Lite roligt, faktiskt – och med en seriös poäng

Sexindustrin i USA söker stöd från amerikanska kongressen, skriver CNN. Av artikeln att döma tar inte industrins företrädare detta på allvar heller, men de har faktiskt en poäng: om den amerikanska kongressen väljer att stödja någon viss industri såsom bilindustrin på ganska oklara grunder, bör alla andra industrier också stödjas. Det följer av den likabehandlingsprincip som utgör en grundpelare i vilket rättssäkerhetsbegrepp som helst.

Porrindustrin är inte som andra industrier, skulle man kunna invända: den sysslar med (i alla fall enligt vissa) förkastlig verksamhet och har inget existensberättigande. Jag är inte så säker att den argumentationen håller: porrindustrin är inte förbjuden, och de biverkningar i form av mänskligt lidande som den utan tvivel har är antagligen inte större än de biverkningar i form av klimatpåverkan och trafikdöda som bilindustrin har. Detta kan inte vara grunden för att göra skillnad mellan industri och industri.

Men bilindustrin anställer så många fler, och fler är indirekt beroende av den än av porrindustrin. Det må vara riktigt, fast jag måste erkänna att jag inte vet vem som producerar all den porr som finns på nätet och hur många som faktiskt tjänar sitt levebröd på att posera nakna eller på att ha sex framför kameran. Det skulle vara en intressant fråga i sig. Den principiella frågan är dock på vilka grunder vi skiljer mellan olika industrier: hur många måste vara påverkade av en industrigrens ekonomiska framgång för att det skall vara värt att investera skattemedel? Alldeles oavsett var vi drar gränsen, kommer denna att vara godtycklig: om vi drar gränsen vid en miljon personer, finns inget som talar för det istället för en gräns vid 900 ooo eller 1,1 miljoner personer.

Poängen är nog tvåfald här. Den ena aspekten är att vi har en tendens att ringakta och se ner på porrindustrin utan att vi verkligen kan ange goda moraliska eller samhällsekonomiska grunder för detta som inte skulle också avse andra industrigrenar. Vi är faktiskt inte så lite nyviktorianska i vårt förhållande till porrindustrin, och det är kanske värt att fundera på vilka principiella och rationella grunder vi är det. Jag tror att vi kommer att ha svårt att hosta upp med något bra svar på den frågan.

Den andra poängen är att vi faktiskt även i politiken bör vara principiella, inte pragmatiska. (Min kollega Mårten Schultz säger i sin avhandling att ”pragmatism” ofta är en dålig ursäkt för att inte vilja tänka till, och jag instämmer i detta uttalande.) Om vi räddar en industrigren, måste vi också rädda andra, såvida vi inte kan ange goda skäl för att särbehandla någon viss näring.

Särbehandlingen av finanssektorn är välmotiverad, eftersom alla andra näringsgrenar är direkt beroende av den. De som talar om finanssektorn som parasiter eller valpar måste faktiskt leva med klandret att inte ha särskilt bra koll på hur ekonomin fungerar. Någon särbehandling av bilindustrin är däremot inte motiverad: det produceras för många bilar i världen, och industrin måste på något sätt krympa i alla fall. Det finns dessutom inget som verkligen särskiljer bilindustrin från pappersindustrin eller för den delen porrindustrin. Får Volvo, måste Private och Hustler också få pengar.

Jag tillhör inte de som anser Larry Flynt vara någon frihetshjälte. Han har dock onekligen förmågan att träffsäkert lägga fingret på många av våra livslögner.