Centern och kristdemokraterna föreslår att elever (och jag förutsätter att ”elev” här betecknar skolelever, inte högskolestudenter) skall kunna överklaga sina betyg, skriver Svenska dagbladet. Skulle förslaget gå igenom, är det väl bara en tidsfråga huruvida även studenter får överklaga sina betyg. Som jurist i en lärarsituation är jag hur kluven som helst.
Först ett terminologiskt klarläggande, eftersom artikeln inte lyckas hålla reda på begreppen. Det finns en skillnad mellan omprövning och överklagande. Omprövning görs hos samma instans eller person som fattat det ursprungliga beslutet. I undervisningssammanhang betyder det alltså att man kan gå till den lärare som satte betyget och begära att denna skall granska sin betygssättning ännu en gång (med förhoppning om att läraren kommer fram till ett bättre resultat, förstås). Överklagande betyder att man vänder sig till någon annan som kan fatta ett nytt beslut i den ursprungliga lärarens ställe. Vid överklagande finns alltså en hierarki där den som tar emot överklagandet rankas högre än den ursprunliga betygssättaren.
I dagens läge kan man begära omprövning, men vägrar läraren att komma fram till ett annat beslut finns ingen annan instans man kan vända sig till; det finns alltså ingen rätt till överklagande. Eftersom betygsättning (såsom också sägs i artikeln) utgör myndighetsutövning, är det principiellt tänkbart att man skulle kunna begära resning i domstol, men då måste man ta sig över en mycket hög ribba. Resning är inget alternativ såvida det inte klart framgår att läraren velat sätta dig tentanden eller eleven.
Det som alltså nu diskuteras är överklagande, det vill säga att eleverna (och sedan i sinom tid säkerligen även studenterna) skall kunna vända sig till någon annan för att få ett nytt betygsbeslut. För detta talar klara rättssäkerhetsaspekter: i synnerhet när prov eller tentamina inte är anonyma, finns en uppenbar risk att betygssättaren låter sig påverkas av medvetna eller omedvetna fördomar eller uppfattningar. Sådant bör inte tillåtas: ett prov- eller tentamensresultat skall bedömas på sina egna meriter, och egenskaperna hos den som skrivit prov eller tentamen får inte påverka bedömningen.
Å andra sidan är min erfarenhet av åtminstone studenter inte i alla delar positiv: det finns en hel del av dem som inte kan acceptera att de inte gjort lika bra ifrån sig som de förväntat sig. Jag brukar motivera mina betygsbeslut rätt utförligt, och ändå finns studenter som inte ens tar till sig resonemanget, utan bara i största allmänhet känner sig ”orättvist” behandlade. (Detta innebär också att jag faktiskt inte ger mycket för elvers eller studenters syn på saken, fast jag tycker att de elever som Svenska dagbladet intervjuat resonerar mycket moget och klarsynt.) Det finns alltså en uppenbar risk att det går slentrian i det hela, att elever och studenter helt enkelt överklagar rutinmässigt i förhoppning om att få ett bättre betyg. Denna risk måste hanteras.
I slutändan anser jag nog trots allt att det skall ges en möjlighet till överklagande: rättssäkerhetsaspekten väger tyngst för mig. Detta ställningstagande leder till några ytterligare ställningstaganden.
För det första måste i så fall ett krav införas att lärare – liksom för övrigt alla andra som håller på med myndighetsutövning – måste motivera sitt beslut, skriftligen och utförligt. En sådan motivering är helt avgörande för att den högre instansen skall kunna fatta ett förnuftigt beslut. Det är bara rimligt att så sker.
För det andra måste det – för att betygsmotiveringen skall bli förståelig – alltid finnas någon form av svarsmall. Här finns ett problem, åtminstone för mig: jag ger ofta poäng också för svar som inte stämmer överens med min svarsmall när jag anser att resonemanget är bra, även fast det kanske har sina brister. Den möjligheten skulle alltså fråntas mig och jag skulle behöva vara mycket mera rigid i min korrektur. (För övrigt är våra tentamina i Jönköping på Affärsjuridiken anonyma, så att jag inte har någon möjlighet att medvetet eller omedvetet gynna någon enskild student.) Detta är knappast till mina studenters fördel, men måste kanske accepteras om man vill uppnå större rättssäkerhet: rättssäkerhet drar alltid en viss formalism med sig, och vi förlorar en del flexibilitet. Vi måste alltså vara säkra på att vi är beredda att offra flexibilitet i betygssättningen om vi vill införa en möjlighet att överklaga.
För det tredje måste de grunder på vilka man får överklaga noggrant beskrivas. Det får alltså inte ges någon allmän möjlighet att rutinmässigt överklaga betygsbeslut, utan det måste finnas en lista som anger på vilka grunder man har rätt att vara missnöjd med sitt betyg. Här måste ett absolut villkor vara att det rör sig om betygssättningens förenlighet med svarsmallen: det får inte bli så att man håller på med jämförande textanalys över flera tentamina eller prov, utan det enskilda provet måste bedömas i förhållande till svarsmallen.
Slutligen anser jag inte att rektor i den egna skolan eller högskolan är någon lämplig kandidat för att bedöma ett överklagande: rektorn sätter sig i en arbetssocialt dum sits om hon måste frångå en kollegas betygsättning. Överklaganden bör skickas till andra skolor och vara helt anonyma vad gäller både den ursprungligen betygsättande läraren, eleven eller studenten och den skola eller högskola som överklagandet kommer ifrån.
Man skulle kunna undgå hela problemet om man konsekvent lät andra lärare sätta betygen. Det skulle betyda att jag utformar tentan och svarsmall för mina studenter, men att jag sedan lämnar den skrivna tentan till en kollega på en annan högskola som inte vet varifrån tentan kommer. Själv skulle jag sedan rätta någon annan lärares tentamina. Alla ”orättvisor” i bedömningen skulle nog försvinna under sådana förhållanden, utan att det behöver bli alltför mycket byråkrati av det. Jag skulle föredra en sådan lösning framför en möjlighet till överklagande.
I alla fall måste dock studenternas rättssäkerhet höjas: betygsättningen är förvisso i stora delar beroende av subjektiva intryck och bedömningen, men däri skiljer sig inte betygsättning från andra former av myndighetsutövning eller (faktiskt) juridik i största allmänhet. Det finns egentligen ingen anledning att vägra elever och studenter en möjlighet till överklagande, bara vi är noga med hur vi avgränsar denna möjlighet.
[...] Se härom även Jakob. Blogroll [...]
[...] och Jakob Heidbrinks inlägg om betyg och bedömning på universitetsnivå. [...]
Du skriver ”vägrar läraren att komma fram till ett annat beslut” beträffande omprövning av betyg. Det säger mycket om din inställning till lärare och deras förmåga att kunna och vilja ge rättvisa betyg. Varför inte skriva ”om läraren fortfarande finner att betyget är rättvisande”?
Hur kan du vara så naiv att tro att betyg bygger på prov- eller tentamensresultat f.ö.?
Varför inte istället låta alla tentera upp de betyg de är missnöjda med såväl muntligt som skriftligt för annan lärare på skolan eller högskolan?
enbart bygger på prov eller tentamensresultat – skulle det stå…
Eva: Att låta folk tentera upp sig skulle dels leda till ett oändligt slöseri med resurser. Som det är idag, finns redan tre tillfällen per läsår att få ta sin tenta, och är man godkänd, finns ingen anledning varför man skall belasta systemet en gång till. Det tar mig en arbetsdag (minst, ibland mera) att utforma en tenta, och det tar mig minst en halvtimme att rätta och betygsätta en tenta. Det finns ingen anledning till varför folk skall få utnyttja min tid när de redan är godkända och det finns andra som står i kö och som ännu inte blivit godkända.
Dels skriver jag att ”vägra komma fram till ett annat beslut”, eftersom det enligt min mening är självklart att en lärare vägrar en betygsändring endast om ingen anledning finns att förändra betyget. Studenten/eleven, däremot, saknar i alltför många fall insikt om att det faktiskt är hon eller han som inte kommit upp till nivån som krävs. Du behöver uppenbarligen inte uppleva den självgodhet med vilken alltför många studenter bara förutsätter att de har rätt till godkänt eller till och med överbetyg. Det finns studenter som inte drar sig för att gråta en skvätt när argumenten tryter, allt för att utpressa läraren när det är tentanden som inte kommit upp till rätt nivå.
Jag har nämligen ett ansvar inte bara mot studenten, utan också till de arbetsgivare till vilka jag genom godkänt betyg på mina kurser signalerar att man kan låta tentanden hålla på med ämnet i en praktiskt miljö. Om jag godkänner studenter som inte har klarat kraven, sviker jag de som förlitar sig på min betygsgivning, nämligen arbetsgivarna. Jag sviker också de som faktiskt kommit upp till rätt nivå, eftersom de i konkurrensen om eftertraktade jobb får slåss med folk som egentligen inte har den kunskap som krävs. Det är inte bara studenten som påverkas av betygssättningen.
Min inställning är att det skall få finnas möjlighet att överklaga när det förekommit fel, men att det inte finns någon anledning att låta alla ”lyckas” även när någon inte kommit upp till den nivå som krävs för godkänd. Den som blivit godkänd har heller inte rätt att bränna resurser på att få ännu bättre betyg.
Om man ska tillåta överklaganden av betyg så anser jag att resultatet av överklagandet inte bara kan bli en höjning av betyget. En omprövning av ett betyg måste också kunna innebära en sänkning av betyget. På samma sätt som överklagande av en tingsrättsdom kan leda till strängare påföljd i en högre rätt.
Eleven måste vara medveten om att han/hon riskerar något vid ett överklagande.
Jag skriver detta efter att ha gjort prövningar av elever som vill ha ett högre betyg. Ibland har de ett VG och nu vill de ha ett MVG. Det är inte ovanligt att de inte presterar mer än för ett G.
Jag tror alltså att inte att problemet i skolan är att vi lärare sätter för låga betyg. Problemet är snarast motsatt och, som du skriver ovan, det är ett svek mot andra elever och de utbildningar eller arbetsplatser dessa elever kommer till.