SSU i Södra Älvsborg har ansökt om att få starta en politisk friskola i Borås, skriver Dagens Nyheter. Argumentet som skall rättfärdiga en politisk skola är att det ju också finns religiösa friskolor, och att det rimligtvis inte kan finnas något skäl att göra skillnad mellan ideologi och ideologi.
Detta måste rimligtvis innebära att SSU Södra Älvsborg går ifrån SSU:s linje att religiösa friskolor inte skall få offentliga medel: om SSU skall få offentliga medel, måste också friskolorna få dem. SSU:s linje i frågan byggs förvisso på att religiösa friskolor påstås inte hålla sig till skolans värdegrund, men med tanke på att en ideologisk inriktning på en skola rimligtvis också måste innebära ett ideologiskt nedtonande av konkurrerande samhällsmodeller kan väl ifrågasättas huruvida SSU lyckas hålla sig till skolans värdegrund. SSU Södra Älvsborg tycks alltså argumentera att, om inte kyrkliga friskolor behöver hålla sig till skolans värdegrund, skall inte heller en friskola som drivs av SSU behöva göra det.
Nu är i och för sig ”skolans värdegrund” ett illa kamouflerat sätt att censurera de åsikter om barn får sig till livs och är därför principiellt sett en styggelse som jag inte vill försvara. Värdegrunden handlar förvisso om så vackra saker som demokrati och jämställdhet (detta är inte menat som någon ironisk formulering), men faktum är att våra barn växer upp i ett samhälle där det finns odemokratiska åsikter och där meningarna går isär om vad exakt jämställdhet skall anses innebära. Istället för att censurera bort allt som kan kännas obehagligt för demokrater och jämställdhetsivrare, borde skolan aktivt konfrontera barnen med åsikter som måste bemötas. Istället finns en alltför stark tendens att hålla dessa åsikter utanför skolan, vilket bland annat protesterna mot lärare som är medlemmar i sd eller som hårdrockar på fritiden är prov på. Jag tycker alltså att skolans värdegrund borde skrotas.
Poängen här är dock til syvende og sidst att SSU i Södra Älvsborg har rätt: om vi i åsiktspluralitetens namn tillåter religiösa friskolor, måste vi också tillåta politiska friskolor. Religion är en på axiomatiska (alltså obevisbara) antaganden grundad världsbild som innehåller en viss och bestämd uppsättning förhållningsregler som skall följas. Religion är alltså inte åtkomlig för rationell diskurs och bevisföring: man antingen tror (troende brukar visst säga att man ”skådar ljuset”) eller så gör man inte det. Det som inte passar den ifrågavarande religionens världsbild tenderar till att sorteras bort.
På samma sätt fungerar politiska åsikter. I slutändan vilar en politisk åsikt på ett axiomatiskt antagande om hur världen är beskaffad. Jag som liberal tror att samhället är ett komplicerat samspel av individer och betonar därför individens frihet på bekostnad av kollektivets rätt att bestämma över individens bruk av denna frihet. En konservativ person baserar sin politiska syn på ett antagande om att vi alla mår bäst om vi lever i enlighet med gammal och beprövad erfarenhet, där bara det ändras som absolut och bevisligen inte fungerar; i slutändan är alltså också konservativismen en kollektivistisk föreställning (av vilken jag har vissa drag, men det är bara en schattering på min principiella liberalism). En socialist betonar likheten mellan alla människor och anser att faktorer som talang, arbetsvillighet och förtjänst inte nödvändigtvis skall spela någon roll i allokeringen av resurser, då alla människor – även sådana som inte har några förmågor eller inte är villiga att göra bruk av dem – är lika mycket värda.
I slutändan går det inte att föra i bevis vilken åsikt som är den ”rätta”. Alla dessa åsikter sållar bland det empiriska materialet och tenderar till att betona det som stödjer deras linje och sortera bort det som talar emot. På så sätt liknar alltså politik och religion varandra. Skillnaden ligger i att politiska åsikter inte kommer med något färdigt paket om vad som är rätt i varje enskild situation. Medan man exempelvis som kristen helt enkelt måste dels tro på gud, dels tro att Kristus var guds son eftersom man annars inte rimligtvis är kristen, kan en socialist utgå från ett principiellt ställningstagande att kollektivet står över individen, men i åtskilliga praktiska situationer ändå ställa individen över kollektivet. Politik är alltså mera flexibel än religion; politik är därför i all regel också mera tillgänglig för rationell debatt än religion (även om alla politiska inriktningar har sina fundamentalister). Politik är alltså i slutändan mindre farlig än religion.
Skolverket bör alltså ge SSU rätt att driva en friskola. Man kan sedan beklaga (vilket jag verkligen gör) att folk väljer att döma sina barn till ett liv i ghetto genom att skicka dem till en skola där alla har ungefär samma åsikt. Sammanhållningen i samhället befrämjas knappast genom att Livets ord, SSU och möjligtvis även MUF, LUF, baptisterna, Pingstkyrkan och andra ideologiska samfund skapar sina egna och privata barnghetton.
Om de religiösa samfunden dock får isolera sina barn från samhället finns ingen rimlig anledning till varför inte politiska samfund också skall få göra det.
Jag förstår inte denna allmänt spridda uppfattningen att man måste stå utanför ett system som man ogillar. Naturligtvis ska SSU om de så behagar söka medel för en friskola även om de principiellt anser att det är fel att ge sådana medel till ideologiska friskolor. Själv så tycker jag att det är syniskt och fel att tvinga befolkningen att investera sina framtida pensionspengar på börsen, men det hindrar mig inte ett ögonblick från att investera mina pengar på droger och prostitution i Baltikum om nu det är där den största utdelningen är. Precis som man ska följa andra konventioner i samhället ska man naturligtvis följa de konventioner som gynnar en själv. Därefter kan man protestera, jag förstå inte varför man skulle ha sämre mandat att ogilla något för att man själv nyttjar det. Ska bara sådana som själva besöker prostituerade få argumentera för en legalisering? Ska bara skattesmitare få argumentera för sänkta skatter? Nej, naturligtvis inte. Jag förbehåller mig rätten att sälja min bostadsrätt till maximal vinst, men ändå ogilla ett system där priserna har blivit absurda.
Mumfi: Din poäng är intressant, men skjuter delvis förbi målet. Det som jag menar i inlägget här uppe är att SSU Södra Älvsborg – som nog knappast har möjlighet att utan tillskott av offentliga medel bedriva någon skolverksamhet – gör sig beroende av det system som kritiseras och inte längre verkligen kan ivra för dess avskaffande (förutsatt att det här inte bara är ett mediejippo och att SSU Södra Älvsborg är berett att genast stänga sin skola igen, som dock i artikeln försäkras att det inte är). Man exploaterar inte systemet, man gör sig beroende av det, och då blir det svårt att driva kampanjer för dess avskaffande.
Avseende frågan huruvida man skall leva som man lär tycker jag att man principiellt bör försöka göra det, även fast jag inser att ingen någonsin kommer att lyckas helt. Dina retoriska frågor är delvis något missvisande som exempel: kritiken mot sexköpslagen går ju inte ut på att alla skall gå till prostituerade, utan att staten inte skall kriminalisera handlingar som båda parter är införstådda med (vid tvångsvis prostitution finns en uppsjö andra brottsbestämmelser som fungerar utan sexköpslagen). Poängen med att skatterna bör sänkas är inte att man argumentera för att den enskilda skall få minska sin skatt, utan att det nationalekonomiskt är irrationellt att vi betalar så mycket av våra inkomster till kollektiva verksamheter.
Där du verkligen har en poäng är frågan om bostadsrätterna. Jag själv tycker att priserna har blivit absurda, men jag skulle aldrig få för mig att uppmana det allmänna att införa något slags prisreglering. Min ståndpunkt är att den säljare som hittar en köpare som är beredd att betala flera miljoner för en liten lägenhet, bara den ligger i Stockholms innerstad, har tur att hon hittat någon som värdesätter läget i denna utsträckning. Det hela är en marknadsmekanism där jag inte förstår aktörerna, men det innebär inte att jag är emot det principiella systemet.
När SSU dock är mot religiösa friskolor, är detta åtminstone delvis motiverat av att organisationen tycker illa om åsiktsbaserade skolverksamhet. När SSU nu själv vill hålla på med sådan verksamhet, kan förbundet inte längre principiellt argumentera mot den, i alla fall inte med trovärdighet, i synnerhet inte som man själv kommer att vara beroende av de offentliga medlen.
Ok, jag skulle utvecklat avsikten med de retoriska frågorna mer. När något är förbjudet så förväntas man följa lagen men ges ändå rätt att protestera. När något är tillåtet så knyts rätten att protestera till huruvida man nyttjar det eller ej, oavsett vilken olägenhet det medför att låta bli.
Den dagen SSU lyckas med sitt hedervärda mål, att ta bort statliga medel till ideologiska friskolor, så får de väl finansiera på annat vis eller låta bli. Naturligtvis kan man misstänka att de inte driver frågan lika starkt som de annars skulle, men jag skulle kunna misstänka detsamma angående argumenterandet i sexköpsdebatten…
Jobbigt föresten att bli arbetslös när prostitution är lagligt…
Arbetsförmedlaren: Har du försökt prostituera dig? Det finns flera platser lediga i ykisjärvi bordell.
Förlorar man sin ersättning då om man vägrar att ta en anvisad plats?
Mumfi: Nu handlar inte den här diskussionen om sexköpslagen, men den svenska metoden är faktiskt inte den enda. I Tyskland har man – efter propåer under många år av feministiska och socialdemokratiska kvinnor – gjort prostitition till ett helt vanligt yrke, med krav på socialförsäkringsavgifter och hela faderullan. Jag vet inte vilket system som hjälper de utsatta kvinnorna mera, eftersom någon systematisk utvärdering mig veterligen inte gjorts i vare sig Tyskland eller Sverige.
Jag vet inte hur det i har nu står sig gentemot det tyska systemet, men det är ganska mycket sämre än det vi hade innan i varje fall. Jag kan dessutom stoltsera med att vara personligen bekant med ett par utövare av yrket, så jag gissar inte bara. Dessutom så stör dig mig rent principiellt att bara den ena parten kan vara kriminaliserad i en transaktion. Samtidigt så är jag övertygad om att det inte är ett ”vanligt” yrke ens i tyskland.
Lite OT här, sorry.
Syftet med ansökan är att visa på hur absurt friskolesystemet är och för att skapa debatt och det har vi ju uppenbarligen lyckats väldigt bra med.
Johan: Du har en SSU-mejladress och uttalar dig uppenbarligen i den kapaciteten. Visst, fint gjort, men som sagt skulle inte jag ha några verkliga problem med att tillåta er att ha er lilla partiskola. Jag har därför inte heller några principiella problem med att låta kyrkor ha sina friskolor. Systemet är i mina ögon inte absurt: jag anser nämligen bestämt att ingenting, just ingenting blir bättre genom att man låter staten eller kommunen sköta det. Det demokratiska inflytandet är en chimär, och jag tycker lika illa om (i mitt fall i synnerhet socialdemokratiska) skolpolitikers experimenterande med skolan och i förlängningen barnen som jag tycker illa om pastorers indoktrinering av barnen. Friskolesystemet är lika absurt som den kommunala, eller för den delen den statliga skolan.
Samtidigt beklagar jag varje barn som av sina föräldrar skickas till en skola där man får lära sig religiös, socialdemokratisk, eller för den delen moderat eller liberal, vidskepelse.
Mumfi, förresten: Menar du att det nuvaranda svenska systemet är sämre än det vi hade innan (det är det jag tror att du menar, och i så fall är vi helt ense), eller att det tyska systemet är sämre än det som tidigare var det svenska systemet? Ordet ”det” förekommer lite för ofta i meningen för att syftningen skall vara klar.
I övrigt är prostitution i Tyskland förstås socialt och emotionellt något helt vanligt yrke, men statsmakterna behandlar registrerade prostituerade på samma sätt som andra yrken som har vissa licens- och skötselkrav på sig. På det juridiska sättet är alltså prostitution ett vanligt yrke – det var det jag menade.
[...] Liberalisera Trotten Gester MKSblogg Robsten Green SSK Ajbraw Ambiguousness Assarsson nMattsson Heidbrink lutherandefense aladinsane Tuneld Tillvardags Media: Aftonbladet Expressen SVD DN Dagen HD TV4 BT1 [...]
Vad jag menade är att det svenska systemet nu är sämre än det svenska systemet då. Så vi är överens. Hur båda dessa svenska system förhåller sig till det tyska systemet har jag ingen aning om.
Vad jag avsåg med att det inte är ett vanligt yrke i tyskland var naturligtvis inte avseende de ”anställda” det säger sig självt. Jag menade att påstå att prostitution antagligen inte ens i tyskland betraktas som ett vanligt yrke av diverse myndigheter. Jag tror till exempel inte att, översatt till svenska termer, a-kassan skulle utebli för att du inte sökt till en post som prostituerad som du uppenbart är kvalificerad till.
Mumfi: Förlåt det sena svaret – semestertider äro inte bloggartider. Hur som helst vet jag faktiskt inte hur prostitution behandlas i arbetsrättsliga sammanhang: det kan hända att (liksom advokater i Belgien) prostituerade endast får vara egna företagare utan anställda. Men jag vet inte, men jag håller med dig om att knappast någon tvingas till att prostituera sig för att behålla a-kassan.