I grunden helt rätt om migrationen

Tobias Billström och Cecilia Malmström uppmärksammar på Svenska dagbladets Brännpunkt Europadagen med att kräva mer fri rörlighet för icke-européer inom EU. Argumentationen är helt rätt på det politiska planet, tycker jag, och uppmärksammar samtidigt att den syn som Billström och Malmström företräder företräddes av vänstern under EU-omröstningen 1994. Numera är dock vänstern mera upptagen av att skydda svenska jobb än att låta folk röra sig fritt, så att det återstår att se vilken samsyn som finns avseende artikeln.

Det uppstår dock också juridiska problem i samband med debattten, och dessa är värda att uppmärksammas. Det kanske bör påpekas redan här att jag är positivt inställd till att låta folk röra sig fritt över gränserna, men att jag samtidigt inte vill blunda för problemen. Min diskussion här nedan riktar sig alltså inte mot författarnas förslag, utan är tänkt att komplettera det.

För det första blir det svårt att se vad som finns kvar av medborgarskapets kärna när alla får flytta runt som de vill och när den som vistats i riket i fem år dessutom får delta i de kommunala valen. Författarnas förslag aktualiserar alltså i slutändan frågan om vad vi skall ha begreppet medborgarskap till. (Frågan är också befogad genom att medborgarskap i sin moderna form faktiskt är ett påfund från första världskriget: före dess kunde folk flytta på sig som de ville.) Jag personligen ser medborgarskapet som en klubbmedlemskap, ungefär som att man är med i en fotbollsklubb, men jag vet att många tycker att medborgarskapet har större betydelse än då. När man inför fri rörlighet, måste man alltså också fundera på hur denna påverkar medborgarskapsbegreppet.

För det andra innebär en stor invandring sociala problem som vi måste hantera. Jag talar absolut inte om att alla som kommer hit till Europa skulle vara socialfall, utan det jag menar är att det alltid blir sociala slitningar när de som är födda och uppvuxna i ett område plötsligt inte känner igen sig där, eftersom många människor med andra vanor flyttat in inom en kort tidsrymd. Det är alltför lätt att avfärda de som främlingsfientlig som är bekymrade över att samhällsvärderingar och umgängesregler ändras genom en stor inströmning av främmande människor, men man måste ta oron på allvar. Man kan också konstatera att medelklassen och politikerklassen i normalfallet inte bor i invandrartäta förorter: vi tenderar alltså att prata om saker som vi inte upplever själva. De sociala problemen och de spänningar som fri rörlighet kan tänkas leda till bör vi ha lösningar för innan de uppstår. Södertäljes problem med den stora irakiska invandringen över de senaste åren är ett tecken på att vi måste ha verktyg för att hantera krissituationer.

För det tredje är frågan om arbetsrätten. Billström och Malmström pratar om vårt framtida behov av mer arbetskraft (egentligen ett mycket själviskt argument för fri invandring, men inte mindre giltigt för det), men faktum är att vi riskerar att spä på arbetslösheten, alternativt att sänka lönerna, alternativt att behöva skapa låglönejobb när fler konkurrerar om jobben. Jag personligen tycker att vi i Sverige är ideologiskt ganska dumt låsta vad gäller låglönejobb av typen städning eller trädgårdsarbete (som är en mycket viktig inkörsport till arbetsmarknaden), men även här bör vi kanske ta diskussionen innan vi skapar problem för oss. I den diskussionen tycks den nationalistiska vänstern ha övertaget just nu, men det gör det inte mindre angeläget att tänka först och handla sedan.

För det fjärde kommer fri invandring också att kosta, nämligen i form av hemspråksundervisning i skolan om inget annat. Den historiska erfarenheten antyder också att även de sociala systemen kommer att belastas. Fri invandring är med stor sannolikhet en nationalekonomiskt gynnsam affär, men det innebär inte att det inte också uppstår kostnader som måste hanteras. Vi måste alltså fundera på hur fri invandring påverkar skatterna och skattelagstiftningen.

I grunden har alltså Billström och Malmström helt rätt om sitt centrala budskap. Vi måste dock fixa ramarna innan vi förändrar invandringspolitiken: oförutsedda problem kommer alltid att uppstå, men vi bör i vilket fall som helst inte blint kasta oss in i en så stor förändring som en återgång till fri invandringsrätt skulle innebära.