Socialstyrelsen har förklarat att Uppsala universitet har rätt att stänga av den morddömde läkarstudenten från vidare studier, skriver Svenska dagbladet. Jag själv har här förklarat varför jag anser att vi i den här debatten – som en av mina kommentatorer uttryckte det – har på pöbelns vis plockat fram facklor och högafflar. (Kvalitetsbloggen har mycket vettigt att säga om ärendet också.) Vi håller på med ett rättövergrepp på en enskild här, helt enkelt.
Det som Socialstyrelsen nu gör vittnar dock om en maktfullkomlighet som är upprörande på många fler sätt än ”bara” på grund av att vi lämnar vanlig hederlig rättsstatlig anständighet bakom oss i ärendet. Socialstyrelsen begår ett myndighetsövergrepp: myndigheten har ingen rätt att lägga sig i Uppsala universitets eventuella avskiljande av studenten. Det är högskolans avskiljandenämnd och förvaltningsdomstolarna som har att avgöra ärendet. Det kan förekomma att de tar in Socialstyrelsen åsikt i frågan, men myndigheten har ingen som helst rätt att bedriva pr för sig själv genom att otillfrågad uttala sig om studierättsliga frågor. Det här är en skandal, rätt och slätt.
Socialstyrelsen har inget, absolut inget, som talar för dess agerande. Det är som sagt rättsstatligt oacceptabelt att skilja personen ifråga från sina studier. Jag ställer mig tveksam också till ett eventuellt yrkesförbud genom undanhållande av legitimation för studenten, skulle han klara sina studier. Ingen har hittills kunnat koncist formulera något moraliskt hänsysntagande som spelar in här, utan alla inblandade verkar mest reagera med pöbelns självgodhet. Någon reell och påtaglig risk för någon framtida patient till studenten har ingen kunnat peka på. Socialstyrelsen har inget med avskiljandeärendet att göra, utan spelar på massans lynchattityder.
Socialstyrelsen (känn bara på namnet förresten: en myndighet som styr det sociala – snacka om maktfullkomlighet redan i namnet) sänker sig på den lägsta tänkbara rättnivån i det här ärendet. De ansvariga för det här senaste uttalandet bör få sig en rejäl åthutning åtminstone och egentligen helst själva avskiljas från allt pr-arbete.
Svenska myndigheter brukar ha svårt för principiella ställningstaganden och för den formalism som rättsstatlighet nu en gång för alla för med sig. Socialstyrelsen har dock lyckats sätta ytterligare ett lågvattenmärke.
Det är det som är skandalen, inte det faktum att en brottsling som suttit av sitt straff får studera till läkare.
Jakob: jag sätter stort värde på din argumentation i denna fråga, särskilt eftersom väldigt, väldigt få vågar eller vill uttrycka din (och min) uppfattning offentligt.
Såg även att Socialstyrelsen redan sagt att de aldrig kommer att ge Hellekant möjlighet att arbeta som läkare. Jag skall idag kontakta socialstyrelsen för att ta del av deras rutiner vid vandelsprövning för att se vad som motiverar deras ställningstagande. Håller helt med dig om att detta är ett övergrepp. Jag får en kuslig känsla av att det är någon person eller organisation (typ läkarförbundet) som försöker påskynda Hellekants öde.
Niclas och Krassman: Tack för stödet – det blir ännu lättare att argumentera i denna fråga när man vet att man inte är ensam i sin övertygelse.
Nu är det för visso länge sedan men när jag gick i skolan så fick man lära sig att den som blev dömd till ett straff och suttit utav det inte fick svartmålas för det brott han hade begått.
Om jag skulle komma in på en akutmottagning så skulle jag ju inte fråga läkaren om han är straffad tidigare. Känns inte riktigt som att det skulle vara läge att be den behandlade läkaren om hans CV. Hur ska vi göra med de läkare som har skatteskulder, eller som har begått andra brott? Ta t.ex. en läkare som kommer hit från Pakistan eller något annat land. Vad vet vi om vad de har gjort där? Det viktiga måste ju vara om personen är kompetent. Någon gång måste man kunna ändra sitt liv. Denna studerande har tydligen ambitioner, läkare behövs vad jag vet så är det brist på dem, om han är duktig och pluggar mycket så borde samhället kunna stryka ett sträck över det som varit och inte straffa sina medborgare i tid och evighet.
Ska vi straffas i tid och evighet så kanske någon kan straffa Försäkringskassan för den skada de orsakat mängder med barnfamiljer som inte fått sina pengar i tid.
Kanske ska de inte få sköta handläggandet av ärenden rörande barnfamiljer längre.
Richard
Tack för att du går igenom frågan med lite argument. Jag är själv av uppfattningen att det egentligen inte finns någon grund att hindra en morddömd person som suttit av sitt straff från att arbeta som läkare. Hela poängen med ett rättssystem är ju att man ska kunna komma tillbaka till det civila livet och anpassa sig. Till detta krävs att man har möjlighet att försörja sig. Om studenten inte ska få legitimation måste man påvisa att det på något sätt föreligger samhällsfara som motiverar detta beslut.
Att inte tillåta en medborgare att studera vid våra universitet kommer inte på fråga. Alla har rätt till utbildning, och folk kan inte godtyckligt stängas av från en utbildning. Att en person tidigare är morddömd ska inte hindra från att delta i icke skyddsklassade utbildningar.
Abe: Jag håller med till punkt och pricka.
Jag kan principiellt hålla med om att socialstyrelsen inte proaktivt ska gå ut och säga vad som gäller. Vidare kan jag principiellt gå med på att en dömd person fortfarande har rätt att studera vad han vill.
Däremot skiljer jag mig nog från majoriteten här vad beträffar jobb som dömda har rätt att ha. Att en morddömd ska få jobba som läkare tycker jag är fel på samma sätt som en person som t.ex. blivit dömd för grova våldsbrott (kanske med i HA eller liknande) eller grov ekonomisk brottslighet inte ska få kunna jobba med polisverksamhet, känslig militär verksamhet osv. Det har inte att göra med att någon har sonat sitt straff, utan är en ren lämplighetsfråga som har med allmänhetens förtroende att göra. Hur tror ni det skulle kännas att få blodpumpen utbytt av Hellekant och samtidigt t.ex. vara just syndikalist.
Att han dessutom fejkade betygen gör ju att han från början dessutom kom in på felaktiga grunder så (oavsett socialstyrelsen) så ska han nog inte vara kvar på Uppsala universitet.
Per: Jag håller inte med dig.
Det är inte bara det faktum att Socialstyrelsen proaktivt går ut och tar ställning, det är också det faktum att Socialstyrelsen lägger sig i andra myndigheters uppgiftsområden som utgör skandalen. Socialstyrelsen har just ingenting att skaffa med frågan om avskiljande från studier. Att myndigheten sedan indikerar att legitimation kommer att vägras redan innan ärendet över huvud taget kommer upp till prövning, borde väl ha jävat ut hela myndigheten när väl ärendet kommer dit. Socialstyrelsen bör veta sin plats och inte bete sig som något slags myndighetsdiktator.
Jag förstår fortfarande inte vari lämplighetsövervägandet består. Allmänheten kan endast verkligen vara misstänksam mot personer som begått brott som med fog kastar tvivel över patientsäkerheten. Den som begått ett överlagt mord kommer knappast att spontanmörda eller att plötsligen misshandla en patient: i vart fall indikerar inte det tidigare brottet detta. Hans brott tycks mig inte ha med hans lämplighet som läkare att göra, medan brottslighet i princip har att göra med polis- eller domarverksamhet. Du kastar ihop olika frukter i samma korg och förklarar de alla utan vidare motivering till att vara äpplen.
Vad gäller hans förfalskning, bestod denna i att han efter avtjänat straff bytt namn och alltså inte längre vill uppträda under sitt tidigare och belastade namn. Det han gjorde var att han ändrade ett betyg från tiden före brottet i vilket hans tidigare namn förekom och satte dit sitt nya namn (se artikeln i Dagens Medicin här). Medan detta utan tvivel var korkat gjort och förmodligen också brottsligt, är det dock knappast ett intyg på att han åter är på ”brottets bana”. I den här diskussionen saknas all känsla för proportioner.
Jag kommer inte ifrån att jag upplever hela den här diskussionen som en sorts ”Volksgericht” där den ”sunda rättskänslan” som sitter i magen får styra, med Socialstyrelsen som gormande och skrikande ordförande. Det är smaklöst.
Kära vänner. Visst ska en människa ha rätt att ändra sig och förlåtas sina synder. Men det innebär inte att samtliga val och möjligheter fortfarande är möjliga. Alla har inte rätt att utbilda sig till vad som helst. Du blir inte utbildad till stridspilot om du är dömd för något som helst. Vad gäller frågan om man bryr sig om bakgrunden för läkare när man eventuellt kommer in akut är svaret sannolikt nej där och då. Men vid tillfällen då man har ett val, förmodligen ja. Att läkare är ett bristyrke ser jag som totalt irrelevant då efterfrågan på utbildningen är större än utbudet och ett nej till en sökande endast innebär att man utbildar en annan. Alltså påverkas aldrig antalet färdigutbildade läkare.
Vissa handlingar påverkar ens fortsatta valmöjligheter för resten av sitt liv, så är det bara. Lev med det!
Erik: Det är fortfarande ett ofullkomligt svar, eftersom frågan varför vi skall ligga vikt vid vad någon som råkar få veta något om sin läkares bakgrund tycker. Så länge det inte finns några rationellt hållbara grunder till varför en viss person (inte en kategori personer) skall anses vara olämplig att utöva sitt yrke, skall vi inte utfärda yrkesförbud. Det har i hela debatten inte framkommit ett enda icke-känslobetonat argument till varför just den här personen skall vara olämplig som läkare: utgör han någon fara för sina patienter? Är han fortfarande aktiv nynazist och kan misstänkas ge sämre vård till vissa kategorier av patienter? Så länge det inte finns rationella argument, är hela debatten inget annat än lynchjustis och ligger på en liknande låg rättslig nivå som den för vilken studenten en gång mördade.
Att stridspiloter inte får vara straffade, visste jag inte. Detta yrkesförbud skulle jag tycka var acceptabelt endast om det var så – och det vet jag faktiskt inte hur det förhåller sig – att ingen som någonsin gjort sig skyldig till ett våldsbrott får ha vapen i sin hand, inte i det privata och inte i det militära. Ett yrkesförbud som stridspilot för någon som fått böter (det är ett straff i juridisk mening) för skattefusk är dock löjligt.
Som sagt, kan man anföra rationella argument för att en viss person är olämplig, kan vi förnuftigt diskutera saken. Att döma ut hela grupper av personer på känslomässiga och grumliga grunder är dock ovärdigt en stat som påstår sig vara en rättsstat.
”Är han fortfarande aktiv nynazist?”
Ja, det är han. Både Afa och Säpo har fakta och bevis för detta men de skulle förmodligen inte lämna ut den till vem som helst av olika skäl, bl a säkerhetsskäl för de personer som han idag utgör ett hot mot.
Max: Intressant att du uppenbarligen har tillgång till både Afa:s och Säpo:s material – det torde vara en sällan förekommande kombination. Jag tror inte att du avsiktligen ljuger, men så länge jag inte fått se bevisen kommer jag att den rättsstatlige oskyldspresumtionen.
Vad gäller Afa kan man väl anmärka att den som är beredd att ta till våld för att få undan politiska motståndare ”från våra gator” torde vara precis lika lämplig eller olämplig som den nu ifrågavarande studenten att utöva läkaryrket. Afa har ingen som helst högre moralisk position än dess motståndare.
Efter samtal med Thomas Thegenfeldt som är tidigare chef för enheten för behörighet och patientsäkerhet på Socialstyrelsen är jag ännu mer kritisk. Rättssäkerheten är helt oacceptabel. http://krassman-inyourface.blogspot.com/2009/01/r-det-en-angivare-man-frsker-f-fram.html
Krassman: Inga kommentarer – jag blir lika skrämd som du av Socialstyrelsens erratiska rättstillämpning.
Att som Socialstyrelsen gör nu gör, reagera med totalt avståndstagande mot en unik person, känns skakigt och rättsosäkert. Därför välkomnar jag denna debatt.
Ska då inte Socialstyrelsen konsekvent följa upp alla läkare som döms för exempelvis sexuella trakasserier, misshandel och ofredande? Det finns sådana läkare som arbetar vidare.
Problemet kvarstår ju att detta inte är konsekvent. Vilka brott är oförenliga med läkaryrket? Och har en myndighet rätt att begränsa livsutrymmet för en dömd person i all evighet i en rättsstat?
Otydligt, inkonsekvent och fel. Så känns det.
Jag arbetar själv med att anställa nyutexaminerade läkare, och undrar om Socialstyrelsen härmed anser sig kunna kräva att jag måste be alla sökanden bifoga utdrag ur straffregistret. Eftersom detta inte är rutin idag, undrar jag vidare på vilket sätt Socialstyrelsen kommer att agera, om det visar sig att någon av alla de jag tidigare anställt är belastad i registret. Jag skulle också önska en lista på exakt vilka brott som generellt anses medföra att någon ej kan arbeta som läkare, samt bifogad argumentation. Likaså skulle det vara intressant att veta om jag själv kan bli utsatt för någon sorts sanktioner om jag trots allt medvetet skulle anställa någon som jag visste har avtjänat straff för något brott och tex själv berättat om detta vid anställningsintervjun. Någon som vet hur Socialstyrelsen tänker i dessa frågor?
[...] Jakob Heidbrink har tidigare diskuterat frågan kring Socialstyrelsens agerande gentemot Uppsala universitet här. [...]