ACTA offentligt? Don’t Hold Your Breath

Regeringen Obama har givit det amerikanske handelsministeriet i uppdrag att se över sekretesspolicyn vad gäller internationella avtal, skriver Dagens Nyheter. Den svenska riksdagen skall dessutom imorgon, torsdag, rösta om ett förslag som skulle innebära att regeringen ges i uppdrag att inom EU verka för att ACTA-förhandlingarna offentliggörs. Det låter ju som om de krav på insyn som kommit från flera håll tagit skruv.

Måhända, men håll inte andan än. Den amerikanska översynen beräknas vara klar om några månader, vilket förstås är en tillräckligt luddigt angiven tidpunkt för att man skall kunna forcera förhandlingarna om ACTA och fördröja beslutet om att förhandlingsunderlaget skall offentliggöras till den tidpunkt då avtalet är i hamn. Beroende på hur långt förhandlingarna har kommit nu (och det vet vi ju inte), kan detta utgöra en fullt rimlig taktik. När kritiken sedan kommer, ursäktar man sig med att den generella översynen som behövdes för att också kunna ta ställning till ACTA-frågan tyvärr tog längre tid än man trott.

Vad gäller riksdagens initiativ kan man säga att det inom EU – vilket också framgår av artikeln – finns ett krav på enhällighet i dessa frågor. Det räcker alltså med att en enda stat inte tycker att det låter bra med offentlighet för att regeringen skall ränna in i ett blindskär. Man kan också undra exakt vad som skall anses ligga i uttrycket ”verka för”. Räcker det med att på fikarasten under förhandlingar om något annat propsa Angela Merkel: ”Hörru, Angie, vad sägs om att göra ACTA offentligt? Nej? Nähä, då.” Eller krävs något mer? Hur mycket är något mer? Hur förhåller sig ”att verka för öppenhet” till alla de trängande och pressande frågor som inom EU för närvarande ställs om protektionism och stimulanspaket? Även om omröstningen imorgon skulle leda till att riksdagen enhälligt uppdrar åt regeringen att ”verka för” öppenhet i ACTA-förhandlingarna, är detta något som regeringen utan några större problem kommer att kunna ignorera eller åtminstone lågprioritera.

ACTA kommer med stor sannolikhet också i framtiden att förhandlas fram i hemlighet. Jag är rätt kluven i frågan om hemlighet, men jag har tidigare konstaterat att saker och ting nu gått så långt att hemlighetsmakeriet spär på paranoian hos mig och andra om vad ACTA innehåller. Det vore alltså bäst att offentliggöra.

Samtidigt vill jag ta avstånd ifrån Vänsterpartisten Erik Josefssons fortsatta tal om att ACTA inte skulle utgöra något handelsavtal. Det gör det visst det, och det faktum att de delar av ACTA som är kända innehåller straffrättsliga bestämmelser ändrar inte på det. (Jag förstår för övrigt inte varifrån Josefsson fått det där med att ACTA skulle innehålla civilrättsliga bestämmelser – det återspeglar inte det som jag vet om avtalet.) ACTA innehåller framför allt befogenheter för tullen som backas upp med straffbestämmelser avseende immaterialrättsintrång. Detta är en hyggligt vanlig blanding av bestämmelser i ett handelsavtal, och jag undrar vilken definition Josefsson har på ”handelsavtal” för att ACTA skall anses inte utgöra något sådant avtal.

Moderaten Karl Sigfrid kräver på Newsmill en förändring av den nuvarande upphovsrätten. Jag tror att det i princip är en omöjlighet att åstadkomma, eftersom upphovsrätten i sin nuvarande form är nedlagd i konventioner som har över hundra år på nacken och till vilka många stater än anslutna. Jag tror inte att Sverige har politisk och ekonomisk vikt nog att ensidigt säga upp dessa konventioner och köra ett eget upphovsrättsligt rejs. Vi är fångna i ett gammaldags system som vi inte ensidigt kan ändra, och frågan är nu hur vi gör det bästa av detta gamla system. ACTA ser inte ut att vara ett försök att utveckla flexibilitet inom det befintliga systemet, utan förefaller utgöra ett försök att förläna nuvarande system ännu mer rigiditet. Om detta är sant, bör ACTA-förhandlingarna inte leda till något bindande avtal (vilket kan förhindras genom att Sverige utnyttjar det veto som vi faktiskt har: kompetensen på avtalets område är nämligen delad mellan EU och medlemsstaterna).

Huruvida ACTA dock utgör en skärpning av systemet, en bekräftelse av systemet eller något helt annat, vet vi inte, eftersom innehållet i förhandlingarna inte är känt och inte heller inom den närmaste framtiden kommer att bli känt. Vi famlar i blindo med vår kritik.

Min gissning är att vi kommer att fortsätta göra det tills avtalet är i hamn, och det alldeles oavsett Obamaregeringens och den svenska riksdagens vackar initiativ.