat medel är fördelningen av bevisbördan. För att någon skall kunna fällas för brott, måste det vara sannolikt bortom allt rimligt tvivel att personen ifråga begått ett brott. Bortom allt rimligt tvivel på grundval av det tillgängliga materialet, skall väl tilläggas. För att någon skall kunna vinna ett tvistemål, måste det finnas en betydande övervikt i sannolikhet för att den vinnande partens berättelse är den som överensstämmer med Sanningen.

Fler medel finns. Den centrala poängen är dock att ett domstolsutslag aldrig är ett utlåtande om Sanningen. Vi förmodar att folk är oskyldiga till dess vi med stor sannolikhet övertygats om motsatsen. Vi förmodar att folk gör rätt för sig i sina avtalsenliga åtaganden till dess det med en ganska övervägande sannolikhet framgår att de inte gjort det.

Experter kommer inte att kunna förändra denna juridikens inställning, helt enkelt för att Sanningen inte finns för oss människor. Den som kan sin vetenskaps- eller kunskapsteori vet att vi endast kan göra rimliga antaganden, och att dessa antaganden kommer att vältas över ända i det ögonblick när vi får klara tecken på att vi haft fel. Man kan aldrig bevisa ens att ett naturvetenskapligt uttalande är sant, utan endast visa att det inte är sant. All mänsklig kunskap är relativ.

I barnläkarmålet, i Quickmålet, i våldtäktsmål, i avtalstvister, i alla mål där problemet ligger i att fastställa vad som faktiskt har hänt, är våra naturvetenskapliga och våra juridiska bedömningar til syvende og sidst osäkra. Fel kan begås och fel har begåtts. Somliga fel är grövre än andra: att släppa oskuldspresumtionen i våldtäktsmål eller att säga att något är ben som rimligen inte är det, det är grova fel. Grova fel är enligt min mening klandervärda och utgör skandaler.

Med fel – de begås hela tiden, och det kommer vi aldrig att komma ifrån.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare