På debattsidorna i Svenska dagbladet pågår debatten om huruvida vi skall ha ett könsneutralt äktenskap. Idag är det Lars Hultkvist som argumenterar att man, om man gör äktenskapet könsneutralt, avskaffar äktenskapsbegreppet.
Lars Hultkvist har delvis rätt och i grunden naturligtvis fullkomligt fel. Han har rätt på så sätt att ett begrepp alltid betecknar något visst komplex av företeelser. Detta skiljer ett begrepp från ett ord: ett ord utgör helt enkelt en viss kombination av språkljud som bär på någon mening. Ett begrepp, däremot, avser ett helt komplex av olika funktioner som interagerar, såsom till exempel i begreppet “avtal”. Begreppet äktenskap har alltså alltid omfattat en aspekt att den juridiska relationen som med begreppet avses omfattar en man och en kvinna. (Ordet äktenskap är helt enkelt en kombination av språkljuden ä, k, t, e, n, s, k, a och p.) Om man tar bort elementet “en man och en kvinna”, förändrar man begreppet till att avse något delvis annat än tidigare. Frågan är bara: “so what”?
Kruxet är nämligen dels att äktenskap är ett juridiskt begrepp, dels att begrepp kan ändras utan att förlora mening.
Alla juridiska regler är människoskapade. (Se också här hos Niclas Berggren om mänskliga rättigheter, som också är skapade av människor och därför inte några rättigheter som gäller utan att människor accepterar dem.) Man skapar alltså ett äktenskapsbegrepp och man skapar ett avtalsbegrepp och man skapar ett intelligensbegrepp. Om nu människor skapar sina egna juridiska begrepp, låter det märkligt att vi skall vara bundna av ett begrepp som skapats av människor som sedan länge är avlidna. Före 1921 omfattade till exempel rösträttsbegreppet en aspekt av att det var män som hade rösträtt: alltid i historien när rösträtt fanns, gällde den män. Menar Lars Hultkvist att det var fel att införa allmän rösträtt 1921, eftersom man genom denna åtgärd avskaffade rösträtten? Jag vill tro på hans intelligens så pass att jag antar att han inte menar det.
Juridiska regler måste kunna ändras. De regler som omfattas av rösträttsbegreppet ändrades, liksom de regler som beskriver egendom. Eller är Lars Hultkvist av den åsikten att USA skall återinföra slaveriet? Avskaffandet av slaveriet innebar ju att tusentals slavägare exproprierades. Icke desto mindre är begreppen rösträtt och egendom fortfarande meningsfulla. Också begreppet äktenskap kommer att förbli meningsfullt om det inte behöver omfatta en man och en kvinna, utan kan omfatta människor av vilket biologiskt kön som helst. Lars Hultkvist gömmer sin (faktiskt) inskränkta konservativsm (och jag är själv konservativ i många avseenden, men inte i detta) bakom en riktigt helt igenom bristfällig skenargumentation om språkets funktionssätt.
Lars Hultkvist framför alltså ett synnerligen ogenomtänkt argument: han snackar strunt om äktenskapsbegreppet, för att uttrycka det på renare svenska. (Se också Niclas Berggrens diskussion problematiken här.)
Jakob: Jag håller med om nästan allt du skriver, särskilt om detta med att begrepp över tid kan få ändrad betydelse. Om jag skulle avvika något från det du skriver skulle det vara i frågan om äktenskap alltid har definierats som en union mellan en kvinna och en man. Det har trots allt funnit polygama äktenskap i olika tider och kulturer, och det finns sådana äktenskap även i vår tid, t.ex. inom delar av den muslimska världen.
[...] Se också Jakob Heidbrinks kommentar till ytterligare ett inlägg i debatten om vad äktenskap egentligen betyder. [...]
Niclas: Jag måste erkänna att jag inte såg den betoningen. Min betoning låg på en MAN och en KVINNA, vilket jag också tror är Lars Hultkvists betoning. Den betoning som du avser är EN man och EN kvinna, och där har du naturligtvis fullkomligt rätt.
För vissa parförhållandens självkänsla är det viktigt att parförhållande registreras genom juridiskt avtal. Om alla parförhållanden behandlas lika av staten så är det naturligtvis fritt för föreningar,samfund att högtidlighålla evenemanget som de själva väljer. Kyrkorna kan arrangera värdiga välsignelseakter. Vissa kyrkor avstår.
Leif: Det du säger är helt riktigt, men jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad du vill ha sagt i sammanhanget. Vill du lägga till ytterligare argument för min åsikt, eller innebär din kommentar någon kritik?
Olika företeelser har olika benämning. Man skiljer ju t ex på handelsbolag och aktiebolag och (för att ta ett banalt exempel) det namnskyddade begreppet falukorv i förhållande till medisterkorv. I dessa exempel rör det sig om gradskillnader. Förhållandet mellan man och kvinna kan skapa nytt liv. Det kan aldrig förhållandet mellan personer av samma kön leda till. Är inte den skillnaden tillräckligt betydelsefull för att avspegla sig i språkbruket? Det skulle jag tro att både gamla och nya svenskar anser. Men sex av sju riksdagspartier gör inte det. Att reservera begreppet äktenskap för ett förhållande mellan man och kvinna anser de skulle innebära diskriminering av enkönade par. Visar inte det hur begreppet diskriminering håller på att devalveras?
Lars: Förhållandet mellan en man och en kvinna som lett till barn kallas för föräldraskap, och är ett förhållande till barnet, inte nödvändigtvis till den andra parten. Att motivera olika benämningar på en och samma företeelse (samlevnad) med att olika grupper inom denna företeelse har olika potential, är som att benämna kristider i fred krig, eftersom det även under fredstid finns en möjlighet att krig utbryter.
Vidare får man ju i vardagligt tal gärna kalla saker och ting för vad man vill. Du kan för min del kalla en bil för motorfordon i dagligt tal, eller nattsömnen för dygnsvila, om du nu tycker att det juridiska språkbruket är så viktigt för vardagstalet. Att av vardagstalet härleda regler för den juridiska specialterminologin tycks mig dock vara en jämförelse mellan äpplen och päron.
Jakob: En bil är ett motorfordon men det är också en motorcykel. Vi skiljer på dessa begrepp. Det underlättar samtalet. Vi skiljer också på ett damlag och ett lag som har både män och kvinnor i laget. Är det då inte praktiskt att skilja på en förening av bara män eller bara kvinnor i förhållande till en förening av båda könen. Ur reproduktionssynpunkt kan ju dessa olika samlevnadsformer få väldigt olika konsekvenser.
Ibland betraktas ett äktenskap mellan man och kvinna som en bekräftelse på en högre form av kärlek än ett enkönat parförhållande och att därför anses diskriminerande om inte alla (par-)förhållanden får den officiella benämningen äktenskap. Förmodligen är det sådana tankar som ligger till grund för den nya äktenskapslagen.
När nu kopplingen mellan begreppet äktenskap och reproduktion släppts borde man väl i konsekvensens namn låta alla som vill ingå äktenskap få göra det. De äktenskapshinder (ålder, nära släktskap och antal personer) som motiverats av att äktenskap är förbundet med reproduktion är ju knappast relevanta. Hur ser Du på det?
Lars: Du synar mina kort – jag har hittills kunnat undvika att ta klar ställning.
Min åsikt är att det inte finns något nödvändigt samband mellan det samlevnadskontrakt som äktenskapet utgör och sexualiteten över huvud taget. Det innebär att jag heller inte har några principiella problem med att låta syskon gifta sig, trots att jag har problem med när syskon avlar barn tillsammans. Äktenskap är för mig en juridisk beteckning framför allt på en stadigvarande ekonomisk förening som inte kan upplösas utan vidare: det är ungefär där äktenskap som juridiskt fenomen börjar och slutar för mig.
Sexuella förhållanden måste bedömas på ett annat sätt och kanske också i vissa avseenden det till sexuella förhållanden knutna föräldraskapet. Dessa har dock inget med äktenskapet att göra, utan med sexualitet och reproduktion: att ingå äktenskap betyder inte att man måste ha sex med varandra, och det betyder inte heller att man bara har sex med den man är gift med. Jag ser egentligen ingen anledning att priviligera några vissa parförhållanden på det ekomiska planet (underhållsskyldighet, arvsrätt efter varandra) över huvud taget.
Hej igen! Du ser äktenskapet som främst en ekonomisk förening. Det är det också liksom partnerskapet mellan två personer av samma kön var det. Men det som, i nästan alla kulturer, skiljer äktenskapet från andra ekonomiska relationer är att det har med reproduktion, en trygg miljö för avkomman och för överföring av materiella värden mellan generationerna att göra.
Självklart kan man inte acceptera att alltför nära släktingar avlar barn. Det leder till inavel. Men när nu äktenskapet kopplas loss från reproduktionen finns det ju inga rimliga skäl att förbjuda syskon att gifta sig lika litet som det finns skäl att neka dem att bilda ett aktiebolag tillsammans.
Den aspekten på den nya äktenskapslagen har företrädarna för förändringen inte velat beakta eller kommentera. Kanske har frågeställningen betraktats som alltför hypotetisk? Men vem såg inte äktenskap mellan två män eller två kvinnor som en hypotetisk fråga för 20-25 år sedan?
Det gläder mig att se att Du verkar kunna dra konsekvenserna av Din uppfattning!
Lars: Jo, jag försöker att vara konsekvent, men lyckas alltför sällan. Jag ger dig också rätt i den historiska utsagan att äktenskapet hittills ofta haft med reproduktion att göra (tungt överlagrat, dock, av ekonomiska och politiska skäl i samhällen där familjeband medför politiska förpliktelser, såsom exempelvis den europeiska medeltiden). Däremot ser jag ingen anledning att av ett historiskt faktum dra slutsatser om utformningen av den framtida lagstiftningen: äktenskapet har – senast i och med tillåtelsen för homosexuella par att gifta sig – blivit en i huvudsak ekonomisk affär och bör därför frigöras från sina förment reproduktiva aspekter.