Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 07 2009

Dyrt vaccin

Den kommande influensan är ”bingo” för vaccinjättar, skriver Svenska dagbladet. Inte bara att industrin nu får enorm avsättning för sina produkter, den har tydligen också passat på att höja priserna.  Notan blir alltså dyrare för landstingen än förväntat.

Nu är detta i och för sig en effekt av marknadsekonomin. Är det stor efterfrågan, blir vanligen konsekvensen av detta att priset höjs. Det är i och för sig inte heller stötande: alla som sålt något på e-Bay eller på Tradera vet nog att man ogärna säljer till någon som bjudit lägre än någon annan intressent. Säljarna tar – vilket är helt naturligt och moraliskt enligt min mening helt ok – betalt efter det som marknaden ger.

Man skulle kunna tro att detta kanske skulle förändras när det rör sig om något så bokstavligen livsviktigt som vaccin. Även här tycker jag dock att det är tveksamt om det verkligen förhåller sig så. Dels kan man undra huruvida vaccinet verkligen är livsviktigt: Socialstyrelsen varnar redan nu för överförskrivning och resistenshot, så faktum verkar vara att vaccinet i många fall skivs ut alldeles i onödan. Då kanske det höga priset faktiskt är bra, eftersom det har signalfunktion: ge fanken i att förskriva vaccinet till dem som inte behöver det – det kostar bara och leder dessutom till resistens.

Dels har faktiskt enligt den internationella handelsrätten staterna möjlighet att tvångslicensiera läkemedel om någon äkta kris föreligger. Där verkar vi inte vara ännu, och då är det enligt min mening bara rätt och rimligt om vi betalar vad det kostar: vill vi unna oss lyxen att vaccinera hela befolkningen, får ett rikt land som Sverige vackert betala för sig.

Däremot är jag lite tveksam till den ytterligare garantiutfästelse utöver leveransåtagandet som Sverige tydligen betalat för att få vaccin i händelse av en pandemi. Den säljare som sålt något, måste leverera. Har säljaren sålt mer än det hon har att ge, är det hennes problem och sanktioneras i förekommande fall med skadestånd till den köpare som inte fått sin vara. Utgångspunkten är alltså – såsom också sägs i artikeln – att det är konstigt att man därutöver skall betala extra för ett löfte att det tidigare löftet verkligen kommer att infrias.

En pandemi kan dock i förekommande fall kvalificera som force majeure, det vill säga som sådan oförutsebar händelse som ursäktar åtminstone ett dröjsmål eller kanske till och med utebliven leverans från säljarens sida. Detta är i och för sig en lite konstig tankegång när det rör sig just om vaccinindustrin – som ju rimligen måste just förutse risken för pandemier – men i princip är tanken försvarbar. Det skulle innebära att den svenska regeringen betalat för att tränga sig fram i kön: räcker det ni har inte åt alla era kunder, skall vi ha först – screw the others.

Här blir det lite tveksamt huruvida ett sådant avtalsvillkor i vart fall enligt svensk rätt är hållbart. Det råder lite olika meningar om hur en situation när den sålda varan blir en bristvara skall hanteras: det finns de som tycker att alla köpare skall få pro rata (vilket innebär att köparna får den del av sin beställning som motsvarar deras fulla beställnings förhållande till den samlade mängden alla beställningar), och det finns de som tycker att det gäller en först-till-kvarn-princip, som alltså innebär att den som köpt först får först och att den som köpt sist i förekommande fall inte får något. Min egen hållning – som stöds på 1 kap. 5 § handelsbalken – är att det gäller först till kvarn.

Då är frågan om den svenska regeringen kan få tränga sig före i kön. Detta torde i och för sig vara möjligt om vaccinindustrin väljer att uppfylla sitt garantilöfte, och i detta fall skulle ju den svenska regeringens smått oetiska handlande ha lönat sig. Om vaccinindustrin däremot vägrar, utan istället väljer att leverera enligt köprincipen, blir frågan en annan, nämligen om någon kan klaga på det. Den frågan är öppen: man skulle kanske kunna tänka sig att den svenska regeringen skulle kunna få tillbaka pengarna som garantin kostat, men även det är tveksamt, eftersom regeringen ju borde ha vetat att avtalsvillkoret kan angripas på etiska grunder. Huruvida någon annan köpare kan klaga på den svenska regeringens avtalsvillkor, är tveksamt, men inte uteslutet.

Mitt budskap här är att hela den här affären är genomrutten, precis som man kan förvänta sig i ett krisläge. Vaccinindustrin sitter på en värdefull tillgång som kan befaras vara för begränsad för att tillgodose alla intresserades önskemål och tar betalt därefter. Köparna försöker sig på en kapplöpning med varandra och använder moraliskt och juridiskt tveksamma medel för att ta sig i mål före de andra. Inget av detta är särskilt förvånande.

Välkommen till den verkliga världen.

Read Full Post »

Vänsterpartiet skriver idag på Dagens Nyheters debattsida om ökade klyftor i det svenska samhället,vilka påstås (jag kan inte bedöma sanningshalten i påståendet) vara resultatet av regeringens politik de senaste tre åren. Jag vill här anta att alla faktauppgifter som Vänsterpartiet lämnar i artikel är riktiga och framtagna med metodologiskt godtagbara metoder: min fråga är om slutsatserna.

Det börjar med att det tydligen upplevs som ett problem av Vänsterpartiet att 57 procent av skattesänkningarna gått till män, medan 43 procent gått till kvinnor. Det kan hända att det är ett problem, men jag uppmärksammar att i andra sammanhang (såsom fördelningen av könen i styrelser) man inte talar om någon milimeterrättvisa där båda könen får 50 procent vardera, utan man brukar tala om 40 procent garanterat för varje kön, medan 20 procent kan allokeras fritt. Med denna måttstock för kvotering förefaller regeringens skattesänkarpolitik – vad man än annars tycker om den – inte vara könsmässigt skev, utan inom ramarna för det som i andra sammanhang anses vara godtagbart. Frågan som Vänsterpartiet inte besvarar är alltså varför den i andra sammanhang gällande måttstocken inte gäller på skattepolitikens område.

Det andra som kan uppmärksammas är något som Vänsterpartiet inte uttryckligen nämner, men som för mig känns ganska skrämmande, nämligen att kvinnor tydligen är oförmögna att fäkta för sig själva, utan hjälp från politiken. Nedskärningar i den offentliga sektorn träffar alltid kvinnor hårdast, vilket tycks innebära att kvinnor inte har mycket att komma med i den av politiska beslut oberoende privata sektorn. Om vår omhuldade jämställdhet är beroende av att det allmänna har en välfylld penningpung med vilken kvinnojobb i den offentliga sektorn kan skapas, är vår jämställdhet faktiskt inget att komma med. Det känns tråkigt att Vänsterpartiet tydligen är mån om att behålla kvinnors beroende av politiken, istället för att medvetet arbeta för att kvinnor får själva bestämma över sina liv.

Vidare undrar jag över förslaget om jämställdhetsråd, som i sig utgör en plagiering av regeringens finansråd. Dels skulle jag vilja veta vad som menas med ”genuskompetenta ekonomer”: innebär det att inga från Vänsterpartiets avvikande åsikter får förekomma i rådet? Innebär det att dessa ekonomer måste vara certifierade av genusvetare, vilket skulle betyda att genusvetare skulle få en icke demokratiskt legitimerad makt i det här landet som dessutom inte öppet redovisas, utan som göms bakom en ekonomisk kompetens? Jag är inte övertygad om att det är en så himla bra idé att tillskapa en expertkommitté vars medlemmar inte främst är meriterade inom kommitténs uppgiftsområde, utan behöver certifiering av personer som inte är ekonomikompetenta.

Dels är frågan vilka maktbefogenheter ett sådant råd skall ha. Finanspolitiska rådet har redan körts över några gånger av sina upphovsmän: rådet har blivit, inte en maktinstitution, utan ytterligare en instans som ropar i den politiska öknen. Om tanken med det föreslagna jämställdhetsrådet är detsamma, är frågan om vi verkligen skall lägga pengar på ytterligare en institution som men jämna mellanrum kommer med utspel och rapporter, men vars politiska genomslagskraft är lika med noll.

Slutligen är det påfallande att jämställdhet för Vänsterpartiet tycks vara en fråga om kvinnofrämjande. De andra ”kön” som genusvetarna tycker sig ha identifierat (och vars antal varierar ganska kraftigt) lyser med sin frånvaro i Vänsterpartiets förslag. De problem med bristande jämställdhet där männen spelar på den dåliga planhalvan (utsatthet för misshandel i det offentliga rummet, misstänkliggörande som pedofil etc.) nämns inte heller.

Vänsterpartiet kommer med ett juridiskt tandlöst politiskt förslag som mest tycks vara till för att fiska kvinnoröster istället för att främja någon verklig jämställdhet.

Synd.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare