Claes Borgström om sexköpslagen
april 8, 2008 av jheidbrink
Skärp sexköpslagen så att brott mot den alltid leder till minst ett års fängelse, säger före detta jämställdhetsombudsman Claes Borgström i en intervju in Svenska dagbladet. Han tror att detta skulle vara “normbildande”, att alltså attityderna i samhället skulle förändras genom att man förändrar straffskalan.
Det finns endast mycket lite empiriskt stöd för Borgströms uppfattning. Rattfylleri har varit straffbelagt och lett till fängelse i decennier utan att frekvensen av rattfylleri påverkats något nämnvärt. Mord har alltid varit straffbelagt och lett till döden eller fängelse: ändå har vi fortfarande mord i samhället. Skattebedrägeri kan leda till fängelse - icke desto mindre bedrar folk skattmasen.
Det finns en myt bland jurister, i synnerhet sådana på vänster sida av den politiska skalan, om att man kan påverka folks attityder genom lagstiftning. Detta är nog ett arv från Uppsalaskolan, men det blir inte sannare för det. Politikers svar på snart sagt alla samhällsproblem är att skärpa lagstiftningen (alternativt att sänka skatten), att alltså använda statens tvångsapparat. Borgström borde fundera på om han är så säker på sin sak att han vill fylla fängelserna med folk som köpt sex och om han vill ta polisens tid i anspråk med att kolla folks kvällsvanor och internetsurfande.
Jag är emot sexköpslagen: i Tyskland, där jag är född och uppvuxen, har det socialdemokratiska kvinnoförbundet under decennier kämpat för att det mest typiskt kvinnliga av alla yrken, prostitution, skall behandlas som ett vanligt yrke, inklusive krav på betalning av skatt och egenavgifter samt sjukförsäkring och föräldraledighet. Det är den positionen som jag anammat, och hittills har inte den svenska linjen kunnat övertyga mig.
Även när man accepterar att sexköpslagen tills vidare finns - och det måste man som demokrat - är dock frågan om en skärpning av straffet skulle leda till att attityder i samhället förändras. Jag tillåter mig tvivla. Men även om jag skulle ha fel, måste det säkert vara bättre att utöka polisens resurser för denna typ av brott än att bara lagstifta om strängare straff. Borgström väljer bekvämt nog den väg som inte kostar honom några pengar men har stort symbolvärde.
Om Borgström menade allvar med sin iver för sexköpslagen, skulle det för övrigt vara modigare och ärligare att leda en kampanj för att justitierådet Leif Thorsson och andra domare som brutit mot lagen avlägsnas från sina poster.
[...] bloggar om debatten här, här, och här. [...]
Jakob: Utmärkt skrivet. Dock vill jag, apropå det sista stycket, varna för att ge Borgström fler idéer på detta område.
Niclas: det kan du ha rätt i. Jag tycker dock att det är så skandalöst att vi har en erkänd brottsling i Högsta domstolen att jag till och med skulle fundera på att stödja Borgström i en sådan kampanj.
Jag är för sexköpslagen, och jag röstar inte vänster. Generaliseringar skall man akta sig för.
[...] är obligatorisk läsning. Komplettera sedan med att läsa de kloka juristerna Mårten Schultz och Jakob Heidbrink i samma ämne. Det borde stämma till eftertanke. « Barn [...]
Suss: Om du läser noga, säger jag inte att sexköpslagen är ett vänsterprojekt, utan jag säger att tron på att lagstiftning förändrar attityder är oftare förekommande hos vänster- än hos högerjurister. Därmed säger jag också att det även finns högerjurister som tror på det som jag anser vara en myt, nämligen att makten kan genom lagstiftning få folk att tro eller inte tro på olika saker.
Man ska absolut akta sig för generaliseringar.
Sen kan det väl också ifrågasättas om Uppsalaskolan skulle vara upphovsmän till tanken att lagstiftning kan användas för att ändra attityder.
De “koder” som antogs i flera länder på den europeiska kontinenten i slutet av 1700-talet och början på 1800-talet, med Code Napoléon som den mest kända, är väl oöverträffade när det kommer till politisk lagstiftning. Dessa koder författades i opposition mot det feodala Ancien Régime och var en viktig pusselbit i den liberalisering som skedde under denna tid.
Sen tvivlar jag på att Borgström, eller andra som förespråkar att lagstiftning skall användas i syfte att förändra attityder, skulle vara speciellt influerade av varken upplysningsfilosofi eller Uppsalaskolan. Politiker måste kunna uppvisa att de genomför konkreta åtgärder och inte bara snackar. En ny lag eller en straffskärpning tillgodoser detta.
Anders: Klokt sagt. Jag tror du har rätt i mycket.
Jag skulle dock ifrågasätta om Code Napoléon eller Bürgerliches Gesetzbuch var tänkta att förändra attityder: i vart fall vad gäller Bürgerliches Gesetzbuch var lagen ett utflöde av förändrade attityder, inte tvärtom. Med tanke på att franska revolutionen föregick Code Napoléon skulle jag nog tro att det håller för detta lagstiftningsverk också. Det enda undantaget skulle kunna vara österrikiska Allgemeines Bürgerliches Gesetzbuch, som dock är präglad av upplysningsfilosofi, snarare än av liberalism (och de två sakerna är inte samma företeelse, även om liberalismen är otänkbar utan upplysningsfilosofi). Även här skulle jag alltså anta att attitydförändringen kom först, sedan lagboken.
Jag tror nog att Borgström är tillräckligt bildad för att ha tagit till sig Uppsalaskolan också (vad gäller hans kompanjon Bodström skulle jag tillåta mig att tvivla). Du har dock rätt i att mycket av lagstiftningspaniken sannolikt kommer ifrån att politiker måste visa sig handlingskraftiga.
Frågan är dock om de skall sikta mot att endast stävja ett oönskat beteende, eller om de är så förmätna att de skall ändra attityder också. Att så många svenska politiker tror att de kan ändra attityder, tror jag nog är til syvende og sidst en påverkan från Uppsalaskolan.
Jag misstänker att Bürgerliches Gesetzbuch i högre grad var ett utflöde av rådande attityder än vad Code Napoléon var; det skiljer ju dessutom nästan ett sekel mellan dem. Att Tyskarna väntade med sin kod berodde mycket på den, i vart fall i detta avseende, konservativa Historiska skolans inflytande. Savigny t.ex. var av uppfattningen att lagstiftning aldrig kan framkalla attityder utan att den snarare skall understödja rådande attityder.
Vad det gäller Uppsalaskolans inflytande över dagens förhållanden, har jag känslan av att den får skulden för det mesta som anses bristfälligt i dagens juridik; detta utan att det någonsin görs några hänvisningar till deras skrifter. På ett särskilt fult sätt görs detta av Peczenik et consortes. Det är som att det tas för givet att det råder ett direkt samband mellan vad Hägerström skrev i början av 1900-talet och Lidboms (in)famösa uttalande om att lagar “är instrument som används för att uppnå politiska mål”, från 70-talet.
Jag har läst det mesta som Hägerström skrivit på svenska inom rättsvetenskap och jag vågar påstå att det inte, går att finna stöd för Lidboms uppfattning hos Hägerström, i varje fall. Snarare underströk han gång på gång, vikten av att det rådde balans mellan att de syften som uppehåller lagarna skulle få genomslag i samhället samt att det rådde kontinuitet. Detta gällde både för domaren och lagstiftaren. Han uppmuntrade knappast till en ansvarslös användning av lagstiftarmakten.
Jag tror inte att man kan hitta stöd för Lidboms uppfattning hos Olivecrona heller. Av Lundstedt har jag inte läst något så där kan jag inte uttala mig.
Att Uppsalaskolan haft stort inflytande på svenska rättsvetenskapsmän, domare etc., är klart. Jag ifrågasätter endast om de ska behöva stå till svars för alla missförhållanden som råder.
Förlåt om det blev lite långt.
Anders: Det blev i alla fall inte för långt.
Det går att hitta stöd för föreställningen om lagars attitydförändrande verkan hos Olivecrona i “Bevisbördan och den materiella rätten”. Lundstedt skriver om lagarnas attitydförändrande verkan i sina skrifter om culpabegreppet. Hägerström, tror jag, har relativt lite inflytande: det är hans efterföljare, snarare än han själv, som påverkat den svenska rätten.
Jag ger dig dock rätt i att Uppsalaskolan får bära hundhuvud för mycket som olika författare anser vara fel i den svenska juridiken, och jag ger dig också rätt i att Peczenik är Uppsalaskolans främsta vantolkare. Jag är inte emot Uppsalaskolan, missförstå mig inte: jag är dock inte heller någon total anhängare till alla dess trossatser (och påstår inte heller att du är det).
Uppsalaskolan uppkom i en tid då man med skäl trodde på den sociala ingenjörskonsten, så att dess inställning inte är förvånande. Däremot är det förvånande att det fortfarande finns jurister som tror på lagarnas attitydförändrande verkan.
Vad gäller kodifikationerna skulle Code Napoléon lagfästa de förändringar som redan uppnåtts: den var alltså en reaktion på förändrade attityder. Den var en reaktion på Ancien Régime i det att Frankrike äntligen skulle rättsligt enas: återigen en spegling av redan förändrade förhärskande attityder. Jag tror att uppfattningen om lagars attitydförändrande verkan är ett 1900-talsfenomen och till yttermera visso ett mycket svenskt fenomen.
[...] april 10, 2008 av Ia I dessa tider när man aldrig kan tala om kvinnor i prostitutionen utan att mötas av: “Vi får inte glömma männen! Det finns en jättestor manlig prostitution!” - även om det är med den som med våldsbrotten, inga jämförelser i övrigt: det vimlar av män som slår kvinnor och andra män på käften, de kvinnor som slår män eller andra kvinnor på käften är inte lika vanligt förekommande: “Men vi får inte glömma att de också finns!” - är det på ett sätt befriande att läsa att prostitution är det mest typiskt kvinnliga av alla yrken. [...]
Jo, det stämmer säkert att den första kodifikationvågen snarare karaktäriserades av en (över)tro till kodifikationens enhetsskapande kraft, än social ingenjörskonst. Du har säkert också rätt det inte är Hägerström själv som haft det största inflytandet över svenska jurister, utan att det framför allt är lärjungarna.
Jag har mest intresserat mig för kunskapsteori och juridisk metod och på sätt kommit in på Hägerström. Skrifterna av Olivecrona och Lundstedt som du nämner har jag inte läst.
I sakfrågan (möjligheten att förändra attityder genom lagstiftning), är jag av uppfattningen att möjligheten att förändra attityder genom lagstiftning är så gott som obefintlig. Lagstiftning i kombination med exempelvis propaganda, inrättande av en ombudsman, skapandet av ekonomiska incitament etc., tror jag däremot har en bättre chans.
Godnatt och tack för en intressant diskussion.
[...] Samtidigt kan man dock tvivla på huruvida hårdare straff är någon lösning. Dels är frågan huruvida någon som är i färd med att hota en politiker verkligen tittar i brottsbalken innan hotet framförs: “Ojdå, hot mot folkvalda ger nu ett halvår mer - då är det nog bäst att inte hota.” Jag tillåter mig att vara skeptisk. Skärpta straff är ett billigt, men väl synligt medel för att visa att man är aktiv: huruvida de leder någon vart, är en annan fråga. (Detta har jag för övrigt också diskuterat i samband med Claes Borgströms förslag om att skärpa sexköpslagen: min argumentation finns här.) [...]
Hej igen,
Jag skulle vilja bidra med ett lästips: “Makten över rätten: fjorton brev om juridik och politik”, som är en brevväxling mellan Stig Strömholm och Svante Nycander och behandlar flera av de frågorna som kom upp i vår diskussion.
Mvh,
Anders