Lars Ohly skriver på Dagens Nyheters debattsida om europapolitiken och svensk arbetsmarknad. Jag har inte mycket till övers för vänsterpartiet och dess ordförande, men han har faktiskt rätt i en hel del av sin analys.
Ohlys utgångspunkt är att Europeiska gemenskapernas domstol (EU-domstolen) håller sig med en ”marknadsliberal logik” som innebär att arbetsrätten undermineras. Detta är rätt och fel samtidigt, vilket Ohly själv borde inse. EU-domstolen håller sig inte med någon marknadsliberal logik, utan den tillämpar fördragets marknadsliberala logik: de som ytterst bär ansvaret för domstolens domar är alltså inte bara domarna i Luxemburg, utan också politikerna.
Ohly har rätt i att det finns en inherent motsättning mellan företagens fria rörlighet och nationell lagstiftning till skydd för nationella förhållanden. Det är också riktigt att de senaste tidens domar från EU-domstolen slagit fast att fördraget prioriterar företagens fria rörlighet högre än nationell lagstiftning. Det som är bra för alla européer går alltså före det som är bra bara för svenskar. Jag tycker att det är bra, men jag accepterar att man kan ha olika åsikter om det.
Nationella regler används för att skydda en liten grupp av mänskligheten mot alla andra människor. Vaxholmsmålet är faktiskt ett bra exempel: de svenska byggnadsarbetares intressen krockar med östeuropeiska arbetstagares intressen. Östeuropéernas stora fördel i denna intressekonflikt är att de är billigare än svenskarna, eftersom löne- och prisnivån i deras hemländer är lägre än här i Sverige. Att kräva att alla som jobbar i Sverige skall få svenska löner innebär alltså att man vill neutralisera konkurrensen från andra länder, eller med andra ord att man prioriterar svenska jobb över lettiska, litauiska eller polska jobb. Jag anser att det är tämligen osolidariskt att göra så, men vänsterpartiet brukar vara extremt nationalistiskt i det här avseendet och det får man acceptera.
Den marknadsliberala logiken i de europeiska fördragen kan också framställas på ett sätt så att den inte låter lika skrämmande som Ohly beskriver den. Om lettiska byggnadsarbetare bygger våra skolor, kostar det kommunen mindre, och mer pengar blir över till skolor och äldreomsorg. Vi får mer för våra skattepengar, helt enkelt – utgör detta något skrämmande scenario?
Jag tycker alltså att Ohlys argumentation är inskränkt. Jag måste dock erkänna att han har helt rätt i sin beskrivning: om de nationalistiska värden som vänsterpartiet står för skall skyddas, måste Sverige som stat agera nu. Lissabonfördraget utgör ytterligare ett steg mot en ”allt närmare union” mellan Europas stater, och vill vi inte ha denna union, måste vi reagera nu.
Ohly har också rätt i att det måste bli en debatt om det här, och det faktum att han ställer krav på socialdemokraterna (som dock inte tycks vara intresserade av vänsterpartiet för närvarande) kan kanske leda till den debatten. Det är rätt skamligt att europaförespråkarna – mina meningsfränder – försöker låtsas om att Lissabonfördraget bara innebär en uppstädning i en oöverskådlig regelmassa. Lissabonfördraget är kanske det mest obegripliga internationella fördraget som finns, och utgör alltså ingen uppstädning. Lissabonfördraget utgör dessutom ytterligare en minskning av den nationella suveräniteten, och en sådan minsknings lämplighet måste diskuteras av väljarna.
Jag håller alltså inte med Ohly i sak, men jag applåderar honom att han gång på gång orkar försöka få igång en debatt som få andra tycks vilja ha.
Jag känner för ditt blogg-inlägg på ungefär samma sätt som du känner för Ohlys artikel.
Vi behöver en debatt om det här nu!
Sen måste jag bara kommentera en sak:
”eller med andra ord att man prioriterar svenska jobb över lettiska, litauiska eller polska jobb”
Finns ingen (eller jo, dom finns..men inte inom vänstern iaf) som säger att man ska förbjuda lettiska byggarbetare att jobba i Sverige…Det man säger är att de får konkurrera med annat än löner, te.x att de jobbar effektivare eller bygger bättre.
Men, som du antagligen själv inser, så skulle konkurrens med löner genast pressa lönenivån i Sverige nedåt. Man kan tycka att det är bra, men jag tycker att det vore dåligt. Oavsett, som du säger behövs det en debatt om detta nu!
Pelle: Att kräva att östeuropeiska arbetare skall få samma lön som svenska arbetare innebär effektivt ett förbud – man cementerar helt enkelt de skillnader i effektivitet eller kvalitet som finns just nu. Detta är inget legalt förbud, men man fråntar östeuropéerna lagstiftningsvägen den enda fördel de har och kan ha.
Jag tycker att denna form av ”solidaritet”, som endast handlar om att skydda de egna, är en form av inskränkt nationalism, men jag inser att vi aldrig kommer att kunna mötas på den punkten. Jag är dock enig med dig och Ohly att vi behöver en debatt, i vilken jag hoppas att äkta solidaritet vinner över snäv nationalism.
Beskyllningar om inskränkthet är ett tveeggat svärd. Om Lettiska arbetare gör byggnadsjobbet då minskar kommunernas utgifter. Däri ligger nog din inskränkthet. Alla har inte en juristlön. Om byggnadsarbetares löner sjunker till den Lettiska nivån, då minskar ju kommunernas skatteintäkter! Dessutom, hur hade du tänkt att de svenska byggnadsarbetarna skulle överleva på Lettiska löner? Ska de få socialbidrag då? Då ökar ju dessutom kommunernas utgifter!!
För att inte tala om hur det allmänna löneläget skulle påverkas och vad det skulle innebära.
Nu hör jag iof till dem som anser att byggnadsarbetare (och andra hantverkare) får alldeles för mycket betalt i förhållande till deras kunskaper och prestationer. Men det är en annan diskussion…
Mats: Inskränktheten är antagligen rättvist fördelad över hela populationen, så visst kan jag framstå som inskränkt i vissas (uppenbarligen till exempel dina) ögon.
Jag tycker i vart fall – för att formulera samma sak på ett annat sätt – att det är märkligt att vänsterns såkallade ”solidaritet” alltid slutar vid landsgränserna. För visst kan svenska byggföretag lättare konkurrera med know-how och kvalitet än östeuropeiska företag, och visst har en svensk byggnadsarbetare ett bättre socialt skyddsnät än en lettisk sådan?
Solidaritet betyder att vi delar med oss, inte att vi kräver av alla andra att de skall vara som vi.
[...] Jakob Heidbrink bloggar intressant om Lars Ohly et al:s debattartikel. (Och frågan om huruvida EU är att betrakta som ett [...]