Idag presenterar modernaterna sitt klimatprogram på Dagens Nyheters debattsida. Det är många punkter att ta ställning till, och det här skall inte bli någon utförlig recension av moderaternas program. Jag vill bara kort kommentera de olika punkterna, varvid jag för djupare diskussion plockar ut några av dem om vilka jag tror jag rimligen kan säga något mera djuplodande: den som vill få en heltäckande bild, bör läsa hela artikeln.
Punkterna 1 till 4 bland de tolv punkter som moderaterna presenterar handlar om marknadsreglering, alltså om regler för vilka bilar som skall få säljas. Här håller jag helt med om moderaternas hållning, och jag tror att det är detta som är vägen att få fram bilar som så lite som möjligt (helst inte alls) bidrar till klimatförändringarna. Man ger aktörerna en spelplan som definieras av regler om vilka bilar som får säljas, och inom denna spelplan får aktörerna sedan göra som de vill. Det tror jag främjar miljömålen utan att ta kål på kreativiteten.
Punkten 5 handlar om forskning – visst, pengar till forskning kan aldrig skada, trots att jag tror att det här är bilindustrins pengar som bör gå till forskning, inte i främsta rummet offentliga medel. Drar man åt de regulativa tumskruvarna tillräckligt hårt, kommer industrin nog att forska för glatta livet.
Punkten 6 vittnar om en bristande förståelse för hur tullregler fungerar. För att ”[u]ndanröj[a] EU-tullar som hämmar klimatvänlig teknikimport på fordonsområdet” måste man definiera vilka produkter detta handlar om. Är det bränslepumpar? Avgasfilter? Skall detta gälla bara färdiga produkter, eller skall det också gälla delar – exempelvis skruvar eller vissa datachips – som ingår i utrustningen? Betyder ”undanröja” i sammanhanget att ingen tull alls skall tas ut? Den här punkten är farlig, eftersom en sådan åtgärd skulle riskera att snedvrida hela marknaden, vilket i sin tur dels riskerar att indirekt subventionera företag som man inte vill subventionera, dels riskerar att leda till tullfrihet för produkter som i slutändan kanske inte är särskilt klimatvänliga. Den här punkten ser ut som en ganska tom och ogenomtänkt fras.
Punkterna 7 till 10 vittnar om en tilltro till myndigheters och politikers förmåga att satsa på rätt teknik som jag inte är övertygad om. Enligt punkt 7 skall miljöbilsdefinitionen anpassas ”för att driva fram nästa generation miljöbilar”. Hur skall man skapa en definition avseende något vars egenskaper man ännu inte vet något om? Hur i hela friden skall vi definiera ”nästa generations miljöbilar”? Moderaterna verkar kunna spå in i framtiden, men bör då också meddela hur de gör det.
Punkter 8 till 10, liksom även punkt 11, handlar återigen om subventioner, både direkta och indirekta. Jag är skeptisk till sådana subventioner. Subventioner kan man bara rikta mot något som man redan känner till, vilket i sammanhanget innebär att vi subventionerar dagens miljöteknik. Denna teknik blir därigenom billigare än vad den annars skulle bli. Detta har i sin tur till följd att ny teknik kommer att ha svårt att hävda sig på marknaden: den blir ju inte subventionerad. Bristen på subventioner kan i värsta fall leda till att inget företag vill ens befatta sig med en möjlig innovation, och då går vi miste om bättre miljöteknik. Subventioner skapar, annorlunda uttryckt, inlåsningseffekter och är därför farliga.
Punkten 12 är återigen en fråga om marknadsreglering och det har jag som sagt inga synpunkter på.
Min slutsats blir att moderaterna inte verkligen låtit ekonomisk eller juridisk kompetens komma till tals i sin klimatgrupp. Partiet föreslår en detaljstyrning av teknikutvecklingen om vilken jag är tämligen övertygad att den är ohälsosam. De enda punkter i programmet som jag förbehållslöst kan acceptera är de som gäller marknadsreglering. Snäva in spelplanen för industrin: det kommer att leda till att bilindustrins elefanter plötsligt kommer att lära sig snurra i vackra pirouetter, eftersom de knappast kommer att vilja lägga ner sin verksamhet. Anpassningen kommer att bli smärtsam, men om man spar in på subventionerna kan man istället stödja de arbetare som under en övergångsperiod kanske blir av med sina jobb. Subventionera enskilda i trängda lägen, med andra ord, istället för att subventionera bilindustrins övergödda jättar.
Det viktiga är ändå att kreativiteten kan få leta sina egna vägar, utan att uppmuntras åt ett visst håll genom belöningar i pengar. Endast då kommer vi att kunna få någon optimal effekt av miljöregler.
