Det har visat sig att flygplanet som störtade mellan Jemen och Komorerna hade flygförbud i EU. Eftersom ett flygförbud inom EU dock bara gäller just inom EU, fortsatte planet att flyga utanför EU. Nu kräver EU:s trafikkommissionär Antonio Tajani att en global svarta lista tas fram på vilken förtecknas flygbolag som inte uppfyller säkerhetskraven (Dagens Nyheter är mest utförlig, men även Svenska dagbladet rapporterar). Frågan är dels huruvida man över huvud taget lyckas med något sådant, dels vad en sådan svarta lista skulle innebära.
Trafiksäkerhetsbestämmelser är till stor del internationella. Problemet är dock att det är hemlandets myndighet som kontrollerar att bestämmelserna följs. I luft- och sjötrafiken innebär det att det är flagglandets myndigheter som kontrollerar att luft- och sjöfartyg uppfyller de internationella kraven. Eftersom många flygplan och sjöfartyg är registrerade i länder i tredje världen, innebär detta att kontrollen av säkerheten till sjöss och i luften är överlämnad till myndigheter i tredje världen.
Den som nu förväntar sig något halvxenofobiskt resonemang om kulturer, tror fel. Jag tror absolut att även tredje världens tjänstemän har ett intresse av att luft- och sjöfartyg skall vara säkra. Problemet är ekonomiskt och utbildningmässigt. I länder med få ingenjörer och utan pengar, där en stor del av befolkningen lever på eller under fattigdomsgränsen, är det illusoriskt att tro att några större resurser kan läggas ned på att kontrollera trafiksäkerhet. De resurser som finns lägger fattiga stater läggs bättre på att kontrollera skatteuppbörd och att utveckla utbildningsväsendet än på att flygplan och båtar skall vara säkra. När en fattig stat (såsom Panama eller Liberia) dessutom gjort en affärsidé av att erbjuda främmande rederier förmånliga skatteregler, blir problemet så stort att man i princip kan glömma säkerhetskontrollerna.
Inom sjörätten talar man därför om möjligheten att införa en ”port state principle”, alltså principen att säkerheten kontrolleras av destinationsstaten för fartyget, inte av fartygets hemland. Problemet med det är dock att flaggan för ett fartyg (även ett luftfartyg) är som passet för en person: sjö- eller luftfartyget står huvudsakligen under hemlandets kontroll och ansvar, och det är en känslig statssuveränitetsfråga att låta länder i den rika världen (dit fartygen i praktiken ofta är destinerade) fullgöra en myndighetskontroll som avser ”personer” som tillhör tredje världen, i synnerhet om det skulle innebära att fartyget inte längre får flyga någonstans över huvud taget. Det som kan tolereras är att vi i den rika världen får bestämma vem som får komma till oss, men när vi vill bestämma vem som får röra sig mellan Jemen och Komorerna är dessa stater av förståeliga anledningar känsliga. Jag tror alltså inte att EU:s förslag (framhastat som det är, till yttermera visso) kommer att kunna genomdrivas politiskt, annat än möjligen inom den rika världen.
Även om förslaget skulle kunna genomdrivas, är frågan vad det skulle leda till. Om flygbolag svartlistas, innebär det för de samvetslösa bolag som flyger sådana plan som det nyss störtade endast att de pro forma måste omstrukturera sin verksamhet med jämna mellanrum: måla en ny logga på flygplanet och registrera ett nytt ägarbolag, så är problemet löst till dess myndigheterna kommer på dig igen.
Skall man internationellt registrera flygplan, blir det återigen en fråga om förtroende. Tror någon att vi kommer att lita på jemenitiska myndigheter om de skulle döma ut ett SAS-plan? Med tanke på hur känslig en stor del av den svenska befolkningen är redan när EU-stater har åsikter om det vi håller på med, är det föga troligt. Kommer Jemen att lita på våra myndigheter när de säger att ett flygplan inte är luftvärdigt? Kanske i några fall, men inte när det dessutom finns andra politiska dispyter mellan Jemen och EU och ett flygförbud i Jemen skulle uppfattas om politiskt motiverat.
Det som hänt är en tragedi, men vi måste sluta tro att vår modell av myndigheter som kontrollerar allt från barns tillväxttakt till hur det ser ut på våra fabriksgolv är ekonomiskt möjlig i länder som inte är lika rika som vi. Vi måste också fundera på vilken inställning till statssuveräniteten vi i slutändan har: är det vår modell som gäller – för att det är den mest ”moderna”, vad det nu skall betyda – innebär det att vi begränsar andra staters suveränitet, i synnerhet om vi nu skulle använda vår ekonomiska makt för att genomdriva den föreslagna globala listan. Använder vi vår makt på den punkten, får det dock vara slutgnällt när exempelvis USA använder sin makt för att tillförsäkra amerikanska medborgare sin försörjning med råolja – makt(miss)bruk som makt(miss)bruk, det finns ingen skillnad mellan de två sätten att utnyttja vår betydelse i världen.
Allt går inte att ställa till rätta med regleringar och lagstiftning. Ibland suger livet bara. Det är tråkigt och i vissa situationer – som den nu – hemskt, men så är det.
Buy a hard hat.
