International Herald Tribune har idag en artikel om i stort sett hemliga förhandlingar mellan USA och EU om att tillåta respektive part (eller i EU:s fall snarare de staters regeringar som ingår i Unionen) att begära privat information om enskilda av varandra. Eftersom USA – faktiskt – är långt mindre rigoröst med att säkerställa att myndigheter inte kan missbruka sådan information, skulle ett avtal av sådant innehåll vara illavarslande.
Hur illavarslande det skulle vara indikeras bland annat av att Bush-regeringen är angelägen om att inte skapa rättsliga garantier för européer som anser sig orättfärdigt utpekade (då detta skulle kräva kongressens godkännande, på vilket Bush-regeringen inte längre kan lita) och att EU uppenbarligen gärna vill få avtalet slutet innan EU-parlamentet genom Lissabonfördraget (om det nu blir antaget) får större makt att blockera det. När tjänstemän inte vill att lagvalda församlingar tittar på vad tjänstemännen gör, finns i all regel något som stinker i tjänstemännens handlande.
Det hela får FRA-lagen att framstå som ännu farligare än den redan är. Den spaning som FRA skall få bedriva från 1 januari kan alltså tänkas leda till att amerikanska myndigheten för ”Homeland Security” utövar press på banker att spärra enskildas bankkonton, att oskyldiga blir nekade inresa till USA och andra mindre tilltalande konsekvenser av den amerikanska överreaktionen efter 11 september. Knappast smakligt.
Jag har förståelse för att företag och enskilda hamnar i kläm mellan mycket olika integritetsregler i USA och i Europa. För första gången sedan jag följer globaliseringsdebatten är jag dock faktiskt uppriktigt rädd att det här urartar till ett ”race to the bottom” (som jag i andra sammanhang tror är en fata morgana). USA:s för närvarande bristande respekt för medborgerliga fri- och rättigheter hotar att sprida sig till Europa.
Hoten mot den personliga integriteten förökar sig i skrämmande snabb takt. En som tar det relativt kallt, då han enligt egen utsago är uppgiven är Niclas Berggren. Däremot är Mårten Schultz lika oroad som jag. Vi får hoppas att Niclas resignation är för tidig, trots att jag tyvärr är benägen att tro att han har rätt.
