Kanske stöld - men det här är löjligt

E24 skriver att olika artister tänker gå samman och stämma personerna bakom Pirate Bay på 600 miljoner kronor i skadestånd (eller mera bestämt 100 miljoner dollar - vem vet hur växelkursen ser ut när domen faller). Det kan mycket väl hända att Pirate Bay verkligen begått stöld, och i så fall är det naturligtvis artisternas goda rätt att kräva skadestånd för den inkomstförlust som de lidit. Det här är dock icke desto mindre löjligt: vilken privatperson har 100 miljoner dollar, ens om denna person tjänat pengar på illegal verksamhet?

Poängen är kanske att driva personerna bakom Pirate Bay i personlig konkurs. Personlig konkurs är ingen särskild rättsfigur, utan betecknar det faktum att en privatperson gått i konkurs. Det finns en missuppfattning om att man blir av med sina skulder genom en konkurs: så är det inte. Skulderna finns kvar även efter konkursen. Verkan av en personlig konkurs är att man får leva på existensminimum till dess skulderna är betalda: allt överskott man får in, tar kronofogden och lämnar till borgenärerna. Är man skyldig 100 miljoner dollar som privatperson, kan man nog räkna med att aldrig i sitt liv kunna betala tillbaka.

Poängen bakom stämningen skulle i så fall vara, inte att artisterna skall få sina pengar, utan att göra resten av livet till ett helvete för personer som måhända ur ett visst perspektiv kan anses som samvetslösa. Huruvida någon över huvud taget förtjänar att leva på existensminimum under alla sina dagar är dock en högst tveksam moralisk fråga, och det här är helt enkelt hämnd som mycket rika personer som Michael Jackson tar ut av personerna bakom Pirate Bay (om vars inkomst jag inte har någon som helst aning, men som nog inte är de frihetskämpar som de påstår sig vara - det finns mycket få sådana osjälviska kämpar).

Även om det här verkligen skulle utgöra stöld, och även fast medie- och i synnerhet musikindustrin har fått det tufft (här finns en intressant artikel i The Economist om ämnet), är denna personliga vendetta mot personerna bakom Pirate Bay tämligen smaklös. Medieindustrin lider av stölder, förvisso, men den lider också av oförmåga att anpassa sin affärsmodell till förändrade tekniska förhållanden. Den har varit för sen med att förstå möjligheterna på Internet och försöker nu framställa sig som ett stackars offer.

För den som laddar ner legalt - vilket exempelvis jag gör - är det irriterande att jag inte kan få de filmer eller de TV-serier jag tycker om på någon legal sida, utan att jag måste tampas med DVD-skivor som normalt kostar mellan 450 och 500 kr., vilket jag på sannolika grunder misstänker rymmer en tämligen bred vinstmarginal. Det är irriterande att behöva köpa en viss sorts mp3-spelare (iPod) för att kunna lyssna på de låtar som jag köper (!) och laddar ner från iTunes, alternativt att behöva kånka runt på en CD-spelare. Det är irriterande att viss musik inte går att få legalt över huvud taget (Beatles till exempel). Jag kan förstå den som frestas att ladda ner illegalt, trots att jag i min egenskap av universitetslektor i juridik anser mig vara en offentlig person i tillräckligt hög grad att jag inte törs begå alltför stora snedsteg (jag betalar TV-licens också).

Medieindustrins våndor är alltså bara en symptom på ett underliggande problem, nämligen industrins oförmåga att fatta den förändrade verkligheten och reagera kreativt på den. Mitt råd är att affärsmodellen borde ändras innan man skjuter moraliska självmål som ett krav på 100 miljoner dollar mot privatpersoner.

Man borde nästan börja ladda ner illegalt bara för att göra den poängen.