Inte tog det länge till dess jag gör en paus i bloggpausen: gårdagens nyhet i Dagens Nyheter om att musikbranschen varnas för sina varningsbrev är för lockande att kommentera. Enligt artikeln slår en Internetleverantör nu bakut mot musikbranschens brev med krav att stänga ner vissa sajter. Argumentet som Internetleverantörens advokat anför hade jag inte hört om tidigare: varningsbreven påstås strida mot marknadsföringslagen. Med andra ord påstås musikbranschen i sitt aggressiva försvar av upphovsrätten begå brott mot marknadsföringslagen. Det är ett originellt upplägg och mycket intressant som en juridisk idé. Jag undrar dock om varningsskottet kommer att vara verksamt ens om Internetleverantören skulle få rätt av Marknadsdomstolen.
Marknadsdomstolen kan enligt 23 § marknadsföringslagen förelägga en näringsidkare som håller på med otillbörlig marknadsföring att upphöra med den. Marknadsdomstolen kan vidare enligt 29 § i samma lag ålägga en näringsidkare att betala en marknadsstörningsavgift. Det förra är lite lättare än det senare, och av artikeln i Dagens Nyheter att döma handlar det i det här fallet om att Internetleverantören vill få Marknadsdomstolen att få musikbranschens samarbetsorgan Ifpi att upphöra med sina aggressiva varningsbrev. Någon marknadsstörningsavgift verkar inte vara aktuell.
Ett föreläggande enligt 23 § marknadsföringslagen om att upphöra med en viss form av marknadsföring (vilket varningsbreven är) skall enligt 26 § samma lag förenas med vite om inte särskilda skäl gör detta obehövligt. Vite är en straffavgift (men utgör ingen bot, då böter endast utgår för brott mot strafflag, vilket marknadsföringslagen inte är) och tillfaller staten. I det här fallet skulle det handla om ett såkallat negativt vite, det vill säga om att Ifpi åläggs att inte göra något (skicka aggressiva varningsbrev) med hot om att betala ett vite för varje brott mot förbudet. Vitet bestäms med hänsyn till den förpliktades ekonomi, vilket torde innebära att det – om Internetleverantören får framgång – skulle röra sig om ganska stora belopp. Att det skulle vara obehövligt att ålägga vite, är inte särskilt troligt. Skulle vitet utdömas, tillfaller det som sagt staten, så att Internetleverantören inte har någon ekonomisk vinning av vitesföreläggandet.
Ok: förutsätt då att Internetleverantören verkligen går till Marknadsdomstolen och faktiskt vinner, det vill säga att Ifpi förbjuds att använda sig av de aggressiva formuleringarna som hela upphovsrättsbranschen tycks använda. Detta är nog faktiskt rätt så troligt, med tanke på att brevskrivarna närmast kommer med påståenden om brott som ännu inte har prövats i domstol och dessutom lyckas få in ett illa fördolt hot om fängelse. Seger på hela linjen för Internetleverantören alltså, förutsätter vi.
Än sen då? Ta följande formulering i det brev som Dagens Nyheter citerar:
Vi har uppmärksammat att ni, genom verksamheten med XXX på motsvarande sätt medverkar till intrång i upphovsrätten till ett flertal verk vars rättigheter tillkommer våra huvudmän.
Ni anmodas härmed att omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra de pågående intrången.
Nu kan vi försöka att tona ner det:
Vi har uppmärksammat att ni, genom verksamheten med XXX, möjligtvis kan anses på motsvarande sätt medverka till intrång i upphovsrätten till ett flertal verk vars rättigheter tillkommer våra huvudmän.
Ni anmodas därför härmed att omgående vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana intrång inte framdeles förekommer.
Kommer det att bli någon större skillnad i mottagarens reaktion? Jag tror knappast det. Hotet i sig kvarstår: här finns någon med djupa fickor som säger sig ha anledning att anse att hennes upphovsrätt kränks, och som uppmanar mottagaren att säkerställa att så inte sker. För ordnings – och, faktiskt, också för justehetens – skull kommer även ett hövligare formulerat brev att behöva innehålla en upplysning om att brevets avsändare förbehåller sig rätten att vidta rättsliga åtgärder (här kan det vara bra att uppmärksamma att den i artikeln omtalade Internetleverantören faktiskt gör just detta också – upplyser om att man förbehåller sig rätten att vidta rättsliga åtgärder).
Skrämselhickan hos mottagaren kommer att bli lika svår även med nedtonade brev. Faktum är att det här föreligger en latent eller åtminstone potentiell konflikt, och att det är svårt eller omöjligt att upplysa någon att man är sur på henne (eller möjligtvis kommer att bli sur på henne) utan att brevet känns obehagligt för mottagaren. Även fast jag tycker att Ifpis (eller åtminstone Antipiratbyråns) brev är onödigt aggressivt formulerade, har jag rätt svårt att förstå vilken nytta en av Marknadsdomstolen påbjuden snällhet skall ha.
Det viktigaste här är kanske den eventuella moraliska segern som Internetleverantören kan vinna genom att få framgång i domstol. Det skulle vara ett varningsskott över fören på Ifpi och motsvarande organisationer att – även fast de har lagstiftarens rätt så naiva och förbehållslösa stöd – det ändå inte är fritt fram att bete sig hur som helst. Det skulle kunna vara en välbehövlig dämpning av en bransch som fått hybris.
I sak ändrar även en fällande dom i Marknadsdomstolen dock knappast något över huvud taget.
Det viktigaste är dock att det hela uppmärksammas, vilket kanske är syftet, snarare än att de måste ändra på vissa formuleringar?
Snyggt! Ja, givetvis skulle det bara handla om en moralisk seger. Men det har ett välbehövligt symbolvärde.
Fan, _alla_ borde göra ett eget musikstycke.. (skitsamma om det är bra det är inte poängen) För sen när musikbranchen kommer med sina kravbrev kan man dra dem inför marknadsdomstolen för att de försöker skaffa sig otillbörglig konkurens.. klockrent!
Man måste naturligtvis lägga upp den på nätet också.. =)