Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har enligt Svenska dagbladet gjort en rejäl vurpa på den hala isen. I ett tacktal för maten på en tillställning hos Föreningen svenska kompositörer av populärmusik sade hon enligt tidningen att hon gladdes över domen i Pirate Bay-målet. Nyheten är färsk ännu, så att bloggosfären inte tycks ha kommit igång på riktigt, men det är i det närmaste självklart att det nu kommer att klagas på etablissemanget (whatever that is) i allmänhet och på ministerstyre i synnerhet.
Juridiskt sett – och här lämnar jag alltså för stunden den politisk-moraliska bedömningen utanför – rör sig frågan om ministerstyre om 11 kap. 2 § regeringsformen, som stadgar:
Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.
Därtill kommer samma kapitels 7 §, där det står:
Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighetskall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.
Med andra ord skall de styrande här i riket hålla sig utanför domstolars och förvaltningsmyndigheters rättstillämpning i enskilda fall. Ministern får inte hjälpa Selina som är i färd att avvisas till Irak och kommunen får inte se till att socialförvaltningen ger Berta en plats på ålderdomshemmet. Det som de styrande får göra, är att ge ramarna, att bestämma lagstiftningens och reglernas innehåll. När det kommer till tillämpningen, har de styrande inte längre makt över enskilda ärenden.
För att Adelsohn Liljeroth skall ha gjort sig skyldig till ministerstyre, skall hon alltså ha bestämt hur domstolarna i Pirate Bay-målet skall döma. För att man skall kunna komma dit, måste man alltså argumentera att domarna är så lyhörda gentemot just kulturministern att hennes glädje över målets preliminära utgång i en överklagad och dessutom på jävsgrunder angripen dom i tingsrätten redan fått sin givna utgång.
Jag har här på bloggen fått många inlägg som åtminstone delvis har fått mig att tvivla på det svenska rättsväsendets allmänna tillstånd, men att domare skulle vara så ryggradslösa och hunsade att just kulturministerns ord leder till en viss given utgång, anser jag fortfarande vara alltför magstarkt. Jag skulle inte ens vilja acceptera något sådant om själva statsministern hade gjort en liknande vurpa: ministerstyre måste enligt min mening vara något mera handfast än att uttrycka gillande eller ogillande av en viss dom. (I förvaltningsärenden är detta en annan femma, eftersom förvaltningsmyndigheter är långt mera beroende av den politiska makten än vad domstolarna är, men nu rör det sig ju just om domstolar i Pirate Bay-målet.)
Jag kan därför som jurist inte anklaga kulturministern för ministerstyre. Som medborgare måste jag dock undra vad i hela friden hon håller på med. Att uttrycka gillande eller ogillande av en dom som inte har vunnit laga kraft (det vill säga en dom som ännu inte är slutlig då den kan överklagas eller har överklagats), är politiskt taktlöst. Kulturministern tar ställning i en fråga där vi inte ens vet hur den rättsliga bakgrunden exakt ser ut, och är alltså tydligen lika omdömesgill som någon som i ett pågående krig satsar hela sitt politiska kapital på att den ena sidan kommer att vinna.
Dessutom påverkar hon förvisso sannolikt inte själva domstolsprocessen, men hon påverkar debatten om den. Hur skall debatten om Pirate Bay-målet, om jävsfrågan där och om upphovsrättens vara eller icke-vara någonsin bli sansad om inte ens en minister kan hålla den glappande käften i styr medan domstolarna håller på att ta ställning till den rättsliga frågan? En dom som bekräftar tingsrättens ställningstagande i frågan – alldeles oavsett om den kommer i hovrätten, i tingsrätten (om processen där skulle behöva tas om på grund av jäv i första rundan) eller i Högsta domstolen – kommer nu automatiskt att misstänkas vara påverkad av politiken. I synnerhet om Adelsohn Liljeroth gillar tingsrättens dom, borde hon ha undvikit att utsätta domstolarna för den misstänksamhet som en även fortsatt fällande dom kommer att innebära.
Jag har hittills inte haft något särskilt intryck av kulturministern. Hon sköter väl sitt uppdrag vad gäller debatten om kulturutredningen, tycker jag – jag har svårt att bli engagerad i kulturdebatten. Efter det här måste jag dock säga att jag har ett intryck av kulturministern.
Och det intrycket är inte särskilt smickrande för henne.
[...] sägs att kulturministern ägnar sig åt ministerstyre. Även om jag inte är säker på att det är det det handlar om så ser det riktigt osmakligt ut. Jag minns när jag lärde mig det ordet ordentligt för första [...]
Tja, jag tror inte din spådom om att bloggosfären går igång på detta kommer att slå in. Jag menar, det kommer ju inte direkt som någon överraskning på vilken sida politikerna tycks stå.
Men intressant att notera är att hon befinner sig på festen över huvud taget. Tror någon att hon är opåverkad i sin yrkesutövning av att bjudas på fina fester av branschen?
Men det är klart, hon verkar inte påverkas av det faktum att en majoritet av hennes uppdragsgivare är fildelare och flertalet internetanvändare… Så det är säkert ok då.
Mumfi: Du kanske har rätt i din förutsägelse avseende bloggosfären.
Jag är dock inte riktigt med på din kritik mot dels kulturministerns närvaro på festen, dels mot hennes uppfattning i upphovsrättsfrågan. Vad gäller hennes närvaro på festen måste väl konstateras att en minister inte helt väljer vilka tillställningar hon är med på: vissa grupper måste man hålla sig väl med, och har alla företrädare varit på en viss tillställning, är det närmast en politisk markering för en minister att inte dyka upp. Eftersom ministrar måste välja sina slagfält noga, är jag inte förvånad över att ministrar är med på även Skap:s fester.
Vad vidare gäller hennes inställning, har vi i det här landet inga imperativa mandat. Vi visste innan vi röstade fram Alliansregeringen var den stod i olika frågor, däribland upphovsrättsfrågan. En politiker som har modet att stå för sina egna uppfattningar är faktiskt uppskattat, i synnerhet när det är uppfattningar som för dagen inte är särskilt populära. Jag vill inte berömma kulturministern för mod – det är knappast modigt att komma med den här typen av uttalanden på en fest hos Skap – men jag kan åtminstone inte kritisera henne för att inte vända kappan efter opinionsvinden. Det tycker jag nämligen inte en politiker skall göra, utan en politiker skall – vilket alltför få gör – följa sina egna övertygelser.
Vi visste inte var alliansregeringen stod i dessa frågor förrän de fick bekänna färg. Många moderater och folkpartister ute i stugorna blev närmast chockade över all energi som lagts på att driva igenom närmast folkrättsvidriga lagar som FRA och IPRED. Men nu vet vi och kommer inte göra misstaget att rösta på dem igen. ”Fool me once…”
Jonas B.: FRA-lagen har egentligen inget med Internet eller upphovsrätt att göra, utan utgör antiterrorlagstiftning. FRA-lagen var överraskande och skrämmande i det att de förment frihetliga partierna plötsligt stärkte statens övervakningsbefogenheter på ett rättsosäkert sätt. I den delen är alltså kulturministerns uttalande irrelevant, då det gäller en annan fråga.
Vad gäller upphovsrätten och dess försvar har ju denna fråga inte dykt upp under innevarande mandatperiod. Pirate Bay klagades på långt innan valet 2006, och det utgjorde knappast någon hemlighet att också borgerligheten (precis som för övrigt socialdemokratin) ansåg att de intrång som fildelning enligt gällande lagstiftning innebär bör stoppas. Även fast alltså den exakta formen för försvaret av upphovsrätten inte var känd, var nog den principiella inställningen känd.
Jag är förvisso också upprörd över FRA- och IPRED-lagen, men jag tror nog inte att jag kan rösta på ett enfrågeparti som exempelvis Piratpartiet bara för den upprördhetens skull. Vi har en finanskris på halsen, vi har ett utbildningsväsende som inte fungerar tillfredsställande och vi har ett skattesystem som är fullt av skevheter: dessa frågor anser jag nog vara strukturellt viktigare än Internetlagstiftningen.
Ja rösta för du naturligtvis göra som du vill. Min röst på piratpartiet är en röst på att du ska fortsätta att få göra det. Den som kontrollerar kommunikationsvägarna har en otrolig makt. Jag skulle vilja säga att det har ganska lite betydelse att vi har en rösträtt om det inte finns möjlighet att söka information om alternativen. Där är vi naturligtvis inte ännu, men vi har tagit några steg på den vägen.
Räknar vi dessutom in FRA så är situationen än värre. Den som har det verktyget i sin makt kommer sannolikt vinna alla val. Några terrorister kommer man naturligtvis inte åt med sådana lagar. De terrorister som inte har förstånd att kringgå sådant flams som FRA är inte värda att beakta. Vad man däremot kan göra är att väldigt effektivt, och med en betydligt större precision än med opinionsundersökningar, känna av trender och opinionsströmmar. Man måste naturligtvis veta vart vinden blåser om man ska vända kappan rätt.
Mumfi: Nu visar förstås ministern att hon ställer sig i motvind, eftersom opinionsläget för närvarande nog är snarare emot än för upphovsrätten. På den punkten motsäger du dig själv.
Jag ger dig helt rätt i att det är fruktansvärt obehagligt att vi numera övervakas på det sätt som FRA-lagen innebär och att en liten grupp inom näringslivet fått rätt att kringgå rättssäkerhetsgarantier genom att få möjlighet till en form av husrannsakan utan föregående konkretiserad misstanke om brott. Icke desto mindre är frågan (ännu) inte av den dignitet att det enligt min mening är värt att slösa en röst på Piratpartiet som inte har någon annan fråga än just Internet. Jag har lite svårt att föreställa mig en företrädare för Piratpartiet i jordbruksutskottet i Europaparlamentet – och slöseriet med skattemedel och dödandet av tredje världens agrarmarknad genom våra subventioner till europeiska bönder är nog så viktiga frågor, de också.
Nu tror jag i och för sig att ministern i fråga nödvändigtvis inser att hon ställer sig i motvind. I de kretsar hon umgås kan det mycket väl så att det uppfattas som mittfåran. Man hör ofta från överheten att piraterna representerar en högljudd minoritet.
Naturligtvis är det viktiga frågor de du nämner. Men exakt vem ska du rösta på för att vara säker på att de tar strid mot EUs exportstöd? Hur vet du att det inte blir den frågan som kompromissas bort först när det parti som du röstar på, för att de för den linjen, bestämmer sig för att en annan fråga på programmet är viktigare. Mycket kan man säga om piratpartiet, men man vet vad man får.
En Piratpartist jordbruksutskottet verkar lite onödigt. Men vi kunde verkligen behöva en i fiskeriutskottet, som verkar vara ett forum för att driva frågan om mjukvarupatent.
Minsterns uttalande kan mycket väl utgöra ett sådant brott mot Europakonventionen att åtalet mot TPB-killarna måste ogillas. Allt enligt de principer som har uttalats av Europadomstolen i målet Allenet de Ribemont Vs. Frankrike samt av Högsta domstolen i NJA 2007 s. 1037.
Läs gärna mer på min blogg i detta ämne.
@ Juristen
Att kulturministern ”gladdes över domen” är väl inte samma sak som att domstolen därigenom inte upprätthållit oskuldspresumtionen? Uttalandet, som är taget ur sitt sammanhang, tror jag mera är ett politiskt uttalande än ett uttalande om de tilltalades skuld.
Ren nyfikenhetsfråga: Vilket partis företrädare har du enklast att se i jordbruksutskottet? Hittills har de svenska parlamentarikerna gjort sitt bästa för att undvika att vara med där..
Det är lätt att snacka när det gäller området som fördelar 45% av budgeten, men var är handlingen?
ylhd: Marit Paulsen har ju tydligt sagt att hon siktar på jordbruksutskottet, vilket för mig redan det är en anledning att åtminstone fundera på Folkpartiet. Annars kan jag faktiskt tänka mig vilken partiföreträdare som helst som har någon form av stöd hemifrån. I det ögonblick om Piratpartiet lägger sig till med en något så när heltäckande politik som också täcker mossiga gamla traditionella ämnen som jordbruk, försvar, rättsväsende och skattefrågor, blir partiet klart mera seriöst.
Som jag ser det, är det inte Piratpartiets uppgift att bli ”seriöst”, på det sättet.
Snarast är det Piratpartiets uppgift att inte längre behövas. (PP) har redan uppnått ett av sina mål på ett fullständigt häpnadsväckande sätt: Man har satt nät- och integritetsfrågorna på den politiska agendan så att ”alla” partier nu måste förhålla sig till dessa.
Dessa frågor har gått från att vara obefintliga inom den officiella politiken, trots ett minst sagt stort medborgerligt intresse, till att bli brännande – på ett sådant sätt att flertalet partier nu säger sig vara ”för värnandet av den personliga integriteten” osv osv (eller så profilerar de sig med ett tilltal lika hopplöst otidsenligt och repressivt som ”Tintin i Kongo”). Detta är utmärkt, men arbetet är långtifrån färdigt.
(PP) borde närmast ses som en rörelse för medborgarrätt på Nätet, mer än som ett parti – även om det har krävts ett konkret hot (en kamp om väljarnas röster) för att övriga partier skulle lyssna.
Låt oss istället hoppas på (PP)s snara upplösning…
@JTS: Det är sant att ministerns uttalande inte är ett klockrent ställningstagande i skuldfrågan. Uttalandet följdes dock upp i P1 med ett påstående om att TPB hade gjort sig skyldiga till stöld. Förvisso fel brottsrubricering, men likväl ett klart ställningstagande i skuldfrågan.
Men som alltid med juridiken rör det sig om en tolknings- samt gränsdragningsfråga.
Hur naiv kan man vara?
Visst, någon minister slinter, eller slinter inte, med tungan när media är närvarande. So what?
I den vardagliga verkligheten så ”låter ministern förstå” hur staten vill att någon viss betydelsefull dom skall vara utformad. (Allt genomförs givetvis på sådant vis att det är omöjligt att påvisa ministerstyre).
HD, HovR, m.fl. domstolar slår sedan givetvis inte ”dövörat” till när staten talar.
Sedan får ju Heidbrink tro vad han vill.
Bo Hansson: Du anlägger ett renodlat maktperspektiv på rättsväsendets verksamhet, vilket är lika naivt som att helt bortse från maktperspektivet. Du har alltså en poäng som du överdriver så in i Norden.
Jag är dock hjärtligt trött på dina nedlåtande insinuationer. Det här är inget forum där folk får kräkas upp sin illa smälta frustration över inbillade eller äkta oförrätter, utan det här är en blogg där jag kräver en sansad debatt.
Med andra ord är jag trött på dina påhopp och meddelar härmed att jag i framtiden kommer att radera dina kommentarer så snart jag upptäcker dem, och det alldeles oavsett hur du formulerar dig: du fick en varning tidigare, och nu är det slut. Ta dina tröttsamma konspirationsteorier och ditt förakt av folk som faktiskt försöker föra en diskussion till någon blogg för de redan frälsta istället.