Jag är ingen stor vän av superlativer (även om jag själv använder alltför många av dem i olämpliga sammanhang), men den här gången kan man väl tala om en riktig bomb rakt in i getingboet: getingarna är ilskna och börjar stickas på allvar. Domaren i Pirate Bay-rättgången anklagas nämligen för att ha varit jävig, skriver bland annat Dagens Nyheter. Anledningen till detta är att han är medlem i olika föreningar som har som syfte att organisera sådana personer som är intresserade av rättsliga frågor rörande immateriella rättigheter, däribland upphovsrätten.
Naturligtvis har detta slagit in som en bomb. Pirate Bay-rättegången är en av de mest politiserade rättegångarna på länge (se där, ytterligare ett superlativ) och skulle domaren ha varit jävig, är detta förstås en fadäs som förlänger en redan mycket infekterad debatt. Två positioner kan identifieras. Å ena sidan har vi de som anser att domaren mycket väl kan ha varit jävig på grund av sitt medlemsskap i de olika föreningarna (här finns bland annat en del processrättslig expertis, framför allt universitetslektor Erik Bylander, som uttalat sig gentemot TT), å andra sidan de som anser att det väl inte kan vara jävsgrundande att vara medlem i föreningar vars syfte är att diskutera ett visst ämnesområde (framför allt Mårten Schultz, som skrivit i stort sett likalydande på sin blogg och på Newmill, men även så klart advokaterna för målsägandena i Pirate Bay-rättegången). En i viss mån förmedlande position intas av Svenska dagbladets Maria Abrahamsson som undrar varför i hela friden inte domaren berättat om sitt medlemskap redan i processens början: då hade uppståndelsen idag kunnat undvikas.
Det här är inte enkelt, och vi får hoppas att hovrätten, när den nu prövar jävsinvändningen som led i sin prövning av domen i tingrätten, gör ett ordentligt jobb av det hela och kommer fram till ett resultat som både är hållbart och (förhoppningsvis) förståeligt. Det finns dock redan i dagens läge anledning till några kommentarer av mera allmän natur.
För det första förefaller det finnas en klar skillnad mellan domarens medlemskap i de föreningar det gäller och den tidigare nämndemannens medlemskap i Föreningen svenska tonsättare. Det upplevs som delikat att domaren rått nämndemannen att avgå (vilket nämndemannen hederligt nog också gjorde), samtidigt som domaren själv satt kvar. Som Mårten och företrädarna för målägandena i Pirate Bay-rättegången mycket riktigt påpekar, är det dock en skillnad mellan en organisation som företräder rättighetsinnehavare (Föreningen svenska tonsättare) och en förening vars syfte är att skapa ett forum för debatt runt vissa rättsliga frågor (Svenska föreningen för upphovsrätt). I nämndemannens fall är det långt mera klart att han hade kunnat angripas för att vara jävig än det är i domarens fall.
Det går också för långt att som vänsterpartisten Lena Olsson påstå att medlemskap i en förening som diskuterar vissa rättsliga frågor i sig gör en domare jävig. Dels är det skillnad mellan olika typer av föreningar: som sagt är det en sak att vara med i en förening som organiserar rättighetsinnehavare och en annan att vara med i föreningar som diskuterar vissa saker eller att vara skiljeman i en förening som allokerar domännamn. Dels är frågan vilken typ av domare vi vill ha.
Om nämligen varje medlemskap i en organisation som berör vissa frågor skulle utgöra jäv, skulle detta leda till att alla de domare som verkligen är intresserade av och därför förhoppningsvis kunniga avseende ett visst område skulle riskera att anses vara jäviga. Vi skulle alltså skära av de mest lämpade domare från de mål där de har mest kunskap. Vi skulle med andra ord kräva att en domare helst skall ha så lite aning som möjligt avseende den fråga om vilken hon skall döma. Det rimmar åtminstone illa med andra anklagelser om att domare inte förstår den verklighet över vilken de har makt. Vi får bestämma oss hur vi vill ha det.
Det är också så att Juristsverige är för litet för att domaren aldrig i något sammanhang utanför domstolen skall ha haft samröre med andra jurister som kanske dagen därpå inför domaren uppträder som ombud för en viss part. Staten och olika intresseorganisationer använder sig av erfarna jurister som utredare, som skiljemän och som konsulter. Detta är i varierande grad bra: som jag tidigare vid ett antal tillfällen skrivit, anser jag att en domares extraknäck måste begränsas (domare skall exempelvis inte uppträda som skiljemän, tycker jag), men att helt isolera domarkåren från ombuden är närmast omöjligt.
Vi jurister känner varandra ifrån utbildningen, har kanske jobbat tillsammans på något företag eller någon myndighet någon gång under karriären, har recenserat varandras böcker eller andra skrifter och har mötts – just det – i olika specialiserade organisationer. Detta är inte nödvändigtvis bra, det är inte det jag påstår, men det är så Juristsverige ser ut, och jag har svårt att se hur man skall kunna tolka jävsreglerna så extensivt som nu sker från vissa håll och samtidigt kunna upprätthålla krav på kompetens hos domstolarna.
Inget av detta skall tolkas som att jag påstår att domaren inte varit jävig. Inget av det jag säger skall heller tolkas så att jag skulle säga att dagens situation med nära samröre mellan domarkåren, regeringen, advokatsamfundet, myndigheterna och den akademiska världen är den bästa av alla världar. Jag försöker att säga något annat.
Det jag försöker säga är att medlemskap i en förening som utgör ett forum för diskussioner om ett visst rättsligt område enligt min mening inte i sig utgör någon jävsgrund. Det jag försöker säga är att Sverige är ett befolkningsmässigt litet land där det kanske inte är praktiskt möjligt att bygga upp de slussar mellan olika företrädare för juridiska intressen som principiellt sett skulle vara önskvärda. Om vi vill förtydliga jävsreglerna så att de fångar fler domare än de (kanske – vi får invänta hovrättens dom) gör idag, måste vi vara mycket säkra på att vi inte därigenom skapar domare som sitter i ett elfenbenstorn utan kontakt med det omgivande samhället.
Men kanske är hela upphovsrättsfrågan numera så infekterad att vi inte längre förmår tänka klart.
*****
Uppdatering: Domaren i målet sitter i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR). Föreningen har kommit med detta remissyttrande (tack, Harald, för påpekandet). Yttrandet är i och för sig från 2003, men det finns inte anledning att anta att föreningen sedan dess skulle ha ändrat uppfattning. Lydelsen av yttrandet samt analysen av det rättsliga problemet i det och det klara ställningstagandet för straffrättsliga sanktioner i immaterialrättsliga sammanhang som framgår innebär nog att jag också måste sälla mig till de som anser att domaren i Pirate Bay-målet med stor sannolikhet måste anses vara jävig i målet.
Jag vill samtidigt vidhålla att vi här har att göra med en fråga som faktiskt är mycket bredare än bara Pirate Bay-rättegången, eftersom i den offentliga debatten ingen skillnad har gjorts mellan de olika föreningarna i vilka domaren sitter. Här finns fortfarande anledning att fundera på hur vi egentligen vill ha det, innan vi ändrar jävsreglerna i rättegångsbalken.
jheidbrink: Du försöker låta neutral i jävsfrågan men skriver mest om vad som talar mot att domaren var jävig (delikatessjäv). Det intressanta är väl ändå hur diskussionerna i föreningarna gått. Brukar det handla om hur man ska ta tillvara upphovsmännens intressen, eller hur kultur och intelligens ska göras fri. Här finns två motstående intressen. Av olika inlägg och kommentarer att döma är det upphovsrättsinnehavarnas intressen man diskuterat. Det berör du inte alls. Varför inte?
Hur man än resonerar – det kan inte vara någon överaskning för någon att tpb-sidan inte betraktar SFU som en neutral förening. Borde inte hänsyn tagits till detta, just för att inte jävs-diskussioner skulle uppstå? Är det inte synnerligen viktigt att just i ett sådant infekterat mål inte några som helst frågetecken får förekomma vad gäller rådmannen?
Även om det inte ÄR jäv, borde ju rådmannen givetvis låtit tpb-advokaterna bli informerade om sina engagemang och låtit dem ta ställning till detta före rättegången och inte efter.
http://nyheter.se.msn.com/article.aspx?cp-documentid=16306140
quotar artikeln:
Monique Wadsted är dock inte förvånad över att de nya uppgifterna får stor uppmärksamhet.
- Piraterna har ju tidigare beskrivit den här upphovsrättsföreningen som någon sorts kamporganisation för upphovsrätt. Den visan har vi hört tidigare.
Jeje och Jorma: Jo, förvisso. Det finns (bland annat enligt Europakonventionen) ett självständigt intresse av att rättegången inte bara ÄR opartisk, utan också ser opartisk ut. Man kan ifrågasätta huruvida det är så i det här fallet. Det hade också varit rakt och därför mycket bättre om domaren hade besparat oss denna uppståndelse genom att berätta för parterna att han är medlem i de ifrågavarande föreningarna. Detta ger upphov till två frågeställningar.
Dels är frågan huruvida det är lämpligt att domaren själv bedömer sig i jävsfrågan före målets början. Här kan man kanske tänka sig en annan procedur, så att det är någon kollega som bedömer domaren, och att denna kollegas bedömning är offentlig åtminstone för parterna innan målet börjar. Detta innebär dock en byråkratisk omgång som skulle ytterligare fördröja den rättsliga processen. Jag är inte säker på vilken sida i denna avvägning som jag står på: både intressena verkar väga lika tungt.
Vad gäller organisationerna, är jag bara (ytligt) bekant med Svenska föreningen för upphovsrätt, och denna kan jag inte anse är någon intresseorganisation i större utsträckning än att där folk samlas som är intresserat av upphovsrätt som rättslig fråga. De andra två föreningarna som nämnts i debatten har jag ingen större aning om. Medlemskap i Svenska föreningen för upphovsrätt anser jag dock knappast utgöra någon jävsgrund.
Det som stör mig i debatten, och det som därför givit upphov till min kanske ensidiga inriktning i inlägget, är att det börjat framställas som om domaren på något sätt är jättetjenis med målägandeadvokaterna, och som om varje engagemang i frågor om upphovsrätt utanför Pirate Bay-målet skulle vara jävsgrundande. Jag anser kritiken mot domaren till inte oväsentlig del vara politiskt, snarare än juridiskt motiverad, och vill framställa den andra sidan av argumentationen.
Hej! Intressant inlägg, och många av dina argument är bra, men precis som Jeje säger – allt beror på _vad_ föreningarna diskuterat – om de varit en öppen arena för diskussion om ett rättsområde, eller en partisk arnea för diskussion om hur man kan använda en viss uppsättning lagar till att uppnå ett visst mål.
På SFUs hemsida ger de en lista på stödjande medlemmar: http://www.upphovsrattsforeningen.com/medlemmar.asp
Denna innehåller många stora och välkännda företag och organisationer – alla mer eller mindre upphovsrättsförespråkare. Jag noterar att t.ex. FSFE inte är medlem, och inte heller Wikimedia Foundation Sverige.
IDG har för övrigt skrivit en intressant artikel om ämnet: http://www.idg.se/2.1085/1.71621
Hälsningar,
Egil Möller
Tänk om domaren hade varit medlem i en förening som diskuterar Internets tekniska potential för att utveckla yttrandefriheten. Hade målsägandesidan då ansett att jäv förelåg?
Egil och Jeje: Jag är inte med på att det är diskussionernas innehåll som får avgöra jävsfrågan, utan det måste väl rimligtvis vara frågan huruvida föreningen som sådan givit uttryck för ett visst ställningstagande? Om jag är med i en frivillig studentförening där någon (även kanske någon som kan anses motsvara ”De Prominenta” i IDG:s artikel) givit uttryck för sin åsikt att kårobligatoriet är bra, räcker det för att få mig partisk i alla frågor som berör kårobligatoriet? Så länge föreningen som sådan är öppen för olika åsiktriktningar, kan väl någon medlems eller ens en majoritets åsikt i en viss fråga inte göra alla andra medlemmar partiska?
Jeje: Med stor sannolikhet hade vi haft samma diskussion i det scenario som du nämner. Mitt svar hade dock också varit detsamma.
Althin gör sitt jobb som partsombud, och skall inte klandras för det. Alla vi andra som inte är parter, utan har förmånen att kunna betrakta målet med lite avstånd, skall dock klandras för om vi intuitivt drar för långtgående slutsatser.
Egentligen kan jag inte se vad det spelar för någon roll vad SFU egentligen är för förening, och huruvida rådsmannen gjorde rätt eller fel.
Det som är viktigt i delikatessjävsfrågan är hur allmänheten bedömer den. Det är ju förtroendet för rättsväsendet som står på spel, och kollar man runt lite så var förtroendet för domen före avslöjandet minimalt – nu är det mindre än minimalt. ”Jaha, NU förstår jag varför straffet blev så hårt”. Kan inte direkt fördöma det ställninstagandet.
Om inte tingsrättens dom undanröjs kommer hela processen för evigt att vara nedfläckad av det här. Just för att domen redan innan av väldigt många sågs som politisk snarare än juridisk.
Jorma: Du har rätt i princip, men frågan är hur långt man skall driva det. Skall alla domar där allmänheten fått en måhända felaktig uppfattning om domstolen behöva rivas upp?
Jag erkänner villigt att Pirate Bay-rättegången är särskilt infekterad, men jag är på principiella grunder tveksam till huruvida varje kritisk fråga om domstolen som ställs i media, och som därför kan antas påverka allmänhetens uppfattning, skall leda till att vi måste ta om processer. Det riskerar i vart fall att leda till en närmast omöjligt situation vad gäller möjligheten att hantera rättsfall någorlunda snabbt.
jheidbrink: Jag tycker dina försök att vara neutral blir konstiga. Målet har ju två parter. Den ena parten står för ett strikt upphovsrättsskydd som är ytterst värdefullt och viktigt. Den andra parten står för ett fritt internet som värnar individens demokratiska friheter. Målet handlar om att ge nogon av parterna juridiskt stöd för den partens uppfattning.
Självfallet vore därför en domare som är medlem i en förening som ”diskuterar Internets tekniska potential för att utveckla yttrandefriheten” olämplig i detta mål.
Nja, Jeje. Nu tycker jag att du skönmålar TPB-killarna lite. Jag tyckte de hävdade väldigt tydligt under rättegången att de bara var tekniskt intresserade och tog inte upp ”ett fritt internet” eller ”indiviens demokratiska friheter”. Detta togs sig lite olika former, bla när en av TPB-killarna hävdade att han inte ens läst igenom ett tal han höll innan eller stod bakom det han sa.
I det här målet stod parterna för att ett brott mot upphovsrätten begåtts, respektive att det inte hade begåtts. Några mer svepande principiella ståndpunkter än så togs inte upp vad jag kommer ihåg.
Det korta svaret på din fråga är enligt min åsikt: ja.
Skulle det leda till en fruktansvärd belastning pga jävsfrågor, ja då får man göra om jävsförfarandet. Lyssnar man till radiointervjun så hade ju rådsmannen extraknäckt på .se, detta var angivet före rättegången eftersom han hade ekonomisk vinning av medlemsskapet. Tydligen fanns det inga krav på att uppge föreningar han var medlem i, såsom SFU och SFIR. Kanske det borde göra det?
Dock är det ju sällan rättsfall blir så här politiserade.
Hur som helst – det börjar bli lite för mycket såna här ”smågrejor”. Jim Keyzer, razzian mot bahnhof (med samma domare), domslut som läcks, ombud som 15 minuter efter release förklarar att en 107 sidor lång dom är ”skriven för högsta domstolen”. Det luktar faktiskt lite illa, man behöver inte vara Rick Falkvinge eller piratbyråist för att tycka det.
Jeje: Jag måste nog för första gången säga att jag inte hänger med i din argumentation. Ponera att debatten i din hypotetiska förening tar en sådan gång att det inom föreningen finns dels de som anser att de tekniska innovationerna innebär att yttrandefriheten numera är närmast obegränsad, dels de som anser att de traditionella reglerna för yttrandefriheten utan problem kan appliceras även i den digitala miljön och slutligen dels de som anser att vi ännu inte har något bra svar på den frågan, utan att vi måste vänta och se utvecklingen an. Detta torde väl återspegla de huvudsakliga åsikterna som finns i samhället. Det faktum att inom din hypotetiska förening människor möts som är intresserade av den principiella frågan, och som är beredda att få denna fråga belyst ur olika synvinklar och utifrån olika ideologiska utgångspunkter innebär väl knappast att medlemmarna är partiska vad gäller själva sakfrågan?
Jorma: Jag kan nog inte hålla med om din åsikt vad gäller kravet på att riva upp alla domar som allmänheten fått en felaktig uppfattning om. Det är enligt min mening alltför många ställningstagande bland allmänheten (för övrigt ett svårt begrepp att hantera) som vilar på bristande kunskap för att detta skall vara någon framkomlig väg. Men här kanske vi inte kommer längre än att vi måste acceptera att vi tycker olika.
Vad gäller ditt avslutande resonemang håller jag helt med dig: domstolarna och i synnerhet nämndemännen har på senare tid inte skött sig särskilt snyggt i uppmärksammade mål, och vi bör göra något åt det. Jag är ännu så länge osäker på vad exakt det är vi bör göra – att ändra jävsreglerna förefaller mig som sagt inte vara praktikabelt, åtminstone inte ännu så länge – och tills vidare välkomnar framför allt de tecken på bristande respekt för överhögheten som ligger i de kritiska frågorna avseende rättsväsendet som börjat ställas.
En bra början på försök att lösa upp knutarna skulle kanske vara att göra en bredare studie av frågan huruvida de incidenter som vi fått se på senare tid utgör en generell sjukdomssymptom, eller om det rör sig om just isolerade incidenter. En sådan studie bör lämpligen göras av icke-svenskar, förslagsvis av experter från de nordiska grannländerna.
Eftersom jäv definieras som “misstanke om att han opartisk” (han behöver inte VARA opartisk för att det ska räknas som jäv) känns det helt obegripligt att någon kan säga att det INTE är jäv i detta fallet…
Framförallt eftersom han sitter i styrelsen för SFIR som arbeter bl.a. för stärkt upphovsrätt och har som remissinstans varit mycket kritisk till kopiering.
Uppenbarligen kan det (med rätta) misstänkas att han inte är opartisk även om det inte går att bevisa.
Att riva upp domar där folket fått en felaktig uppfattning om själva domen kan jag faktiskt inte minnas att jag antydde. I så fall tar jag genast tillbaka det. Att riva upp domar där folket fått en ”felaktig” uppfattning vad gäller domstolens opartiskhet däremot! Vilka är alla dessa domar du tänker på då? Jag kan inte komma på något uppmärksammat fall, förutom detta.
Däremot brukar ju folkstormar mot domar ofta(st) leda till att politiker går ut och lovar lagändringar. Så inte nu.
SFIR där domaren sitetr i styrelsen har skrivit följande i ett remissutlåtande.
”Pirathandeln har som ofta framhållits en stor omfattning av både världshandeln och den inomeuropeiska handeln. Piratvaror innebär förlorade arbetstillfällen och förlorade inkomster för innovativa företag, samtidigt som kapital allokeras till de nternationella brottssyndikaten. Att detta kan behöva åtgärdas, och åtgärds radikalt, är uppenbart. … För att komma åt piratverksamheten framstår just de straffrättsliga sanktionerna som den rätta sanktionsformen.”
Läs: http://www.sfir.se/Remisser/Sanktioner03.pdf
Någon som fortfarande hävdar att detta inte är jäv?
Texten nedan är som sagt ett svar och handlar om den andra ”diskussionsklubb” (läs propagandamaskin för strängare upphovsrätt) som domaren Tomas Norström är med i.
Så här står det om föreningen på hemsidan: ”SFU har i över 50 år fungerat som en mötesplats för kvalificerade upphovsrättsliga diskussioner. [...] Bland medlemmarna finns företrädare för olika rättighetshavargrupper, personer verksamma inom medie- och teknikbolag, akademiskt verksamma personer, advokater, företrädare för utbildnings- och bibliotekssektorn samt andra personer som rent allmänt är intresserade av upphovsrätt.”
Så står det nu sedan den 9 mars ja. De har alltså nyligen ändrat (efter domstolens slutplädering) den beskrivningen. Kolla in den tidigare http://web.archive.org/web/20080209171723/…oreningen.com…
Så här stod det då
”Svenska Föreningen för Upphovsrätt, SFU, bildades den 27 april 1954. Den har till ändamål att genom föredrag, diskussioner, studiedagar och publikationsverksamhet främja kunskapen om upphovsrätten och dess närstående rättigheter och att bidra till rättsområdets fortsatta utveckling. Bland medlemmarna finns upphovsrättsligt intresserade representanter för alla former av skapande litterär eller konstnärlig verksamhet, liksom för verksamheter inom film, radio och television, fonogram, press, förlag, industridesign och software.”
Så enligt beskrivningen innan dommen (innan 9 mars) verkar mer jävig, undra varför de bytte ut den…
Imponerad blir jag icke …
Det som upprör mest är nog att domarens medlemskap i denna intresseförening ses som _ännu_ ett exempel på tendensen hos politiker och myndighetspersoner att liera sig med, eller uteslutande fästa avseende vid, lobbygrupper från ”upphovsrättssidan”, som dessutom låter framställa sig som neutrala. Oberoende utredare och tillkallade experter har under ”affärens” gång visat sig vara mer eller mindre djupt partiska. Detta utgör den politiska sprängkraften: Det etablerade samhället tycks ta mer eller mindre öppet ställning för underhållningsindustrin. Misstanken om domarjäv upplevs som ett flagrant exempel på detta – efter en dom som av många ses som en provokation med sitt hårda straff (lika för alla), sin bisarra, ”osvenska” skadeståndsnivå och domstolens uppenbara brist på teknisk förståelse vilket tycks lett till ett fullständigt ignorerande av försvarets argument. Den ”diskussion” domaren fört i syfte att informera sig, borde ha involverat representanter även för den andra sidan. Varför var inte domaren medlem av Piratbyrån?
@Erik: ”Jag tyckte de hävdade väldigt tydligt under rättegången att de bara var tekniskt intresserade och tog inte upp “ett fritt internet” eller “indiviens demokratiska friheter”.” – Av förklarliga skäl, eftersom åklagarsidan försökte vända eventuella politiska åsikter emot dem. Deras ”attityd” ägde alltså, enligt målsägarsidan, ett straffvärde. En åsikt räknades i TBP-rättegången som en försvårande omständighet.
Harald: Informationen om SFIR är relevant och intressant och (faktiskt) det första helt igenom godtagbara argumentet för att domaren varit jävig som jag har sett. Jag håller med dig om att detta är en jävsgrundande omständighet.
Omformuleringen hos SFU, däremot, tycker jag är harmlös och förändrar inte bedömningen av jävsfrågan. Eftersom dock samtliga omständigheter skall vägas in, och eftersom SFIR har tagit ställning på det tydliga sätt föreningen gjort, skulle jag i ljuset av detta gå med på att rättegången i tingsrätten måste tas om.
Anaïs: Nu har ju saken genom Haralds inlägg kommit i ett annat läge, men jag undrar fortfarande om inte vilken domare som helst som hade fällt de tilltalade i Pirate Bay-rättegången hade misstänkts för att vara jävig/dum i huvudet/världfrånvänd/översittaraktig. De rationella argumenten lyser alltför ofta med sin frånvaro när frågan gäller upphovsrätten i digital miljö, och då menar jag båda sidorna.
Jorma: Jag tänker på den implicita jävighetsdiskussion som förs varje gång när en domstol med en majoritet av män bland ledamöterna friat den eller de tilltalade i ett uppmärksammat våldtäktsmål. Det för oss till den centrala frågan avseende ditt förslag, om man nu hypotetiskt antar att det skulle genomföras:
Hur skall man avgränsa den relevanta allmänheten? Är det media? Intresseorganisationer? Bloggosfären? Rättspolitiska argument som grundas på allmänheten åsikter har en tendens att med en typ av ”det här är ju självklart”-argumentation alltid råka stödja den talandes åsikt.
Intressant i sammanhanget är att Norström även lobbat för mjukvarupatent i EU:
har propagerat för strängare lagstiftning inom immaterialrätt ”Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång”
samt haft en delad ordförandepost med den beryktade prof Jan Rosén i ”Nämnden för överprövning av
domännamn”.
Ärligt talat, var och en för sig är det inte uppseendeväckande.
Men tillsammans ger det en bild av en jurist som under snart 20 år arbetat för hårdare straff och hårdare lagstiftning inom immaterialrätt och det tillsammans med representanter för upphovsrättsindustrin.
jheidbrink: Tack för din inledande indirekta komplimang.
Det jag försöker uttrycka med hjälp av min hypotetiska förening, är en förening som attraherar människor för vilka friheten på Internet är viktigare än skyddande av upphovsrätt. Jag menar nämligen att det tycks som om de föreningar domaren är medlem i främst attraherar människor av motsatt åsikt.
Neutrala personer som anser att vi ännu inte har något bra svar brukar sällan vara lika vanliga i denna typ av föreningar. Få människor trivs bland meningsmotståndare. Folk söker snarare värdegemenskap. Det är i varje fall min erfarenhet. Hoppas detta klargjorde min logik.
så att vara med i föreningen:
”Svenska föreningen för upphovsrätt” är ok?
hade du svarat samma sak om han hade varit med i:
”Svenska föreningen mot upphovsrätt”?
-Dan
PS har tittat på föreningen och den ter sig möjligen lite som ”hijacked” av den ena sidan, men ursprunget var nog neutralt.
intresant att Svenska handelshögskolan har valt att
istället engagera sig i http://www.iprinfo.fi istället. Samt att inga universitet står som anslutna till SFU.
kommentaren ovan var inte riktad till någon specific…möjligen jacob
-Dan
Dan: Namnet må vara olyckligt valt (vilket också Mårten Schultz har påpekat), men av namnet vägrar jag att dra slutsatser – det måste ändå vara verksamheten i sig som fäller avgörandet hur vi skall se på jävsfrågan.
Jeje: Jag kan se logiken i ditt resonemang, men jag tycker att det är rätt långsökt för att grunda en jävsinvändning på den.
Jag har ärligt talat aldrig hört talas om någon sådan jävighetsdiskussion vad gäller våldtäktsmål. Men ok, är det ett jätteproblem – är det så svårt att ha 3+2 vad gäller könsfördelning i TR i sådana mål?
Men det för en ju till en intressant jämförelse – om nu domaren hade varit med i styrelsen för en förening där man diskuterade våldtäkter, och man i den föreningen ansåg att beviskraven var alldeles för höga i våldtäktsmål – hade du varit bekväm med den domaren i just ett våldtäktsmål? Analogt styrelseplatsen i SFIR som skriver remisser till IPRED som går ut på att ansvaret för mellanhänder bör skärpas. Och då tillkommer dessutom att ansvaret våldtäkt knappast är en kontroversiell fråga såsom ansvaret för upphovsrättsliga brott ändå är.
Hur man avgränsar den relevanta allmänheten är inte upp till mig att avgöra. Jag kan bara anse att i det fall det skadar tilltron till rättsväsendet så bör det ske. För mig är det solklart att så skett i det här fallet, och lika solklart att varenda dom som skadar tilltron på liknande sätt pga presumtivt jäv bör rivas upp. När det dessutom gäller en dom som kommer att vara riktmärke för synen på mellanhänder, inte bara i Sverige utan i hela världen (i Holland hänvisar tydligen deras motsvarigheter till antipiratbyrån redan till domen i vår TR) så måste kraven vara ÄNNU högre på att allt ska ha gått helt rätt till.
Det var för övrigt inte mitt förslag, det var snarare du som ansåg att det skulle vara den oundvikliga följden av att riva upp tpb-domen från TR. Jag håller inte med.
poletten trillade just ner svenska…inte stockholms..
glöm IPR kommentaren.
Dan
PS haralds lilla fynd var intressant.
För övrigt var analogin om beviskrav och våldtäkt inte min, jag snodde den någonstans ifrån för att jag tyckte den var bra. Minns bara inte var just nu. Vill dock inte snylta på någons upphovsrätt =)
Dessvärre finner jag ofta att upphovsrsättsindustrin försvaras med ohederliga metoder och av ohederliga personer.
Var inte så nyanserad och välbalanserad! Kokosbollsätare har roligare!
jheidbrink: Jag håller med om att försvarsadvokaterna kan behöva fler argument än mitt (om den tänkta föreningen) som grund för deras jävsinvändning. Mitt resonemang kanske inte håller inför en domstol, men syftet är att här påvisa att det finns många saker som talar för domarens olämplighet i det här målet.
När du efter att ha följt debatten i ett dygn förde ett resonemang om de olika ståndpunkter som kommit fram hade jag hoppats och trott att din analys hade varit mindre ensidig i jävsfrågan. Substansen i ditt inlägg tyder på att du personligen faktiskt har tagit ställning för domarens uppfattning i jävsfrågan, samtidigt som du verkar vilja förhålla dig neutral. Kort sagt, jag saknade din vanligtvis briljanta analys.
Jag har på mitt inlägg igår om detta spektakel lagt in en enkel gallup:
Tror du rättegången kommer att tas om?
Få har svarat. Ställningen är jämn.
http://5knop.wordpress.com/2009/04/23/javig-domare-korruption-och-rattsrota/
Jeje: Tack för komplimangen. Man kan kanske inte vara på topp jämnt. Jag vill dock uppmärksamma alla på att jag förändrat min inställning: den debatt som jag tagit del av det senaste dygnet rörde med SFU (där jag vidhåller vad jag har sagt i inlägget). När jag nu efter Haralds påpekande tittar på SFIR, har debatten kommit i ett annat läge för min del. Jag är alltså inte neutral längre just vad gäller Pirate Bay-rättegången.
Däremot finns fortfarande mina bredare frågor kvar (se nedan i avslutningen till denna kommentar). Hur hanterar vi dem?
Jorma: Om någon inom din hypotetiska förening på något möte givit uttryck för uppfattningen att beviskraven i våldtäktsmål är olämpliga, hade jag därmed fortfarande inte ansett att alla medlemmar tagit ställlning för eller emot frågan. Så länge inte föreningen som sådan driver någon viss linje, anser jag medlemskap som sådant i föreningen inte utgöra jäv.
Vad avser frågan om allmänheten, tycker jag fortfarande att jag inte kan ta ställning till ditt förslag innan jag vet vad det innebär. Att förtroendet för rättsväsendet skulle rubbas, hävdas ju i tid och otid, men vad innebär det, hur yttrar sig det och hur fastställer vi kriterier för det? Innan vi vet det, är jag inte beredd att förändra lagstiftningen.
En annan femma är att jurister i allmähet måste bli mycket bättre på att förklara de ändamålsbedömningar som görs innan en regel sjösätts. Det är alltför ofta vi inte gör oss mödan att förklara varför en juridisk regel ser ut som den gör, utan litar på att folk nog kommer att böja sig för det auktoritetsargument att något står i lagstiftningen. På det sättet tycker jag som sagt att debatten nu är viktig och relevant.
Till alla: Ingen har hittills verkligen gått utöver det som skett i Pirate Bay-målet. Jag försökte dock i inlägget att bredda debatten. Hur skall vi förena kravet på att ha kompetenta domare med det krav som ställs att domare inte skall få vara med i vissa organisationer som har en relevant anknytning till målet? Riskerar vi inte att låsa in domarna i elfenbenstornet om vi gör föreningsmedlemsskap till en jävsgrund?
Hur skall vi vidare hantera det faktum att Juristsverige är för litet för att skapa vattentäta skott mellan de olika yrkeskategorierna inom juridiken? Alldeles oavsett Pirate Bay-målet finns ju en vidare aspekt av frågan här som riskerar att försvinna.
jheidbrink: Det ankommer kanske inte på mig att vara nöjd eller missnöjd med det du skriver, men efter din senaste kommentar är jag nöjd.
Vad gäller din sista fråga är nog den enda till buds stående lösningen att alla domare är mycket försiktigare än den nu starkt kritiserade domaren varit.
Jag är personlig bekannt med en advokat gift med en pensionerad fd domare i HD. När man hör deras syn på hur vaksam man ska vara som upphöjd jurist, så tror jag inte att problemet är olösligt. Men det kräver att man tar sin roll på fullt alllvar. Det har uppenbarligen inte den kritiserade rådmannen gjort.
Det viktiga måste vara att alla medlemskap i föreningar, som kan antas vara motiverade av ett ideologiskt ställningstagande, tydligt skall redovisas. Det är som vanligt inte bara fråga om verkligt jäv utan också om kommunikation, dvs. hur det hela kan uppfattas, vilket givetvis är särskilt viktigt i ett politiskt infekterat mål. Ingen hade opponerat sig om domaren varit med i en brukshundsklubb, men nu verkar han inom en bransch där hans trovärdighet och opartiskhet är fullständigt central. Att domaren själv inte insett detta vittnar, som jag ser det, om bristande förståelse för omvärldens reaktioner – ungefär som ledningen i SEB när de delade ut skyhöga bonusar utan att förstå hur det ”såg ut”. Och kanske vittnar det om att domaren, liksom andra i samhällets ledande positioner, själva placerat sig i ett elfenbenstorn.
Om nu domaren verkligen hade varit intresserad av debatt kring och runt upphovsrätt, och endast av den anledningen vore med i föreningarna i fråga, då borde det naturligtvis inte vara ett problem att belysa detta genom att visa på medlemskap i några andra föreningar där mer ”upphovsrättskritiska” människor samlas.
Ska jag vara ärlig så har jag sällan sett så många människor som förstår och företräder upphovsrätt på samma ställe som när man träffar en samling piratpartister. I stort sätt alla inser varför vi har upphovsrätt, vilka målen och syftena med upphovsrätt är, och arbetar aktivt med att maximera dessa mål och syften.
På Föreningen för upphovsrätt tycks man mer rika in sig på att behålla de juridiska konstruktioners och minimera avsikten med dem. De som påstår att namnet är olyckligt valt har helt rätt.
Anaïs: Där har du helt rätt, och jag skulle faktiskt gå lite längre än så. Bland många domare (absolut inte alla, vilket Jejes inlägg också visar) är det svårt att komma fram med budskapet att det de gör alltid är politiskt relevant. Det gäller inte bara jäv, utan också domskrivningen, där det ibland i mål som domarna måste – eller borde – vara medvetna om är infekterade förekommer skrivningar som närmast inbjuder till missförstånd. Mårten Schultz har i sin bok Kränkning väckt frågan varför domskrivningarna alltid måste vara så anemiska och tekniska, och jag kan bara hålla med i hans undran.
Frågan är dock hur vi hanterar medlemskap i en förening som berör ämnet. Vi kan förvisso vackert skriva in i lagstiftningen att sådant medlemskap bör – eller till och med skall – redovisas, men til syvende og sidst blir det ju ändå den enskilda domaren som måste avgöra vilken förening som faller in under beskrivningen. Dåligt omdöme – vilket det absolut kan handla om i Pirate Bay-domarens fall – går nog inte att åtgärda med lagstiftning. Det kan dessutom argumenteras att den regel du efterlyser redan finns i lagstiftningen, men inte efterlevts, eller att åtminstone vad gäller SFU delade meningar råder om huruvida föreningen faller under din beskrivning eller inte. (SFIR är som sagt tydligen ett annat fall.)
Mumfi: Jag vet inte i vilken utsträckning piratpartister är orienterade om upphovsrätten, men det innebär också att jag måste ta din åsikt som åtminstone välmotiverad till dess annat visas. Hur som helst tycker jag dock att det kan finnas utrymme för en förening om SFU, som ägnar sig åt de juridisk-tekniska aspekterna av upphovsrätten, utan att detta nödvändigtvis skall leda till att medlemmarna anses vara partiska.
Piratpartiet driver dessutom en tydlig politisk linje, och kan på det sättet inte jämföras med SFU, som inte officiellt har någon politisk åsikt.
Du talar om superlativer… Sådana var det verkligen inte många i din postning. Jag hittade bara ”mest politiserade” (superlativ av ”politiserad”), ”mest lämpade” (superlativ av ”lämpad”), ”mest” (superlativ av ”mycket”), ”helst” (superlativ av ”gärna”), ”närmast” (superlativ av ”nära”), ”bästa” (superlativ av ”bra”) samt möjligen ”första” (ser ut som ett superlativ, men brukar nog inte räknas som ett sådant; grundform saknas nog, komparativform borde vara ”före”).
http://sv.wikipedia.org/wiki/Superlativ
Per: Grammatisk petnisse, där!
Som fil. kand. i lingvistik hoppas jag verkligen att jag vet vad som utgör ett grammatiskt superlativ. Jag talar dock mest om semantiska sådana, som ”fullkomligt obegripligt” eller ”helt olämpligt”. Jag försöker som sagt avhålla mig ifrån dem, men de brukar slinka in, vilket jag märker varje gång jag skickar ett artikelmanuskript till granskning någonstans.
Utan att vara insatt i domarens roll i dessa föreningar tycker jag rent generellt att det är ganska självklart att jurister verksamma inom samma gebiet skall kunna träffas och diskutera (och problematisera) rättsfragor inom ramen för föreningsverksamhet utan att det per automatik medför att man i senare yrkesutövning är jävig.
Den som haller sig ajour med den senaste rättsutvecklingen inom och utom landet gör förhoppningsvist ett bättre jobb och alla jurister verksamma inom ett visst rättsomrade tycker ju inte ”samma sak”. Att man fattar beslut i enlighet med gällande rätt men ända kan se problem med densamma är ju en del av juristers vardag. Detsamma gäller väl medlemskap i föreningar som inte är uttalat partiska – det en förening säger i en skrivelse är ju inte varje enskild jurists uppfattning. Just mötet mellan teoretiskt och praktiskt verksamma tror jag, hoppas jag!, kan leda till öppna och intressanta diskusioner där just olika sidor av saken belyses.
***: Jag håller inte riktigt med dig. När en förening tar ställning i en fråga, har en föreningsmedlem – i synnerhet en styrelseledamot, vilket domaren i målet faktiskt är i SFIR – att företräda föreningens åsikt utåt. Det är det som är den demokratiska processen: en grupp fattar beslut, och minoriteten i den gruppen böjer sig för majoritetens mening och företräder denna mening utåt. Därmed är i och för sig medlemmen obetagen att internt verka för ett nytt beslut av annat innehåll, men så länge föreningen har beslutat om någon viss linje, är det den som gäller.
Det innebär att domaren i Pirate Bay-målet såsom medlem i SFIR har att företräda föreningens mening utåt. Detta sträcker sig självfallet inte så långt att det skulle stå över domarens tjänsteskyldighet, men hans opartiskhet kan ifrågasättas, och det är just möjligheten att ifrågasätta som utgör jävet. Domaren i Pirate Bay-målet har alltså med största sannolikhet varit jävig i den bemärkelsen att hans opartiskhet på grund av hans medlemskap i SFIR kan ifrågasättas.
Var på det klara med att jag använder jävsbegreppet som det juridiskt används. Jag säger inte att domaren varit PARTISK – det har ingen stöd för -, utan jag säger att domaren varit JÄVIG. Det senare begreppet betyder just att man kan tvivla på hur opartisk domaren kan vara, givet hans redan (genom sitt föreningsmedlemskap) påverkade grundläggande mening i den centrala frågan i Pirate Bay-målet.
Har du sett denna remissen från 2001.
REMISS DS 2001:13 från SFIR – Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd.
** Jag citerar från remissen:
Föreningen anser att det bör kunna ställas ansvarsgrundande krav på en tjänsteleverantör
såsom mellanhand. Sådana krav behöver inte endast relatera till hur de förhåller sig till
innehållet i vad som förmedlas utan även till hur mellanhanden har inrättat sina tjänster
tekniskt, ekonomiskt eller personellt till att förhindra konflikter med de intressen som
uppbär ansvarsreglerna i deras relation till innehållsförmedlingen. Direktivet syns inte
uppställa hinder mot en sådan ansvarsutvidgning. Den som etablerar ordningar för att inte
nås av kännedom om informations olaglighet, eller som reser hinder mot att få kännedom
därom, bör kunna nås av ansvar härför
Ansvarsfrihet bör mer allmänt inte gälla för den som inrättar sin verksamhet som
tjänsteleverantör till att etablera system som omöjliggör skyndsamma ingripanden eller eljest
innebär kringgåenden av de syften som uppbär avvägningen av ansvar enligt direktivets
syften.
** Slut på citatet**
Man har som jag ser det uttalat sig om en Pirate Bay liknande verksamhet redan 2001. Och i denna förening sitter domaren i styrelsen.
JÄV JÄV JÄV JÄV utan tvekan!
Jag glömde länken till remissen:
http://www.sfir.se/Remisser/Remissehandel.PDF
Hej igen Jakob. Jag blir litet fundersam när du hävdar att detta remissvar från en förening skulle gjort domaren jävig.
En domare får tala och skriva för skärpta straff i fråga om våldtäkt. Samt fortsätta att döma i sådana mål.
Han får delta ilagstiftningen och sedan döma i mål där samma lagar prövas.
Varför skulle detta mål vara så annorlunda. För att ett gäng anarkister, förmodligen brottslingar kräver särbehandling.En domare förväntas inte ha en neutral hållning till brottslighet som fenomen. Däremot till påståenden och bevisning i det aktuella målet.
Upphovsrätten är i sig inte juridiskt kontroversiell. Inte heller att de lagar som gäller överallt annars gäller på nätet också. Det är principen sedan kan det kanske med ny teknik uppstå situationer som inte täcks in av den befintliga lagen. En domare måste i olika samanhang kunna få markera stöd för grundprinciper och ändå betros att döma i sakfrågor.
Det enda jag tycker är konstigt är:
Hur kan en domare vara bekant och arbetskamrat med HELA åklagarsidan, (alla av dom) och sen sitta och döma helt opartiskt.
Ena dagen då sitter domaren och fikar,diskuterar lagförslag och umgås privat med åklagarsidan och nästa dag ska han kanske döma mot dom, hur går det ihop?
Vänder man på steken och säger att TPB grabbarna blev frikända och det framkom att domaren hade varit med i samma föreningar som dom åtalade, alltså mot fildelning etc.
Hur sjutton hade det låtit då?
Visst domare får vara med överallt för att förkovra sig men ändå, lite skumt tycker jag det är.
[...] Ursprunligen från Jakob Heidbrink [...]
Per:
”I anledning av uttalandet i Promemorian, s. 117 ö, ”om ansvar för en mellanhand” finner
Föreningen anledning erinra om att frågan om medverkansansvar för olaga
upphovsrättsintrång inte syns ha fått ett klart svar vare sig i lag eller rättspraxis och att
detsamma torde gälla fall av t.ex. varumärkesintrång. En generell regel om undantag från
medverkansansvar för berörda fall kan enligt föreningen inte sägas finnas.”
Det verkar som att SFIR i sin remiss angående ehandelsdirektivet tycker att frågan är åtminstone någorlunda juridiskt kontroversiell. Men föreningen tar ställning. Borde inte till och med ”kriminella anarkister” få ha rätt att dömas av någon som inte kan uppfattas redan ha tagit ställning?
Personligen tycker jag att det vore lysande om lagar som gällde överallt annars även gällde på nätet.
Återigen du kan som domare ta ställning för skärpning och förtydliganden av lagar och fortsätta dömma i mål som gäller enskilda ärendendylika ting. Han har då att utgå från befintlig lag.
Är du dissad från att döma ett jämställdhets mål om du är medlem i ett kvinnoförbund.
Som jag tolkar den här remissen så anser SFIR att frågan är otydlig i lag, så därför finns det inget hinder att tolka det som att mellanhänder har ansvar, det vill säga de förespråkar en striktare tolkning av något som inte regleras utförligt i lag. Dessutom – remissen gällde ju hela e-handelsdirektivet som sådant, men det *enda* de verkar ha haft synpunkter på är att försäkra sig om att det skall ligga ett tungt ansvar på mellanhänder.
Det ser jag som ett tydligt ställningstagande i en för målet alldeles central fråga. I ett fall som han visste skulle skapa rättspraxis, inte bara i Sverige. Så Jävla Klantigt.
Jag ser inget problem med att en domare vill ha tydligare lagstiftning, det tror jag inte någon gör. Fattar inte varför du drar in det helt plötsligt utan anledning.
Jheidbrink:
Själva grundfrågan är mycket mer komplicerad än så. Grunden, i mina ögon, till att domaren överhuvud taget inte reflekterade över att ens nämna sitt eventuella jäv, i synnerhet inte sedan frågan dök upp i fallet med den nämnde man som avgick. (Parentetiskt anser jag att politiskt tillsatta domare, låt vara nämnde män är en styggelse. Jag anser även i princip att lekmannadomare ska avskaffas helt.)
Jag ser denna situation som en funktion av den svenska rättskulturen. För att göra karriär som svensk jurist, få inflytande måste du ha suttit på Justitiedepartementet, skrivit utredningar, lagförslag, varit sakkunnig mm.
Detta leder som ni kan förstå till att svenska högre jurister och domare är extremt konforma mot makten, den som tillsätter dem.
Vidare är den svenska juridiska filosofin kallad rättsrealism, vi har diskuterat den tidigare och ni förstår säkert att jag har ett mycket svårt förhållande till den, en ren antipati.
Rättsrealismen med dess chefsideolog Axel Hägerström, värdenihilismen innebär att svenska jurister ska tolka lagen efter lagstiftarens intentioner. Om lagen skulle strida mot grundläggande mänskliga rättigheter eller få orimliga konsekvenser för individen är det inget juristen ska bry sig om, om inte det uttryckligen är skrivit i lagen eller förarbetena.
Det innebär att svenska jurister har både en rätt och skyldighet att utföra vilka order som helst, svenska soldater kan vägra att följa order tex att tortera och mörda civila i krig. Det kan inte en svensk jurist göra, om lagstiftaren bestämmer att en lag fattas och det innebär att domaren ska utdöma tortyr och eller att en individ ska dömas till döden för sin religiösa eller etniska tillhörighet är det inte upp till den svenske juristen att göra en bedömning om detta.
Jag hade själv en vulgär uppfattning angående rättsrealismen, den beror på att jag sett vulgär tillämpning som tillkomit under Lundstedt och Carl Lidbom. Den senare har skadat svensk juridik svårt, rent ut sagt gjort den svenska juridiken genom ideologiserad. Carl Lidbom införde de i mina ögon fruktansvärda generalklausulerna och skatteflyktslagen, dvs att du kan i efterhand underkänna avtal och sedan döma någon till fängelse
retroaktivt.
Rättsrealismen har lett till en typ av hybris hos svenska jurister, eftersom de tror sig tränade i att var värderingsfria så innebär det att de alltid anser sig vara objektiva och opåverkade av sina egna värderingar eller värderingar i de föreningar de är medlem i. Domaren i Pirate Bay målet visar på denna hybris, han insåg inte eller borde insett att han i akt och mening var kunde ha varit jävig, han presumerade att han i alla lägen skulle varit objektiv.
Rättsrealismen i dess högtstående form fungerar sannolikt men eftersom både politiker och praktiker använder sig av vulgär formen Lundstedt och Lidbom samt deras motståndare så är nog i mina ögon rättsrealismen överspelad. Att professorer och filosofer kan försvara denna i den akademiska diskursen håller jag med om men vi lever i verkligheten och dess konsekvenser. När praktiker som denne domare går så uppenbarligen fel så är det ju uppenbart att rättsrealismens tid är över.
@Per: Detta mål _är_ annorlunda. Bland annat därför att det på goda grunder kan anses vara politiskt motiverat. Vi har alltså att göra med en brottslighet liknande den som anarkisterna bakom Google ägnar sig åt. TBP handlingar har definierats som brottsliga av vissa penningstarka intresseorganisationer med omfattande lobbyverksamhet. Dessvärre visar det etablerade samhället upp en viss konsensus i synen på denna typ av brott. En partiskhet, som nu även på ett tydligt sätt involverar domaren i målet. Detta är för många djupt upprörande eftersom det för tankarna till korruption. Dessutom leder det till misstanken att svensk domstol verkställer en politisk agenda – vilket är desto mer upprörande efter att det visat sig att vissa branscher kan specialbeställa lagar av våra politiker.
Anais. Vi är faktiskt ganska många som underkänner dessa poliska motiv punkt. I syne på brott, brott som företeelse, skall rättsamhället uppvisa konsensus. Detta i motsats till vad gäller skuldfrågan i det enskilda fallet.
Jorma remissen handlar självklart om lagarnas utforming inte dera stolkning. I denna efterlyses förtydliganden och uppstramningar. Sådan remissvar skriver domare hela tiden.
Per: Vi är ganska många som anser motsatsen. Faktiskt.
Jäpp jag vet. Då ni dessutom är tämligen omöjliga att övertyga om annat än att detta är stora hjältar och allt är en gigantisk konspiration av en likaledes gigantisk lobby kvittar det väl strängt taget om Norström skulle avsagt sig.
Wo-how, här blev det debatt. Bara kort om det som jag tycker är mest lockande.
Alex: Värdenihilsm… Jag fattar uppriktigt sagt inte varför värdenihilism i den bemärkelsen att man påstår att inget, absolut inget, moraliskt värde kan göra anspråk på att vara någonting annat än en av tid och rum präglad kulturell övertygelse skall vara så hemsk. Tvärtom anser jag att det inte finns någon annan intellektuellt hållbar position. Att börjar svamla om mänskliga rättigheter som om de hade någon som helst av lagstiftning oberoende existens är att ersätta bibeln, koranen eller någon annan religiös helig text med FN-deklarationen. Det är i liknande mån intellektuellt fattigt som religiös tro är.
Där vi kanske kan mötas är att svenska jurister traditionellt tagit denna ganska fundamentala insikt ett steg för långt och också avsvurit sig ansvaret för att hålla ihop de av lagstiftaren själv satta reglerna. Det finns inget i kunskapsfilosofin à la Hägerström, utan endast mycket i hans intellektuellt ganska torftige apostel Lundstedts förkunnelser som skulle säga att jurister inte får kontrollera det politiken gör. Lagars förenlighet med grundlag är en juridisk, inte någon politisk fråga. En kunskapsteoretiskt fullkomligt oantastlig insikt har fått tjänstgöra som trojansk häst för en etatistisk inställnings nedvärderande av juridiken. Detta är dock knappast Hägerströms fel, och jag fattar verkligen inte din och andras upprördhet över att den svenska rättsrealismen fastslår det oundvikliga: det finns inga juridiska värden som står över tid, rum eller lagstiftningen.
Att sedan i synnerhet 1970-talets vänster vulgariserat rättsrealismen är en annan femma och vidkommer egentligen inte debatten. Du bör nog diskutera den filosofiska hållningen istället för att ge dig på den filosofiska hållningens företrädare. Du skjuter förbi målet och ditt inlägg blir – tyvärr, eftersom du verkar ha starka åsikter – ganska irrelevant.
Per: Den svenska domarkarriären är en skandal, men det förändrar egentligen inte bedömningen i Pirate Bay-målet. Jag anser inte att en domare som ropat efter strängare straff för våldtäkt är opartisk vad gäller påföljdsutmätningen i ett våldtäktsmål.
Att ha skrivit en SOU är delvis en annan femma och beror på utredningens innehåll. I den mån klara rättspolitiska värderingar förekommer där som påverkar bedömningen av en part i ett mål, anser jag inte att domaren kan vara opartisk. Vid mera tekniskt betonade frågor kan det hela komma i en annan dager, men principiellt anser jag att den som skrivit utredningen bakom en lag skall avhålla sig från att avdöma mål som gäller just den lagen.
Detta innebär också att jag inte tycker att domare egentligen skall skriva SOU:n. Över huvud taget tycker jag att domare inte skall få vara mycket annat än just domare. Den exakta gränsen är dock mycket svår att dra: hur ser det ut med en lärobok som en tidigare professor, numera justitieråd har skrivit – skall den kunna utgöra grund för jäv? Jag tvivlar.
I Pirate Bay-målet gäller dock frågan ganska många infekterade moment där det juridiska svaret inte är givet. Att samma person som tidigare ropat efter att de jävlar som fildelar skall sättas dit skall få vara domare i ett sådant mål, är en ”särskild omständighet [...], som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.” (4 kap. 13 § 10 p. rättegångsbalken). Det rör sig inte om domarens opartiskhet i djupare bemärkelse, utan om förtroendet för hans opartiskhet, vilket faktiskt är en annan femma.
Domaren i Pirate Bay-målet, tillika styrelsemedlem i SFIR, är enligt min mening jävig.
Per: Jag är för övrigt benägen att hålla med dig i din sista kommentar. Jag är ingen fildelare själv, jag tycker inte att fildelning är någon form av mänsklig rättighet, jag tycker att personerna bakom Pirate Bay är driftiga entreprenörer som försökt tjäna stålar, inte några frihetshjältar, och jag kan bli bestört över de hyllningar dessa personer får från olika håll. Icke desto mindre: Norström var jävig och rättegången bör tas om.
Jag påpekar att jag själv aldrig fildelat och alltså aldrig utnyttjat TBPs tjänst. (Dessutom; detta att ”tjäna stålar” är inte ens belagt, även om åklagarsidan verkligen försökte.) Fildelning är en ostoppbar teknik som just nu tillsammans med Nätet som fenomen förändrar samhället i snabb takt. Det är lika meningslöst att vara ”för” eller ”emot” fildelning, som det är att vara för eller emot vädret. Man förhåller sig till det. Helst använder man den nya tekniken till sin egen fördel. Framför allt anpassar man sig till den, eftersom alla tidigare försök i historien att hålla emot den tekniska utveckligen har varit fruktlösa – och i efterhand löjeväckande.
Så här skriver Jan Rosén i texten ”Copyright control in Sweden and Internet uses – file sharers” heaven or not?” som hänvisas till på ett centralt ställe i domskälen:
Probably, there is no-one else in cyber space offering a more comprehensive ‘repertoire’ than the Pirate Bay does, and this without any acceptance from those who own the rights in the materials offered. Hence, it is probably fair to actually call them pirates – they do themselves! – and to conclude that up to now such pirates are having the time of their lives in Sweden as little has been done to bring them to court or to legalise their business.
Mer info här.
För att förtydliga: är det verkligen lämpligt att i domskälen referera till en artikel som gör antaganden i skuldfrågan i just det fall som är uppe för prövning (”legalise their business”)?
Anaïs: Jag vill bara ge dig fullt stöd i det du skrev i förra kommentaren. Insikten att Internet ändrat tidigare rådande förutsättningar saknas tyvärr på väldigt många håll. Jag tillhör definitivt inte ”fildelningsgenerationen” men inser ändå att det som händer med internet inte låter sig stoppas. Att moralisera över de miljontals personer som fildelar är helt meningslöst.
De som inte vill förstå det kan fortsätta moralisera så länge de vill, men de personer de vill påverka har slutat lyssna.
Övriga kan ha glädje av att läsa här:
http://5knop.wordpress.com/2009/04/12/fildelning-gar-inte-att-stoppa/
http://5knop.wordpress.com/2009/04/24/fildelning-utan-torrentsiter/
href=”http://5knop.wordpress.com/2009/04/19/bestulna-upphovsrattshavare-fattar-inte-buiseness/
Tor; det är givetvis motbjudande. Lika motbjudande är att denne Rosén faktiskt framhållits som oberoende expert – en person som omfattar kompromisslösa, närmast extremistiska, åsikter i upphovsrättsfrågan.
Tor, haha ja *jäv*lar.
Inte undra på att det inte hade någon betydelse att åklagaren gjorde ett sådant platt intryck i rätten, skuldfrågan var ju redan avgjord! Av Jan Rosén, ordförande i diskussionsklubben SFU! Visserligen även professor i civilrätt, och antagligen ett rätt tungt namn att luta sig mot i ett domskäl – men vem kommer att bry sig om det?
Får väl erkänna att jag inte är tillräckligt bevandrad i juridik för att veta om det är normalt förfarande att hänvisa till en text där de tilltalade direkt pekas ut som skyldiga till det brott de åtalas för, men jag får bara intrycket av att det medför en känsla av att hela rättegången var onödig eftersom skuldfrågan redan var avgjord.
Det intressanta i sammanhanget är ju varför SFU ändrade beskrivningen om sig själva på sin hemsida precis under TPB-rättegången, om nu Norström bedömt att det var så oförargligt att han inte ens behövde informera om sitt medlemsskap? Någon annan har uppenbarligen tyst bedömt annorlunda.
Det är också lite intressant att du från början valde att inte ta upp styrelseuppdraget i SFIR och dess remissvar. Precis så råkade även DN tappa bort just denna information ur nyhetsmeddelandet som från början kom från SR P3. Undrar varför det är just detta som upprepade gånger tappats bort..?
Jonas: Bara för att försvara mig mot dina antydda konspirationsteorier – mitt bloggande är till stor del en funktion av tidningsrapporteringen, och klantar tidningarna till det, blir mitt bloggande därefter. Hela debatten tog enligt min mening i början en felaktig inriktning i det att diskussionen gällde SFU, som – oavsett huruvida internettexten ändrats – faktiskt är en förhållandevis oförarglig diskussionsklubb. Det viktiga är SFIR, vilket jag märkte först när Harald länkade till föreningens remissvar.
Traditionell press är inte det mest tillförlitliga eller uttömmande mediet just nu – framför allt inte i kontroversiella frågor – helt enkelt därför att bloggosfären är full av specialintresserade kalenderbitare som gräver som terriers, och vanliga tidningar varken har resurser eller intresse av den verksamheten.
Traditionell media ägnar sig mest åt att bekräfta och reproducera etablissemangets uppfattningar, med DNs maktmegafon till ledarsida som det värsta skräckexemplet.
Anaïs: ”Etablissemang” – nu börjar det verkligen bli revolutionsromantik och konspirationsteori. Jag tycker själv inte att DN:s kommentarer och analyser är så där jättedjuplodande, men att välja formuleringen att tidningarna mest ägnar sig åt ”att bekräfta och reproducera etablissemangets uppfattningar” är att göra en meningsskiljaktighet till en fråga om de små personers uppror mot de stora. Det är just den här typen av frihetsromantik i samband med fildelning som jag tycker så illa om.
Jag ger dig helt rätt i att fildelningen är här för att stanna och att upphovsrättsindustrin valt fel väg att hantera detta affärsmässigt (nämligen inte alls). Därifrån till att göra det hela till någon form av nutida klasskamp är det dock en lång väg, och jag är inte beredd att gå ens någon meter på den, för att då tar romantiken och ideologin över de förnuftiga argumenten.
Sedan är den här bloggen just ett forum som är tänkt att förtydliga, motsäga eller hålla med tidningarna. Det är inte tänkt som huvudsakligen ytterligare en röst där bloggare talar med bloggare. Den typen av internsamtal har jag på jobbet, det behöver jag inte här också. Däremot är jag glad över varje ”terrier” som hör av sig och ställer min analys till rätta, som ger mig ytterligare argument eller som kommer med belysande funderingar. Mitt huvudsakliga mål är dock att tala om just den rapportering som finns i tidningarna, vilket oundvikligen kommer att leda till att jag påverkas av tidningarnas emellanåt/ganska ofta bristande analys.
I det här fallet tog det mig en stund att upptäcka vilken form av förening SFIR är: jag utgick i min enfald ifrån att det var någon slags industripersoners motsvarighet till SFU. Det är SFIR uppenbarligen inte – jag har lärt mig något.
Egentligen struntar jag i fildelning, och betraktar detta tjat som en fluga i soppan som stör viktigare diskussioner om vilket samhälle vi vill ha. Men! – Förmodligen har jag helt enkelt svårt att förlåta DN för den smutskasning man ägnat sig åt på ledarplats. Man föregår t ex domen i TBP-målet när man den 2009-02-22 skriver: ”Förutom att de åtalade tjänat miljonbelopp på sin verksamhet har det uppdagats att de här männen har ett minst sagt ljusskyggt förflutet med inslag av alltifrån stölder och droger till skattebrott och högerextremism.” – Detta anser jag gränsa till förtal, eftersom det förra aldrig belagts, och det senare är ren guilt-by-associationteknik av värsta slag.
Domen prisar man, den 2009-04-18, i en ledare full med formuleringar som ”snylta”, ”kriminella utmarker” och ”ett tjuvsamhälle” – som alltså skulle vara resultatet av TPBs aktiviteter.
Man konstaterar: ”Det därför glädjande att männen bakom världens största fildelningssajt nu har avslöjats som de simpla brottslingar de är.” Samt ”Avskräckning är nödvändig” osv osv.
Man menar även att ”det nog få som delar piraternas teknikdeterminism och anarkistiska samhällssyn.”
Jag anser att DN här skriver helt ideologiskt motiverade ledare, som inte står min eventuella revolutionsromantik efter i känslosamhet.
Jag förde denna diskussion om min vulgär uppfattning om värdenihilsimen och rättspositivismen på Niclas Bergrens blog. Han skrev i ett inlägg att jag borde läsa hans artikel RÄTTSPOSITIVISM OCH ÄGANDERÄTT. Han uttrycker det jag har hävdat mycket bättre än jag:
Få skolbildningar i Sverige är så omtalade – och förtalade –som Uppsalaskolan…. En av de mest centrala idéerna är rättspositivismen, som enligt vissa försvarare av äganderätt i hög grad har bidragit till en försvagad äganderätt och, mer allmänt, ett svagt rättighetsskydd, en beskuren marknadsekonomi, höga skatter och en stor, maktfullkomlig och interventionistisk stat. Det anses ha skett genom att denna idé direkt har influerat politikerna själva, genom att lagstiftningen har centraliserats och politiserats och därigenom ändrat karaktär och genom att den har skapat en rättskultur med jurister som är servila inför makten. Hayek …. gick så långt att han menade att rättspositivismen är oförenlig med och underminerar den klassiska liberalismen.
I sin slutkommentar tycker jag han ger mig rätt:
Vissa hävdar att rättspositivismen, en central idé i Uppsalaskolan, både är oförenlig med ett försvar av traditionella rättigheter såsom äganderätten samt kausal orsak till en allmän samhällsutveckling mot ett svagt rättighetsskydd, en försvagning av marknadsekonomin, höga skatter och en expansion
av staten. Den viktigaste slutsatsen i föreliggande analys är att det första påståendet tveklöst är felaktigt och att det andra påståendet kan ha visst fog för sig men att det måste problematiseras.
Bergren skriver att man inte bör skjuta pianot, verktyget, rättspositivismen utan skjuta pianisten Lundstedt, Unden, Geijer och Lidbom som kapat rättspositivismen för att införa sin ideologi, socialismen. Undens undfallenhet gentemot de socialistiska Ryssland under baltutlämningen och hans famösa uttalande mitt under skenrättegångar i Moskva på 30 talet att det var absurt att inte anse Ryssland som en rättstat säger allt. Lidbom skapade de vedervärdiga generalklauslerna och skatteflykts lagen, dvs att en domare i efterhand kan underkänna ett mellan två privata parter träffat avtal. Inte nog med det, en handling som när den ingicks var fri från straff kan retroaktivt komma att anses som skatteflykt, underkänner rättshandlingen kan du dömas retroaktivt till fängelse. Här havererade den svenska rättsstaten för mig.
För mig är det inte en fråga om att skjuta pianisten eller pianot. Jag vill inte längre höra den melodi som spelas. Även om som Niclas säger att vulgär versionen av rättspositivismen såsom den uppfattas av mig och Lundstedt, Unden Geijer och Lidbom kan ändras genom sakupplysning så är jag mycket tveksam. Jag utbildades under åren 1981-1986 och jag kan garantera att det inte fanns en enda bland mina kurskamrater som hade en susning om vad Uppsala skolan innebar, den sanna rättspositivismen. Vi utbildades till att bli den nidbild som finns av rättspositivistiska jurister, blint lydande soldater. Peczenik skriver Härmed slog grundlagsstiftarna uttryckligen fast att domstolarna endast är ett verkställighetsorgan (prop. 1973:90 s. 156). Det ligger nära till hands att en svensk domstol borde inrikta sig på att lojalt verkställa lagen i ljuset av de bakomliggande politiska värderingarna, inte att våga sig på egna moralbedömningar. Jag känner inte till något fall, trots att de som försvarar rättspositivismen hävdar att det bara är att avgå, där en domare har avgått pga av att han känt moraliska dubier, de är och har varit lydiga soldater som följer alla order. Denna Pirate Bay dom är ett typexempel.
När det gäller min syn på naturrätten hittade jag denna fotnot i Berggrens artikel på sidan 185 om HLA Hart talar om ”the minimun content of natural law”. Med det avser han att lagar krävs för att samhällen bortom mycket liten storlek ska kunna fungera stabilt och kunna fortleva, och dessutom krävs att dessa lagar måste innefatta vissa grundläggande förbud (mot mord, angrepp, vandalism, bedrägeri etc.).
Min ståndpunkt är att jag lägger till äganderätten som en del av ”minimun content of natural law”, jag anser att dessa kommer mer ut ett evolutionsperspektiv, än som någon form av objektiv naturrätt.
Allvarligt talat så beklagar jag att jag använde ett ord, ”etablissemang”, som uppenbarligen hade en sådan stark, negativ värdeladding. Inte desto mindre talar man ofta om att vi befinner oss i en ”digital revolution” (oups!) – som mindre handlar om romantik än om en teknisk utveckling som just nu driver fram en snabb social förändring. The Pirate Bay står på intet sätt i centrum för detta, men fallet har ändå tjänat till att belysa motsättningarna mellan två paradigm – något som alltså går utöver ”en meningsskiljaktighet” – eftersom det framtvingat ställningstaganden från inflytelserika grupper i samhället; t ex från våra politiker, som specialskrivit en lag till försvar för en stark industri, vilket i sin tur har bäring på vårt polis- och rättsväsende. Och för att återkomma till DNs ledarsida, så har mycket som publicerats där i denna fråga passat bättre på satirsajten Badlands Hyena än i en oberoende liberal morgontidning.
Att välkomna och uppskatta denna sociala förändring, och att se att andra grupper definitivt inte gör det, gör mig varken till företrädare för ett anarkistiskt tjuvsamhälle eller till en konspiratorisk revolutionsromantiker.
Anaïs: Ditt sista inlägg är just av den kvaliteten jag efterlyser, och formulerat på det sättet (den digitala revolustionen är ju just, som du säger, ingen social, utan en teknisk revolution) håller jag i stort sett med dig. Mitt problem som jurist ligger i att det är en sak att kräva att lagstiftningen skall ändras – vilket är ett politiskt krav – och en annan att kritisera en domare för att ha tillämpat tillämplig lagstiftning: det senare går inte att undvika när man är jurist (alldeles oavsett det som Alex skriver).
Det kan hända – och är troligt – att domaren i Pirate Bay-målet varit jävig och då skall rättegången tas om. Om emellertid nästa (ojäviga) domare kommer fram till samma slutsats som den första domaren kan man kritisera lagstiftningen på politiska grunder, men det är fel att skjuta på budbäraren/domaren.
Alex: Jag har förståelse för att din juristgeneration endast fått sig en vulgariserad version av rättspositivismen till livs. Jag tycker fortfarande att det är fel att bränna pianot bara för att du inte vill höra någon viss melodi längre. Pianots stora styrka – och det egentliga syftet med dess existens – är att det kan spela i stort sett vilken melodi som helst.
Detta skulle man nu kunna angripa och anklaga pianot för att kunna utnyttjas i vilket politiskt syfte som helst. Det skulle dock vara som att vilja skrota alla verktygs- och kirurgknivar för att de kan användas till misshandel eller mord.
Min poäng med rättspositivismen är att den egentligen vilar på en ganska fundamental insikt om människans vara. Det spelar ingen roll vilka regler du skriver, vill människor göra något annat, gör de det. I Rwanda och i Nazityskland var mord förbjudna, ändå slaktades en stor mängd personer. Det är inte bara det socialistiskt påverkade Sverige, utan även länder som Tyskland och Storbritannien som i Strassbourg fällts för kränkningar av äganderätten. Reglerna – eller naturrätt, om du nu vill kalla det så – är irrelevanta givet ett visst impetus att handla på ett bestämt sätt. Naturrätten må ju se fin ut på pappret, men bryr sig inte de med makt om den, är den irrelevant. Det har alltid varit naturrättens öde: moralfilosofiskt måhända intressant, realpolitiskt ett skämt.
Äganderätten skulle jag inte lägga in Harts ”minimum content”, bland annat för att det är omöjligt att definiera äganderätten allmänt. Enligt min mening utgör Europadomstolens rättspraxis en föga övertygande kasuistik, ingenting principiellt. Även om du definiera äganderätten som det oinskränkta herraväldet över en viss sak, måste du göra förbehåll för illegitima användningar av äganderätten (exempelvis skytte på duvor i tätbebyggda områden). Så snart du gör det, är du dock tillbaka vid frågan vad som utgör en illegitim användning, och då är du tillbaka vid samma meningsskiljaktigheter som vi har idag.
Att avseende politiska frågor ersätta den politiska processen med domarmakt är farligt. Jag har själv fått se detta hända i Tyskland, där numera politikerna överlåter frågor om tyska soldaters liv och död till författningsdomstolen. Det är inte domstolens sak att avgöra sådana frågor. Naturrätt driver oss in i ett samhälle där föga representativa domare får en otillbörlig makt.
Däremot håller jag som sagt helt med om att en juridisk kontroll av att politiker håller sig till sina egna spelregler behövs. En författningsdomstol är inte utesluten bara för att man är rättspositivist: tvärtom, en författningsdomstol är med exempelvis ett kelsianskt synsätt närmast en nödvändighet.
Vad menas med att en författningsdomstol i Tyskland tar beslut om ”tyska soldaters liv och död”? Vill du utveckla det?
Antar att det är någon sorts rättspositivism som gjort att CIA agerat som de gjort/gör under Busch och kanske även idag? Flygande fångtransporter både hit och dit i världen, i vår närhet bl.a. Bromma och förmodligen också Arlanda. Säkerligen juridiskt helt korrekt handlat?
Men hörru maskinisten. Om det nu var så att TPB-domaren i tingsrätten efter rättegången och dom visat sig vara sympatisör och kanske t.o.m. Guldpirat dock utan att vara med i Piratpartiet? Och sympatisör med Nätverket Svart Måndag? Klart som korvspad att journalister och skvallrande bloggvärld uppmärksammat ett sådant förhållande. Men DÅ kanske han var jävig? Lite grand i alla fall?
jhiedbrink:
Niclas Bergren uttrycker i RÄTTSPOSITIVISM OCH
ÄGANDERÄTT, han tycker dock att påståendet måste problematiseras
[Uppsala skolan och rättspositivismen]kausal orsak till en allmän samhällsutveckling mot ett svagt rättighetsskydd, en försvagning av marknadsekonomin, höga skatter och en expansion av staten.
Jag håller helt med om att en kniv är en kniv, bara ett verktyg. Men om kniven bara har använts till att mörda, förstöra så kan det vara bra att lägga undan kniven och använda ett annat verktyg, måhända inte lika bra eller funktionellt. Men om verktyget har blivit för intimt förknippat med dådet så är det nog så att verktyget måste förbjudas användas.
Du verkar ju ändå hålla med mig om att det finns någon form av naturrätt, åtminstone ”the minimun content of natural law”, det är ju samma resonemang som Nozick tillämpar i Anarchy, State and Utopia om att det kan finnas en minimalistisk stat, ”limited to the narrow functions of protection against force, theft, fraud, enforcement of contracts, and so on”.
Nozick argumenterar mycket kraftfullt för ”state of nature”, att äganderätt är en form av naturtillstånd, jag tycker hans argumentation är mycket övertygande. Jag har mycket svårt för Rawls resonemang. Anarchy, State and Utopia var ju en direkt replik på Rawls A Theory of Justice.
Anaïs: Av någon konstig anledning var det först en fråga för författningsdomstolen huruvida tyska soldater över huvud taget fick tjänstgöra utomlands i uppdrag som kan innebära att det skjuts skarpt. Sedan var det fråga om huruvida tyska flygplan fick delta i NATO:s operationer mot Serbien. Idag är det en författningsrättslig fråga (eller påstås vara en sådan) huruvida tyska soldater får delta i stidsuppdrag i Afghanistan.
Jag vill därmed inte säga att dessa frågor är okomplicerade. I samtliga fall var det dock en mycket långtgående tolkning att få in detta under den tyska grundlagens förbud mot anfallskrig (undantaget möjligen operationerna mot Serbien). I slutändan är detta enligt min bestämda mening en politisk fråga, ingenting annat, som inte skall avgöras av jurister, eftersom det gäller tyska soldaters liv.
För att kasta ytterligare en bomb i getingboet är jag för övrigt också av den åsikten att frågan om aborters tillåtlighet inte är en fråga för domstolar, utan för valda politiska församlingar, och det trots att jag håller med om att aborter bör vara tillåtna. Aborträtten är dock ingen fråga för någon Högsta domstol, inte ens den amerikanska.
Konstitutionsdomstol: Jag förstår inte riktigt vad du vill komma till.
Alex: Det enda ”naturrättsliga” krav som jag anser ligger i människans biologiska varelse som flockdjur är möjligen rätten till liv. Allt annat är förhandlingsbart. Rawls förutsätter enligt min mening det han vill bevisa, och alla andra försök att få in äganderätten under de krav som ovillkorligen måste ställas för att ett samhälle skall fungera anser jag vara rätt så mycket mindre än övertygande. Dessa försök utgör enligt min mening endast ett försök att legitimera den bestående ordningen ex post facto. Bara för att förtydliga: jag är själv en vän av den bestående ordningen, men det ligger ingenting naturligt i den, utan den kan förändras med politiska medel. Desto viktigare är det att argumentera för den bestående ordningens överlägsenhet över alla andra alternativa modeller, istället för att hänvisa till att det skulle finnas någon form av naturlig ”rätt” som skulle leda till det nuvarande samhällsskicket.
Pianot eller kniven har för övrigt tjänstgjort på ett ypperligt sätt: hela (eller åtminstone stora delar av) 1800-talets industriella utveckling försiggick under det rättspositivistiska paradigmet, och vi tär fortfarande av det enorma filosofiska och vetenskapliga arv som detta sekel lämnat bakom sig. Pianot bör bevaras, även fast kanske pianisten bör bytas ut (vilket dock enligt min mening redan skett).
Äh, det ska du inte vara så ledsen för. Jag är inte jurist och uttrycker mig antagligen luddigt ur den aspekten. Men jag försöker i första hand diskutera att jäv i fallet TPB-domaren faktiskt rent teoretiskt skulle kunna gå åt två håll.
Han sympatiserar lite lagom förtäckt med de som vill förstärka upphovsrätten på demokratins bekostnad. Eller också sympatiserar han lite lagom förtäckt med de som inte vill förstärka upphovsrätten på demokratins bekostnad.
Antagligen hade tongångarna i debatten efter framgrävandet av hans bakgrund varit annorlunda om domaren hade visat sig ha förtäckta piratsympatier? Eller vad tror du?
Konstitutionsdomstol: Jo, förvisso, men här gäller det enligt min mening att differentiera. Jag tror ju numera också att domaren varit jävig, men det som stör mig är att varken media eller bloggosfären varit särskilt bra på att skilja mellan olika typer av föreningar. SFU tar medvetet inte ställning i rättspolitiska frågor (det innebär dock inte att inte dess medlemmar tar ställning och ger uttryck för detta på föreningens möten – föreningen som sådan har dock ingen position, vilket är viktigt här) och är faktiskt en förhållandevis harmlös diskussionsklubb som inte kan jämföras med Pirate Bay.
I .SE var domaren tvistlösare. Man använde sig alltså av hans juridiska kompetens för att lösa tvister. Knappast något som kan grunda en jävsinvändning.
SFIR ser annorlunda ut. Föreningen har tagit ställning i rättspolitiska frågor och domaren är således styrelseledamot i en förening som aktivt tar ställning för en stärkt upphovsrätt (huruvida detta är demokratiskt eller ej, kan vi lämna därhän – jag undrar dock i mitt stilla sinne vad fildelningen kan tänkas ha att göra med ett sätt att fatta politiska beslut). Det gör honom jävig, och det är helt jämförbart med att han hade varit medlem i Piratpartiet, även om han inte hade skrivit under alla aspekter av partiets program.
Det är viktigt att även i en sådan här skandal behålla sinnet för proportionerna, att inte härleda konspirationsteorier från ett namn (SFU) och förstå att det för en av upphovsrätt intresserad jurist i Sverige är helt omöjligt att undvika vara på någon affärsmiddag eller -lunch med Jan Rosén eller Monique Wadsten.
jheidbrink:
I mina ögon blir detta mycket svårt. Varför drar du gränsen vid HLA Harts ”the minimun content of natural law”, den är ju identiskt med Nozicks resonemang i Anarchy, State and Utopia om att det kan finnas en minimalistisk stat, ”limited to the narrow functions of protection against force, theft, fraud” men Nozick lägger till ”enforcement of contracts” dvs kontraktsrättsligt skydd (skydd för dina förvärvade egendom). Så varför stannar du vid HLA Harts definition men underkänner Nozicks? För övrigt är väl skydd mot bedrägeri just ett skydd för kontraktsrätten, äganderätten?.
HLA Harts definition av ”the minimun content of natural law” enligt Berggren:
lagar krävs för att samhällen bortom mycket liten storlek ska kunna fungera stabilt och kunna fortleva, och dessutom krävs att dessa lagar måste innefatta vissa grundläggande förbud (mot mord, angrepp, vandalism, bedrägeri etc.)
jheidbrink:
Jag kan gå med på att behålla rättspositivismen men det förutsätter att ett antal skyddsmekanismer tillätts, att Sverige blir mer konstitutionellt, rättssystem än som idag mer likande ett byråkratiskt, österländsk despotisk system enbart baserat på lagstiftarens vilja, den enkla politiska majoriteten.
1. Att Sverige gör som Finland och inkorporerar direkt Europakonventionen i svensk lag och ger den status av grundlag
2. En långtgående lagprövningsrätt, inte bara i det akutella fallet utan redan innan lagen trätt i kraft
3. Att uppenbarhets rekvisitet tas bort så att det räcker med att en lag “strider mot” grundlagen, inte som idag att det att den ”uppenbart strider” mot grundlagen
4. Att tillsättningen av domare helt förändras så att domares oberoende inte blir en chimär. Att oberoendet blir en skyldighet för domare att följa, domaren tvingad att tolka grundlagen, konstitutionen inte lagstiftarens vilja.
5. En kraftig förstärkning av äganderätten bl.a. att alla generalklausuler samt ett förbud mot retroaktiv lagstiftning införs, att skatteflyktslagen avskaffas.
Hade vi haft detta hade sannolikt domaren i Pirate Bay målet insett problematiken kring sitt eventuella jäv.
Alex: Du ställer rättsfilosofiskt intressanta frågor som jag är alltför frestad att svara på, men jag tror inte att vi den här gången kommer att rädda den orättvist förtalade rättspositivismens heder heller. Jag har för övrigt inte anslutit mig till Hart, utan endast uttalat mig om den enda måhända av naturrätten omfattade regeln, som jag dock faktiskt inte tror på heller: rätten till liv är förhandlingsbar i olika kulturer (inklusive vår egen, eftersom även embryon faktiskt lever – säger jag som förespråkar fri aborträtt) och livet har ett ekonomiskt pris (fråga en flygplanstillverkare om hon hellre önskar en olycka med ett av sina plan och en massa döda afrikaner eller en massa döda US-amerikaner). Life sucks – buy a protection suit.
Däremot en motfråga avseende dina – i och för sig enligt min mening tänkvärda, men icke desto mindre politiskt (ej juridiskt) laddade – förslag. Du tror väl inte på allvar att en förstärkning av äganderätten skulle ha fått domaren i Pirate Bay-målet att anse sig själv vara jävig? Det är ju ett icke-argument om jag någonsin sett ett. Vad i hela friden har en kelsianskt inspirerad normhierarki med en domares jäv genom medlemskap i en upphovsrättsförening att göra? Jag har svårt att ta argumentet på allvar.
Slutligen uppmärksammar jag de materiella regler med vilka du vill moderera rättspositivismen har föga att göra med en filosofiska metodläran som rättspositivismen är. Rättspositivismen kan användas i vilken rättsordning som helst och rättsreglernas innehåll påverkar inte metodläran. Dina förslag har därför ingen som helst bäring på rättspositivismen som metodologisk övertygelse.
jheidbrink
Helt rätt, det har inget att göra med domarens jäv, rättspositivismen eller de av mig föreslagna förstärkningen av äganderätten som sådan.
Vad jag menade var dock att om om rättspositivismen ska vara kvar som grund ideologi, system så måste dess historiska missbruk, av användare de flesta användare, stoppas. Att återföra till ett neutralt tillstånd.
Jag menade att om de av mig föreskrivna skyddsmekanismerna införts hade domaren varit tvungen att självmant fundera över sitt jäv, inte som idag bara anta att denne per definition är ojävig.
Men om du inte ens anser att Harts minimalistiska naturrätt gäller? Vad har du för utgångspunkt? Allt är endast en social konstruktion?
Jag anser att den av Hart och av Nozick utvecklade synsättet är en förklarings modell, utvecklingsprocess, av arv och miljö, en evolutionshistoria. Du kallar det ett försvar för status quo, vilket jag menar är helt fel. Se bl.a. Michael Shermers bok The Mind of the Market: The Case for Capitalism from an Evolutionary Perspective se mer nedan.
Att människan kan komma att ändra sin syn på olika frågor såsom värdet av olika former av liv är för mig oproblematiskt men jag anser att som Hart och Nozick du måste utgå från ett grundtillstånd, ett ”vara”.
The Mind of the Market: The Case for Capitalism from an Evolutionary Perspective
[...] intresserade av juridiken bakom just denna situation och möjligt jäv kan läsa Jakob Heidbrinks välskrivna postning i [...]
Alex: Det är väldigt lätt att inom det här ämnet skifta mellan böra och vara på ett sätt som man inte lägger märke till själv. Av människans biologiska natur som flockdjur kan tänkas följa viss grundläggande regler för samspelet i flocken, vilket skulle leda till Harts ”minimum content”. Problemet är dock att vi bara kan ha hypoteser om vilka regler det skulle vara. Ett sätt att försöka vederlägga hypoteserna (slutligen bevisa kan man ju ändå aldrig något), kan vara att titta på historiska samhällen som fungerat under, för att höfta till med en fullkomligt godtycklig siffra, 100 år.
Det som visar sig då är att samhällen har fungerat under lång tid där ingen ovillkorlig rätt till liv för alla mänskliga varelser fanns (att döda en slav i romarriket var förstörande av egendom), där skatter kunde vara av närmast konfiskatorisk karaktär (Japan under dess senfeodala era på 1800-talet), där någon rättvis rättegång i modern bemärkelse inte fanns (den europeiska medeltiden), där äganderätten inte utsträcktes till mark (nutida indian- och nomadkulturer) och där religionsfrihet inte finns (Saudi Arabien).
Slutsatsen måste då vara att det inte finns något naturgivet i de mänskliga rättigheterna, utan att dessa framför allt är en förklaring av vad vi anser vara ett gott samhälle. Vad vi anser vara ett gott samhälle är i sin tur en funktion av vår historiska erfarenhet (det är ingen slump att FN-förklaringen kom till strax efter andra världskriget) och är dessutom alltid en fråga om vad som BÖR vara, inte vad som ÄR. Allt böra är dock i slutändan politiskt i den bemärkelsen att vi kan ha olika uppfattningar om hur ett gott samhälle bör se ut: det innebär att vi måste hantera våra olika föreställningar i den politiska processen.
Om vi lägger över våra idéer om hur ett gott samhälle ser ut till den juridiska sfären, använder vi statens tvångsmonopol till att genomdriva våra föreställningar om hur samhället bör se ut med tvångsmedel. Det är med andra ord repressivt och omfattas inte av det som vi själva samtidigt säger omfattas av vår dröm om ett gott samhälle, nämligen rätten att ha andra drömmar om ett gott samhälle. Det riskerar att bli åsiktsdiktatur.
Måhända kan man argumentera att åtminstone de som anses utgör del av ett samhälle (vilket slavar exempelvis inte gör) måste ha rätten till liv, eftersom allt annat i sig skulle negera etiketten ”samhälle”. Då är dock den centrala och i slutändan politiska frågan vem som skall anses tillhöra samhället, och rätten till liv har återigen blivit föremål för diskussion istället för att vara naturrätt.
Slutligen ett tillrättaläggande: en domare skall alltid granska sig själv huruvida hon kan tänkas vara jävig. Det följer redan av gällande lagstiftning, och den fadäs som nu hänt kan du inte lägga vid rättspositivismens fötter.
Jag lägger inte domarens hybris vid rättspositivismens fötter, utan menar att denna hybris är en kombination av den svenska traditionen och den svenska varianten av domar utnämningar. rättspositivismen är en del av det som fostrat svenska domare, tron att en domare kan vara totalt värderingsfri, dvs alltid är objektiv och strikt neutral. Det finns ett kausalt samband mellan rättspositivismen och svenska domares undfallenhet mot makten men knappast till deras hybris.
Precis som när det gäller Big Bang kommer vi aldrig att veta vad som är hönan och ägget, vad kom allra först, vad som är spontana och spontant utvecklade samhällsformer och lagar och vad som är rena social konstruktioner. Ett vet vi dock att inga samhällsformer är rena sociala konstruktioner, människan styrs till 50-75 % av sian gener, av evolutionen. Jag delar Hayek’s syn på den liberala demokratins utveckling samt marknadsekonomin, det är spontant utvecklade system. Se From The Sensory Order to the Liberal Order Hayek’s Non-rationalist Liberalism
I denna artikel av Steven Horowitz ges en vidräkning med neoklassisk och keynesiansk ekonomisk skola samt rättspositivismen i allmänhet och Richard Posner i synnerhet.
Alex: Människans konkreta vara må till 25 till 50 procent vara bestämt av våra gener (detta antyder inget tvivel, jag håller helt med dig), men kvantifieringen ger ingen indikation på exakt vilka delar detta skulle röra sig om. Som sagt, de historiska exemplen tycks negera varje förslag på vad som utgör ”människans sanna natur”. Hayeks arbete inom den teoretiska psykologin torde för övrigt sedan länge vara överspelat och kan knappast anses utgöra vetenskapligt hållbara kriterier för hur ett ”naturligt” samhälle ser ut.
Jag delar din politiska uppfattning i vissa delar, det är inte där mitt problem ligger. Mitt problem ligger i att du inte tycks ha mod nog att acceptera att din hållning är politisk och alltså diskutabel, utan du försöker att få ”vetenskapligt” stöd som onödiggör det för dig att argumentera för dina politiska åskådningar. I mina ögon är detta ett lika hopplöst företag som att ”bevisa” guds existens: man tror på politiska axiom i närmast samma utsträckning som man tror på en högre varelse, och i slutändan är det frågan om huruvida vi kan samla tillräckligt med stöd för vår version av vad som utgör ett gott samhälle som avgör huruvida just vår version förverkligas. Behöver man anföra gud eller naturrätt eller någon liknande metafysisk entitet, tycker jag att man antyder att man inte är säker på att ens vision om det goda samhället ens är tilltalande.
Det finns många goda argument för en författningsdomstol, många starka argument emot skatteflyktslagen, argument (om än inte nödvändigtvis starka sådana) för att ge Europakonventionen direkt status som grundlag i Sverige – man behöver inte åberopa någon förment juridisk regel för att kunna argumentera övertygande för sin sak, vilket innebär att man gör bäst i att låta bli att anföra ovidkommande juridiska argument.
Jag måste hålla med om att det är oerhört problematiskt att använda naturvetenskapliga resonemang (som evolution och genetik) i samband med ekonomi, politik och sociologi.
Människan har säker en sann natur, det är bara det att den är oerhört svår att särskilja från det kulturella bruset. Vi borde dock kunna enas om att människan är ett samhällsbyggande flockdjur – men ur den egenskapen har många varianter uppstått.
”Naturligt samhälle” är kanske t o m en självmotsägelse, eftersom varje samhälle starkt modellerar den mycket plastiska mänskliga naturen. Varat uppstår ur interaktion. All interaktion formar och förändrar. Ett urtillstånd är omöjligt att rekonstruera.
När det gäller Hayek och dennes syn på hur individer beter sig så vet jag inte om jag håller med dig, för mig resonerar Hayek mycket snarlikt hur behaviorister resonerar, de talar inte lika mycket om kognitioner men betonar precis som Hayek vikten av att studera vad individen gör, inte vad denne tänker eller känner.
Jag ska läsa på mer kring behavioristerna och Skinner, innan jag kan uttala mig mer. Jag ska låta en behaviorist läsa den ovanstående artikeln av Horowitz.
Det är en väsentlig skillnad på att försöka bevisa guds existens och att försöka hitta förklaringar till samhällsfenomen. Att bevisa om gud finns är ren metafysik, per definition omöjligt att bevisa. Naturrätten anser jag definitivt inte so metafysisk, dock som jag sa mycket svår att finna ut eftersom vi inte kan återskapa den mänskliga evolutionen och dess intrikata samverkan mellan arv och miljö. Men jag tror att när neuro- och evolutions psykologin tar ordentlig fart kommer vi att kunna studera dessa frågor, dvs vad som är ursprungligt.
Jag inte beredd att ansluta mig till Samuel P. Huntingtons tes om The Clash of Civilizations, att de skulle var skillnad på muslimsk kulttur, västerländsk kultur samt asiatisk kultur, att dessa samhällssystem har utvecklats helt annorlunda och därför är helt oförenliga, måste komma i konflikt alternativt helt och hållet hållas separata, i princip frivillig etnisk resning. Jag menar att det är fel, människan är ett.
När det gäller att göra Europa konventionen till grundlag förstår jag inte varför det inte finns starka skäl? Finland valde det alternativet och om jag kommer ihåg rätt så är väl finländsk rätt baserad på svensk rätt, är inte de rättspositivister också?
Nej, jag behöver inte åberopa någon naturrätt eller gud för att anse att västerländsk lagstiftning baserad på Rule of Law och separation mellan kyrka och stat är mer högstående än islamisk lag, Sharia. Men när du diskuterar med andra som har metafysiska grundinställningar kan du inte använda värdenihilistiska, rättspositivistiska argument, de har inget fäste överhuvudtaget. Det blir då bara en fråga om tycke och smak samt den som skriker högst.
Jag har inte läst Hayek och känner därför inte till hans syn på individen. Däremot är jag övertygad om att all forskning som sammanblandar naturvetenskap och samhällsfenomen för att komma åt ”det ursprungliga” kommer att vara dränkta i ideologi.
Människan är givetvis ett i biologisk mening, men inte i kulturell. Vad menas med att det inte skulle vara någon skillnad på samhällssystem, men att vårt samtidigt är högre stående? Jag är ingen anhängare av sharialag: det är helt och hållet argumentationen jag undrar över.
Hayek och den österrikiska skolan anser precis som du att samhällsvetenskap inte är vetenskap. De kritiserade kraftigt den sk. vetenskapliga socialismen.
Anais
När det gäller sociala system så är dessa inte endast en social konstruktion, utan en följd av en evolutionell utveckling.
Ja, jag anser att det västerländska samhället har kommit till en högre utvecklingsnivå. Jag anser inte att de som har flest röster, mest vapen eller skriker högst har rätt.
Om jag får ställa en motfråga. Delar du Samuel Huntingtons tes om att alla civilisationer är lika, och att de därför inte bör sammanblandas, vi bör tillämpa etnisk rensning. Låt oss ta ett verkligt exempel, hur hanterar du de invandrare i Sverige som inte accepterar västerländska värdenormer Rule of Law samt separation av kyrka och stat, vill leva efter religiösa lagar. Ska de få ett parallellt lagsystem eller ska de tvingas att följa de värderingar, lagar och regler som gäller majoritetssamhället?
Alex: Om sociala system är ett resultat av människans biologiska evolution, hur kan de då se så olika ut?
Jag har inte heller läst Huntington. Förespråkar han etnisk rensning eller är det din tolkning?
De bör följa våra lagar, inte nödvändigtvis våra värderingar.
Fö är majoritetsamhället full av folk som inte har accepterat åtskillnaden mellan kyrka och stat. Jag vet inte heller vad du lägger i ”västerländska värdenormer” – svensk socialdemokrati eller amerikansk religiös konservatism?
I det svenska och amerikanska samhället är det en minoritet som inte accepterat åtskillnaden mellan kyrka och stat. I USA är ca 25 % av befolkningen bokstavstrogna kristna.
Västerländska normer har inget att göra med dina politiska eller religiösa åsikter att göra, de har att göra med synen på Rule of Law, negativa friheter och den liberala demokratin.
Huntington ansåg att eftersom vi nu efter kommunismens fall, 1989, så skulle istället en kulturkrig, Clash of Civilizations, uppstå. Han menade att det var bäst att isolera och stöta ut de främmande kulturdelarna, värna om majoriterskulturen, han var inte för etnisk resning i fysisk mening.
Du svarade inte på min fråga men av ditt svar förstår jag att du delar Huntingtons tes att eftersom kulturer utvecklats olika bör de leva separat och inte försöka påverka varandra i en eller annan riktning.
Att det finns olika kulturer har med miljön att göra inte med genetiken, människans grundläggande genetiska koder är detsamma. All utveckling är en blandning av arv och miljö, det är inte som du verkar påstå en ren social konstruktion unik för varje kultur.
Alex: Med all respekt, men du sammanblandar olika vetenskapliga, kulturella och sociala rön på ett sätt att det hela blir en soppa. Till att börja med är naturrätt visst metafysik, det är till och med naturrättarna med på. Det är därför Peszenik talar om allmängiltiga värden i kulturarvet – han vill till varje pris undvika den metafysiska naturrätten. Eftersom naturrätten är metafysik, handlar det just om att naturrättare skriker högt när man konfronterar dem med det irrationella i deras argumentation, precis som religiösa människor gör. Naturrätten är en tro precis som tron på bibeln, koranen eller någon annan helig bok.
Vad sedan gäller dina av naturvetenskapen härledda argument, kan jag bara ansluta mig till Anaïs (som för övrigt är naturvetare, så du borde vara lite försiktigare i att läxa upp henne om naturvetenskapliga rön) att det inte går att särskilja människans biologiska väsen från de kulturella aspekterna. Som sagt, kvanifieringen betyder inte att vi vet vilka aspekter av människan som är biologiska och vilka som är kulturella. Vi kan dock med ganska stor sannolikhet anta att alla de aspekter där människor eller samhällen historiskt haft olika uppfattningar är kulturella, och då finns ingen naturrätt över huvud taget – bevisligen.
Du motsäger också dig själv när du i ena stunden åberopar naturvetenskapen till stöd för din tes och i nästa andetag säger att västerländska samhället skulle vara mer utvecklade än andra. Om evolutionsteorin lär oss något, så är det att någon hierarki inte kan finnas, då alla organismer är anpassade till sin miljö. Människan är bra på en miljö där kognition belönas, men i djuphavet är vi hopplöst underlägsna organismerna som utvecklats där. Det går inte att tala i hierarkier om man nu vill anföra naturvetenskap som stöd för sin politiska uppfattning.
Huntington visar sig enligt min mening har fullkomligt rätt i det han sade: vi ser en clash of civilisations, där islamistiska och nationalasiatiska föreställningar om hur ett gott samhälle är organiserad i allt högre takt krockar med västerländska föreställningar. Det ”fina” i kråksången är dock att ingen av oss kan bevisa att vi har rätt i våra föreställningar, då de alla i slutändan är metafysiska. Det innebär att vi har två alternativ: antingen använder vi vår makt till att föreskriva inte bara i våra egna samhällen, utan också i andra länder, vad som är rätt och fel – vi använder naturrätten. Detta är metafysiskt säkerligen legitimt, men kan angripas när samma personer samtidigt säger sig vara emot alla former av kolonialism.
Det andra alternativet är att acceptera att olika samhällen gör på olika sätt, och att det system som passar oss här hemma inte nödvändigtvis passar andra. Därmed inte sagt att vi inte skall hjälpa de som vi uppfattar som våra meningsfränder, men vi måste enligt min mening acceptera att striden om hur ett samhälle bör vara organiserat är en politisk strid, inte någon strid som vi kan avgöra med rättens hjälp.
Med andra ord: så länge du inte lyckas att på ett naturvetenskapligt övertygande sätt visa vilka fenomen det är som för ett samhälle följer av det som du kallar för människans natur, är det lönlöst att argumentera med någon form av naturrätt. Du har ett legitimt politiskt ärende, och vinner du stöd för det bland samhällsmedborgarna, är din vision av ett gott samhälle lika giltigt som alla andra visioner. Du bör dock inte blanda rätten in i det som är en politisk diskurs.
Alex; du är med säkerhet en person med kloka och anständiga värderingar, men din argumentation är ett korthus.
Jag är inte med på att det är diskussionernas innehåll som får avgöra jävsfrågan, utan det måste väl rimligtvis vara frågan huruvida föreningen som sådan givit uttryck för ett visst ställningstagande?
SFU har tagit ställning för upphovsrättens bevarande. Dom är även en underavdelning till någon europeisk upphovsrättslobby, ANAI tror jag den hette. Kolla på:
http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/04/sfu—extremisternas-diskussionsklubb.html
Ingvar: Det blogginlägg som du länkar till utmärker sig inte precis genom att väga olika synpunkter mot varandra, utan har bestämt sig för att alla som mera regelbundet sysslar med upphovsrätt är misstänkta. Jag tycker inte att det tillför något.
Sedan har jag också svårt att se hur ett bejakande av upphovsrättens principiella existens skall leda till att man är jävig i ett mål som gäller upphovsrättsintrång. Det är som att säga att en åsikt som innebär att man skall vara försiktig med att döma folk för brott gör en jävig i brottmål, eller tvärtom att den som anser att fler beteenden bör vara brottsliga är jävig. En politisk åsikt som inte rör annat än ett principiellt ställningstagande avseende en mycket principiell fråga (här: upphovsrättens existens) kan väl inte vara jävsgrundande?
Däremot är det jävsgrundande enligt min mening att vara styrelseledamot i en förening som anser att den nu existerande upphovsrätten bör värnas med ett starkare straffrättsligt skydd. Det är dock ett långt steg längre än vad SFU har gått.
Slutligen blir jag faktiskt rätt trött på att alla föreningar i vilka Jan Rosén råkar vara medlem av vissa automatiskt anses vara extremistföreningar. Denna principiella inställning innebär att ingen förening över huvud taget där någon som har en åsikt som av andra uppfattas som extrem skulle kunna få existera. Det osar konspirationsteori och ”guilt by association”.
Just eftersom upphovsrättens mera extrema förespråkare för närvarande löper amok, finns all anledning för de som ifrågasätter upphovsrätten som sådan eller åtminstone dess nuvarande utformning (jag tillhör den senare gruppen, vilket då antagligen också får mig att bli extremist) att hålla huvudet kallt och vara sakliga i sin kritik. Jag uppfattar inte kritiken i den blogg du länkar till som saklig.
> Jag uppfattar inte kritiken i den blogg du länkar till som saklig.
Ok. Det är din uppfattning. Själv anser jag den saklig. Lurister ska inte vara med i föreningar öht. Dom ska stå helt fria från påtryckningar. Annars kan man sluta gödsla pengar på juristutbildningen.
Ingvar: Är du inte något extrem i din position? Ska en jurist inte få vara medlem i en fotbollsklubb eftersom sådana klubbar kan tänkas bli part i idrottsrättsliga tvister? Skall en jurist inte få vara partimedlem i något parti och alltså förlora en medborgerlig rättighet på grund av sitt yrke? Jag vill inte tro att du verkligen menar det.
Om man begränsar det du säger till att gälla föreningar där vissa rättsliga frågor diskuteras, säger du med andra ord att domaren helst inte skall ha någon aning om det rättsområde som kan tänkas komma upp till bedömning. Det är kanske en legitim åsikt, men då måste vi sluta gnälla på att jurister inte känner till ”verkligheten”.
Oscar Swartz är en briljant opinionsbildare med starka övertygelser. Som sådan har han givetvis en agenda, och det får man vara medveten om, även om man – som jag – sympatiserar med den.
Anaïs: Det får man gärna göra, och i viss utsträckning håller jag med honom i hans huvudsakliga budskap att upphovsrätten som den ser ut idag inte verkligen är hållbar. Icke desto mindre är det för min smak lite för hårdragna tolkningar och lite för mycket ”guilt by association” i just det inlägg som Ingvar länkat till.
Anais och Jheidbrink
Jag har varit otydlig. Min personliga hypotes är att det finns grundläggande samhällsbildningar inbyggda i de mänskliga generna. Jag skrev också att eftersom det inte idag går att utröna urtillståndet med hur långt vetenskapen har kommit, det kanske aldrig kommer att gå, så vet vi inte vad som idag och vad som är miljö, kultur. Det jag skrev var att miljön påverkar mellan 25-50 % (dessa är ytterligheter, det är närmare 25 % än 50 %).
En sak vet vi att, som radikalfeminister eller för den delen flertalet marxister, anta att det endast är kultur, miljö, 100 % är vetenskapligt fel.
Det är alltid fel att tillämpa strikt naturvetenskapliga teoribildning på sociala studier, men vissa av dessa går mot vetenskaplighet såsom neuropsykologi och Skinners behaviorism. Juridik däremot är nog den minst vetenskapliga av samtliga sociala studieområden. Men som Anais att påstå att alla sociala studie områden styrs av underliggande ideologi är i mina ögon helt fel.
För att återgå till min egen hypotes som jag även har som min personliga åsikt att det västerländska samhället, den liberala demokratin är en mer och högre utvecklad form av samhällssystem med maktdelning och Rule of Law än österländska despotier.
Jag är med på att det är en politisk strid, i sin förlängning leder det till att du måste ta den danska ståndpunkten, stark assimilering. Du kan inte som Sverige och många länder inom EU idka kulturrelativism och tolerans mot de intoleranta, som hatar din kultur. Jag delar Huntingtons analys men inte hans vision.
Jag lämnar nu denna diskussion som i princip handlar om värdenihilism, kulturrelativism. Min åsikt är att värdenihilism och kulturrelativism är filosofiskt hållbara ståndpunkter men leder till en praktik som blir allt annat än hållbar. Naturrätten är filosofisk ohållbar men leder till en hållbar praktik.
OBS! Detta är mina åsikter.
Alex: En avslutande synpunkt från min sida också. Den konkreta utformningen av alla samhällen är til syvende og sidst kulturell, eftersom det per definitionem är den delen av det mänskliga varat som varierar över grupper och individer. Jag vill anta att det är det som Anaïs menade, och det är i vart fall det som jag menar. Därmed ansluter jag mig inte till de som anser att allt är 100-procentig kultur. Variationen måste dock – om nu människan har en natur, vilket jag anser att hon har – förklaras på kulturella grunder, såvida man inte vill påstå att olika grupper av människor är biologisk-naturvetenskapligt olika, vilket du inte förefaller vilja göra.
Det innebär att ingen variation mellan olika samhällen är naturgiven, vilket i sin tur innebär att det saknas uppenbara kriterier för vilket samhälle som är bättre eller sämre. Detta är kulturrelativism, men av denna följer inte att man ställer sig likgiltig inför vilket samhälle som vi har. Jag är själv del av den västerländska kulturen och har all rätt att anse att min kultur är jättebra och fantastisk och att den skall få bestämma över vad som är tillåtet och vad som inte är det. Det jag dock inte kan göra är att påstå att jag i någon som helst bemärkelse skulle ha objektivt rätt: jag råkar bara (ännu så länge) ha majoriteten av de som lever inom den politiska organism som heter Sverige på min sida.
Det innebär att jag försvarar min version av det goda samhället mot andras versioner av det goda samhället, och så länge jag och mina meningsfränder har makten, kan det också tänkas att vi använder maktmedel för att förtrycka andra föreställningar om det goda samhället. Som sådant har jag inga principiella problem med detta, helt enkelt eftersom jag inte ser någon annan lösning. Andra visioner av det goda samhället gör samma sak.
Det jag dock inte kan göra är att i samma andetag som jag säger detta påstå att vi i Väst skulle vara helt öppna och liberala för olika livsprojekt. Det är vi inte, och det har vi aldrig varit. Vi måste alltså sluta låtsas som om vi ställde oss likgiltigt inför andras val och att vår kraftiga reaktion mot exempelvis brott mot de mänskliga rättigheterna skulle föranledas av något annat än att vi tar oss friheten att liksom alla andra försöka föreskriva för omvärlden hur den skall leva.
Vi skall sluta hyckla, helt enkelt.
Om ”det finns objektiv grund för att kunna ifrågasätta den här aktuella domarens opartiskhet” så är han jävig OM Svea hovrätt/HD så beslutar. I annat fall är den här aktuella domaren ej jävig.
(M. a. o. synes vissa leva i villfarelsen att de deltar i någon form av demokratisk process: de svenska domstolarna är härvidlag inte annorlunda än exempelvis Hitlers o Stalins domstolar, ifall någon nu undrade över den saken.)
Akademiska debatter i all ära men de ändrar inte vad Svea hovrätt/HD beslutar.
Bo: Med förlov sagt – talat som en äkta svensk som inte har någon som helst kulturell eller historisk erfarenhet av en totalitär stat. Din kommentar om de svenska domstolarna är totalt okvalificerad och dessutom (faktiskt) ganska dum.
Vad gäller beslutet, är det en rättspositivistisk fiktion som vi sedan länge lämnat bakom oss att det som Högsta instansen säger alltid är rätt. Det vittnar om en etatistisk underkastelse under staten som går stick i stäv med din okvalificerade kommentar om de svenska domstolarnas kvalitet.
Däremot går ett beslut i Högsta domstolen inte att ändra på ordinarie väg (och detsamma gäller hovrättens beslut om det inte skulle överklagas eller överklagandet inte få prövningstillstånd). I den meningen är det slutligt, men det innebär inte att domaren bara är jävig om Högsta domstolen eller i förekommande fall hovrätten så säger.
Heidbrink: Din kommentar är totalt okvalificerad och dessutom (faktiskt) ganska dum bl.a. därför att det du påstår saknar allt som kan liknas vid rättskraft.
Ett mycket intressant inlägg och en minst lika intressant kommentarstråd. Har från en god vän,som är lärare fått följande fråga sedan vi båda haft animerade samtal om TPB-målet:
”Jo, under en diskussion med mina elever om TPB-domen kom frågan upp om hovrättens och HD’s (och även regeringsrättens) ledamöter är mer kunniga är ledamöter i tingsrätten. Tänkte att jag skulle fråga dig om du känner till detta; är det att generalisera att säga att hovrätten besitter större juridisk kunskap än tingsrätten??”
Han bloggar inte varför jag lovat återkomma sedan jag kollat om du eller någon annan vet.
Tack på förhand!
Farmor Gun: Som alltid med lätta och raka frågor blir svaret oerhört komplext och svårt. Det börjar med att mäta kunnighet: enligt min egen mening har kunnighet faktiskt en del med ålder att göra, helt enkelt för att man måste ha haft tid på sig att läsa en massa och fundera igenom det. Ju längre tiden går (och förutsatt att personen ifråga är intresserad av sitt jobb) blir en jurist kunnigare av det enkla skälet att hon hunnit ta till sig mera information. Då yrkesdomarna vanligen börjar i tingsrätten och sedan får jobba sig upp och då andra ledamöter i hovrätten och i Högsta domstolen utgörs av professorer eller av personer med lång tjänst inom regeringskansliet och den offentliga förvaltningen bakom sig, är dessa personer närmast per definitionem mera kunniga är jag min ungspoling.
Om frågan däremot blir huruvida personerna i hovrätterna och i Högsta domstolen är mera skickliga än andra, skulle mitt svar vara att det inte finns någon nödvändigt kausalkedja mellan skicklighet och framgång inom karriären. Skicklighet är ju över huvud taget svårt att definiera, men man kan nog inte utgå ifrån att den som lyckats i karriären och får kalla sig för doktor juris, justitieråd, professor eller något annat fint med nödvändighet också är skicklig. Kanske är man den enda som håller på med ett ämne och kommer långt på det. Kanske var man först på plan med ett ämne. Kanske är man socialt och retoriskt så skicklig att omvärlden inte förstår att man egentligen är en medelmåtta (eller till och med klåpare).
Min egen presumtion är alltid att den som lyckats bli ledamot åtminstone i Högsta domstolen måste anses vara mycket kvalificerad till dess motsatsen bevisas. (Jag tillämpar för övrigt inte samma presumtion på det akademiska området, utan uppmanar tvärtom mina studenter att inte låta sig imponeras av min historiska bedrift att ha skrivit en sammanhängande bok – mina historiska framgångar är ingen garanti för att jag inte skulle vara en galning idag.) Justitieråden är skickliga. Om de är mer eller mindre skickliga än andra…? Det tror jag inte med nödvändighet.
Det finns dock ytterligare en aspekt på det hela, och det är att mängden mål som skall avgöras minskar ju högre upp i domstolshierarkin man kommer. Tingsrätten har normalt hur mycket som helst att göra, har knappa resurser, mediokra eller dåliga bibliotek och har inte kraft att göra det bästa av jobben. I de allra flesta fall blir det enligt min mening ändå ett förnuftigt resultat i tingsrätten (och märk att jag uttalar mig allmänt, inte nödvändigtvis om Pirate Bay, om vilket jag inte har mycket uppfattning), men hovrätten har helt enkelt mera tid att göra grundliga juridiska bedömningar. Högsta domstolen har ännu mera tid. Samtliga domstolar har mindre tid än de egentligen behöver. I viss mening – och det är mitt budskap här – kan man dock säga att de högre instanserna rent resursmässigt har det så pass mycket bättre ställt än åtminstone de lägsta instanserna att domarna i de högre instanserna har större möjlighet att framstå som skickliga. Ens en mycket skicklig tingsrättsdomare har inte alltid möjligheten att i vardagsslitet också visa att hon är en utmärkt jurist.
Det var ett långt och tråkigt svar på en enkel fråga, men dels hoppas jag att mina juristkollegerna i domstolarna kan känna igen sig i beskrivningen, dels hoppas jag att du fått svar på din fråga.
Tack för att du tog dig tid – hälsar från läraren och eleverna att de uppskattar det.